Kan man bli annat än stolt över Alexander?

bok3

Den tredje boken om Alexander har nått bokhandeln

Samtidigt når de två första nu läsarna i Finland (på finska, naturligtvis). Aldrig trodde jag att Alexander skulle ta så raska språng ut i världen bland alla barnböcker. Även om han är orädd, kreativ och personlig.

Idag nåddes jag av recensionen från Bibliotekstjänst

”LG Nilsson skriver inte bara barnböcker; han skapar dessutom upplevelsemiljöer för barn på museum och lekparker. Nu har han tillsammans med den etablerade barnboksillustratören Cecilia Johansson skapat ännu en upplevelse för de små barnen, boken Alexander och världens grop. Liksom de tidigare böckerna om Alexander utspelas historien i gränslandet mellan fantasi och verklighet. Alexander bor i en vanlig familj, i ett vanligt hus, i en vanlig by – men han har en ovanligt livlig fantasi, eller är det sant att han gräver en grop till Kina? Givetvis gråter Alexanders föräldrar av saknad under det halvår som han håller på att gräva, men glädjen när han kommer tillbaka igen åkandes på en flakmoped överskuggar allt. Bokens illustrationer bidrar mycket till läsglädjen. De stora livfulla akvarellerna täcker oftast nästan hela uppslaget och texten är oftast placerad i överkanten. Bilderna innehåller många trevliga detaljer och förmedlar både handling och känslor. Boken kan även passa inom förskolan eller de lägsta årskurserna i grundskolan, både när man pratar om geografi och när man tar upp saknad eller återseende.” – Camilla Appelgren.

Bibliotekstjänst står för inköpsvägledning – kvalificerade omdömen till stöd för medieinköp; böcker, ljudböcker, film och musik. BTJ:s redaktörer är specialister inom sina respektive områden. Därför sträcker man på sig lite extra när de böcker som ligger nära mitt hjärta får så goda betyg.

Extra trevligt blir det dessutom när Alexander får ”ligga på topp”. Dvs hamnar synligt på deras hemsida.

Skärmavbild 2010-11-16 kl. 10.18.56

1 Svar to “Kan man bli annat än stolt över Alexander?”


  • Hej Lars Gunnar,
    jag tycker verkligen om Alexander.
    För många år sedan tyckte jag att jag träffade just Alexander.
    Det var på Ingarö och Skälsmara. Det var då jag först jag tyckte mig träffa Alexander. En tystlåten ung man med pojkaktigt beteende och med många idéer. Men på något sätt fick jag för mig att han även hade mål i sitt liv, ett av dem var säkert att skriva om just Alexander en pojke kanske alltid inte så lyckad, men en rackare till att vilja väl i all sin kreativitet.
    Det verkar i mina ögon som Alexander är en ”drömbild” för alla oss pojkar, varför inte även flickor.
    Små människor som genom vilja och sina personligheter blir just människor.
    Jan Dolk

Lämna ett svar