Grindstugatans allé är ett exempel på vad som berör många människor ända in i hjärtat

alleskylt

Måndag den 11 juni, förra veckan, upptäckte jag skylten

På min vanliga morgonpromenad runt hamnen och bruksgatorna talade skylten om för mig att allén på Grindstugatan skulle fällas, pga av stamröta. Tidigare hade jag hört om att det fanns enstaka träd i allén som hade problem, men inte varit medveten om att hela allén var så dålig.

Min reflektion på Facebook

Jag skrev då en reflektion på Facebook där jag hoppades att detta beslut i så fall var välgrundat, med almstrider och eken vid Sveriges Radio i minnet:

Måndagen den 11 juni: ”Idag faller de. Grindstugatan blir, om inte ett kalhygge, så i alla fall aldrig mer sig likt. Den fantastiska allé som skuggat brukshusen från sekelskiftet kapas nu med motorsågar av västklädda trädfällare. Jag kan bara innerligt hoppas att brf-föreningen, JM och kommunen utrett trädens skick ordentligt, och att man inte gjort samma slarviga bedömningar som vår granne Stockholm ofta gör. Det tar hundra år innan vi har en ny allé…”

I över 20 år har jag bott i området, protesterat mot galna byggplaner och exploatering och naturligtvis också uppskattat årsringarna – som denna vackra allé.

Det var fler som reagerade som jag när de fick se skyltarna och hörde motorsågarna, och även såg träden börja falla. Jag fick, redan under måndagen, många telefonsamtal från de som undrade om det verkligen var nödvändigt. Jag fick också klart för mig genom en annan skribent på Facebook att: ”Grindstugatan ligger inom den del av Gustavsberg som är utpekad av staten som ett s.k. riksintresse för kulturmiljövården. Husen och kringmiljön har därför fått skydd i gällande detaljplan genom skydds- och varsamhetsbestämmelser (q och k). Till planen hör också ett miljöprogram.”

Detta innebär att allén är en angelägenhet som inte bara berör de boende, bostadsrättsföreningen.  Inte heller bara de lokala Gustavsbergarna. Utan hela riket.

Vilket i sin tur kräver ett gemensamt konsensus med gatukontor, kulturenheten och bygglovsenheten. Det krävs helt enkelt marklov för att fälla träden. Till grund för detta måste det ligga en tydlig utredning av aborister.

Aboristernas utredning

När jag dagen efter träffade på en lokal politiker som fått tag i den utredning som påstås ligga till grund för beslutet, citerades vad som stod i denna utredning. Rådet var att fälla två träd, samt att de övriga bör utredas igen om fem år.

Kände kulturenheten till det?

När Linnea Skog, kommunens kulturantikvarie, tog kontakt med mig så berättade hon att hon var medveten om utredningarna, men inte om den aktuella fällningen. Hon hade också under flera dagar försökt komma i kontakt med gatukontoret, men misslyckats. Linnea har alltså varit i kontakt med aboristerna, och var av samma uppfattning: Två träd måste fällas, samt att de övriga bör utredas igen om fem år.

savackert

Var alla verkligen överens?

Efter att i olika sammanhang stött på en del av grannarna på gatan, fick jag också klart för mig att det figurerat en protestlista mot beslutet och att det inte alls var samstämmighet över att fälla hela allén. Det finns många som värnar om vår kulturmiljö i Gustavsberg, och förstår man då inte varför och hur saker och ting händer – då riskerar det att bli en almstrid.

Brf-föreningen kanske har tagit rätt beslut?

Om det finns parallella utredningar som säger att det är alla och inte 2-3 träd som bör fällas, så bör det framkomma så fort som möjligt. Nu får tyvärr engagerade styrelsemedlemmar och boende klä skott för det inträffade. Rätt eller fel.

Minns almstriden

Ända sedan Almstriden, eken vid Sveriges Radio etc så upprör och engagerar detta folk – om man inte kan kommunicera varför saker görs på ett trovärdigt sätt.

I det här fallet verkar man vara oense i föreningen, man är oense inom kommunens egen förvaltning, kulturen känner sig oinformerad. Då uppstår tyvärr den här uppmärksamheten.

