Arkiv för 'Skärgården som Världsarv' kategorin

Skäms Värmdö kommun och kulturnämnd!

skulptur-av-Landqvist-JF-1

Hur vore det om Värmdö kommun började inse att om kultur skall vara en del av kommunens varumärke – så måste man också handla därefter?

Siv Juhlin, tidigare fabrikskemist och dekorchef, kom till Gustavsberg 1967 och var med och räddade delar av Hushållsporslinsfabriken när Hackman-Rörstrand lade ner tillverkningen 1994. Tack vare Siv, hennes partners och medarbetare, har vi idag kvar en (privatägd) framgångsrik, fungerande och unik porslinsfabrik.

När hon avled 2004, bildades Siv Juhlins minnesförening. Syftet var att dela ut stipendier till andra eldsjälar som engagerar sig i att bevara eller utveckla keramiskt och småindustriellt hantverk. För två år sen försökte Siv Juhlins minnesförening få Värmdö kommun att ta emot en skulptur, som ett minnesmärke för Siv och hennes gärning.

Minnesföreningen sökte bygglov och erbjöd kulturkontoret denna siluettskulptur i stål. Men kultur- och fritidsnämnden sa ”…nej tack.

”Vi tycker inte att Siv Juhlin är tillräckligt känd för sina goda insatser och att de inte varit tillräckligt betydelsefulla för kommunen” blev svaret. Flera i kulturnämnden visste inte vem hon var. Men då kan man ju fråga sig vad det sitter för obildade nötter i kulturnämnden?

”Dessutom tycker kultur- och fritidsnämnden att hon inte varit död tillräckligt länge.” Minst tio år krävdes enligt Fredrik Sneibjerg, FP, ordförande i nämnden.

För ett år sedan försökte man på nytt skriva till kommunen

Men trots att såväl Gustavsbergs konstförening som Gustavsbergs vänner, Fornminnesföreningen och Porslinsmuseets vänner ställde sig bakom föreningen, fick man aldrig något svar. Inte helt ovanligt, när man försöker kommunicera med kommunen.

Då gav föreningen upp, och siluettskulpturen skänktes till Porslinsmuseet.

När nu ett tacksamt Porslinsmuseum sökt bygglov för att få sätta upp siluettskulpturen vid den kala väggen, i hörnan mellan restaurangen och Porslinsmuseet, hänvisar kulturnämnden till tidigare beslut och säger nej.

”Nämnden har tagit ställning till att inte sätta upp den i hamnområdet. Och det är ingen förändring i sak, egentligen. Det är många som gjort mycket för samhället och många konstnärer som skulle vilja ha sina verk uppsatta. När det gäller gåvor till kommunen ställs samma krav på kvalitetsbedömning som vid kommunens inköp av konst” säger kulturchef Lena Gullmert, som menar att ansökan skickats till fel instans.

Frågan är om inte Värmdö kommun istället har fel kulturchef?

Nu står den 170 cm höga siluettskulpturen, formgiven av vår duktiga designer Jan-Olof Landqvist, under ett skynke i Chamottehuset och väntar på att placeras någonstans. Och jag är övertygad om att Siv skakar på huvudet uppe i sin himmel. Så typiskt Värmdö!

skulptur-narbild-illustration-varmdo-kommun

Tomas Saraceno slår högre hos kulturnämnden än Siv Juhlin…

Här väljer man istället att satsa på konstinköp av en argentinsk konstnär till det offentliga rummet som kommunen har avsatt 1,2 miljoner till i sin investeringsbudget och Statens konstråd bidrar med 750 000 kronor…. Fint ska det vara, tycker vår ”kära” kulturchef.

När ska kommunen inse att Värmdö behöver sätta de rätta personerna på tre av de viktigaste posterna:

1. Utbildning (utan barn som trivs i skolan, har alternativ att välja mellan och får en bra utbildning finns det ingen framtid)

2. Kultur (en visionär och modig kulturchef som lyssnar, är kommunikativ och ser vilka möjligheter Värmdö har, kan uträtta storverk)

3. Näringsliv (den enda av dessa tre poster där vi har en vettig person tillsatt, som inser värdet av ett rikt och levande näringsliv)

”Siv, vi som vet vad du uträttat för Gustavsberg och Värmdö, sänder kärlek till din himmel och välkomnar alla din skulptur.”

Värmdö kommun och Kulturnämnd: sätt er i skamvrån och skäms!

Hamn. Museet där du får uppleva historien på plats

Ett unikt museum, ett oerhört spännande uppdrag

År 2003 initierade slagfältsarkeologen Tomas Englund ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt som fick namnet ”Slagfältsarkeologi vid Stäket”. Syftet var att öka kunskapen om den drabbning som ägde rum vid Baggensstäkets inlopp mellan svenska och ryska förband 1719. Fältundersökningarna genomfördes på norra (Boo sidan) och södra sidan (Skogsö) utmed Baggensstäkets inlopp. Men även på mark i anslutning till Lännerstasunden och Baggensfjärden.

karolin

Mina drömmar, mina uppdrag…

Nu har jag arbetat sedan årsskiftet med det nya projektet för Nacka Kommun: Museet HAMN i Fisksätra Marina. Ett museum om platsens historia, Slaget vid Stäket år 1719, och människors berättelser. Ett nya tidens museum som kommer att locka till ”titta, tänka, förstå, prata, lyssna, fundera, skriva, skapa…” Tänk att få leva sina drömmar och ständigt ha förmånen att få förtroendet att arbeta med projekt av det här slaget? Dessutom tillsammans med en entusiastisk och kreativ arbetsgrupp.
Resultatet efter åtta år av arkeologiska utgrävningar, på land och i vatten, runt Stäket är nu ett 1500-tal funna föremål.

