Taggarkiv för 'ElGigantens Megastore'

Sida 2 av 4

Nu kan det sägas!

blundande_publik

Audiorama inbjuder till presskonferens måndag 19 april kl 13.30

Plats: Audiorama, Mindepartementet/Torpedverkstaden, Slupskjulsvägen, Skeppsholmen.
Tid: Måndag den 19 april klockan 13.30

Kom och möt:

Per Josefsson, Brummer & Partners, som nu går in som huvudägare i Audiorama, vilket säkerställer att Sverige nu får ett unikt bidrag till Stockholms kulturliv. Ett unikt auditorium för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning på Skeppsholmen.

Kom och träffa:

Den svenskpersiska ensemblen bakom ”Blodsbröllop – Lyssnardramatik för unga” Audioramas första ungdomsföreställning bearbetad av och regisserad av Nasim Aghili. Blodsbröllop har spelats in med en tvåspråkig ensemble och produceras på två olika språk, svenska och persiska.

O.s.a, maila omgående till: lg@audiorama.se – eller ring och säg att ni kommer. Ring till 0705 91 65 91.
(Har ni inte möjlighet att komma nu på måndag, ring 0705 91 65 91 så bokar vi en ny tid speciellt för er.)

Visionen har levt i snart fyra år, för ett år sedan bestämde vi oss för att etablera det som ska kunna bli en svenska nationalscen för ljudupplevelser. Idag kan vi säga: Verksamheten startar i september/oktober 2010!

Välkomna!
Per Josefsson, Karin Starre, Magnus Roosmann och LG Nilsson
AUDIORAMA

Pressrelease_audiorama_16april

Hört om killen som köpte en Rolexklocka på semestern för 300 spänn?

rålex

När han efter en stund, som stolt ägare, undrade över varför klockan fortfarande var tre, fast hon borde visa fyra — upptäckte han att visarna var målade på urtavlan. Vad jag vill säga med detta är att man ibland tar saker för givet, när man tar beslut utan att tänka efter.

En liten tankeställare inför valet i höst

Kanske framför allt valet i Värmdö. Röstar du likadant i Värmdövalet som du gör i rikdagsvalet, riskerar du att få en Rolex där tiden står stilla.

Ta dig en rejäl funderare, innan du stoppar din röstsedel i kuvertet i höst. Har du egentligen någon som helst aning om vilka politiker som styr kommunen, vilka visioner de har och vilken kompetens de står för?

Följer du strömmen, eller tänker du själv?

rein

I hjärtat röstar du på Reinfeldt, men får en Alversjö

Det är inte självklart att det är samma parti eller allians som levererar det i kommunen mest trovärdiga politiska alternativet som på riksplanet.

I kommunen är det dessutom lättare att se vilka politiker det är som ”håller”. Vilka som verkligen är engagerade. Vilka frågor de driver och vilka resultat det gett eller kommer att ge. De ligger närmare verkligheten (borde göra i alla fall), frågorna är snabbare och du ser snabbare resultaten av de lokala politiska besluten.

Med tanke på vad de sittande uträttat under innevarande mandatperiod och vilken tveksam kompetens och bristande vision de står för kanske du skulle fundera ett varv till.

maudans2

Gillar du Maud, ska du veta att i Värmdövalet får du nöja dig med Henrik Paulsen och Hans Lindqvist

Henrik må ha varit en av de drivande bakom trefilslösningen på Grisslingerakan. Men Hans Lindqvist, vad har han uträttat för kommunen under åren? Det som gjort starkast intryck på mig under åren är Hans drivkraft för spårbilsfrågorna i Värmdö.

Men kom igen, spårbilar..?

När vi sitter inför ett faktiskt och gigantiskt problem med morgondagens trafiklösningar som heter Skurubron och Danvikslösen. Och när alla experter anser att ur miljöaspekt och ekonomisk synvinkel så är det enda vettiga spårbunden trafik, dvs tunnelbana ut till Gustavsberg.

Lokaltrafik med spårbilar..? Lyft blicken politiker!

bondens

Är du svag för Björklund, får du i Värmdövalet nöja dig med Peter Bondesson just nu.

Jag måste säga att när jag lyssnar på det nuvarande kommunalrådet Peter Bondesson så hör jag för det första inte vad han säger. Och om jag hör, så förstår jag inte. När jag sedan lyssnar på hans tankar om skolfrågor, så blir jag inte speciellt imponerad. Krisrapporter visar på betygsbrister i Värmdös skolor. Igen.

Nu ska herr Bondesson avgå och lämnar kanske plats för Anders Bergman. Hans uttalande om att ” bra och sund kommunal ekonomi är grunden för att driva och utveckla skolan” imponerar inte speciellt. Jag tror mer att kompetens och en stark vision är en bättre grund.

(Försöker jag ladda ned partiets Valplattform från nätet, så får jag under rubriken Valmanifest upp deras Valplattform för 2006. Men det kanske inte har hänt så mycket inom partiet sedan dess?)

brnyis

Jag ska ärligt säga att jag har svårt för många av Mona Sahlins uttalanden, i Värmdö får jag lyssna på Lars Bryntesson istället

Lars är den enda politiker i Värmdö förutom Miljöpartiets företrädare som jag faktiskt kan känna står för något som liknar visioner. Jag tycker också att Lars under den valperiod vi hade den förra alliansen lyckades åstadkomma en hel del inom kommunen, även om den nu sittande alliansen (inte minst med Jonas Nilsson (m) i spetsen) lyckats rasera mycket av det.

