Eller kanske, slutet gott, allting gott?

Efter det att jag tog upp problemet med den omfattande rostlagningen och omlackeringen av min VW Golf R32 från 2007 i min blogg och på Face Book, så beslöt sig tidningen Teknikens Värld för att skriva om det hela. (Artikeln finns i veckans nummer, nr 4, med rubriken ”Garantin gäller inte för rostig Golf”.)

I samband med att Mikael Stjerna skildrade vad jag, och bilen, gått igenom kontaktade han också Marcus Thomasfolk, Informationschef, Volkswagen Stockholm.

Volkswagens informationschef kommenterade det inträffade så här:

”Vi beklagar verkligen att ärendet dragit ut på tiden och att vi brustit i att hålla kunde uppdaterad. Skälet är att flera olika verkstäder har varit inblandade i frågan, men vi måste nu se över våra rutiner så att det inte inträffar igen. Vad gäller själva sakfrågan omfattas kundens skada inte av gällande lackgaranti eller rostskyddsgaranti. Men med den samlade informationen vi nu har fått tycker vi ändå att det finns anledning för oss att ta kontakt med kunden för att hitta en konstruktiv lösning på hans problem.”

Samma dag som Teknikens Värld släppte artikeln till pressläggning ringde Volkswagen och bad att få numret till mitt bankkonto. Kort därefter satt 41.319 kronor på mitt konto.

Envisheten hos mig, kraften i sociala media och Teknikens Värld gav mig helt plötsligt rätt. Men tänk om jag inte hade haft den envisheten och varit van att skriva och hantera sociala media. Då hade jag knappast fått rätt, eller?

Nåja, min Golf är vackrare än på länge. Och nu när den förbannade snön faller ned från himlen måste jag säga att det är en alldeles underbar bil – att köra i alla fall.

Jag är en sann bilentusiast och vårdar mina bilar väl

När jag tvättade min älskade Golf R32 i samband med ett däckbyte förra våren, så upptäckte jag först att lacken släppt på den vänstra flygelns hjulhus och att det börjat ytrosta på plåten där galvaniseringen nu helt släppt. Stora flagor lossnade när jag kände försiktigt på skadorna.

När jag tittade närmare, upptäckte jag fler lacksläpp

Man kunde se kryprost i början på trösklarna, och det fanns skador på de nedre dörrhörnen. Vissa skador får man onekligen acceptera som slitpåverkan – t.ex på dörrtrösklar där man ofta skrapar emot med skorna. Men de här skadorna var av större karaktär.

Tog kontakt med den lokala VAG-verkstaden för att få råd

Folkadoktorn i Nacka hänvisade mig till en lackverkstad som enligt dem var kunniga på skador av den här typen och hanterade reklamationsskador och garantiåtaganden. Jag åkte ut med bilen till den TKBM i Haninge som de hänvisade mig till. De tittade på mina bilder av skadorna och uppgav att det inte skulle kunna gå som reklamation – ”det är bara att bita i det sura äpplet och betala själv”. De var inte ens intresserade av att gå ut och kika på min bil som stod utanför på deras kundparkering. De höll dock med om att de sett den här typen av skador på Golfar tidigare.

Jag tog därför Golfen till en plåtverkstad nära mig, som mitt försäkringsbolag tidigare rekommenderat vid en skada på en annan bil

Jag undrade om de kunde bättra flyglarna och även de synliga skadorna på trösklar och dörrar. De bad att få kika närmare på bilen – men jag såg redan då på deras reaktion att det var värre att vänta. Efter en vecka vad bilen fullständigt strippad. Framflyglarna monterades bort, innerflyglarna likaså – och visade på stora gömmor av smuts, fukt och rost. Även på torpedväggen fanns angrepp. Dörrarna monterades bort liksom trösklarna, som även de visade på allvarliga skador och rostangrepp. Även bakdörrarna lyftes därför av.

Överallt fanns det rost i olika stadier

Det erbarmliga skydd som t.ex innerflyglarna uppvisade är en skandal på en så pass dyr bil. Nu är all rost åtgärdad, trösklar, flyglar, torped och dörrarna har fått ett korrekt rostskydd. I och med detta så har bilen lackats om med originalfärg, invändigt och utvändigt – förutom tak och baklucka. Den har fått utökat rostskydd, och skyddande plastfolie på utsatta ställen.