Om man först hade kommunicerat att det är så allvarligt (om det nu är så bevisat), om man hade samlats kring en samsyn på gatan och med kommunen – och i god tid informerat om detta så hade nog inte hänt. Nu kom det upp två skyltar från den ena dagen till den andra, sedan kom trädfällarna och raskt fälldes åtta träd. Och ingen förstod någonting…

Nu blir jag beskylld för att mina kommentarer är hätska

Och att jag tycker att ”de boende på gatan inte är intressanta kulturhistoriskt”.  Tänk vad man kan bli beskyld för bara för att man engagerar sig och bryr sig? Men jag tror att vi alla har samma känsla för gatan.

Handen på hjärtat, var fällningen av alla träd nödvändig?

Om någon kan svara ett övertygande ”ja”, så måste detta nu kommuniceras underbyggt och trovärdigt. Och då borde misstolkningarna från alla som reagerar vara eliminerade.

Bygg inga nya murar!

Jag hoppas att de som tog beslutet och som nu hanterar processen har gjort detta med gatans bästa för sina ögon. Inte bara för att få en ny och rak allé. Allén har inte varit exemplariskt skött och behöver naturligtvis tillsyn och vård.

trave

Nu står allén till hälften nedfälld och det gäller det att vi alla – boende, grannar, gatukontoret, kulturen och övriga engagerade samlas i konsensus över vad som skall hända.

Är det nu bättre att fälla hela allén, och plantera nya träd när det är som det är?

Eller är det bättre att spara de gamla som är kvar och kompletteringsplantera? Naturen växer ju inte alltid som vi vill, och det finns alltid inslag av nytt och gammalt.

Men det viktiga är också att vi nu visar respekt för varandra. Att man respekterar varandras engagemang. Att man lyssnar på båda sidornas argument. Att man inte raserar grannsämjan. Och att vi alla fortsätter att bry oss om vårt kulturarv.

Oavsett om man river kulturhus i onödan. Exploaterar känsliga områden. Hotar flora, fauna och djurliv. Det som en gång är borta, kommer aldrig tillbaka.

Hemköp har kommit hem…

bild

Gustavsbergs Hamn har fått en ny matbutik

Jag var i sanningens namn först tveksam till om inte Porslinsfabriken var fel plats för en ny matbutik, men nu känns den ganska självklar där den ligger. Hemköp, driven av en lokal, ambitiös entreprenör med lång erfarenhet har nu landat i hamnen.

Butiken är välkomnande, fräsch och med trevliga inslag som fisk och delikatesser. Trevlig personal med bra bemötande och den ligger onekligen i ett bra läge. Det personliga tonläget gör att det känns som ”min butik”.

Hamnen behöver fler levande verksamheter, både kulturella och sådan som kompletterar detta utbud. Gustavsbergs Hamn kan bli en helt unik social mötesplats, men det behövs fler brinnande aktörer – och aktörer som samverkar. Fortfarande lever de flesta i sina egna välrdar – inte minst våra stora outletbutiker som sällan ställer upp i gemensama aktiviteter.

Butiker bredvid varandra, krogar och caféer bredvid varandra blir aldrig konkurrenter

Utan den kritiska massan bli bara större. Och en kritisk massa är det som avgör om jag skall besöka ett naturreservat, en stadsdel, en skärgårdsö eller ett centrum.

Det handlar hela tiden om att det skall finnas tillräckliga skäl för att ta sig dit. Att jag ska få förväntade upplevelser och service. Mat, är ett sådant skäl – både för besökare, boende och de som har sina arbetsplatser i närheten.

Nu är det bara att hoppas att Anders & co i butiken får se trogna kunder, som väljer det personliga anslaget framför de gigantiska matladorna. Och, naturligtvis, att butiken kommer att leva upp till våra förväntningar.

En sista sympatiskt drag: nästan alla som blivit anställda i butiken kommer från Värmdö :-)

New York, New York..?

11sept

Det är nu tre dagar sedan jag landade på Arlanda efter en vecka i New York. Känslor?

En fantastisk stad. En fascinerande stad. En motsatsernas stad. Och mångfaldens stad. Efter att ha varit ett antal gånger i New York under årens lopp, fick jag nu tillsammans med hustru och 18-årig son återse ”The Big Apple”.