KD kommenterar jag inte överhuvudtaget

Det är ett parti helt och hållet byggt för och omkring sina partiledare. Och ve den lokala KD-politiker som inte går i Göran Hägglunds ledband.

Kristdemokrater, borde de inte heta Kris-demokrater?

Och Vänsterpartiet, som ska och bör vara en kvissla i häcken på andra partier. Finns dom på Värmdö?

Tre val, betyder tre röster, tre möjligheter att påverka.

Titta på varje val för sig.

three

Glöm riksdagsvalet och titta på vad som händer i kommunen. Besök gärna ett av de öppna mötena i kommunfullmäktige. Det är nästan lika tokigt som att se en gammal Bröderna Marx-film. Fråga dig vilka politiker som gjort intryck på dig — lokalt. Vilka som verkligen är engagerade. Vilka frågor de driver. Kommunvalet är ditt ”närmaste” val.

Köp inte grisen i säcken, följ inte strömmen. Då riskerar du att sitta med en Rolex med målade visare på urtavlan i fyra år till.

Miljöförstöring?

maklare

Din dröm om idyllisk dikesren?

På min morgonpromenad så går jag förbi otaliga drömmar om den egna bostaden, den första lägenheten och det egna huset. Här har människor bestämt sig för att här skall jag bo. Nära natur och hav, nära skola och sociala mötesplatser.

Är det då inte underligt att alla dessa entusiastiska fastighetsmäklare så fort som den framgångsrika visningen, eller försäljningen blivit av, nöjer sig med att stoppa provisionen i fickan och sedan fullständigt skiter i att ta bort sina fula hänvisningsskyltar från dikesrenen, gatuhörnen och i vissa fall från grannens gräsmatta (!).

När jag var liten hittade man lyckligt den första tussilagon i dikesrenen. Idag kan man vada mellan fastighetsmäklarnas skyltar. Inte lika idylliskt.

Likheten är skrämmande

kista_sol

Trots alla skriverier så växer solarierna upp som elakartade malignt melanom

Ska du sola i solarium inför sommaren? Då ska du veta att du fördubblar risken för hudcancer. Det visar en stor norsk-svensk studie. I undersökningen ingår 106 000 norska och svenska kvinnor, 30–50 år. Det är en av de största undersökningarna om orsakerna bakom elakartad hudcancer, malignt melanom.

Tydliga samband kan inte negligeras

Resultaten, som publiceras i den ansedda tidningen Journal of the National Cancer Institute, visar att det finns ett tydligt samband mellan solariesolande och hudcancer.

När jag tog min morgonpromenad idag gick jag förbi Gustavsbergs centrums senast etablerade solarium. När jag såg bilderna i fönstret slog mig likheten (ursäkta ordvitsen) mellan solariet och en öppen kista.

Kremeras någon?

Tänker du på rikspolitiken när du röstar kommunalt?

gult_kort

I så fall tycker jag att du skall ta dig en rejäl funderare, innan du du stoppar din röstsedel i kuvertet i höst

Jag satt och diskuterade med en god vän härom dagen. Vi kunde båda två konstatera att det nu var ganska exakt ett halvår kvar till valet.

Vi kunde också konstatera att vi inte hade helt lika åsikter om hur vi vill se utfallet av valet. Allra mest blev det tydligt när vi började prata om det kommunala valet. Han är nyinflyttad till Värmdö, och när jag började känna honom på pulsen hade han ingen egentlig aning om vilka politiker som styr kommunen, vilka visioner de har och vilken kompetens de står för.

shame2

När jag påstod att kompetensen hos de nuvarande kommunpolitikerna var på en tragiskt låg nivå, började diskussionen bli riktigt intressant

Jag är nämligen övertygad om att, om man skulle gå ut med en enkät till alla Värmdös invånare och fråga om de har en bra kontakt och kommunikation med sin kommun, så skulle de svara: ”…vilken kontakt?”.

Jag, som är tämligen engagerad i vad som händer i kommunen och arbetar med en hel del projekt som kan klassificeras att hamna inom samhällsbyggandet har aldrig någonsin mött en sådan nonchalans och brist på engagemang som när jag försöker få kontakt med politiker eller förvaltning. Det spelar ingen roll vilka frågor det handlar om.

blyertspenna

Jag får lättare kontakt med vår kulturminister eller Stockholms idrottsborgarråd, än jag får kontakt med Värmdös styrande politiker och tjänstemän

Då söker jag inte de lokalt styrande i personliga byggnadslovsärenden eller liknande.

Utan det handlar oftast om frågor som berör den övergripande sociala servicen, idrotts- och folkhälsofrågor, barn- och ungdomsverksamhet. Ibland känns det som om de är rädda för mig, blundar och hoppas att jag och mina obehagliga frågor ska försvinna.

three

Så långt i mitt resonemang frågade min vän vart jag ville komma

Jag försökte förklara:

- I höst har du tre val. Sedan 1970 infaller val till riksdag, kommuner och landsting på samma dag. Men lyssna på ordet: ”val”. Du ska välja, du har ett val, men du behöver inte välja att rösta likadant i alla val.