Resultat? En kostnad som slutar på 41.319:78 inkl moms!

Det som jag från början trodde var en enklare rostskada, var inte bara var en allvarlig rostskada – utan det avslöjades också rost på de flesta av karossdelarna. Hade detta inte upptäckts och åtgärdats, hade skadorna förvärrats i snabb takt och bilen förlorat sitt värde. Bilen i övrigt går bra, är trevlig att köra, bekväm och mekaniskt pålitlig.

Jag är medveten om att del av kostnaden får belastas mina egna beslut

När ändå bilen varit så nedmonterad, så ansåg jag att arbete och åtgärder avseende skador som är att betrakta som skador från normalt slitage kommer att falla på mig. Men över  40.000:- i rost och lackreparationer efter tre år! När alarmklockorna började ringa, så bad jag verkstaden att dokumentera skadorna och arbetet med bilen. Dessa finns dokumenterade i bilagan som går att ladda ned nedan – i ungefärlig, kronologisk ordning.

Eftersom jag arbetar som redaktör och skribent, så söker jag också anledningar, orsaker, skäl och ansvar när liknande saker uppstår

Några av mina journalistvänner, en del inom motorfackpressen, har sagt att skador av detta slag ofta uppstår och de har också berättar för mig att åtaganden och garantier hanteras väldigt olika, och ibland lite godtyckligt, mellan bilföretagen.

Jag ville starta en dialog om vilket ansvar som Volkswagen Stockholm har i detta fall

Jag var också intresserad av VGS åsikt, om de anser att skador av detta fall skall uppstå så tidigt och lätt på en bil som körs i normalt bruk till 95% inom storstockholms-regionen, med undantag för ett par längre semesterresor. Som servas, körs och tvättas regelbundet. Som inte blöt eller med snölager på karossen ställs i uppvärmda garage osv. Därför skickade jag mail till de ansvariga.

Har jag fått svar på mitt mail?

Nej, efter att ha skickat ut ett mail med min redogörelse, och en pdf-sammanställning med bilder på hela processen med demontering, skadeanalys och reparation och lack, så fick jag två snabba telefonsamtal:

Ett från Kundtjänst hos Volkswagen Stockholm, som lovade att de skulle återkomma innan veckans slut. Dvs vecka den 2 december 2011. Jag har fortfarande inte fått ett enda svar från Volkswagen Stockholm.

Det andra samtalet kom från Amir Asgary, på VAG i Hammarby där jag köpt bilen. Han meddelade att han skickat en mail till Regionchefen i VGS om detta:

”De på VGS brukar sköta dessa ärende omgående. Efter vårt senaste samtal skulle de återkomma till dig från Södertälje, vilket de inte har gjort. Vi här i Hammarby har lagt detta åt sidan för att avvakta något besked från Södertälje. Det kan vara så att de har haft en del att slutföra innan årsskifte??”

Den 18 december skickade jag ut ett nytt mail

Även det skickade jag till: Jonas Carlén, jonas.carlen@vwstockholm.se, Jonas Häggborn, jonas.haggborn@vwstockholm.se, Amir Asgary, amir.asgary@audistockholm.se, John Winell, john.winell@dinbil.se, Johnny Strömberg, johnny.stromberg@dinbil.se och Marcus Thomasfolk, marcus.thomasfolk@volkswagen.se.

(Mail skickat den 18/12 2011:)

”Ett svar på ett angeläget mail betyder så mycket. Tecken och bevis på respekt, seriositet och ansvar.

Den 28 november skickade jag ett mail till er alla med rubriken ”Besviken, förbannade och fattig…” Mailet fortsatte med de inledande raderna: ”Ibland älskar man en bil över allt annat. Sedan jag köpte min Golf R32 av Niklas Ingström på Din Bil i Hammarby den 28 september 2007 har jag älskat min bil.”