Bilderna visar: Spännen från slagfältstiden, Hästsko från tidigare hälften av 1400-talet, en tusenårig Skäggyxa från Vikingatid, både svenska och ryska muskötkulor och nödmynt från 1718.

spannen

hastsko

yxa

muskotkulor

nodmynt

Steg för steg…

Steg för steg växer Museet Hamn i Fisksätra Marina fram. Ett museum byggt på platsen för de händelser det skildrar. Ett museum som inte bara visar vad, utan också hur och varför. Men även hur arkeologer, historiker och forskare arbetar med att komma fram till vad historien betyder för vår samtid. Ett museum som hela tiden kommer att fortsätta utvecklas efter det att vi öppnat dörrarna i augusti i år.

marinan

HAMN – en marin portal!

En viktig del i helhetslösningen för det nya besöksmålet HAMN i Fisksätra är marinan som ska utvecklas till en marin portal med levande varvsverksamhet. Bland annat en lång pir, nya flytbryggor, kaj och strandpromenad. Längst ut på piren ska angörande turbåtar kunna lägga till och det ska också finnas gästplatser för småbåtar. Antalet båtplatser utökas från dagens 250 till 600. De utbyggda verksamheterna inom Fisksätra Marina och HAMN ställer krav på infrastrukturen samtidigt som marinan ska vara en resurs för de boende. Följ utvecklingen i vår och sommar, när den 180 meter långa piren kommer på plats.
hamn_restautang

Ett nytt besöksmål

Naturligtvis är museet den kanske viktigaste noden för den nya mötesplatsen i Nacka. Men restaurangen blir också en viktig del i helhetslösningen för ”nya” Fisksätra marina. Restaurangen kommer att vända sig till besökare till museet, de som arbetar i marinan och boende i närsamhället, gäster i marinans gästhamn men också både nationella och internationella turister och besökare. Restaurangen blir placerad på plan 4 i anslutning till museets lokaler, kommer att rymma 80 gäster inomhus och ha ca 120 platser utomhus på terrassen, som löper längs längs fasaden utanför restaurangen och som kommer att ge gästerna en oöverträffad vy över vattnet.

museum_view

Ett väl rustat team

Museet HAMN i Fisksätra Marina kommer att bli resultatet av många människors idéer, kreativitet, envishet, svett och blod. På den webbsida som vi kommer att lansera under februari (www.hamnmuseum.se) kommer vi att presentera var och en. HAMNs utställningsdesigners och byggare är M.O.L.I.T.O.R med hemvist i Berlin – och hela världen som arbetsfält. Gå gärna in på deras webbsida: www.molitor-berlin.de

nya_loggan

HAMN. Ser bra ut…

HAMNS fina varumärkesdesign har Oscar Liedgren skapat, Nackabo och med Stockholmsbaserad designstudio intill Hötorget. Kunderna sträcker sig från den svenska regeringen, fackföreningar och företag, teater och bokförlag till mat, modekedjor och museum. Oscars specialitet är grafisk design som t.ex företagsidentitet, förpackningsdesign, rörlig grafik. Vill du se mer vad Oscar har gjort? Gå in på: http://oscarliedgren.com/ – Hamn har inte hamnat i något dåligt sällskap precis…

Och vad gör du mer LG..?

Förutom att arbeta med HAMNs affärs-, kommunikations- och handlingsplan, webbsida, lansering i sociala media – och bygga nätverk kring projektet så har jag också en del annat att syssla med.

Värmdö Företagardag 2013 kommer i år att gå av stapeln den 19 september. Fram tills dess har jag informationsansvar för projektet, lägger upp en webbsida från och med den 1 mars: www.värmdöföretagardag.se. Håll utkik!

Jag har precis slutfört en analys och en förstudie till Sala avseende ett Kulturhusprojekt. Jag jobbar tillsammans med kollegor från andra Äventyrsgolfprojekt med en helt nu minigolf i Kristinebergs Slottspark – ”Slå ett slag för den svenska litteraturen”.

Och vårt fantastiska Vikingaprojekt – Vikingaliv – på Kungliga Djurgården närmar sig verkligheten allt mer.

Grindstugatans allé är ett exempel på vad som berör många människor ända in i hjärtat

alleskylt

Måndag den 11 juni, förra veckan, upptäckte jag skylten

På min vanliga morgonpromenad runt hamnen och bruksgatorna talade skylten om för mig att allén på Grindstugatan skulle fällas, pga av stamröta. Tidigare hade jag hört om att det fanns enstaka träd i allén som hade problem, men inte varit medveten om att hela allén var så dålig.

Min reflektion på Facebook

Jag skrev då en reflektion på Facebook där jag hoppades att detta beslut i så fall var välgrundat, med almstrider och eken vid Sveriges Radio i minnet:

Måndagen den 11 juni: ”Idag faller de. Grindstugatan blir, om inte ett kalhygge, så i alla fall aldrig mer sig likt. Den fantastiska allé som skuggat brukshusen från sekelskiftet kapas nu med motorsågar av västklädda trädfällare. Jag kan bara innerligt hoppas att brf-föreningen, JM och kommunen utrett trädens skick ordentligt, och att man inte gjort samma slarviga bedömningar som vår granne Stockholm ofta gör. Det tar hundra år innan vi har en ny allé…”

I över 20 år har jag bott i området, protesterat mot galna byggplaner och exploatering och naturligtvis också uppskattat årsringarna – som denna vackra allé.

Det var fler som reagerade som jag när de fick se skyltarna och hörde motorsågarna, och även såg träden börja falla. Jag fick, redan under måndagen, många telefonsamtal från de som undrade om det verkligen var nödvändigt. Jag fick också klart för mig genom en annan skribent på Facebook att: ”Grindstugatan ligger inom den del av Gustavsberg som är utpekad av staten som ett s.k. riksintresse för kulturmiljövården. Husen och kringmiljön har därför fått skydd i gällande detaljplan genom skydds- och varsamhetsbestämmelser (q och k). Till planen hör också ett miljöprogram.”

