Taggarkiv för 'Nexcite. Michael Wallén'

Varför skulle jag börja spela golf, när jag har så mycket viktigt att ge och göra?

golf.jpg

För mig är golf någon slags fånig ”gräsmattebandy”. Sorry…

Men det är vännerna i min generation, och generationen efter, som bär omkring dessa fåniga bandyklubbor i stål och vandrar oändliga timmar på kortklippta gräsmattor för att försöka få ned en boll (som inte ens studsar) i ett sorkhål. Det är vännerna i min generation som köper sig en alldeles för stor båt med en lång pinne och vita lakan, som de hissar upp och ned. Det är samma vänner som försöker att undvika att arbeta mer, till förmån för klimatpåverkande flygresor ned till Thailand.

Själv älskar jag det yrke som jag har, men som ständigt förändrat karaktär, under hela mitt liv

Om jag skulle beskriva mig själv med ett enda ord, så är det berättare. Jag började min bana som skribent, har därefter ägnat mitt liv åt yrkessysselsättning och uppdrag som gör att jag kan skriva in synonymer som manusförfattare, lärare, föreläsare, filmproducent, story teller, entreprenör, författare m.fl på min meritlista.

lg-kalle.jpgAllt på grund av lust och nyfikenhet

Kreativiteten och entreprenörskapet anser jag vara de faktorer som starkast driver samhället framåt, som skapar sysselsättning, som bygger det nya Sverige. Och jag har hittills aldrig tappat lusten att ta tag i utmaningarna. Och det gör jag idag i egenskap av områdesutvecklare, konceptuell ordningsman, skribent, författare och mentor.

Kommer jag att pensionera mig när tiden är så slagen?

Knappast. Dels tror jag att den tid som vi lärt oss att betrakta som pensionsåldern kommer att suddas ut och försvinna. Samhället behöver människor som är produktiva, erfarna, lustfyllda, nyfikna och kreativa för att vi skall överleva. Dels ligger liksom inte pensionstiden för mig. Min hustru brukar lite torrt uttrycka det som att ”…när tiden är slagen kommer jag att vakna en morgon, se LG ligga med huvudet på datorns tangentbord och så står det error på skärmen.” Någon slags ny tolkning av ”han dog med stövlarna på”.

Och det kanske ligger någonting i det?

succes.jpgEn tillbaka blick på veckan

Under den senaste veckan har jag arbetat mycket med ett av mina stora uppdrag. Att vara konceptuell ordningsman för Siggesta Gård. Ett projekt som nu går in på mitt sjunde år tillsammans med en fantastisk uppdragsgivare och en ständigt utvecklad produkt. För Nacka Kommun arbetar jag med att utveckla ett annat fantastiskt närområde — Velamsund. Jag hann ta en vända ned till Malmö Folkets Park (en kommundriven folkpark på över 65.000 kvm och med i runda tal 2 miljoner besök 2008) och diskutera ett spännande framtidsprojekt.

Vid sidan av vardagen

Vid sidan av det yrkesmässiga livet så har jag som lagledare ägnat timmar åt det lokala fotbollslaget, Gustavbergs FK P94.

Här handlar det om ekonomi, planering och sponsring. Jag har också arbetat vidare med den framtida agendan för att möjliggöra en ny tennishall åt Gustavsbergs Tennisklubb (som faktiskt är Sveriges nionde största tennisklubb). Jag försöker vara mentor åt en fantastisk ung kvinna som driver en av Värmdös bästa restauranger. Och jag har varit strategisk (i bästa fall) inspirationskälla åt några av de få duktiga och visionära politiker som vi har i kommunen. Jag diskuterar tre nya kommersiella affärsprojekt med gamla kollegor, varav minst ett säkert kommer att bli verklighet.

pen.jpg

Så där privat

På det området arbetar jag vidare med mina barnböcker. De första kommer att presenteras på barnboksmässan i Bologna i vår. Jag skriver vidare på den fars om begravningsbyråbranschen som surrat i mitt huvud under år. Och jag springer på otaliga lägenhetsvisningar för att hjälpa min yngsta dotter att hitta ett eget första hem. Dessutom försöker jag vara pappa till mina fyra barn, morfar till mina två barnbarn och man till min hustru.

Jag är öppen för nya utmaningar

bridge1.jpgVisa projekt tar slut, andra dör när det visar bristen på livskraft. Men nya föds ständigt och därför tar också nya projekt ständigt vid. Och jag lockas lika mycket av detta idag som för 15 år sedan. Känslan av att få vara med om att skapa, bygga upp, tillföra erfarenhet och utveckla är mitt livs bensin. Jag har startat och drivit ett 15-tal företag, jag har erfarenhet som har mycket att ge såväl etablerade företag och organisationer som entreprenörer med nya affärsidéer.

Inte alltid ros

Häromdagen fick jag erfara att en tidigare nära vän och dessutom nära släkting medvetet utnyttjat min lust, min erfarenhet och mitt ansvar — för att därefter lura mig på all den ekonomisk ersättning som vi kommit överens om. Helt plötsligt så skall min kraft ägnas åt destruktiv brevväxling, inkasso, kronofogde och domstol. Det tyngsta är inte att bli blåst på ett femsiffrigt belopp, det som känns svårast är att se illusioner brista. Att vara tvungen att inse att moral och etik inte alltid gäller, och som i det här fallet även inom släktens nätverk.

Att bli besviken kan dränera mycket kraft.

Men idag är en ny dag

Jag är på väg till ett nytt möte om nya projekt. Min fars har fått ännu ett kapitel skrivet. Det är ljusare utanför ateljéfönstret och anmälningarna till fotbollslagets träningsresa i vår till Danmark börjar att bli fullbokad. En ny affärsidé föddes under läsningen av morgontidningen och ett nattligt mail utmanade nu på morgonen min nyfikenhet.

john.jpgInnan jag gick och la mig (alldeles för sent) igår såg jag en film som fick mig att må bra (”Lars and the Real Girl”),  nya låtar snurrar nu oupphörligt på Spotify i min Macbook — ”Love is a drug” med John Me (lyssna), Lalehs ”Big City Love” (lyssna) och Amanda Jenssens ”Another Christmas” – trots att julen är över, för det var julens finaste låt (lyssna).

Livet är underbart. Och jag är lika gammal som jag känner mig ung.