- Men det är väl mest logiskt, tyckte min än så länge gode vän.

- Icke, sa jag. Tre val, betyder tre röster, tre möjligheter att påverka.

Titta på varje val för sig

Det behöver inte betyda att det är samma parti eller allians som levererar det i kommunen mest trovärdiga politiska alternativet som på riksplanet.

I kommunen är det dessutom lättare att se vilka politiker det är som ”håller”. Vilka som verkligen är engagerade. Vilka frågor de driver och vilka resultat det gett eller kommer att ge. De ligger närmare verkligheten (borde göra i alla fall), frågorna är snabbare och du ser snabbare resultaten av de lokala politiska besluten.

Hyra

Fråga dig själv: vilka visioner har den sittande borgerliga majoriteten fått ditt hjärta att klappa för?

- Krångla inte till det, sa min gode vän lättjefullt. Det är väl bäst att rösta likadant i alla tre val. För det är väl så man gör..?

Jag tror att de flesta i Värmdö inte har en aning om vilka det är som sitter i den styrande alliansen. De vet inte hur de ser ut, de vet inte riktigt vilka åsikter de representerar, de vet inte vilka som är starka och svaga. Det är lite av ”låt gå”.

”Vi har ju en borgerlig allians i Sverige – borde det inte vara det också i Värmdö? Är inte de enklast?”

Med tanke på vad de inte uträttat under innevarande mandatperiod, vilken tveksam kompetens och bristande vision de står för kanske det inte borde vara så?

dispens

Följer du strömmen, eller tänker du själv?

När man jämför kompetenser mellan rikspolitiker och lokala politiker så inser man att man kanske inte behöver vara partitrogen alls. För framtidens Sverige handlar det om vilka som lyckas sätta dagordningen och agendan och övertyga oss om vilka som kommer att driva det mest trovärdiga politiska alternativet. ‘

Det handlar om ekonomi, sysselsättning, boende, miljö och trygghet. Stöd det du för tillfället tror mest på, strunta i dina traditionella lojaliteter.

Skola

Vad är det då som är viktigt för Värmdö?

Nu började min gode vän fundera en smula.

- Jag kan räkna upp en hel del som är viktigt för mig, fortsatte jag.

Samhällsbyggnad, att skapa ett Värmdö som tar oss in i framtiden. Hur vill vi att Värmdö ska utvecklas? En vettig samhällsplanering som tar till vara de unika värdena i kommunen. Bostäder, inte minst för våra unga

Kris

En bättre skola med ett mer kompetent ledarskap

En skola som fokuserar på både trygghet, kvalitet och nytänkande. En högskola skulle kunna bidra till denna utveckling — varför inte inom konst och kultur, turism eller miljö och Östersjöområdet?

Ett levande näringsliv där vi satsar på de delar som passar vår kommun — småföretagande, miljöindustri, besöksindustrin, kultur och hantverk.

Att säkerställa framtidens kommunikationslösningar. Det enda rimliga är spårbunden trafik, hur kan vi planera för T-bana till Gustavsberg? Inte tänka ”i morgon”, utan tänka ”om 15 år”.

Att inte bara stirra sig blind på Gustavsberg, utan också ta tillvara andra olika delars möjligheter och särart i vår fantastiska kommun.

Jag förstår vart du vill komma, sa min gode vän

- Men hur ska man orka?

Orkar du inte, kan du lika gärna låta bli att rösta, somna om och hoppas på det bästa. Men vill du ta ansvar för samhället, dina barns framtid så kanske det är dags att fundera en gång till. Börja med att ställa lite obehagliga frågor till de politiker du stöter på.

Gå ned en kväll och följ debatten i kommunfullmäktige. Skriv några mail, och hoppas på att få svar. Hoppas inte för mycket bara. Det beror helt på vilka du skriver till.

Blogg2

Börjar inte fler människor att fundera riskerar vi att sitta kvar i Värmdö med de politiker vi har idag

Centralstyrda KD, som gör vad som partiet säger, moderaterna som litar på att riksdagspartiets kampanj gör deras jobb även här ute i kommunen, Folkpartiet som är blekare än blekt och Centern som knappast har någon Olofsson i Värmdö.

Fundera fram till valet vilka politiker du ser något engagemang och jävlar anamma från, som är engagerade, som tydligt kan räkna upp vad de varit med om att genomföra under de senaste fyra åren.

jonas

Ta gärna upp ämnen som:

Ungdomsgårdar, skolkvalitet och betygsbrister, sporthallsbyggen, helikopterbas, ungdomsbostäder, underliga bloggrelationer med Sverigedemokraterna, visioner om framtida kollektivtrafik, Skurubron, sammanblandning av roller som politiker och bankman, gamla politiker som blir som nya trots skatteaffärer och tveksamma beslut i den tidigare ”karriären” som borde lett till JO-anmälningar, skillnad på folk och folk när det gäller t.ex. strandskyddsdispens …listan kan göras lång.

Börja fundera nu, ställ frågor. Tiden går fort fram till valet. Tre val, tre röster, det är verktygen du har

Jag älskar bilar, men är tveksam till bilindustrin

oil

Va! Tar oljan slut?