Detta innebär att allén är en angelägenhet som inte bara berör de boende, bostadsrättsföreningen.  Inte heller bara de lokala Gustavsbergarna. Utan hela riket.

Vilket i sin tur kräver ett gemensamt konsensus med gatukontor, kulturenheten och bygglovsenheten. Det krävs helt enkelt marklov för att fälla träden. Till grund för detta måste det ligga en tydlig utredning av aborister.

Aboristernas utredning

När jag dagen efter träffade på en lokal politiker som fått tag i den utredning som påstås ligga till grund för beslutet, citerades vad som stod i denna utredning. Rådet var att fälla två träd, samt att de övriga bör utredas igen om fem år.

Kände kulturenheten till det?

När Linnea Skog, kommunens kulturantikvarie, tog kontakt med mig så berättade hon att hon var medveten om utredningarna, men inte om den aktuella fällningen. Hon hade också under flera dagar försökt komma i kontakt med gatukontoret, men misslyckats. Linnea har alltså varit i kontakt med aboristerna, och var av samma uppfattning: Två träd måste fällas, samt att de övriga bör utredas igen om fem år.

savackert

Var alla verkligen överens?

Efter att i olika sammanhang stött på en del av grannarna på gatan, fick jag också klart för mig att det figurerat en protestlista mot beslutet och att det inte alls var samstämmighet över att fälla hela allén. Det finns många som värnar om vår kulturmiljö i Gustavsberg, och förstår man då inte varför och hur saker och ting händer – då riskerar det att bli en almstrid.

Brf-föreningen kanske har tagit rätt beslut?

Om det finns parallella utredningar som säger att det är alla och inte 2-3 träd som bör fällas, så bör det framkomma så fort som möjligt. Nu får tyvärr engagerade styrelsemedlemmar och boende klä skott för det inträffade. Rätt eller fel.

Minns almstriden

Ända sedan Almstriden, eken vid Sveriges Radio etc så upprör och engagerar detta folk – om man inte kan kommunicera varför saker görs på ett trovärdigt sätt.

I det här fallet verkar man vara oense i föreningen, man är oense inom kommunens egen förvaltning, kulturen känner sig oinformerad. Då uppstår tyvärr den här uppmärksamheten.

Om man först hade kommunicerat att det är så allvarligt (om det nu är så bevisat), om man hade samlats kring en samsyn på gatan och med kommunen – och i god tid informerat om detta så hade nog inte hänt. Nu kom det upp två skyltar från den ena dagen till den andra, sedan kom trädfällarna och raskt fälldes åtta träd. Och ingen förstod någonting…

Nu blir jag beskylld för att mina kommentarer är hätska

Och att jag tycker att ”de boende på gatan inte är intressanta kulturhistoriskt”.  Tänk vad man kan bli beskyld för bara för att man engagerar sig och bryr sig? Men jag tror att vi alla har samma känsla för gatan.

Handen på hjärtat, var fällningen av alla träd nödvändig?

Om någon kan svara ett övertygande ”ja”, så måste detta nu kommuniceras underbyggt och trovärdigt. Och då borde misstolkningarna från alla som reagerar vara eliminerade.

Bygg inga nya murar!

Jag hoppas att de som tog beslutet och som nu hanterar processen har gjort detta med gatans bästa för sina ögon. Inte bara för att få en ny och rak allé. Allén har inte varit exemplariskt skött och behöver naturligtvis tillsyn och vård.

trave

Nu står allén till hälften nedfälld och det gäller det att vi alla – boende, grannar, gatukontoret, kulturen och övriga engagerade samlas i konsensus över vad som skall hända.

Är det nu bättre att fälla hela allén, och plantera nya träd när det är som det är?

Eller är det bättre att spara de gamla som är kvar och kompletteringsplantera? Naturen växer ju inte alltid som vi vill, och det finns alltid inslag av nytt och gammalt.

Men det viktiga är också att vi nu visar respekt för varandra. Att man respekterar varandras engagemang. Att man lyssnar på båda sidornas argument. Att man inte raserar grannsämjan. Och att vi alla fortsätter att bry oss om vårt kulturarv.

Oavsett om man river kulturhus i onödan. Exploaterar känsliga områden. Hotar flora, fauna och djurliv. Det som en gång är borta, kommer aldrig tillbaka.

Kommer det någonsin att hända. Någonting?

hamn

För tre månader sedan presenterades en vision över utvecklingen av Gustavsbergs Hamn. Vad har hänt sedan dess?

Presentationen av visionen skedde på ett seminarie inom Creative Stockholm, som är ett samverkansprojekt mellan kultur och näringslivssektorerna i Stockholmsregionen vars syfte är att stärka det företagande som bygger på ett konstnärligt, kulturellt och kreativt skapande. Visionen handlade om att utifrån ett helikopterperspektiv, och med historien fram till idag i backspegeln, visualisera och formulera en idé om hur hamnen skulle kunna utvecklas.

När Lars-Erik Alversjö, kommunstyrelsens ordförande, avrundade dagen med att betona att det här inte var ett drömscenario utan en vision – dvs ”en dröm med en plan” som ska genomföras – kändes det som om mina idéer under årens lopp inte varit så fel. Men det som kändes allra bäst var att alla närvarande aktörer från området på mötet verkade vara på samma sida.

brygga

Tystnad. Bara tystnad

Det är vad som hittills har varit efterdyningarna efter lokalpressens relativt stora uppmärksamhet. Och man undrar i sitt stilla sinne vad som händer. Det är det dessutom fler som gör, kan man utröna efter att se vad som händer i området – utanför den stora visionsprocessen.

hemk

I det som i visionen presenterades som det möjliga stora kulturhuset, flyttar nu Hemköp in i den strategiskt placerade hörnlokalen mot Skärgårdsvägen. En lokal som tidigare rymt två olika matbutiker – som flyttat in för att sedan flytta ut.