Det blev en av de mest lyckade kombinerade semester- och studieresorna på mycket länge. Staden bekräftade, staden överraskade och staden fick mig att känna att ”här skulle jag kunna bo”.

high

Att ta sig till en av världens stora städer och känna sig hemma, är en överraskande upplevelse.

Visst fanns ”New York”: Skyskraporna och ljustavlorna vid Times Square, Prada- och Rolexbutikerna på Fifth Avenue. Men där vi valde att bo, i något slags mittpunkt mellan Meatpacking District, Greenwich Village, Tribeca och Soho levde ett annat slags New York.

green town

Mitt New York?

Där fanns charmiga Townhouses, kvarterskrogar, gallerier med världsutbud och ett lägre tempo.

Jag gick upp klockan sju varje morgon och tog den powerwalk som tar mig runt Gustavsbergs Hamn i vanliga fall. Den här veckan gick jag istället på Bedford, Charlton, West Broadways, Varick.

corner

Jag var inte ensam på gatorna utan mötte gåendes själsfränder med lattemuggar i näven. Inte sällan vänligt leende och till och med morgonhälsande.

Själv stannade jag varje dag till vid en morgonöppen diner och tog mig en espresso ”on the fly”. Iphonen fick registrera mina intryck – och för varje dag blev promenaden bara trevligare.

t-bana2

Kvällsliv, nattliv

Den kan låta som ett naivt idylliserande, och jag kanske inte var i de farligaste kvarteren i Bronx, men jag kände mig tryggare på nattgatorna, efter friterade ostron och Belgisk chokladglass, i New York än jag gör vid Medborgarplatsen i Stockholm. Till och med i T-banan.

fifth

De vida kasten, de stora kontrasterna

Det är väl det som kanske mest fascinerar. Att både möta det behändiga, kontrollerade såväl som det svindlande oerhörda.

Empire State Building, denna turistfälla med en dimhöljd 76 våning. High Line, parken byggd på en nedlagd järnväg. Central Park med gatumusikanter och jonglörer. Grand Central, stationen med den mest fantastiska Apple-butik jag sett. Flee Market med junk, smycken, filmmanus mm.

bike

Men också den lokala dinern, brödståndet på gatan 100 meter från hotellet som bjöd mig på en morgonbagel. Den färska hummern på Pir 17 vid Brooklyn bron. Skoaffären där vi köpte 6 par sneakers. Cykeltävlingen med 40.000 deltagare som lamslog staden i fyra timmar utan knot och gnäll.

Polisen som berättade om sitt jobb och gav mig en kvarts pratstund.

cop

En vecka i en annan stad visar ofta inte baksidorna

Men visst fanns det där (precis som här hemma, låt oss inte glömma det) – uteliggarna, de krigsskadade invaliderna, de utslagna som passade på att sova i T-banan, tiggarna osv. Visst finns det stora och gigantiska samhällsklyftor.Men det är just mångfalden som intresserar och lockar. De olika folkslagen och någon slags bred öppenhet.

sant

Jag kan bara till sist konstatera och känna att jag gillar stan

Jag skulle utan att tveka kunna slå mig ned i Soho.

Bli kompis med Rosie som serverar scrambled egg på kvarterets diner. Slänga käft med tidningsförsäljaren. Suga åt mig alla intryck och känslor och låta de bli näring för egna projekt och verksamheter. Och så kände också både min hustru och min son.

lock

New York, New York. Ja, tack!

Vad ska vi med skolan till?

Och vad ska vi med Björklund till?

Mitt fjärde barn går snart ut andra året i gymnasiet. Som förälder blir jag då och då oroad över vad han egentligen lär sig i skolan. Så tänker jag tillbaka på min egen skolgång och inser hur liten betydelse skolan egentligen hade när det gällde att lära ut kunskap. Däremot att utmana mig till egna åsikter, nyfikenhet, självförtroende, upprördhet, revolt, ifrågasättande och jävlar anamma…

Ser jag till mina andra tre barn som alla har tydliga karriärer, starka självbilder och tydliga identiteter – så kan jag inte påstå att det är skolan som gett dem det. Kan vi inte skola om Björklund till …typ skolbusschaufför?