Bilbranschen har i åratal haft insikter i hur den framtida tillgången på olja har sett ut. Mycket bättre och mer insiktsfullt än världens alla politiker. Lika lång tid har de också känt till kraven på minskade utsläpp.

Men nu vill helt plötsligt all världens bilindustri att du och jag, som skattebetalare, ska ge dem hjälp att ställa om till ny teknik. ”Miljardlån, regeringsstöd, skattelättnader…” ropar världens alla ledare av bilindustrier.

Och om inte Frankrike hjälper den franska bilindustrin, så kommer den tyska bilindustrin att ta över, och om inte Tyskland hjälper… osv.

För annars…

dollargrin

Ja, vad händer annars?

Denna miljardindustri hotar annars med nedläggningar, nedskärningar och att bli utkonkurrerade. De som under många, många år (och fortfarande!) tjänat fruktansvärda pengar vill nu ha hjälp med att ställa om till ny teknik. (Kolla bara på VW och Toytotas ekonomiska resultat de senaste åren — ingen dålig avkastning till aktieägarna)

Men hallå, har de haft skygglappar på sig under alla år? Stackars, stackars bilindustrin.

u_flexfuel_lrg

Lägg skiten i knät på bilisterna. Som alltid

Med skattepengar och påtvingade teknikskiften är det vi bilister som får betala notan. Och en nota som gång på gång visar sig vara felsummerad. Helt plötsligt skulle alla köra på etanol. Varje bensinmack skulle ha en etanolpump (krav som dödade svaga stationer på landsbygden), Svenska staten gav miljöbilsrabatter och bilindustrin gnuggade händerna.

Från bensin och diesel till E85. Men etanolen blev inte en standard i många fler länder än Sverige. Och idag kör de flesta etanolbilsägarna här hemma med vanlig bensin i tankarna.

bilist

Nu gäller biogas, el och laddhybrider

Vi köper dyrare och sämre bilar (läs: t.ex överskattade, överprisade och urtrista Toyota Prius) för att visa upp att vi har miljöbilssamvete. Vi laddar konstiga el-bilar med ful-el. Kommuner köper in el-bilar som kostar dubbelt så mycket som små, mer miljövänliga och snåla dieselbilar.

Vi rullar omkring med monstruösa Jeepar med hybridmärken — men ändå omotiverat hög bränsleförbrukning. Subventionerna av miljöbilar tas bort. Regeringen bryr sig inte om att stimulera utskrotningen av gamla bilar.

Förvirring är total.

Och vad gör bränslebranchen?

Stoppar huvudet med den lilla hjärnan i sanden. De är i stort sett helt passiva när det gäller förnybara bränslen. De arbetar som de alltid gjort, istället för att se hur de i framtiden kan konkurrera med elbolagen. För vem är det som skall tjäna pengar på det som vi ska köra våra bilar på i framtiden? Framtiden talar för laddstolpar och biogas.

evilcar

Vilket ansvar är jag som bilist beredd att ta?

De ansvar som jag kan förstå och respektera. Köra mindre. Välja rätt fordon och bränsle. Är det el, så är jag beredd att tanka el. Om jag kan vara säker på att det inte är ful-el.

Och jag är beredd att betala för det. När jag köper bil, när jag tankar. Inte genom att mina skattepengar finansierar självgoda bilindustrier och en passiv bränslebransch. Inte genom vingliga politiska beslut baserade på alltför dålig kunskap.

oaxen

Jag har alltid älskat mina bilar. Och gör det fortfarande

Det skäms jag inte för. Precis som jag inte skäms för att laga mat på min spis. Tända lampan i badrummet. Jag älskar att ta ut min favoritbil när det blir vår och fälla ned taket. Jag älskar motorljudet. Kraften och kontrollen. Men jag är också beredd att ta ansvar. Jag önskar att politiker, bilindustrier och bränslebranschen också vore det.

Idag skäms man när man ser hur ledarna för bilindustrin agerar, hur bränslebranschen fortfarande klamrar sig fast vid drömmen om att hitta nya outsinliga fyndigheter och hur el-branschen marknadsför grön el, men sedan levererar den fulaste el man kan tänka sig i mitt el-uttag.

Man skäms också över alla de som hindrat utvecklingen och stimulans av alternativa energikällor som sol och vind.

Det kommer inte att finnas ”en bensin”, eller ”en el” i framtiden

Det är mångfalden som kommer att ge oss möjlighet att skapa de uthålliga lösningarna.

Nu får industrierna sluta att gnälla, och lära sig att tjäna egna pengar på det vi är beredda att betala för. Nu ska jag ta en sväng med bilen.

Vet vi vad vi ibland går miste om?

crap

Och hyllar vi istället det som är tveksamt?

Ni kan se det här som ett litet inlägg till den just avslutade Schlagerfestivalen, i år i gemen mans mun döpt till ”Mellon” – dvs Melodifestivalen. En samling mediokra låtar och lika mediokra artister, med några få undantag. Och om kvalitén möjligtvis var bättre hos några av artisterna, så var låtarna lika tveksamma.

Godkända i mina öron var Salem El Fakir och begåvade, unga Anna Bergendahl.

Tack Butta!