Resten av mailet handlade tyvärr sedan om hur jag pga av lacksläpp, försvunnen galvansiering och rost blivit tvungen att reparera min bil för över 40.000:-. (Allt beskrivet i den sammanställning med bilddokumentationer, som jag bifogade.) Efter mailet blev jag dels kontaktad av någon från er kundstjänst/support som upplyste mig om att jag skulle bli kontaktad innan veckan var slut.  Detta upplyste jag Amis Asgary om, när han också ringde mig någon timma senare samma dag. Sedan dess har det gått tre veckor – och jag har inte blivit kontaktad av någon ännu. Antingen har ärendet hamnat mellan olika stolar, ni kanske är osäkra på hur ni skall hantera ärendet, ni vill fundera igenom ärendet noga innan ni återkopplar – eller också har ni beslutat att lämna det utan åtgärd. Eftersom jag behållit min bil, fortfarande älskar att köra den och därmed är en ambassadör för VW och VGS skulle jag gärna vilja veta vilket av alternativen som är det rätta. Och helst få en respons från er naturligtvis.

LG Nilsson”

Nu kom det svar från lackverkstaden TKMB i Haninge – inte Volkswagen Stockholm!

Jag fick två vänliga och ödmjuka samtal från den lackverkstaden  TKBM i Haninge som uppgav att skadorna inte skulle kunna gå som reklamation. Samtalen kom från deras nuvarande verkmästare – men även deras tillträdande.

De beklagade att de inte tittat ordentligt på min bils skador, och att det nog faktiskt rört sig om reklamations- och grantiåtgärder. De informerade mig också om att Golf R32 nu fått andra typer av förbättrat rostskydd, nykonstruerade innerskärmar mm.

Men från Volkswagen Stockholm är det fortfarande bara en sak som gäller: ”Vad övrigt är, är tystnad…”

Märk väl: jag har ännu ej krävt att få ersättning för mina kostnader, ny bil eller något annat. Jag ville ge Volkswagen Stockholm en chans att kommunicera. Att tänka på sin good will, men de har istället valt att ducka.

Fundera över det, nästa gång du funderar över om det är en Volkswagen som ska bli din nästa bil. Läs detta först:
Här kan du ladda ned dokumentationen i ord och bild av hela min reparation! R32_brev

Om du själv råkat ut för samma problem, på en i övrigt underbar bil hör gärna av dig genom att svara i min blogg.

Ingen snö. Ingen kyla. Bara en massa förbannade kvällstidningsbilagor med jultips på jultips på jultips…

Hos oss doftar ingen sill, de butiksköpta saffransbullarna doftar ju aldrig saffran och skinkan kommer inte förrän dagarna före julafton. Julklappslistan är sansad (utom listan med de julklappar jag har tänkt köpa till mig själv . Paniken är på avstånd, pulsen är vilsam och regnet smattrar rogivande mot fönsterrutan i ateljén.

Det var länge sedan vi ställde in en köpegran med barr

Vår gran är hemmadesignad och består av en stålfjäder med blåa LED-lampor och elegant tyllklänning. Den barrar inte, den behöver inte vattnas. Men den är vacker på sitt lite egna vis.

Julstämningen ligger förberedd i form av en hög böcker som jag samlat på mig under hösten men ännu ej hunnit läsa. Den tiden kommer helgen att ge mig. Just nu ägnar jag tiden åt att smala ihop allt jag gjort i år till ett litet bokslut, som jag brukar plåga ina vänner och uppdragsgivare med (som jag förstås också hoppas på är mina vänner).

Bokslutets balansräkning är rik

För året har varit rikt på spännande uppdrag, utmaningar och projekt som fått mig att kliva upp ur sängen varje morgon med ett leende på läpparna. En del av mina vånner, ”årsbarn”, har redan i förtid lämnat sina jobb, andra spelar golf eller seglar och en del mår dåligt över att livet tappat sin mening.

Livets mening är min största julklapp. Att fortsätta uträtta saker som jag tror på, utmanas av och roas av. Eller blir uppretad av. Rapport kommer!

I helgen får jag också tillfälle att umgås med mina barn och barnbarn

Det är julklappar som är värda väldigt mycket. Redan i morgon beger jag mig till min den teater som jag överraskande blev delägare av – Audiorama – tillsammans med mitt barnbarn Rita.