Man kan tycka att det är en välkommen service i området, och kanske också en bra konkurrent till jättarna ICA och Coop. Men varför just där? Svaret är enkelt, naturligtvis för att fastighetsägaren behöver ha hyresintäkter.

lekland

Glashuset går från TV-studio och eventlokal till lekland…

Även här i ett försök att skapa intäkter, så förvandlas potentiella delar av en större vision till en kommersiell verksamhet. I och för sig säkert välkommen för en hel del barnfamiljer, men kommer det verkligen att bli en uthållig verksamhet. Och blir det en bidragande del i visionen av att skapa en mötesplats för människor och kultur.

Detaljplanen förlorar också trovärdigheten i visionen. Gång på gång

Kvarnbergsterassens sluttning mot norr, får inte längre den arkitektoniska höjd som var ett resultat av kommunens inspirationsresor och ambitioner.

Nej, ambitionerna sipprar sakta ut i Farstavikens vatten för att sjunka till den kontaminerade botten. Utan en stadsarkitekt släpps nu bygget fritt att bli en konventionell stadsdelsbyggnation med två ordinära punkthus – som vilka som helt. Vad är den röda tråden, vad är helhetssynen, var är kunskapen och ambitionen hos politiker och tjänstemän.

Finns den. Jag tvivlar. Och jag kan jämföra med andra kommuner och städer, där jag har ansvaret för delar av utvecklingen och visionerna. Uppsala och Enköping är två bra exempel.

Arkitektur är ett mått på samhällets kultur. Hm…

Kommer ni ihåg Restaurang Glashuset?

galshus_ute

En sådan här dag, när temperaturen kryper över 22 grader i skuggan längtar jag efter Kajsa och Restaurang Glashuset

Kajsa Åkerblom startade och drev under ett antal år en av Värmdös mest uppskattade restauranger. På bästa plats i Gustavsbergs Hamn, med uteveranda mot viken. Fortfarande kan man hitta spillror av Restaurang Glashusets på nätet under adress: www.restaurangglashuset.se – trots att pärlan i hamnen idag är förvandlad till en för det mesta stängd lunchrestaurang med en helt annan kvalitetsambition.

glashuset_08 glashuset_05 glashuset_03

Lunchpärla, familjerestaurang och nöjeskrog

Restaurang Glashuset i Kajsas vård uppfyllde alla kriterier.

Gustavsbergs Hamn, där storstad möter skärgård, och där en industriell tillverkning av porslin fortfarande lever sida vid sida med yrkesverksamma konstnärer och formgivare inom keramik och porslin är värd en riktigt bra restaurang. Hamnen är idag en i högsta grad levande mötesplats för människor och kultur, människor och kulturer.

Men skulle kunna ha så mycket fler besökare, och mer liv. Bra caféer, barer och restauranger föder liv. Föder affärer.

closed

Idag är uteserveringen tom och öde, restaurangen stängd och bommad varje kväll

Tala om att inte förstå vilka möjligheter som finns. Kajsa skildes från verksamheten när hennes och fastighetsägaren inte längre drog åt samma håll.

Sedan dess har Kajsa varit med om att etablera den fantastiska succén vid Nytorget – Nytorget Urban Deli. Ett mat och pratställe där man lyckats förena frukost, lunch, barliv och middagskrog tillsammans med saluhallstänk och närbutik.

Restaurang Glashuset har nedgraderats till Matateljén och lunchkrog.

Skärmavbild 2011-06-28 kl. 09.45.35

Vem minns inte sommarkvällarna med vännerna på verandan?

Helgbrunchen, julbordet, nöjeskvällarna, stand up-veckorna… Kajsa, tänk om du ville komma tillbaka? Kajsa har inlett nya och mer spännande steg på sin karriär bland mat, vin, nöjen och folk.

Så ska man få Restaurang Glashuset att leva upp igen, måste nya idéer till. Och de finns ju nästgårds.

bistro

Bistro Gustavsberg är en alldeles utmärkt restaurang i hamnen

En restaurang vars verksamhet skulle må bra av att få kunna blomma ut bättre. Här finns en krögare med dotter som har en erfarenhet av bra mat, gott humör och gästvänlighet. Men som också har erfarenhet av att driva nöjes- och musikkrogar.

Varför inte släppa dem ansvar för Glashuset? De som kan – och de som känner för hamnen.

gustavsbergs_glashytta

Dessutom: I Restaurang Glashuset finns en av Sveriges mest gömda Glashyttor

En publikmagnet, och en fantastisk resurs för våra glaskreatörer är stängd och bommad.

Som en juvel inne i restaurangen ligger Sveriges kanske modernaste glashytta. En miljoninvestering som ligger för fäfot! Vilken totalt outnyttjad attraktion, för krogen, för hamnen och för Värmdös turism.

Hur kan man först investera miljonbelopp och sedan bomma igen en sådan resurs? Fråga Dag Landvik.

glashus

Om jag fick ansvara för hamnens utveckling

Då skulle jag inse hur viktigt bra mat- och nöjesställen är. Jag skulle snabbt fatta var de allra bästa lägena finns, som är unika för hamnen. Därefter skulle jag vända mig till Bistro Gustavsberg och säga:

- Hörni Hinke och Sophie, vad säger ni om att ta ansvaret för Restaurang Glashuset? Mina krav är att ni skall erbjuda bra och prisvärda luncher, skapa en trevlig familjekrog och gärna ge den en nöjesprägel på helgerna. I gengäld får ni 75% hyresrabatt första året, 50% andra året och 30% tredje året. Lycka till!