I morse fick jag följande tänkvärda berättelse från en av mina vänner inom musik- och showbusiness. Jag stjäl den rätt utav för att sprida eftertanken vidare.

dcsubway

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.

En man med violin spelar Bach i en timme. Under den timmen passerar ca 2000 personer. Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min: Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min: En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min: Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min: Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h: Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

joshua_bell_by_chris_lee_504
Vad ingen visste

Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia

Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan:

”Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina konserter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?”

gatumusikant

Fundera en stund:

Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument. Hur mycket annat kanske vi riskerar att gå miste om?

Tänk på det nästa gång du hör musik i parken, en gatumusikant i tunnelbanan eller en grupp musikanter i stadsvimlet. Och tänk efter lika mycket nästa gång som ”Mello-hysterin” sätter fart igen…

Skit är skit, även om den är förpackad i smoking. Det är kanske i det enkla, det anspråkslösa som det fantastiska döljer sig?

Nu kan det sägas. Siggesta Gård blir basen för Sveriges nyaste matkedja

grupp_2s

Hur låter det? Galet, trovärdigt eller naturligt?

Jag kan försäkra er att hur det än låter så är det faktiskt sant. Under nu snart åtta år har jag arbetat med utvecklingen av Siggesta Gård på uppdrag av Olof Stenhammar. Under de senaste åren har jag inte varit inblandad i gårdsverksamhetens dagliga drift, utan tillsammans med Olof tittat på nya projekt.

butik1

Två bönder kom till stan med en dröm

En dröm om att starta en butik med förädlade matvaror endast tillverkade på svenska råvaror av små livsmedelsproducenter. Hösten 2007 blev drömmen verklighet. Charlotte och Kenneth Karlsson öppnade sin butik Bondens Matbod i Hötorget.

Ett par år senare återkom Olof Stenhammar till att diskutera en dröm han länge närt. Att återigen starta en Gårdsbutik på Siggesta Gård (för 10-11 år sedan fanns där en uppskattad Köttbod) och bad mig leta efter någon som skulle kunna driva den.

Bönderna fann varandra

Efter att ha kastat ut en del förfrågningar kom jag i kontakt med paret Karlsson i Hötorgshallen. Inte bara ett par lämpliga aktörer för en gårdsbutik på Siggesta Gård var funna, utan en helt ny konceptuell idé för en matkedja såg dagens ljus. När Olof mötte Kenneth och Charlotte från Bondens Matbod uppstod ljuv musik i form av idén om en hel serie butiker av gårds- och saluhallskaraktär:

• En utvecklad Bondens Matbod i Hötorgshallen.
• En ny saluhallsbutik med deli och servering i Nya Sollentuna Centrum.
• En helt ny gårdsbutik på Siggesta Gård på norra Värmdö

Olof Stenhammar går in som hälftenägare till Bondens Matbod, som säljer närproducerad mat från svenska gårdar. Grundarparet flyttar samtidigt in på Olof Stenhammars Siggesta Gård och öppnar en gårdsbutik där.

”Med Olof som delägare kan vi förverkliga vår dröm att skapa Sveriges första butikskedja med matvaror endast tillverkade på svenska gårdar” och i och med att vi nu flyttat till Siggesta kan man säga att bönderna har hittat sin gård”
, säger Kenneth Karlsson, Bondens Matbod.

Min Mat Nyhetsbrev, 080227,JPEG SVD bilaga 071116

Siggesta Gård blir nu basen för Sveriges nyaste matkedja

Charlottes och Kenneths ambition är fortfarande att sälja mat från alla landskap i Sverige. Definitionen av närproducerade livsmedel har inte några lokala geografiska begränsningar annat än att produkterna ska vara producerade i Sverige och ska innehålla svenska råvaror. Det handlar om allt från chark, ost, mejeri, ägg, bröd, mjöl och gryn, saft, sylt, marmelad, gelé, olja och vinäger, senap, honung, inlagda och förädlade grönsaker till fågel och vilt.  En viss del av sortimentet varierar också helt naturligt över säsong.

siggesta_bild

Bondens Matbod ser en stor utmaning i att hitta leverantörer som tror på och värnar om den svenska matkulturen. Moderna varianter på traditionella matvaror. En smakupplevelse för kunden.

I första hand skall Bondens Matbod utveckla sortimentet och låta varje butik hitta sin egen särart. Sollentunabutiken kommer t.ex att erbjuda färdiglagad husmanskost, tillredd i Siggesta Gårds stora restaurangkök. Gårdsbutiken på Siggesta kommer att kunna samarbeta med Restaurang Ladugården och Orangeriet på Siggesta Gård.

saluhall

Svenskt och närodlat i Hötorgshallen – hela världens saluhall

Hötorgshallen, där Bondens Matbod etablerade sig 2007, är en nationalklenod, en kunskapsbank och ett tivoli för smaklökarna. Här finns 32 saluplatser; var och en med sin särprägel. Handlare med ursprung från när och fjärran säljer läckerheter från hela världen. Innan den första saluhallen byggdes på 1880-talet var Hötorget indelat i två avdelningar.

