Arkiv för 'LG om vad som händer i Gustavsberg|Värmdö' kategorin

Låt mig först göra en sak klar: Gustavsberg har alla förutsättningar att kunna bli någonting helt fantastiskt i framtiden

Glöm gamla Gustavsbergs centrum, det kan möjligtvis bli en trafikcentral för bussar – med lämpliga servicefunktioner som Pressbyrån,  Apotek, Delselius alltid lika trevliga konditori och någon videobutik.

Idag hanteras Gustavsbergs Centrum av Genesta, ett oberoende fund management bolag med inriktning mot kommersiella fastigheter i Norden och Baltikum. De ska nog hålla sig till Baltikum, för vad de under de senaste åren lyckats göra med Gustavsbergs Centrum ska vi nog bara stryka ett stort, svart streck över.

Hyresgästerna flyger ut och in ur butikerna mellan snabb etablering, nedläggning och uppsägning, och kvaliten handlar mer om lågpris och utförsäljning än den moderna upplevelsebaserade närshoppingen och servicen.

Att centrum med sin livsfarliga och misskötta P-plats dessutom mer liknar Baltikum under sina värsta dagar än en vacker skärgårdsregion kan vi alla uppleva var dag

Gustavsbergs Hamn och den kommande Fabriksstaden – dvs utvecklingen av det gamla fabriksområdet är den stora potentialen

Eller skulle kunna vara det, om det inte satt fel fastighetsägare till det unika och kulturellt intressanta gamla fabriksbeståndet – Gustavsbergs Hamn AB med Dag Landvik som ”envåldshärskare”. Ett finansiellt läckande imperium som står utanför alla diskussioner om samverkan och samhällsplanering.

För några år sedan var visionerna stora om levande mässhallar, glashytta, Restaurang Glashuset, fler nya aktörer och målet att bli ”en mötesplats för människor och kultur”. Den sista frasen välbekant för mig själv eftersom jag under fem år arbetade åt Dag Landvik som projektledare – och formulerade just den visionen.

Idag ser jag med förtvivlan över hur fastighetsmäklare tar över de bästa lokalerna, verksamheter som glashyttan läggs i malpåsar.

Restaurang Glashuset, en gång en mötesplats med bra mat och folkliv på sommarens uteveranda, har blivit en kvällsstängd och usel ”kantinrestaurang”.

Hur många miljoner har läckt ut i intet ur Dag Landviks imperiums plånbok?

Uppskattningsvis så kostar de två hallarna – Gamla Porslinsfabriken och Glashuset – honom 4 – 6.000:- styck per dag, när det inte är någon verksamhet där. Multiplicera det med åtta års innehav gånger 365 dagar. Vad som än händer i lokalerna, tillför intäkter. Men likväl låter Dag lokalerna så tomma och chansera.

Undra på att han nu under ett halvår har haft en handfull balter boendes i den gamla fabrikens kontorsrum medan de, förmodligen konkurrenskraftigt billigt gentemot lokala hantverkare, renoverat delar av fastigheten. Om det sedan är tillåtet att upplåta boende i dessa lokaler, den frågan lär väl inte den konflikträdda kommunen ha ställt?

Hur etablerar man en ny stadsdel, ett nytt centrum och en ny mötesplats?

Man har en tydlig idé och vision. Och man ser till att leva upp till den. Bevisföra vad man sagt. Man sätter ödmjuka hyresnivåer tills de första hyrestagarna tryggt har hunnit etablera sig och tills marknaden börja upptäcka och komma till platsen.

Ju större besöksströmmar, jul fler bra aktörer, butiker, caféer och restauranger, desto lättare blir det att därefter sätta marknadsmässiga hyror. Och tjäna pengar.

Gustavsbergs Hamn AB och Dag Landvik gick den andra vägen

Man satte höga hyror från dag ett. Jag vet, eftersom min hustru drev en möbelbutik i hamnen under tre år – innan hon tvingades lägga ned för att inte köra privatekonomin helt i botten.

De som kan betala hyrorna är tydligen fastighetsmäklarna

Detta gäller både sunkiga Gustavsbergs Centrum och hamnen. Går man ned i Gustavsbergs nedslitna och tragiska centrum så möter man fyra fastighetsmäklare och ett otal bankfönster nedsmetade med fastighetsobjekt från en handfull mäklare. Tur är väl det, skulle en del säga, annars skulle det väl gapa fler tomma skyltfönster i centrum och dess lilla galleriagång?

Nu är också vårt vackra hamnområdet fullständigt invaderat. De vackraste butikslokalerna i de bästa lägena rymmer idag ännu fler fastighetsmäklare. Husman Hagberg har det strategiskt fina hörnläget i Glashuset.

Svensk Fastighetsförmedling har anrika fd Packbodens kanske bästa lokal.

Wallenbergs Fastighetsförmedling (fd ERA) ligger visserligen lite ”baskymt” mellan polisen och Hotell Blå Blom – men Bjurfors har nu lämnat den gamla kyrkolokalen ovanför Ekvallens Idrottsområde och flyttat in i Tornhuset, och hamnens kanske allra finaste lokal.

Efter att historiskt ha rymt post- och väntsal för ångbåten, den lokala polisen och under senare år turistbyrå, galleri och allra senast den charmiga butiken Tornhuset så kommer vi från och med nu möta ännu en mäklare där.

Dag Landvik har förmodligen upptäckt att han tjänar mer (förlorar mindre) på att hyra ut till kontor än andra verksamheter som butiker, kulturell verksamhet, gallerier, turistbyrå etc.