Äsch, nu är jag ute och drömmer igen. Sånt här händer aldrig i vår kommun.

Vad har Gustavsberg gjort för att få alla dessa usla fastighetsägare?

hamn_panorama

Låt mig först göra en sak klar: Gustavsberg har alla förutsättningar att kunna bli någonting helt fantastiskt i framtiden

Glöm gamla Gustavsbergs centrum, det kan möjligtvis bli en trafikcentral för bussar – med lämpliga servicefunktioner som Pressbyrån,  Apotek, Delselius alltid lika trevliga konditori och någon videobutik.

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 09.50.50

Idag hanteras Gustavsbergs Centrum av Genesta, ett oberoende fund management bolag med inriktning mot kommersiella fastigheter i Norden och Baltikum. De ska nog hålla sig till Baltikum, för vad de under de senaste åren lyckats göra med Gustavsbergs Centrum ska vi nog bara stryka ett stort, svart streck över.

Hyresgästerna flyger ut och in ur butikerna mellan snabb etablering, nedläggning och uppsägning, och kvaliten handlar mer om lågpris och utförsäljning än den moderna upplevelsebaserade närshoppingen och servicen.

Att centrum med sin livsfarliga och misskötta P-plats dessutom mer liknar Baltikum under sina värsta dagar än en vacker skärgårdsregion kan vi alla uppleva var dag

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 09.46.44

Gustavsbergs Hamn och den kommande Fabriksstaden – dvs utvecklingen av det gamla fabriksområdet är den stora potentialen

Eller skulle kunna vara det, om det inte satt fel fastighetsägare till det unika och kulturellt intressanta gamla fabriksbeståndet – Gustavsbergs Hamn AB med Dag Landvik som ”envåldshärskare”. Ett finansiellt läckande imperium som står utanför alla diskussioner om samverkan och samhällsplanering.

För några år sedan var visionerna stora om levande mässhallar, glashytta, Restaurang Glashuset, fler nya aktörer och målet att bli ”en mötesplats för människor och kultur”. Den sista frasen välbekant för mig själv eftersom jag under fem år arbetade åt Dag Landvik som projektledare – och formulerade just den visionen.

Idag ser jag med förtvivlan över hur fastighetsmäklare tar över de bästa lokalerna, verksamheter som glashyttan läggs i malpåsar.

galshus_ute

Restaurang Glashuset, en gång en mötesplats med bra mat och folkliv på sommarens uteveranda, har blivit en kvällsstängd och usel ”kantinrestaurang”.

Hur många miljoner har läckt ut i intet ur Dag Landviks imperiums plånbok?

Uppskattningsvis så kostar de två hallarna – Gamla Porslinsfabriken och Glashuset – honom 4 – 6.000:- styck per dag, när det inte är någon verksamhet där. Multiplicera det med åtta års innehav gånger 365 dagar. Vad som än händer i lokalerna, tillför intäkter. Men likväl låter Dag lokalerna så tomma och chansera.

masshall_fabriken

Undra på att han nu under ett halvår har haft en handfull balter boendes i den gamla fabrikens kontorsrum medan de, förmodligen konkurrenskraftigt billigt gentemot lokala hantverkare, renoverat delar av fastigheten. Om det sedan är tillåtet att upplåta boende i dessa lokaler, den frågan lär väl inte den konflikträdda kommunen ha ställt?

Hur etablerar man en ny stadsdel, ett nytt centrum och en ny mötesplats?

Man har en tydlig idé och vision. Och man ser till att leva upp till den. Bevisföra vad man sagt. Man sätter ödmjuka hyresnivåer tills de första hyrestagarna tryggt har hunnit etablera sig och tills marknaden börja upptäcka och komma till platsen.

Ju större besöksströmmar, jul fler bra aktörer, butiker, caféer och restauranger, desto lättare blir det att därefter sätta marknadsmässiga hyror. Och tjäna pengar.

Gustavsbergs Hamn AB och Dag Landvik gick den andra vägen

Man satte höga hyror från dag ett. Jag vet, eftersom min hustru drev en möbelbutik i hamnen under tre år – innan hon tvingades lägga ned för att inte köra privatekonomin helt i botten.

De som kan betala hyrorna är tydligen fastighetsmäklarna

Detta gäller både sunkiga Gustavsbergs Centrum och hamnen. Går man ned i Gustavsbergs nedslitna och tragiska centrum så möter man fyra fastighetsmäklare och ett otal bankfönster nedsmetade med fastighetsobjekt från en handfull mäklare. Tur är väl det, skulle en del säga, annars skulle det väl gapa fler tomma skyltfönster i centrum och dess lilla galleriagång?

maklare

Nu är också vårt vackra hamnområdet fullständigt invaderat. De vackraste butikslokalerna i de bästa lägena rymmer idag ännu fler fastighetsmäklare. Husman Hagberg har det strategiskt fina hörnläget i Glashuset.

Svensk Fastighetsförmedling har anrika fd Packbodens kanske bästa lokal.

Wallenbergs Fastighetsförmedling (fd ERA) ligger visserligen lite ”baskymt” mellan polisen och Hotell Blå Blom – men Bjurfors har nu lämnat den gamla kyrkolokalen ovanför Ekvallens Idrottsområde och flyttat in i Tornhuset, och hamnens kanske allra finaste lokal.

Efter att historiskt ha rymt post- och väntsal för ångbåten, den lokala polisen och under senare år turistbyrå, galleri och allra senast den charmiga butiken Tornhuset så kommer vi från och med nu möta ännu en mäklare där.