Den södra delen kallades Månglartorget och där såldes kött, fisk, grönsker, blommor och enklare charkuterivaror. Den norra delen kallades Bondetorget, där sortiment varierade med årstiderna. Även mjölk och hö fanns att köpa. Hömarknaden fanns kvar ända fram till 1856 då den flyttade till Norrmalmstorg.

Behovet av förbättringar på salutorget ledde till att den första Hötorgshallen uppfördes på 1880-talet. Hallen hade då 120 handlarplatser. Den gamla saluhallen revs 1953 och den nya byggdes på samma ställe, en våning under markplanet. 1958 var det hela klart för invigning.

Sedan dess har saluhallen genomgått flera förnyelser — och fler lär komma.

karta_sollentuna

Saluhallsinvigning i Sollentuna Centrum 18 mars

Sollentuna Centrum, som invigdes den 19 november 2009, är Sveriges första designorienterade köpcentrum. Centrumets Saluhallsdel ska vara det moderna, inspirerande och behagliga alternativet till andra hallar och marknader samt tydligt erbjuda ett innehåll som inte finns på andra köpcentrum inom upptagningsområdet.

Under december månad var besökarantalet på Sollentuna Centrum 540 000 personer. Under 2010 räknar man med att 6 miljoner människor besöker Sollentuna Centrum.

Premiär för Siggesta Gårds Gårdsbutik blir i maj 2010

Återigen har jag fått förtroendet att arbeta med ett oerhört spännande projekt och se en ny produkt födas. En produkt som inte bara ligger i tiden utan också väldigt nära hjärtat. Som konsult är det då extra roligt att dessutom få förtroendet att vara kvar i projektet, nu som styrelseordförande i butikskedjans moderbolag — Bondens Matbod AB.

Här hittar ni mer information om Bondens Matbod i Hötorget: www.bondensmatbod.se

Och här kan ni ladda ned mer information: om bondens matbod

Sveriges senaste, men minsta matkedja ser i veckan dagens ljus. Jag har varit med om födelsen. (Varit lite barnmorska så där.)

Jag tror att jag flyttar till Norge

norsk flagga

Det trodde jag aldrig att jag skulle få se mig själv att skriva.

Men vad kan inte svårtolkade regler för kulturen och nya omtag med Kultursamverkansutredningar (…puh!) åstadkomma?

I statsbudgeten för 2010 är den norska kulturbudgeten 9,3 miljarder norska kronor (11,6 miljarder svenska kronor), Ökningen jämfört med 2009 är på 820 miljoner norska kronor.

När de rödgröna partierna i Norge (Arbeiderpartiet, Socialistisk venstre och Senterpartiet) inledde sitt samarbete för fem år sedan var det på kulturområdet som de först blev eniga. Resultatet av överenskommelsen – Kulturløftet – var 15 konkreta löften inom området kultur. Den viktigaste punkten är att en procent av statsbudgeten ska gå till kultur 2014.

Skattelättnader istället för kultur

I Sverige har man haft råd med många miljarder i skattelättnader, somligt motiverat. Intressant är dock att jämföra att kostnaden för hela Kulturlyftet i Norge motsvarar en veckas skattelättnader i Sverige.

Då ska man komma ihåg att Norges befolkning är hälften av den svenska.

teatermasker

Glädjande besked för alla simmare och icke höjdrädda

Det finns områden som inte har samma uppförsbacke som kulturen. Medan engagerade frivilligkrafter kämpar för att få behålla t.ex Aspuddens anrika badhus, så meddelar Stadshuset generöst att man skall satsa en halv miljard (!) på upprustningar av Stockholms simhallar.

Dessutom finansierar Stockholms stad delar av det spektakulära kommersiella bygget, Globen Skyview, som kostat 79 miljoner kronor. En turistattraktion där man med en liten plastbits hjälp kan identifiera Stockholms innevärld…? Hm, var det inte Ericsson som sponsrar Globen?

Inget skall förta det andra

Men ibland undrar man om Stockholm enbart satsat på riskfria, ”lagom” nydanande projekt med tunga affischnamn. I dagarna överlämnade regeringens särskilda utredare Kultursamverkansutredningen (vilket namn!) — som drar upp riktlinjer för hur de statliga kulturbidragen ska fördelas i framtiden.

Pengar som staten tidigare öronmärkte för viss verksamhet, ska regionerna nu istället få bestämma själva över. De kulturpolitiska besluten ska fattas närmare medborgarna, är tanken och landets landsting ska alltså själva utforma en egen regional kulturpolitik.

pilar

Vad gäller saken, egentligen?

Statens stöd till kulturen ska kunna lämnas som ett samlat kulturbidrag till regioner eller landsting, som får större frihet att fördela budgeten. Dessa ska förhandla med staten enligt en förordning med t ex nationella mål och kriterier. ”Principen att staten träffar överenskommelse med landsting eller motsvarande går knappast att tillämpa i Stockholms län”, var kritiken när utredningens utkast presenterades — man underströk Stockholms roll som landets huvudstad och påpekade att situationen i Stockholms län är väsensskild från den i Malmö och Göteborg, där regionalisering bejakas.