Pictures of LG

Skolan gav mig tydliga direktiv från första dagen

- Välkommen Lars-Gunnar, där är din bänk. Där ska du sitta och lyssna till mig. Sedan följde en rad av år med en blandning av korvstoppning (”aldrig stavas aldrig med två ”l”), bönläsning och psalmsång på morgonen och en definitiv sordin på egna spontana infall.

lg_tarzan

Mina utlopp fick jag genom att jag var snabb i tanken. Många gånger snabbare än mina lärare

Jag var duktig på att skriva och orädd för att framträda inför publik. Att skriva och uppföra skolteater blev en ventil för mig, som bekräftade att jag kunde och att jag var någon.

När jag ville utmana min frireligörsa klassföreståndare i klass sex, bytte jag självsvåldig ämne på mitt årliga föredrag från ”Lokomotiv och tåg” till ”Sex och samliv”. Aldrig har väl klassen varit så stilla och uppmärksam under någon lektion, och jag blev hjälte hos tjejerna. Jag visste ju vad mens var, och förstod att sex skulle vara skönt för både tjejer och killar.

Det här var på sextiotalet

Men vad lärde då låg- och mellanstadiet mig som jag har haft glädje av under mitt liv och mitt arbetsliv? Att läsa, att räkna de grundläggande räknesätten, lite allmänbildning inom historia och samhällskunskap möjligtvis.

Den kemi och fysik jag hade men inte lärde mig något av, kan jag googla idag och förstå mer utav. Och kristendomen (som religionskunskapen hette då) fick mig tidigt att öppna ögonen inför  en djup förljugenhet, människoförtryck och makt – knappast var syftet var.

LG_15

Men högstadiet och gymnasiet då – gav inte det dig en viktig grund i livet?

Knappast. Åren jag gick där fick mig att mogna. Livserfarenheten fick jag genom att skolka för att jag var kär i en underbar tjej och att turnera med vårt popband land och rike runt. Jag lärde mig mer genom att jag och mina bästa kompisar gav ut en egen tidning med namnet ”I Badkaret” eller när vi startade egen svartklubb.

I rättvisans namn så lärde jag mig en del som gav mig en yrkesstart

Ämnen som gav mig lika med noll i gymnasiet var matematik, historia, religionskunskap, fysik, kemi och samhällskunskap.

Ämnen som utmanade mig, inspirerade mig och som till del har format mig till den jag är idag var svenska, litteratur, musik, företagsekonomi och teckning. Med fantastiska lärare i dessa ämnen, som gav mig utrymme att utvecklas, har jag blivit den jag är idag. De bekräftade att jag kunde skriva, att jag var kreativ, att jag kunde samla information, sortera, värdera, reflektera och presentera.

Musiken gav mig en identitet, litteraturen gav mig förebilder. Med allt det andra viktiga jag lärt mig lärde jag mig genom att själv pröva, uppleva och ta egna konsekvenser. Att jobba på loven, att lyssna på förebilder, att resa med min flickvän att drömma om egna projekt och att ta smällar.

Smällar i fråga om att ifrågasätta lärare med översittarmanér, att vägra värnplikt och atomkraft, att göra uppror när jag inte fick kyssa min flickvän i skolans korridorer, att ifrågasätta den enfaldiga, frireligiösa religionskunskapsläraren, att skolka och motivera varför – baserat på min egen rättsuppfattning osv.

526618_3556776759268_1268215548_3483743_405474889_n

När nu min 18-åriga son nu tagit ledigt från skolan och varit i London tre dagar med sin flickvän så blir jag så jävla trygg

Tänk vad han lär sig genom detta. Ekonomi, planering, språk, kommunikation, att ta konsekvenser osv. Mer på tre dagar än han lär sig under kanske en månad i skolan.

Nu går han inte i någon dålig skola, tvärtom. Han går i en väldigt bra skola, som mer jobbar med processer och projekt än lektioner. Som skapar entreprenörer och individer som vill.

Då blir jag mörkrädd när vi har denna erbarmliga bakåtsträvare till utbildningsminister

Herr Björklund som vill klamra sig fast vid en femtiotalsdisciplin, blyertspennor och suddgummi.

Skärmavbild 2012-03-30 kl. 22.58.27

I en värld där jag själv just idag suttit tillsammans med Landshövdingen i Stockholm Län, Chris Heister, vd´n för Handelskammaren Maria Rankka och Solnas näringslivschef med Ipad och Iphone framför mig på bordet – och diskuterat Innovationsstrategier för att trygga Stockholms framtid.

today

Vem har då varit mitt livs bästa lärare genom alla år? Svaret är enkelt: jag själv.