Dag Landvik har förmodligen upptäckt att han tjänar mer (förlorar mindre) på att hyra ut till kontor än andra verksamheter som butiker, kulturell verksamhet, gallerier, turistbyrå etc.

Tornhusbutikens verksamhet lär flytta in en tänkt galleria i Porslinsfabrikens hörnlokal där en klädesbutik just nu fyllt lokalen med liv en tid Det finns även tankar på att flytta in Gula Byggningens charmiga presentbutik dit. (Butikens nuvarande lokaler under konsthallen kanske fastighetsägaren får in mer hyresintäkter på genom att hyra ut som kontorslokaler? Eller varför inte flytta in ett par mäklare till även i Gula Byggningen?)

I centrum och hamnen har vi just nu runt åtta Fastighetsmäklare. Behöver vi verkligen det?

1258364986_4b01203a9aab9_13eefcbbb10cdeb20c4dcf29a5db8b70_504_500

Alla trodde att räddningen var när Dag Landvik och Landvik & Dahl köpte de unika fabriksbyggnaderna i hamnen. Inklusive jag själv.

I fem år arbetade jag som konceptuell projektledare för Dag Landvik och Gustavbergs Hamn AB med att utveckla detta unika kulturområde. Från 2002 och fem år framåt lät vi bit för bit hamnen återfå sin forna stolthet.

Under 5 år formulerade vi visioner och påbörjade arbeten med renoveringar och etableringar i form av mässhallar, konferensytor, mötesplatser, konsthall, butiker, glashytta mm — och jag lärde mig vilka unika värden och vilken inneboende kunskap som finns i denna miljö.

vardshuset_1870

Värden som man måste handskas varsamt med

För att åstadkomma en långsiktig och bestående framtida förändring i hamnområdet, så handlar det om tydlig riktning, men också ett engagemang från de fastighetsägare som finns där. Och efter  fem år blev jag orolig när jag förstod att Dag Landvik inte var medveten om att det var en process som också handlade om att tillvarata andra människors erfarenheter, kompetenser och engagemang.

dagiNvp

Dag Landvik trodde till sist inte på någon annans kompetens än sin egen. Han ville inte heller värdesätta eller betala för andras engagemang och arbete. Processer stannade upp, organisationen löstes upp, tjänster halverades, medarbetare lämnade hamnen besvikna och stukade, den fantastiska Glashyttan stängde och Restaurang Glashuset förlorade sin krögare.

Dag tvingades efter ett antal interna kontroverser med Landvik & Dahl, som bl.a handlade om stora ekonomiska belopp och skulder, köpa ut sina partners för att själv ta hand om den framtida utvecklingen av de unika fastigheterna och verksamheterna i Gustavsbergs Hamn.

Det enda alternativet var att Dag trädde tillbaka och att Landvik & Dahl hade tagit över fastighetsbeståndet, vilket definitivt hade varit en bättre lösning för hamnen.

Gustavsberg innehåller Sveriges kanske mest spännande keramiska historia

En historia som också innehåller arbetarhistoria, facket kontra ett patriarkaliskt bruksvälde. Här finns alla delar från fattigungar till konstnärligt skapande, design och svensk industrihistoria. Vart tar detta arv nu vägen. Var får det sin plats i den framtida samhällsuppbyggnaden av centrala Gustavsberg?

Det glimmade emellertid till för ett tag sedan

Det var invigning av Företagarcentrum i Tornhuset i Gustavsberg. Ett ”centrum för samarbete mellan näringsliv och kommun, mellan arbete och politik”. I det bästa läge man kan tänka sig i Gustavsbergs hamn. Smakfullt och lagom trendigt inrett. Inte ens fulla två år efter att tankarna formulerats och sonderingar gjorts, var Företagarcentrum ett faktum.

Det viktigaste begreppet av alla för denna nya idé var samarbete – ett öppet, generöst och långsiktigt samarbete mellan kommunen, hyresvärden och initiativtagarna.

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 10.05.36

Idag talas det öppet om stora konflikter, massuppsägning och en omskakad verksamhet. Ej infriade löften, obefintlig kommunikation och förståelse mellan hyrestagare och värden är ett faktum. Egenföretagare söker sig därifrån efter bara någon månad.

Vad har Gustavsberg gjort för att få alla dessa usla fastighetsägare?

Vad har kommunen tagit för roll och ansvar i detta? Varför vågar ingen öppet stå upp och bli förbannad, engagerad och kritisera och ifrågasätta. Var står Värmdös näringslivsdirektör, nya kommundirektören, kommunikationschefen och politikerna för i den här frågan?

Det är knappt att man vågar ställa frågan, för gör man det får man ofta en knäpp på näsan som varandes besserwisser, elak och okänslig kritiker eller så blir det bara iskall tystnad.

Värmdö har ju knappast någon tradition av öppenhet, dialog och information

Inte ens våra lokaltidningar som Nacka Posten vågar göra en journalistisk granskning. De hyllar istället enstaka händelser i hamnen som att TV just nu spelar in ett av sina program i Glashuset som om vore det ett helt nytt genombrott i hamnens utveckling.

annonser

Nej, Nacka Posten är precis som Gustavsbergs fastighetsägare lika tacksamma över alla fastighetsmäklare, som de också lever gott på.

I senaste numret av NVP så var 21 av 74 sidor fyrfärgssidor med mäklarannonser – en fjärdedel av tidningen…

Till sist vill jag dock hylla de som trots allt bidrar till att göra stora delar av hamnen till en fantastisk plats:

De duktiga tjejerna bakom Gustavsbergs Konsthall, fantastiska Gustavsbergs Porslinsfabrik, Delsleius Tornhus-konditori, vår egen Sushi restaurang, de båda antikbutikerna, Keramikstudion, Hotell Blå Blom, Gustavsbergs Porslinsmuseum och alltid lika välsmakande Bistro Gustavsberg – samt alla butiker med kläder, prylar, glas och porslin.