Föreställningen heter ”Lille Viggs äventyr på julafton” och är för barn från 6 år

Lille Vigg får följa med julvätten på hans slädfärd över nejden i kvällens bestyr att dela ut julgåvor och välönskningar. Han blir presenterad för bygdens gårdstomtar men får även träffa trollen och fjällkungen.  Äventyret i skogen gör honom medveten om orättvisor och människans kraft till gott och ont.

Viktor Rydbergs klassiska text om Lille Vigg berättas av Gunnel Lindblom och har ljudbearbetats av kompositören Sebastian Lakatos.

Se …det är julstämning det!

För ett antal år sedan avslutade jag en femårsperiod som konsult till Gustavsbergs Hamn AB

En period som jag delvis är mycket stolt över. Ägarna till Gustavsbergs Hamn AB räddade fastigheterna i den kuturella delen av hamnen från att spridas för vinden. Vi startade konsthallen, drev verksamheter och event, byggde glashytta och mycket annat. Efter dessa år avslutades vårt samarbete, delvis för att våra åsikter gick isär. Därefter har jag engagerat mig i hamnen och dess utveckling genom media, debatter och min egen blogg.

För lite över en månad sedan blev kommunen min uppdragsgivare

Uppdraget handla om att från ett helikopterperspektiv, och med historien fram till ida i backspegeln, visualisera och formulera en idé om hur hamnen skulle kunna utvecklas. Presentationen av visionen skulle ske på ett seminarie inom Creative Stockholm som är ett samverkansprojekt mellan kultur och näringslivssektorerna i Stockholmsregionen vars syfte är att stärka det företagande som bygger på ett konstnärligt, kulturellt och kreativt skapande. Creative Stockholm etablerades 2009 som ett av EU delfinansierat regionalfondsprojekt

När vi samlades på eftermiddagen kunde vi se att ett trettiotal deltagare hade anmält sig till dagen. Men när Jonas Olsson, från Creative Stockholm, en timme in i mötet försökte räkna deltagarna slutade han när han var en bit över hundratjugo! Och det var inte vilka deltagare som helst. Staden och kulturförvaltningen var representerad med flera, precis som Innovativ Kultur, Cirkus Cirkör, media m.fl. Dessutom var verksamheterna i hamnen närvarande – i stort sett ”alla”.

De befintliga verksamheterna representerade sig själva på ett alldeles fantastiskt sätt

Detta lade naturligtvis grunden för en trovärdig grundstomme till min presentation. När sedan Lars-Erik Alversjö, kommunstyrelsens ordförande, avrundade dagen med att betona att det här inte var ett drömscenario utan en vision – dvs ”en dröm med en plan” som ska genomföras – kändes det som ett litet, men dock, bevis på att mina idéer under årens lopr inte varit så fel. Men det som kändes allra bäst var att alla närvarande aktörer från området nu verkar på samma sida.

Jag är övertygad om att den här dagen redan nu har satt starka avtryck – och att visionen när den får ringar på vattnet kommer att sätta samma avtryck bland många i kommunen. Nu är det naturligtvis ” upp till bevis” för kommunen, och det gäller att utnyttja det tidsfönster som står öppet.

Vi har en ny aktiv kommundirektör, en kompetent och erfaren näringslivsdirektör och som det verkar en politisk samsyn i detta för kommunen så viktiga ärende. Helt plötsligt känns allt engagemang som man under åren ägnat åt hamnen och Porslinsfabriken vara värt någonting.

(Pappa är säkert lite stolt däruppe i himlen, som det lilla arbetarbarn han en gång var som 12-åring på Porslinsfabrikens tallriksverkstad.)

Alla föds kreativa

Att vara kreativ är en av våra allra starkaste egenskaper. Från det att vi som nyfödd söker nya lösningar för att få närhet, ömhet och värme. När vi vill ha mat, tröst och sällskap. När vi vill ha förströelse, upptäcka nytt och pröva det nya.

Sedan kan du fundera över

Var tar kreativiteten vägen sedan? Hur tar vi som föräldrar hand om barnens lust och kraft att vara kreativa. Fångar vi upp den, stimulerar vi den, utmanar vi den? Och hur tar skolan hand om våra barns kreativitet som gör alla sjuåringar till fantastiska ämnen till entreprenörer och problemlösare?