Men tvärtemot vad Kulturutredningen föreslog undantas inte Stockholm från reformen

Vilket både de rödgröna och Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) invänder emot. Redan i år ska de fem utpekade regionerna förhandla med Statens kulturråd om pengar. Landstingen, där Gotland även inräknas, ska upprätta regionala kulturplaner där de fördelar statsbidrag till regional kulturverksamhet. Kulturplanerna ska vara treåriga. Man ska kunna planera, men de ska inte vara så pass långa att man låser in kulturen.

man

”Kultur måste få kosta”

Citatet har jag lagt på minnet efter ett givande möte med Daniel Sachs på Proventus, en del av det svenska näringslivet som satsar på att stödja kultur. Vi var båda överens om att ett rikt och levande kulturliv är en viktig del av ett samhälles utveckling. En del som påverkar medvetande, innovation, nytänkande och nyttigt ifrågasättande.

Långsiktigt kommer  inte ”portföljmodellen” att innebära några ökade kostnader, men på kort sikt kommer trycket på Kulturrådet att öka när man ska använda sig av två parallella modeller. Utredningen föreslår därför att regeringen bör överväga att tillfälligt omprioritera medel till de extra kostnader som kan uppstå under införandefasen.

Verkligheten för oss som lever för, med och (ibland) på kultur blir för en stund ännu mer förvirrad.

Kommer detta att fungera? Och hur?

Ett politiskt dirigerat kulturliv har ingen varit särskilt sugen på, så medan politikerna stod för fiolerna överläts efter 40-talets krig de konstnärliga besluten åt konstnärerna själva – så är till exempel Statens kulturråd organiserat, med sina referens- och arbetsgrupper, där sakkunniga tar ställning till bidragsansökningar och annat.

Kommer den nya modellen att innebära innebära ökat politikerstyre av kulturlivet, regionalt, på bekostnad av den så kallade principen om armlängds avstånd?

questionmark

Sant, men inte sant

Nu är det inte riktigt sant att politikerna inte dirigerar kulturlivet. Det gör de visst. Många politiker vill gärna lämna kulturella ikoner och spektakulära, genomförda projekt bakom sig, för att bli ihågkomna och hyllade.

Och då får tjänstemännen inom olika institutioner och nämnder hitta pengar och bidrag. Det är spelets regler, alldeles oavsett kulturutredningar med långa namn.

Stockholm protesterar

Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd, skriver idag på sin blogg att Stockholm borde få vara ett undantag och stå utanför reformen, hennes skäl är: ”…staten riskerar flytta över sin egen byråkrati till landstinget, landstinget tvingas bygga upp en struktur för uppgifter man inte tidigare haft, Sveriges största teater Stockholms stadsteater riskerar avbräck samt att staten tvingar fram en ny regional struktur i ett län som undanbett sig detta.”

lena

Samtidigt poängteras på annat håll idén med samarbete mellan kultur och näringsliv är viktig

Något som bl.a vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skall tala för och om på Handelskammaren onsdagen den 24:e februari är samarbetet mellan kulturen och näringslivet.

Men är det en läpparnas bekännelse? För hur definierar man egentligen begreppet ”kultur” i rubriken ovan. Är inte förväntningarna det statliga kulturlivet?

publik

En sak är vi eniga om

Både jag och Madeleine Sjöstedt: En viktig utmaning är att den svenska kulturpolitiken alldeles för länge har handlat om hur verksamhet ska finansieras, och inte om hur tillväxten i kulturlivet kan stärkas.

Under min tid med Audiorama, den svenska nationalscenen för ljudupplevelser, har problemet för oss förvånande nog inte varit att finansiera vår verksamhet, däremot hur vi skall kunna slutfinansiera vår etablering — för att stärka tillväxten.

De vill ha våra produktioner och verksamhet, men de vill inte hjälpa oss med att skapa förutsättningarna. Moment 22.

AUDIORAMA — En nationalscen för ljudupplevelser

Jag har under det senaste året arbetat med en etablering av Audiorama på Skeppsholmen, i ett kulturcenter tillsammans med Teater Galeasen och Moderna Dansteatern. Ett projekt som på ett nytt och spännande sätt kan bidra till Stockholms kulturliv. En ny, innovativ verksamhet som skapar ett unikt auditorium för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning på Skeppsholmen.

hus

Audioramas har fyra verksamhetsgrenar, alla efterfrågade

Audiorama Drama —  lyssnardramatik, men också för experimentella möten mellan ljud, skådespelare och publik har framför allt formulerats av Magnus Roosmann, Audioramas ena grundare, och ett flertal projekt är redan planerade och förberedda.

Audiorama Ljuddesign — extern ljudproduktion för kultur- och musiklivet. T.ex ljuddramatik i form av audiofiler för mötesplatser, museum och kulturella attraktioner,

Audiorama Ars Acustica — som kommer att ha fokus på musik, ljudkonst och hörspel. Inom denna verksamhet kommer vi att bygga upp samarbete med konstnärliga högskoleutbildningar nationellt- som internationellt, särskilt inom musik.

audiorsend3

Syftet är att erbjuda en arena för musik, ljudkonst och hörspel. Men också ge våra konsthögskolor en möjlighet till olika samarbeten. En sådan scen saknas i Skandinavien idag — den kommer att bli unik i Europa och internationellt uppmärksammad.

blick

Audiorama UNG — genom att producera lyssnardramatik för en ung målgrupp vill UNG genom en estetisk ingång, väcka frågor kring demokratiska ämnen som exempelvis jämställdhet och integration. Skapa en teaterform som tar hänsyn till barn och ungdomars specifika konstnärliga önskemål och behov.