Samt naturligtvis hjärtat och själen – alla duktiga konstnärer, designers och konsthantverkare i ateljéerna.

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 09.45.48

Jag vill också berömma den tilltänkta exploateringen av fabriksområdet och omvandlingen till en framtida Fabriksstad. De som arbetet med detta har gjort ett fantastiskt jobb. Jag ber att få gratulera.

Dags att kolla vilka som sitter i Värmdös byggnadsnämnd?

Värmdö kommuns byggnadsnämnd ger nu grönt ljus till bygget av en 779 kvadratmeter stor villa, tio meter från stranden av Skärmaröviken

Värmdö kommun ger grönt ljus till bygget av en 779 kvadratmeter stor villa, tio meter från stranden.

Jag har ingenting emot att folk bygger stora hus — där det passar. Men när skönhetsrådet skriver: ”Utformningen av det föreslagna bostadshuset är främmande för trakten och platsen. Huset är ritat som en pastisch på ett högsäte från 1700-talet”, så reagerar även jag.

För det första förvånas jag gång på gång över att nyrika människor är så smaklösa

”En pastisch på ett högsäte från 1700-talet”. Jo, jag tackar jag. Ska Lars Backsell kliva ut från sin nybyggda och smaklösa villa i vita knästrumpor, pudrad peruk och en svanfjäder i hatten också?

Har man så förbannat mycket pengar så att man tycker att man behöver en 800 kvm villa, borde man väl kunna anlita en duktig arkitekt. Inte en fantasilös plagiatör.

Skönhetsrådet protesterade, tjänstemännen sa nej — men politikerna nicka alla och sa ansvarslöst ja

”På en fastighet med areal om 2 308 804 kvm bör finnas alternativa platser för en ny huvudbyggnad”, skriver Bygg- och miljökontoret. På platsen för den planerade villan står i dag flera andra byggnader som enligt bygglovsansökan är tänkta att rivas.

Läkemedelsentreprenörerna Thomas Eldered och Lars Backsell har gjort ett klipp i läkemedelsföretaget Bioinvent. ”Det är närmast pinsamt att läkemedelsindustrin inte ligger i frontlinjen i miljöarbetet med tanke på de hälsobringande produkter som man tillverkar” menar Lars Backsell, VD för läkemedelsföretaget Recip i en artikel i en facktidning. Själv har han miljöfrågorna högt upp på dagordningen och Recip har som första läkemedelsföretag i Norden, blivit miljöcertifierade. Fan trot. Känns inte som miljöfrågor står på agendan när man vill placera detta skrytbygge vid strandlinjen…

Att byggnadnämnden gör skillnad på folk och folk är ju känt sedan tidigare, men det här tar ändå priset!

Är det hoppet om att Backsells inkomstskatt ska hamna i Värmdö kommun det handlar om?

Det är majoriteten i den här nämnden som har tagit det vansinniga beslutet:

Erik Pettersson, ordförande (m)
Per-Olof Fransson, vice ordförande (kd)
Ann Fylkner (m)
Gunnar Ritter (m)
Johan Edholm (fp)
Stefan Mårtensson (c)
Anna Hellgren Westerlund (s)
Krister Nilsson (s)
Gunilla Hallenberg (s)
Malin Åberg Aas (mp)
Bertil Krakenberger (v)

Någonting att fundera över nu när ni snart skall rösta. Är det här beslut som ni vill att era valda politiker skall ta?

Kan kanske vara intressant att se att en del av filurerna i nämnden fått bottenbetyg i min personliga ranking av Värmdöpolitikernas kompetens. Hos många saknas definitivt både resultatförmåga och handlingskraft — men tydligen inte i det här fallet.

Skattepengar kan också lukta illa.

ANM: Skriver ovan att det är majoriteten i nämnden som tagit beslutet. Har därefter fått kommentarer från de som inte längre är ordinarie ledamöter och som ej varit närvarande — har korrigerat detta i mina kommentarer till detta inlägg!

Rätt skall vara rätt. Och rätt personer skall stå vid skampålen.

Om Skärgården som Världsarv i Radio Stockholm

roberts_radio_speakeasy.jpg

Snacket går.

Vilken folkrörelse kan inte en föreläsning, en blogg, ett upprop och en insändare sätta igång? Under de senaste två veckorna har jag plöjt kompendier och sammanställningar, brevväxlat och pratat i mobilen – och ämnet varit ett och samma: Kan man göra Stockholms Skärgård till ett Världsarv?

Klart man kan. Kan man t.o.m som svensk flyga till månen så. 

I allt tal om tillväxt så anges turismen ha den största potentialen. En Världsarvsutnämning skulle ge oss unika möjligheter till utveckling av ekoturism samt ge oss en spännande flora av möjligheter som handlar om utveckling av befintliga verksamheter och ett prövande av nya. En Världsarvsutnämning behöver inte meföra några hinder för olika arbeten inom världsarvet. Tvärtom nya företeelser kan istället etableras, lyftas fram och göras både attraktiva och nåbara.

Just nu växer nya spännande projekt fram på olika ställen i närskärgården. Djuröhamn, med sin viktiga roll i Sveriges sjökrigshistoria. Fornlämningarna som finns på närliggande Ingarö från år 2.300 f kr. Och Slaget vid Stäket, ett nytt levande museum som knyter samman Saltsjöbaden med Boo.