Och hur tar samhället omkring oss hand om en av tillvarons starkaste krafter? ”Det går inte”, ”Inte nu, jag har inte tid”, ”Tros du att du är någon?”, ”Du vet inte vad saker kostar va?”, ”Det där har vi prövat förr” osv.

Världens konstgjorda andning

Grekland lovar och lovar. Men kommer de att kunna förstå stundens allvar? Italien ser förtrytsamt på oss och vägrar inse vilken rackligt pappersslott Berlusconis fyllt med tonårsknull och korrumperade affärer. USA trycker febrilt upp nya sedlar, medan Kina äger deras stora dollarreserv.

Ingenting är längre som förut

Men Kina och Indien, säger du då beundrande. Ja, säger jag och rycker på axlarna. Så fort det går bättre för dessa kontinenter, så vill ju de också ah mer betalt. Och vad ska vi då tillverka våra produkter? Dessutom har ju kineserna inte fått ha mer än ett barn, så arbetskraften minskar, snarare än ökar.

Du ska lära dig bättre och snabbare, men tro inte att du är någon

Man bygger högskolor och universitet med rasande hastighet, man lär sig matte och språk med en oanad fart. Men, och nu kommer det: man har ingen kultur som uppmuntrar idékraft, kreativitet, innovation och entreprenörskap. Gör saker som andra gjort, men snabbare, billigare och bättre. Men tro inte att du är någon.

I Sverige får du ”vara någon”

Trots vårt Lutherska ursprung så rankas Sverige idag som kreativast i världen. Genom att jämföra antalet sökta patent per capita, öppenhet, tolerans och andelen sysselsatta i kreativa yrken så har forskarna placerat Sverige i toppen enligt ett globalt kreativitetsindex. Kina och Indien är inte ens med bland de tio främsta.

Vad betyder då det?

Säg aldrig mer: ”Äh, jag är inte speciellt kreativ”, för det är du. Alla föds kreativa, somliga lyckas bara att utveckla sin kreativitet lite mer än andra.

Är det något som borde vara en demokratisk rättighet så är det att få utveckla och stimulera sin kreativitet – säg det till minister Björklund!

Det är på vår kreativitet, vår innovationskraft och vår entreprenörskänsla som vi tillsammans kan bygga en bättre framtid. Hör ni det alla föräldrar, alla lärare och pedagoger, alla politiker och beslutsfattare? För trots allt föddes ni också som kreativa individer.

Bara någonting att tänka på så här en vanlig måndag i oktober…

I början av åttiotalet var datorer lika sexiga som en förpackning med färdiglagade pannkakor eller dammsugarpåsar

Skärmen var oftast grön och texten var blinkande gul och grafik, foton och rörliga bilder fanns inte överhuvudtaget med på agendan.

Många skribenter, som jag, envisades med att skriva på en löjlig röd plastskrivmaskin från Olivetti och korrigera texterna med ”suddpapper” som räckte till högst fem skrivfel. Blotta tanken på att en skribent skulle använda en dator var lika hädisk som hårdrock i kyrkan. En morgon kunde vi i tidningarna möta en dator som inte liknande alla andra och som inte hette Transdata, Terminal 89 eller något liknande.

Datorn hette istället Apple (…äpple?)

Den hade en vit skärm med svart text (precis som ett vanligt manuspapper) och till tangentbordet hade den dessutom något som liknade en mus av plast.

Snart hade den nya datorn hittat sina första entusiaster. Den tilltalade en enkel logik och erbjöd ett intuitivt sätt att arbeta. Man kunde flytta datafiler genom att markera dem, dra och släppa med musen. Och när man ville kasta ett misslyckat alster drog man det till skärmens …papperskorg!

Många skribenter blev helt plötsligt datafierade, men istället för att bli betraktade som en modig banbrytare, blev de hånad och förlöjligade. En riktig skribent skulle fortfarande skriva på en “riktig skrivmaskin” och teknikerna i sin tur log överseende mot den ”nya leksaken” – på deras PC kommenderade man med F2-kommando och Tab/F14.

Många skribenter briljerar fortfarande med att de skriver på manuella gamla skrivmaskiner – som Jan Guillou t.ex. Vila i frid.

Idag kan man le åt eländet

Apple har brutit ny mark inom datorer, gränssnitt, musikspelare och mycket annat och man kan fråga sig hur utvecklingen hade sett ut om inte de hade vågat vara annorlunda.

