När TV-debatten klämde hårt på rundhylta Maud Olofsson om ursprungskraven på mat — som de som parti under det förra valet krävde som obligatoriskt – slingrade sig den liladrapperade damen obekvämt sig som en daggmask på en fiskekrok.
Nej, nu var det helt plötsligt inte längre obligatoriskt, nu var det mera ett moraliskt krav på näringen. Trots upprepade frågor om vilken betydelse begreppet ”obligatoriskt” innebär, mörkade vår kära Maud med försvaret att det skulle bli för dyrt…
Hur ska man kunna lita på denna dam? En bestämd haka, en ständigt irriterad blick på den utfrågande programledaren. Var hon inte väldigt obekväm? Tänk vad lika de gamla patriarkaliska männen de nya politiska kvinnorna är.
Centerpartiet lurade mig en gång att rösta på dem, när de var emot kärnkraften
De svek mig djupt och innerligt. jag kommer aldrig att lita på dem igen. Och jag gör det allt mindre när jag lyssnar på Slingerbulten Olofsson. Sorry. Hon har ingen åsikt om kärnkraft, energi …nu är det näringen och företagen som skall ta ansvar. Holy smoke! Maud är för kärnkraft, det är sanningen. Den politiska kompromissfyllda sanningen. Mauds mantra hon må somna till är: ”kompromiss”
Kan hon sova gott om nätterna? Fan trot. (Och talar hon inte ständigt påfrestande snabbt, ett resultat av osäkerhet, kanske?)
Behöver vi ett bondeparti. Behöver vi Maud…? Knappast?
