Har inte kyrkan passerat sitt ”bäst före”-datum?

Min son är 14 år, hans kompisar går och konfirmerar sig. Varför?

Ingen av dem har kunnat svara varför. Utan det kommer små generade skäl i form av ”…presenter”. Jag har också konfirmerat mig, fick en klocka som jag satt på pantbanken för att kunna köpa en ny förstärkare till mitt rockband. Så långt min religiositet och övertygelse.

Idag skulle jag aldrig göra om det. Prästen i vår församling satte på en konfirmand och lyckades få en 14-åring att föda barn i förtid. Jag kan väl redan nu klargöra att mina möten med kyrkan och präster inte precis har imponerat på mig. Tvärtom, en halvfull svartrock och tillika präst från Ingarö här på Värmdö lullade ut i köket efter att ha döpt en av mina vänners barn och välkomnade henne till världen genom att be den nyblivna mamman om 500 kronor svart.

- …det brukar jag få?

Nåja, varför skulle en präst skilja sig från en rörmokare eller en snickare? Jo, därför att de skall stå för en mer kompromisslös värdegrund. Den enda prästvigda som jag känt någon sympati för, blev utesluten av kyrkan för att hennes vidsynthet kolliderade med kyrkans oerhört trånga syn på livet. (Får hoppas att Mo Oftedal idag får arbeta ihop med mer tidsenliga uppfattningar.)

Jag satt med en erkänd och välutbildad historiker för ett tag sedan och diskuterade den svenska kristendomen, och vilken makt den en gång hade över samhället. Hur prästerna stod över de flesta i samhället. Hur kyrkorna en gång ritades för att visa att prästen och kyrkan stod över den enskilda vanliga människan. Kyrkan har ju alltid haft en förmåga att tala till, istället för att tala med. Hur kyrkan styrde med hot och varningar, istället för med medmänsklighet och värme.

Jag kan tro på något annat utanför människan. Men jag tror framför allt på kraften hos mig själv. Mina möjligheter att tänka själv, skapa kraft och övertygelse.

Och om nu kyrkan vill hjälpa den lilla människan, varför skruvar man inte om sin verksamhet? Det kan ju inte ligga någonting vettigt i att en välutbildad präst står och läser texter lika gamla och upprepade som en Schlagerfestivalslåt från förra året för åtta personer, varav två slumrar in i halvtid. Vad kostar det att värma upp dessa kyrkor?

Nej, ut till folket istället. Upptäck var ni kan uträtta någonting för den enskilda människan. Vilka behöver stöd, uppmärksamhet, respekt och resurser?

Barn och ungdomar, naturligtvis. Öppna ungdomsgårdar, utan förbehåll att ungarna måste be böner eller konfirmeras. Starta fotbollslag, anlägg fotbollsplaner och innebandyhallar.

Erbjud pensionärsgymnastik, istället för förberedande inför döden. Öppna ett billigt fik för alla unga, eller varför inte för de gamla. Bedriv vandrarhem och bed and breakfast med varm gästvänlighet som kännetecken.

Välkommen ut i verkligheten.

Alla krafter behövs ute i samhället för att stödja våra ungdomar och skapa meningsfull sysselsättning för människor som står utanför samhället eller som är gamla. Och om kyrkan skakade av sig den svarta rocken, tog klivet ut i dagens verklighet och funderade över var de egentligen skulle kunna göra nytta. Då kanske till och med jag skulle kunna respektera dem. Det skulle göra mera nytta än meningslösa gudstjänster.

Och skulle det inte kännas skönt för prästerna att få göra oväntad och uppskattad nytta — förutom jordfästningar, gudstjänster och annat som präster gjort på samma fyrkantiga sätt i urminnes tider?

Trots allt den svenska kyrkan är ju inte lika mycket smittad som den katolska, med Vatikanens pedofiliutövande präster. Ta fram den värme och engagemang som finns. Visa upp vad som kan åstadkommas med en oförbehållsam kärlek till medmänniskan.

Sluta upp med att agera som ompackad köttfärs på ICA.

Min son ska inte konfirmera sig. Han kan få en present ändå. Sedan får han själv bestämma hur han ska ställa sig till religionen och kyrkan. Och jag kommer självklart att respektera hans åsikt. Men just nu är fotbollens hans starkaste religion. Och som lagledare för hans lag, kanske jag får se mig som en liten präst inom den religionen?

Amen.