Vi har fått iMac, iPod, iMusic, iTunes, iPad och iCloud. Igår kom den nya versionen av Iphone. Snabbare, bättre och med helt nya features.

I går så berättade också Apple att man numera har sålt över 250 miljoner iPrylar – en dubblering på bara ett år. Apple sålt 300 miljoner iPods sedan de kom 2001 och man fortsätter sälja runt 10 miljoner per kvartal.  Tre av fyra plattor som säljs i USA är iPads. Att vara kreativ handlar om att våga tänka annorlunda.

Ha modet att pröva dina idéer som drar iväg åt nya hall

De bästa prylarna föds genom att våga vara kreativ. Så tänk annorlunda. Våga. Kreativitet handlar om förmågan att kombinera (arbeta med) kända faktorer på ett nytt sätt. Kreativitet är resultatet av en process som startar med att man observerar och noterar, lär sig och kommer ihåg. Därefter analyserar och bedömer för att till sist skapa nya idéer och förutse och visualisera det som inte existerar.

Många företag frågar fortfarande sina kunder vad de vill ha

Apple tar fram produkter och tjänster som vi inte hade en aning om att vi ville ha. Tänk om vi kunde få ännu fler iPrylar. Nytänkande produkter och tjänster. Oväntade, kreativa lösningar.

iFörsäkringskassan, iSkatt och varför inte  …iPolitiker?

Från Velamsund till…

I våras medverkade jag till att Nacka Kommun bestämde sig för att det skulle bli friluftsteater i Velamsunds vackra herrgårdsträdgård. Camilla Nyberg och Andreas Rodenkirchen satte tillsammans med Björn Melander från Dramaten upp Fröken Julie.

Lovordad i Svenska Dagbladet

Efter en alltför kort ”startsträcka” växte publiken föreställning, efter förställning. De två sista föreställningarna var mer än utsålda och bland publiken fanns internationella gäster som blev imponerade och fascinerade. detta har nu resulterat i att föreställning blivit inbjuden att spelas i …Kurdistan!

Uppmärksammat naturligtvis!

Klicka på länken nedan och se inslaget från ABC-nytt i TV4. ”ABC-Nytt”! Tänk hur saker kan utvecklas, bara man tror på sina idéer?

Lycka till nu Camilla och Andreas, det är ni värda!

Audiorama är ett rum för innovativ lyssnardramatik, ljudkonst och elektroakustisk musik

Kanske något av det mest spännande jag har varit med om att genomföra under de senaste åren. Och att idag vara delägare av ett helt unikt teaterrum är väldigt omtumlande. Vad som tidigare var en torpedverkstad på Skeppsholmen har nu förvandlats till en lokal som saknar motstycke i sitt slag. Akustiskt och visuellt format efter lyssnandet med plats för sjuttio sittande åhörare,  rymmer auditoriet 21 stycken högtalare i separata kanaler, som omsluter publiken från golv till tak. Rummet är även utrustat med en dynamisk, programmerbar ljussättning, och kan följaktligen ändra karaktär under föreställningen eller konserten.

I söndags hade vi premiär på ”En tisdag i september”

Det finns dagar som alla minns. Som en bok som skjuter ut ur bokhyllan. Dagar som historien knuffat fram i ljuset. Den elfte september 2001 är en sådan dag. Efter att planen flugit in i WTC bröt telefonnätet samman. Många människor sparade de meddelanden man läst in eller tagit emot på sina telefoner under de ödesdigra timmarna och som skapar en samling autentiska viskningar och rop – som på ett unikt sätt berättar om några timmar som skakade världen. Minuter och timmar registrerade och inspelade. Vittnesmål och ögonblicksbilder. Allt samlat i en kapsel av tid. Lotta Erikson, radioproducent och dramatiker, har skapat en unik dokumentär – här förstärkt av Marcus Wrangös suggestiva surroundmixning.

Idag blev vi recenserade i Svenska Dagbladet

Hörspelet ges den 18, 24 och 25 september – och går också att boka som skolföreställning under hela hösten. Beställa och boka via: www.audiorama.se

Vad Svenska dagbladet tyckte:

Sätt 200 personer i arbete och det resulterar i …Musse Pigg?