VEM BRISTER I ANSVAR..?

bild

Kommunen, gatukontoret, polisen?

Här i Gustavsberg, en ort som präglas av konst, konsthantverk och design står sedan månader tillbaka en övergiven och vandaliserad bil (4 månader) på parkeringen vid idrottsplatsen Farstaborg. Bilen som nu har blivit tömd på alla värdefulla delar, har identifierbart registreringsnummer. Men vem bryr sig?

bild-1

Lekplats, droggömma…?

På P-platsen vid Mariagatan, där kommunen en gång oöverlagt rev ungdomsgården Ettan, utan att ersätta den levande verksamheten med motsvarande lokal, intill gångvägen upp till Kvarnbergsskolan står sedan länge en sönderslagen husvagn (8 månader). Till fara för alla barn som älskar att upptäcka, men också att fortsätta slå sönder sådant som ser accepterat ut att förstöra.

På min morgonpromenad runt hamnen och samhället har jag sett personer slå sönder rutorna, barn kasta in fyrverkeripjäser in i husvagnen etc. En prydnad för vårt samhälle?

Om inte vi visar att vi bryr oss, hur ska vi då få barnen att bry sig?

Om inte vi vuxna visar att vi bryr oss om att hålla rent, att vårda, att ha respekt för andras ting, hur ska vi då få barnen att göra det. Barnen blir som vi är. Inte som vi vill att de ska bli. De vuxnas största och viktigaste roll är att vara goda förebilder.

Så handen på hjärtat: Finns det ingen i kommunen som har ansvar för att frakta bort vrak av detta slag, eller faller det som vanligt mellan två paragrafer?

”Det här är inte vårt bord…”

Är det så, ska vi inte heller begära för mycket av våra barn när de står med sprayfärgen och målar graffitti.

Värmdöföretag: våra ungdomar behöver sommarjobb!

I både Nacka och Värmdö är det planerat att arrangera sommarjobbsmässor i mars

En mässa, en dag under 4 timmar då företag har chansen att möta ungdomar som söker sommarjobb, och kanske även extrajobb. Ungdomar som är motiverade, och vet vad det innebär för frihet, ansvar och egna beslut att arbeta och skaffa sig en egen inkomst.

nacka

Nacka Kommun annonserar så här i dagens Nacka Värmdö Posten

GodEl, OmsorgsCompaniet, Boxmedia, Atrium Lungberg, Jobblotsen m.fl kommer att vara på mässan tillsammans med Arbetsförmedlingen. Och de kommer att möta ungdomar mellan 16 och 19 år som är intresserade och angelägna.

varmdo

I Värmdö är det svårare att få företagen att ta sitt ansvar

Det här är ett mail som jag fick av de tre duktiga tjejerna som i UF-form nu försöker anordna motsvarande sommarjobbsmässa åt Värmdö Kommun – med kommunens stöd.

”Vi har lite svårigheter att hitta företag som är intresserade av att delta under mässan”. Men hallå? Hur hanterar Värmdös företag sina varumärken, sina framtida möjligheter till rekryteringar och engagerade medarbetare?

Informationsblad samt anmälningsblanketter till ca 1700 (!) företag på Värmdö.

Var finns Företagarföreningens engagemang, Företagarna i Nacka Värmdö, Magnebergs Företagarförening, Företagarna Skärgården, Möjaskärgårdens företagarförening och Nacka Värmdö NätverK.

Varför är inte Coop, ICA, Värmdö Bygg, Villeroy & Boch, Värmdö Bostäder, Hemköp, Willys, Kommunen, Blå Blom, Siggesta Gård, Djurönäset, Fagerdala Industrier, Värmdö Hamnar, Jula, Delselius, Bygg-Ole, Sabis, Expert, Rusta m.fl självklart intresserade av att boka plats?

Att ge fyra timmar av sin tid åt ungdomar som i bästa fall kommer att vara del av kommunens framtid.

sommarjobbmassa@yahoo.se är mailadressen till arrangörerna. Skriv och anmäl er idag!