Tornhusbutikens verksamhet lär flytta in en tänkt galleria i Porslinsfabrikens hörnlokal där en klädesbutik just nu fyllt lokalen med liv en tid Det finns även tankar på att flytta in Gula Byggningens charmiga presentbutik dit. (Butikens nuvarande lokaler under konsthallen kanske fastighetsägaren får in mer hyresintäkter på genom att hyra ut som kontorslokaler? Eller varför inte flytta in ett par mäklare till även i Gula Byggningen?)

I centrum och hamnen har vi just nu runt åtta Fastighetsmäklare. Behöver vi verkligen det?

Alla trodde att räddningen var när Dag Landvik och Landvik & Dahl köpte de unika fabriksbyggnaderna i hamnen. Inklusive jag själv.

I fem år arbetade jag som konceptuell projektledare för Dag Landvik och Gustavbergs Hamn AB med att utveckla detta unika kulturområde. Från 2002 och fem år framåt lät vi bit för bit hamnen återfå sin forna stolthet.

Under 5 år formulerade vi visioner och påbörjade arbeten med renoveringar och etableringar i form av mässhallar, konferensytor, mötesplatser, konsthall, butiker, glashytta mm — och jag lärde mig vilka unika värden och vilken inneboende kunskap som finns i denna miljö.

Värden som man måste handskas varsamt med

För att åstadkomma en långsiktig och bestående framtida förändring i hamnområdet, så handlar det om tydlig riktning, men också ett engagemang från de fastighetsägare som finns där. Och efter  fem år blev jag orolig när jag förstod att Dag Landvik inte var medveten om att det var en process som också handlade om att tillvarata andra människors erfarenheter, kompetenser och engagemang.

Dag Landvik trodde till sist inte på någon annans kompetens än sin egen. Han ville inte heller värdesätta eller betala för andras engagemang och arbete. Processer stannade upp, organisationen löstes upp, tjänster halverades, medarbetare lämnade hamnen besvikna och stukade, den fantastiska Glashyttan stängde och Restaurang Glashuset förlorade sin krögare.

Dag tvingades efter ett antal interna kontroverser med Landvik & Dahl, som bl.a handlade om stora ekonomiska belopp och skulder, köpa ut sina partners för att själv ta hand om den framtida utvecklingen av de unika fastigheterna och verksamheterna i Gustavsbergs Hamn.

Det enda alternativet var att Dag trädde tillbaka och att Landvik & Dahl hade tagit över fastighetsbeståndet, vilket definitivt hade varit en bättre lösning för hamnen.

Gustavsberg innehåller Sveriges kanske mest spännande keramiska historia

En historia som också innehåller arbetarhistoria, facket kontra ett patriarkaliskt bruksvälde. Här finns alla delar från fattigungar till konstnärligt skapande, design och svensk industrihistoria. Vart tar detta arv nu vägen. Var får det sin plats i den framtida samhällsuppbyggnaden av centrala Gustavsberg?

Det glimmade emellertid till för ett tag sedan

Det var invigning av Företagarcentrum i Tornhuset i Gustavsberg. Ett ”centrum för samarbete mellan näringsliv och kommun, mellan arbete och politik”. I det bästa läge man kan tänka sig i Gustavsbergs hamn. Smakfullt och lagom trendigt inrett. Inte ens fulla två år efter att tankarna formulerats och sonderingar gjorts, var Företagarcentrum ett faktum.

Det viktigaste begreppet av alla för denna nya idé var samarbete – ett öppet, generöst och långsiktigt samarbete mellan kommunen, hyresvärden och initiativtagarna.

Idag talas det öppet om stora konflikter, massuppsägning och en omskakad verksamhet. Ej infriade löften, obefintlig kommunikation och förståelse mellan hyrestagare och värden är ett faktum. Egenföretagare söker sig därifrån efter bara någon månad.

Vad har Gustavsberg gjort för att få alla dessa usla fastighetsägare?

Vad har kommunen tagit för roll och ansvar i detta? Varför vågar ingen öppet stå upp och bli förbannad, engagerad och kritisera och ifrågasätta. Var står Värmdös näringslivsdirektör, nya kommundirektören, kommunikationschefen och politikerna för i den här frågan?

Det är knappt att man vågar ställa frågan, för gör man det får man ofta en knäpp på näsan som varandes besserwisser, elak och okänslig kritiker eller så blir det bara iskall tystnad.

Värmdö har ju knappast någon tradition av öppenhet, dialog och information

Inte ens våra lokaltidningar som Nacka Posten vågar göra en journalistisk granskning. De hyllar istället enstaka händelser i hamnen som att TV just nu spelar in ett av sina program i Glashuset som om vore det ett helt nytt genombrott i hamnens utveckling.

Nej, Nacka Posten är precis som Gustavsbergs fastighetsägare lika tacksamma över alla fastighetsmäklare, som de också lever gott på.

I senaste numret av NVP så var 21 av 74 sidor fyrfärgssidor med mäklarannonser – en fjärdedel av tidningen…

Till sist vill jag dock hylla de som trots allt bidrar till att göra stora delar av hamnen till en fantastisk plats:

De duktiga tjejerna bakom Gustavsbergs Konsthall, fantastiska Gustavsbergs Porslinsfabrik, Delsleius Tornhus-konditori, vår egen Sushi restaurang, de båda antikbutikerna, Keramikstudion, Hotell Blå Blom, Gustavsbergs Porslinsmuseum och alltid lika välsmakande Bistro Gustavsberg – samt alla butiker med kläder, prylar, glas och porslin.

Samt naturligtvis hjärtat och själen – alla duktiga konstnärer, designers och konsthantverkare i ateljéerna.

Jag vill också berömma den tilltänkta exploateringen av fabriksområdet och omvandlingen till en framtida Fabriksstad. De som arbetet med detta har gjort ett fantastiskt jobb. Jag ber att få gratulera.