Värmdö kommun har sedan hösten 2010 arbetat tillsammans med det lokala näringslivet, föreningslivet och medborgare för att ta fram en nytt varumärke för hela Värmdö. I samband med den flytande båtmässan ”Allt på sjön”, i helgen, lanserades den nya plattformen.

Drygt 200 personer har deltagit i arbetet som syftar till att skapa stolthet, samsyn och en gemensam identitet för platsens aktörer

– Vi ser varumärket som ett medel för att nå vår vision, Värmdö Vision 2030, säger Lars-Erik Alversjö (M), kommunstyrelsens ordförande i Värmdö. En gemensam varumärkesplattform av det här slaget är ett styrmedel för att konsekvent och långsiktigt stärka bilden av vad Värmdö står för, att skapa förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling och tillväxt.

Och det var det här man kom fram till..?

De tre bläckplupparna i symbolen lär symbolisera de tre kärnvärden som arbetsgruppen anser att kommunen står för:

Stolt – Medveten – Nyfiken

Värmdö skall upplevas som en: Urban skärgårdsidyll. Med positionen: Stockholm stoltaste skärgård. Detta vill man kommunicera med den nu definierade målgruppen: Storstadsmänniska med en livsstil som kännetecknas av en aktiv medveten vardag.

Läs mer: Kommunen om varumärket

Jag invänder mot två saker:

En kommun där en viktig del av varumärket och identiteten är design, konst och kultur — borde kunna hitta flera duktiga lokala formgivare som skulle kunna ta fram en kommunsymbol. De får gärna utgå från samma kommunikations plattform – är den processad med 300 personer måste det ligga någonting i den.

En symbol skall antingen spegla ett ursprung och en särart, eller en vision och vilja

Och den ska i bästa fall vara tydlig att förstå. Och det kan jag tycka är synd, att symbolen inte ger någon dimension av vår historia och tradition.

Jag invänder inte mot att man lägger ned både rejält med pengar och tid

Ett arbete av det här slaget är viktigt, och det måste få kosta – både tid och pengar. Det som jag möjligtvis kan tycka är en finess med den nya symbolen är att den överraskar och förvånar.

Precis på samma sätt som när vi skapade Siggesta Gårds logotyp – speglade mångfald, var färgglad och barnslig – när alla förväntade sig ett traditionellt gårds- eller herrgårdsutseende.

Det ska bli spännande att få höra reaktionerna på det nya varumärket från hamnens designers och konstnärer, men också allmänhetens reaktioner

Min första association när jag morgonvandrade genom hamnen i morse och såg varumärket ståendes framför den gamla anrika packboden blev spontant:

- men vad gör Musse Pigg här?

Förlåten lättad avseende framtidens Gustavsberg

I sanningen namn kanske press konferensen inte bjöd på några kioskvältande nyheter, men rappt presenterade kommunens konsult, f.d kommundirektören Magnus Hedenfalk hur Gustavsberg skall förtätas och utvecklas med 2300 nya bostäder.

Magnus gör i mitt tycke ett bättre jobb som projektledare i detta stora och betydelsefulla projekt än han gjorde som kommundirektör. Och vid sin sida har han den kunniga och begåvade utvecklingschefen Lars Fladvad.

Framtidens viktiga delar

För det första att knyta samman norra Gustavsberg i form av Munkmora och Vattentornsberget med övriga delar. Förslaget som presenterades i form av nya hus och nya vägdragningar var kompetent men föga överraskande. Förtätningen och utvecklingen av ”gamla” Gustavsbergs centrum (dvs bl.a den skandalösa parkeringsplatsen) fick mig inte heller att höja på ögonbrynen. En förtätning helt enkelt, länkad samman med idrottsområdet med ytor för bandy, ishockey och en ny tennishall. Man kan fråga sig varför ishockeyn får breda ut sig på flera ytor, medan det inte finns en enda konstgräsplan att uppbringa för fotbollen?