Och intresset växer. Lyssna på dagens Radio Stockholm, klicka på länken:

radio-stockholm-om-varldsarv.mp3

Stockholms skärgård som världsarv i pressen:

sthlmsfria.jpg

skargarden.jpg

nvp1.jpg

Stockholms skärgård, Världsarv. Hur lyckas man med det?

eka.jpg

Hur kommer man så långt att ett kommande UNESCO-mötet överhuvudtaget tar ställning till denna önskan?

Låt oss första av allt konstatera att det är en lång process. Men låt oss också komma ihåg att utan att starta en resa, så når man inga mål.

Först måste man naturligtvis identifiera förutsättningarna för att just Stockholms skärgård skall kunna bli ett världsarv 

För att överhuvudtaget få lämna en ansökan så måste Stockholms skärgård finnas på den sk ”Tentativa Listan” hos UNESCO. Vilket ungefär betyder UNESCOs försökslista, med andra ord en lista med objekt som man håller på att utforma en fullständig nominering för — eller förslag till världsarv.

bunden.jpg

De nordiska länderna lade fram en gemensam lista 1996 med 21 kultur- och naturarvsobjekt, som ansågs karaktäristiska för Norden

Listan togs fram av en arbetsgrupp som fick finansiellt stöd från Nordiska Ministerrådet. Denna lista kompletteras och justeras regelbundet. Idag ser den föreslagna listan för Norden ut så här:

Sweden:

• Farms of Hälsingland, Hälsingland countryside (12/12/2005)
• The Orkesta and Markim area (01/09/1995)

Norway:

• Islands of Jan Mayen and Bouvet as parts of a serial transnational nomination of the Mid-Atlantic Ridge system (21/06/2007)
• Røros Mining Town and its Circumference (extension to Røros Mining Town) (15/02/2008)
• Svalbard Archipelago (21/06/2007)
• The Laponian Area – Tysfjord, the fjord of Hellemobotn and Rago (extension) (07/10/2002)
• The Lofoten islands (07/10/2002)

Finland:

• Paimio Hospital (formerly Paimio Sanatorium) (28/01/2004)
• Saimaa-Pielinen Lake System (28/01/2004)
• The Carvings from historic time at the island of Gaddtarmen (Hauensuoli) (01/10/1990)
• The Holy place of worship of Ukonsaari by the Sami people at Inari (01/10/1990)
• The large Stone Age ruin of Kastelli at Pattijoki (01/10/1990)
• The Rock paintings of Astuvansalmi at Ristiina (01/10/1990)

Denmark:

• Aasivissuit, Arnangarnup Qoorua (Greenlandic inland and coastal hunting area) (29/01/2003)
• Amalienborg and its district (01/09/1993)
• Christiansfeld (01/09/1993)
• Church ruin at Hvalsø, episcopal residence at Gardar, and Brattahlid (A Norse/Eskimo cultural landscape) (29/01/2003)
• The International Wadden Sea (Danish-German-Dutch Wadden Sea) (29/01/2003)

Det är regeringen som lämnar denna lista på inrådan från Naturvårdsverket eller Riksantikvarieämbetet. Och dessa då i sin tur på förslag från länsstyrelsen. (Enligt information som jag fått har Stockholms skärgård en gång  funnits på listan?)

Det första målet i processen att få med Stockholms skärgård på den Tentativa listan är att få länsstyrelsen intresserad – naturmiljö eller kulturmiljöenheten.

o.jpg

UNESCO är idag väldigt restriktiv till nya världsarv från västvärlden

Därför är det viktigt att visa att förslaget uppfyller minst ett av kriterierna upprättade av UNESCO, att betona att det föreslagna världsarvet omfattar både natur och kultur — och varför inte att det omfattar även Åland och Åboland?

År 2003 instiftade Unesco en ny konvention om immateriella världsarv som jag anser att Stockholms skärgård borde kunna klassifieras enligt. Till dags dato är det 112 länder som har ratificerat konventionen (ännu ej Sverige?).

Tanken bakom denna nya konvention är att bevara kulturella tankar, idéer och traditioner. Dessutom så uppmanar det till utbyte av information om olika kulturers egenheter.

Råd jag fått

Bland annat från ansvariga bakom projektet att få igenom Sveriges 15:de världsarv – Hälsingegårdar, är att en ambition om världsarv måste vara en långsiktig ambition som baserar sig på några tydliga, primära grundvärden.

Att det sedan även behövs en aktiv och uthållig kärntrupp som vill jobba långsiktigt (och gärna även mot andra snarlika mål) är en lika självklar förutsättning. Inte minst då en världsarvsförklaring också betyder skärpt lagstiftning och lagskydd vilket ofta väcker diskussioner och protester.

pippi1.jpg

I Sverige finns idag 14 världsarv

Kulturobjekt är

- Hällristningarna i Tanum i Bohuslän
- Birka och Hovgården i Uppland
- Hansestaden Visby på Gotland
- Engelsbergs bruk i Västmanland
- Gammelstads kyrkstad i Norrbotten
- Drottningholms slottsområde i Uppland
- Marinbasen Karlskrona i Blekinge
- Varbergs radiostation i Grimeton, Halland
- Skogskyrkogården i Stockholm
- Kulturlandskapet Södra Öland
- Industrilandskapet Falu Gruva
- Struves meridianbåde i Norrbottens län

Blandat natur- och kulturobjekt är

- Laponia-området i Lappland

Naturobjekt är

- Höga kusten i Ångermanland

Det svenska urvalet av objekt ska ses i ett större, nordiskt sammanhang där världsarven – i alla Nordens länder sammantaget – speglar de värden som finns i vår del av världen och där de nordiska länderna tar ett ansvar.

Vem kan säga att Stockholms (och kanske Åland/Åbolands Skärgård) inte passar in på detta?

Kan jag räkna med dig? Kommer du ombord på vår resa?

Maila ditt ”Ja, jag är självklart med” till: lgsmail@telia.com! Svara gärna idag