Direktör, styrelsemedlem eller LO-bas. Lika goda kålsupare
Ena dagen skäller man på rika bankdirektörer och andra dagen visar det sig att förmögna AMF-chefer är av samma skrot och korn. Girighet har blivit den starkast präglade egenskapen. Och mitt i alltihopa reser sig ”styrelsemedlemmen˝ Wanja Lundby-Wedin yrvaket på huvudet och säger: ”Det hade jag ingen aning om…”
Lurad, korkad eller sovande?
Vad hennes uttalande än lutar sig emot så är det genant, föga smickrande och har definitivt skjutit förtroendet för henne i sank för evigt. Hennes uttalanden i denna härva blir bara alltmer bisarra. Under 15 år har hon representerat LO-medlemmarna i AMF´s styrelse. Femton år med en icke föraktligt sidoinkomst i fickan. Hur många styrelsemöten har hon suttit på? Femtio eller sjuttio? Ovetande, aningslös — eller väl medveten och bara duckande?
Eller har hon inte brytt sig?
Pensionsvillkoren för AMF-chefen har ju stått där i årsredovisningen varje år. Med hög svansföring och ilskna utfall har Wanja likt en ilsken bulldog kritiserat det som hon nu under flera år har godkänt som styrelsemedlem. Men just nu har hon ingen aning…
Hon håller inte längre måttet, fallet blir långt och tungt. Sorry Wanja.
Jag försvarar inte giriga bank- eller industridirektörer, men inte heller inkompetenta och självgoda parter från LO
Var jag än ser mig om i dagens verklighet så ramlar de giriga höjdarna ned som övermogna plommon till marken. Världen står inför ett paragdimskifte. Industrier faller. Arbetslösheten ökar. Värden sjunker. BNP rasar.
De giriga syns alltmer tydligt i mängden. Det var på tiden.
0 Svar to “Vilka kålsupare!”