Parker som avdelar, öppnar upp och binder samman

Det är också en viktig del i projektet. Dels en ny Stadspark vid kyrkan, som en del vill kalla för Bersåparken. Dels Idrottsparken som skall bli ett grönstråk från centrum mellan berg och hockeyhall för att öppnas upp vid Ösby träsk. Här kan jag ställa mig lite tvivlande till hur öppet detta stråk verkligen kommer att bli mellan en ful ishall och en bergvägg. Däremot gillar jag att man vitaliserar och skapar ytor vid Ösby träsk. Den tredje parken är den mest spännande och kallas för Fabriksparken. Låt mig återkomma till den.

Så långt mer ordning och reda än vida visioner

Jag är övertygad om att ”gamla” centrum behöver mer tillskott i verksamheter och liv för att det skall bli en levande yta. Nästa del är Kvarnbergsterassen, dvs nya hus på Kvarnbergets norra sida. 190-250 lägenheter i flerbostadshus. Förslagets som presenteras i skisser och modell känns lite kantiga och bumliga, jag hade hellre sett att man vågat ta ut svängarna i färg och form. (Är det någon som varit i Barcelona?). Att bygga på denna skuggiga norrsida kräver starka intryck och mycket värme. Får man hoppas på fler förslag på byggnation,

Äntligen har man förstått vattnets dragningskraft

Där ”mellanrummet˝ blir början till viken och hamnen planeras en entré i form av ett trädäck med trappor eller gradänger. En mötesplats, en njutningsplats. Bra tänkt! Läget bli lugnt i och med att man också har tänkt sig att stänga av den nuvarande genomfartsvägen mellan kyrkan och viken. Man öppnar istället upp den gamla genomfarten igen.

Fabriksstaden kan bli Stockholms Bo011

Jag kan faktiskt bara ösa beröm över planen och konstatera att duktiga konsulter lyft projektet till att kunna bli något helt unikt. Här finns det vågade, här blir man förvånad och möter nya ytor, färg och material runt varje knut. Här kombineras det historiska vingslagen med nya vågade höjder. Här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bo. Fullföljer man planen som den är skissade utan att fega ur, kommer det här att bli ett av Stockholms mest attraktiva områden. Här hittar man också den tredje parken – Fabriksparken som binder samman de norra och södra delarna. Lite New York, grönska, aktiviteter, gångstråk och platser för möten och vila.

Ett råd: ta er till Runda Huset och kika på modell och plan. Kräv sedan av politikerna och kommunen att sätta spaden i jorden!

Vilka är då frågetecknen?

Det första är tiden. Projektet måste starta så fort som möjligt. Skulle tiderna, konjunkturen och finansiella världsläget bli sämre finns det alltid risk för att Villeroy Boch börjar tveka. Och då blir det ingen ny fabrik, vilket i sin tur inte skapar förutsättningar för Fabriksstaden.

Det andra är satsningen på näringslivet. Ekobacken för industri och näring inom miljö etc måste också få högsta prioritet. Och näringslivet kring kultur och kreativa näringar måste kunna utvecklas till en större kritisk massa – här har vi vår unikitet och historia. Men för att detta skall kunna ta plats måste ytor frigöras, det räcker inte med att öppna upp små fönster inom den nya staden.

Det bästa vore om kommunen köpte Porslinsfabriken av Dag Landvik

Först köpa den, utveckla den med nya verksamheter inom kultur, skola och kreativa näringar (jag kan ge dem minst fem olika förslag på idéer) – därefter kan de säkert hitta en ny tagare i form av en förvaltande fastighetsägare som kan köpa fastigheten. Idag gapar Porslinsfabriken tom när den inte i foajén rymmer utförsäljningar och tillfälliga outlets.

På köpet borde kommunen frigöra Kattholmen, hamnens pärla

Lös den marina verksamheten på annat håll. Det kan gärna få finnas kvar t.ex båtförsäljning och bryggor. Men ta hand om det gamla badhuset och kraftstationen och gör Kattholmen till ett mål för möten och måltider.

Andra små frågetecken gäller byggnationen av seniorbostäder intill Strandvik. Personligen anser jag att seniorer skall bo bland barn och unga. Hatar den typen av ”gatered communities”. Och frågan är om inte Strandvikmiljön är värd ett bättre öde.

Jag skulle aldrig vilja bo i ett seniorboende, däremot gärna i en anpassad lägenhet ovanpå ett av fabrikshusen i den nya Fabriksstaden