Nu stormar det i Värmdöpolitikernas lilla vattenglas

webb

Det har dykt upp en ny stjärna i Värmdös cyberrymd: Tillskottet heter wärmdö:exposed, länk.

Bakom webbsidan står de engagerade socialdemokraterna Charlie Hansson och Aurora Gullberg. Det är en webbsida som nu har vållat kritik och indignation bland Värmdös brokiga skara av vimsiga styrande. Programförklaringen för initiativet är ”en sida skapad för att syna ledningen och styrningen i Värmdö Kommun med fokusering på politiken”. Och det kan man ju som medborgare inte ha någonting emot. För att själva kommunicera är ju inte sittande majoritet så speciellt bra på. Och när de gör det spretar kommunikationen åt alla håll.

sur

Bloggarna vaknar till liv, det märks att våra lokala politiker har väldigt ömma tår

Med vrede och upprördhet så kommenterar man utan alla rimliga perspektiv och en klädsam distans. Det påminner mest om ungdomarnas Face Book-inlägg när de är som sämst. Hör bara moderaten Johan Hedberg;

”Efter att ha sett vad som måste vara de grövsta påhoppen någonsin på Värmdöpolitiker är jag oerhört besviken på Socialdemokraterna i Värmdö. Det är helt enkelt alltför grovt för att bara vända andra kinden till. Enligt uppgifter är denna kampanj dessutom sanktionerad från högsta ledning. De har sabbat debattklimatet totalt genom sin smutskastningskampanj…” (Hoppsan!)

Eller Camilla Lien, Moderaterna: ”Om jag var kommunalråd för socialdemokraterna skulle jag skämmas ögonen ur mig. Om detta är att sträva efter god samarbetsanda och med de bästa avsikter, betackar jag mig för bådadera från socialdemokraternas sida.”

Amie Kronblad, Folkpartiet: ”Charlie Hansson har lagt ner 300 timmar för skapa bloggen, enligt egen utsago. Intressant att lägga så mycket tid på att skapa politisk propaganda. Som sann demokrat tycker jag oppositionspolitik är viktig och vitaliserar politiken. Men samförståndsandan och viljan till kompromisser kan ha fått sig en törn i kommunen, iaf för de som är lite känsliga för kritik.”

Amie, som jag har respekt för, har säkert alldeles rätt i den sista delen av sin kommentar

Samförståndsandan inom Värmdös politik, var den nu finns (?) får sig säkert en törn av detta digitala kritikforum. I alla fall för de som är känsliga för kritik. Och vad jag har lärt mig under alla mina år i näringslivet, tillsammans med både politiker och opinionsbildare, är att de som är känsliga för kritik och som blir mest upprörda är de som är rädda för att bli avslöjade, som inte gör vad de ska – och som vet att det finns fog för kritik.

Låt oss få fler Värndö:Exposed, inte bara utgivna och skrivna av politiker

Värmdös politik behöver en granskning. Värmdös politik behöver engagemang. Värmdös medborgare behöver inse att politikerna är vår anställda personal.

Det är vi som med val och skattepengar betalar deras löner. Det är också vi som därför har rätt att ställa krav på dem. Vad de gör, vilken synlighet de har, vilken öppenhet de visar.

fistus

Ibland får jag en känsla av att politikerna tror att det är deras lilla värld

En värld som de kan sluta och hålla för sig själva. Det enda som är tragiskt med värmdö:exposed är att den produceras och kritiseras inom den lilla värden av lokala politiker. den här debatten borde ut långt utanför Nacka Värmdö Posten och politiska bloggare.

Det är dags att ställa hårdare krav på våra politiker. Sitter de där de sitter, så har de också tagit på sig ett ansvar som medför krav på öppenhet och engagemang, kontakt och synlighet. Är de inte beredda att ta det, utan gnäll, så kan de kliva av.

Jag vet inte vad som känns fånigast?

Interna så kallade avslöjande eller som nu: politikernas indignerade kritik. Aldrig blir vår kommunala politikers bloggar så heta och svallande av känslor som när de själva blir kritiserade. Säger inte det en del om våra politiker?

Läs bara Fredrik Sneijbjergs (F) upprördhet: ”Att arbeta tillsammans med en eller flera personer som bandar allt jag säger, som filmar allt jag gör visar inte ett bra klimat att arbeta tillsammans i.”