Idag kan vi konstatera att vi uppnått nästan allt vi satt som mål

Audiorama är ett projekt som på ett nytt och spännande sätt kan bidra till Stockholms kulturliv. En ny, innovativ verksamhet som skapar ett unikt auditorium.

Vi har skapat en verksamhet som klarar sig och utvecklas på egna meriter i spännande konstellationer och med gränsöverskridande samarbeten, utan att hållas under armarna med ständiga driftsbidrag och stöd.

logos

Vi har redan etablerat samverkan med både forskning och utbildning

Detta genom initierade samarbeten med Kungliga Musikhögskolan, Dramatiska Institutet, Konstfack, EMS och KTH. Och de har tillsammans i dagarna gått ut i ett gemensamt upprop där de välkomnar möjligheterna med vår verksamhet (finns på vår blogg: www.audiorama.se)

Vi har en fantastisk lokal på Skeppsholmen, med ett tioårigt hyreskontrakt. Alla vill ha oss och vår verksamhet. Men ingen är beredd att ge oss den sista hjälpen för att färdigställa lokalen.

Samarbete mellan kultur och näringsliv?

Vi planerade vår etablering utifrån att först ha en bra finansiär i ryggen, en engagerad näringslivsrepresentant i form av Per Josefsson. Den andra tredjedelen i vår finansiering består av sponsring och samarbeten. En del där vi idag fått generös sponsring från aktörer som vill vara med i detta spjutspetsprojekt och ser aktiva synergieffekter för dem själva.

För att inte förlora någon tid har vi startat produktioner inom fyra olika verksamhetsområden, och tacksamma där fått mottaga produktionsstöd från både Stockholms Läns Landsting, Kulturrådet och Stockholms Kulturförvaltning.

lokalen

Men vad hjälper det om vi inte kan färdigställa det unika akustiska bygget i lokalen?

Det som gör oss unika i Skandinavien. I Europa.

Vi har blivit skickade runt mellan Kulturdepartementet, Kulturrådet, Stadshuset, Kulturförvaltningen, Stockholms Läns Landsting, Framtidens Kultur, Innovativ Kultur, Boverket och Tillväxtvrket. Och överallt var vi har kommit har man varit imponerade över vårt projekt och sett fram emot dess tillblivelse. Att vi lyckats skapa en så färdig produkt, med så unika samarbeten och med en egen trovärdig egen ekonomi.

Men det räcker inte

Det avancerade akustiska bygget är vår största utgift. Vår arkitekt, våra hantverkare och alla duktiga konsulter måste få kosta (även om vi fått fantastiskt generösa, ödmjuka och stödjande offerter). Vi måste handikappanpassa och inreda för barn och ungdom.

För det behöver vi hjälp för att få ihop den sista delen. Vi hade trott på ett samarbetet och stöd från det så kallade Kultursverige. Det hade gett oss den hävstång som möjliggjort att vi kunnat öppna upp vår verksamhet redan till sommaren.

Idag är vi både klokare och mer förvirrade än vi var när vår vision föddes

De släcker emellertid inte vår låga så lätt. Idén har engagerat och startat en glöd i ögonen hos alldeles för många. Men vi kan konstatera att kulturpolitiken inte är vår största hjälpreda. Oavsett nya utredningar och direktiv.

Eller är det någon som är beredda att övertyga oss om motsatsen?

(Vi kanske får flytta till Norge istället?)

Jesper Nilsson = Clark Kent

clark kent

Nätet är fullt med stöd till Jesper och hans avslöjande av tvivelaktigt och klandervärt polisbeteende och hot

Somligt, som ledaren i tidningen Journalisten (länk i notisen nedan!) är allvarligt och får en att tänka efter ”utanför händelsen med min son” och på de verkliga grunderna för spanarpolisernas jakt på unga plankare i tunnelbanan. Kollar de om alla är torra i munnen för att för bättra intagningsstatistiken över de som drogprovas?

Somliga inslag på nätet värmer och stödjer

Idag, denna gnistrande vintermorgon, har det hunnit bli 11.799 medlemmar i Facebook-gruppen ”Vi som stöttar Jesper mot polisens övergrepp”. (länk: ”Vi som….”)

En grupp som innehåller många kloka kommentarer till det inträffade. Och bland medlemmarna hittar man många kanske lite förvånande ansikten, politiker, journalister, debattörer…

angel

Jesper har också fått kommentarer från flera poliser inom Stockholmspolisen, som beklagar och uppmuntrar honom

Det ger oss hopp. Låt oss också hoppas att åklagare, länspolismästare Carina Götblad (som brukar vara en klok och omdömesgill person) m.fl hanterar detta ärende på rätt sätt. Så att förtroendet och respekten för poliskåren sakta kan byggas upp igen. Ingen vinner på en ömsesidigt misstänksamhet.

Läs gärna kommentarerna i Facebookgruppen ”Vi som stöttar Jesper mot polisens övergrepp”

Liknelsen mellan Clark Kent och Jesper värmer en gammal läsare av serietidningen om Stålmannen. Solen skiner extra vackert efter den genomläsningen.