Vad det handlar om är filmning av kommunfullmäktiges debatter. En ”tillställning” som jag anser mig som kommuninvånare ha rätt till tillträde till. Vad är det han säger eller gör som han är rädd för skall komma till offentlighet?

spotlight

Jag efterlyser mer öppenhet, större engagemang, mer bloggare, fler webbsidor, mer avslöjande artiklar och starkare strålkastarljus på våra politiker

Det är samhällets och mina barns framtid det handlar om.

Med så många tokerier (den senaste är den beslutade byggnationen på Kvarnbergsterassen. Tala om svek mot vår kultur!) som våra politiker, ingen sida eller färg nämnd eller glömd, ställt till med under de senaste åren får de tåla lite kritik – även om jag som sagt tycker att det vore mer spännande och tillfredsställande om kritiken kom från andra – utanför de kommunalpolitiska slutna leden.

Kommer det någonsin att hända. Någonting?

hamn

För tre månader sedan presenterades en vision över utvecklingen av Gustavsbergs Hamn. Vad har hänt sedan dess?

Presentationen av visionen skedde på ett seminarie inom Creative Stockholm, som är ett samverkansprojekt mellan kultur och näringslivssektorerna i Stockholmsregionen vars syfte är att stärka det företagande som bygger på ett konstnärligt, kulturellt och kreativt skapande. Visionen handlade om att utifrån ett helikopterperspektiv, och med historien fram till idag i backspegeln, visualisera och formulera en idé om hur hamnen skulle kunna utvecklas.

När Lars-Erik Alversjö, kommunstyrelsens ordförande, avrundade dagen med att betona att det här inte var ett drömscenario utan en vision – dvs ”en dröm med en plan” som ska genomföras – kändes det som om mina idéer under årens lopp inte varit så fel. Men det som kändes allra bäst var att alla närvarande aktörer från området på mötet verkade vara på samma sida.

brygga

Tystnad. Bara tystnad

Det är vad som hittills har varit efterdyningarna efter lokalpressens relativt stora uppmärksamhet. Och man undrar i sitt stilla sinne vad som händer. Det är det dessutom fler som gör, kan man utröna efter att se vad som händer i området – utanför den stora visionsprocessen.

hemk

I det som i visionen presenterades som det möjliga stora kulturhuset, flyttar nu Hemköp in i den strategiskt placerade hörnlokalen mot Skärgårdsvägen. En lokal som tidigare rymt två olika matbutiker – som flyttat in för att sedan flytta ut.

Man kan tycka att det är en välkommen service i området, och kanske också en bra konkurrent till jättarna ICA och Coop. Men varför just där? Svaret är enkelt, naturligtvis för att fastighetsägaren behöver ha hyresintäkter.

lekland

Glashuset går från TV-studio och eventlokal till lekland…

Även här i ett försök att skapa intäkter, så förvandlas potentiella delar av en större vision till en kommersiell verksamhet. I och för sig säkert välkommen för en hel del barnfamiljer, men kommer det verkligen att bli en uthållig verksamhet. Och blir det en bidragande del i visionen av att skapa en mötesplats för människor och kultur.

Detaljplanen förlorar också trovärdigheten i visionen. Gång på gång

Kvarnbergsterassens sluttning mot norr, får inte längre den arkitektoniska höjd som var ett resultat av kommunens inspirationsresor och ambitioner.

Nej, ambitionerna sipprar sakta ut i Farstavikens vatten för att sjunka till den kontaminerade botten. Utan en stadsarkitekt släpps nu bygget fritt att bli en konventionell stadsdelsbyggnation med två ordinära punkthus – som vilka som helt. Vad är den röda tråden, vad är helhetssynen, var är kunskapen och ambitionen hos politiker och tjänstemän.

Finns den. Jag tvivlar. Och jag kan jämföra med andra kommuner och städer, där jag har ansvaret för delar av utvecklingen och visionerna. Uppsala och Enköping är två bra exempel.

Arkitektur är ett mått på samhällets kultur. Hm…

Enköpings Hamnverk kan bli staden nya hjärta!

frontpage

Drömuppdrag..?

För tre veckor sedan klev jag in i ett projekt där jag på många sätt kunde dra nytta av mina erfarenheter från arbeten med Gustavsbergs Hamn, projekt i Sickla Köpkvarter och andra uppdrag.

Jag fick förmånen att kliva in som konceptutvecklare och visualisera möjligheterna i visionen om en helt ny stadsdel i Enköping. En kommun som rankas på 10:e plats av Sveriges 290 kommuner. (Nacka ligger på första plats!). Och en kommun med unika möjligheter.

LG

En ny stadsdel håller nu på att ta form i Enköping

I går presenterade vi tillsammans med kommunen, byggbolaget Andersson Company, Lantmännen och Aros Arkitekter våra visioner för hur området mellan ån och Torggatan kan utvecklas. Närmast i tiden ligger en ombyggnation av Hamnverken, som omvandlas till ett kultur- och upplevelsehus, där bland annat kommunens kulturhus ska inrymmas. Enköpings politiker är mycket positiva till planerna, även om de innebär att det dröjer ytterligare några år till kommunen får ett kulturhus.

P4

Kulturskola, korvfabrik och konsthall

I Hamnverken och på silofastigheten, som ägs av Lantmännen, vill man exempelvis bygga bibliotek, teater, biograf, museum, restaurang, kafé, butiker och en skola. Utrymme för galleri, korvfabrik, marknader och annat presenterade på den presskonferens som hölls i Bachos unika fabrikslokaler från sekelskiftet.

Kultur, näringsliv, socialt liv och bostäder

I silon och området runtomkring den planeras det för bostäder. Vi flyttar hamnmagasinen och placerar dem framför silon, sen bygger vi en hamnbassäng där man kan tänka sig att inrymma en ny gästhamn.

Det är skillnad…

Det som tar decennier i Gustavsberg har gått på ”nano-tid” i Enköping. Undrar vad det beror på? Starkare politiker, mer kompetenta fastighetsägare, gemensam målbild, större handlingskraft?

Gustavsbergs Hamn skulle med större handlingskraft och mer samsyn – och insikt i att det kostar pengar innan man kan tjäna pengar genomföra en liknande utveckling. En utveckling som handlar om att bevara ett kulturarv, samtidigt som man skapar ett samhälle för framtiden.

Hur som helst. Enköping, jag gillar er.

Spännande länkar:

Ljudlänk till P4 Uppland:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3064&artikel=4952658&play=3756365&playtype=Ljudklipp

Inslagslänk till SVT Play, SvT Uppland:

http://svtplay.se/v/2702654/hamnen_blir_kulturcentrum

Sent skall syndaren…

bak

Eller kanske, slutet gott, allting gott?

Efter det att jag tog upp problemet med den omfattande rostlagningen och omlackeringen av min VW Golf R32 från 2007 i min blogg och på Face Book, så beslöt sig tidningen Teknikens Värld för att skriva om det hela. (Artikeln finns i veckans nummer, nr 4, med rubriken ”Garantin gäller inte för rostig Golf”.)

I samband med att Mikael Stjerna skildrade vad jag, och bilen, gått igenom kontaktade han också Marcus Thomasfolk, Informationschef, Volkswagen Stockholm.

Volkswagens informationschef kommenterade det inträffade så här:

”Vi beklagar verkligen att ärendet dragit ut på tiden och att vi brustit i att hålla kunde uppdaterad. Skälet är att flera olika verkstäder har varit inblandade i frågan, men vi måste nu se över våra rutiner så att det inte inträffar igen. Vad gäller själva sakfrågan omfattas kundens skada inte av gällande lackgaranti eller rostskyddsgaranti. Men med den samlade informationen vi nu har fått tycker vi ändå att det finns anledning för oss att ta kontakt med kunden för att hitta en konstruktiv lösning på hans problem.”

Samma dag som Teknikens Värld släppte artikeln till pressläggning ringde Volkswagen och bad att få numret till mitt bankkonto. Kort därefter satt 41.319 kronor på mitt konto.

Envisheten hos mig, kraften i sociala media och Teknikens Värld gav mig helt plötsligt rätt. Men tänk om jag inte hade haft den envisheten och varit van att skriva och hantera sociala media. Då hade jag knappast fått rätt, eller?

Nåja, min Golf är vackrare än på länge. Och nu när den förbannade snön faller ned från himlen måste jag säga att det är en alldeles underbar bil – att köra i alla fall. ;-)