Taggarkiv för 'Olf Stenhammar'

Tufft jobb att hålla fasaden. Eller..?

vittrar

Håller Gustavsbergs Hamns vision på att vittra sönder?

I veckans nummer av lokaltidningen Mitti tycker fastighetsägaren Dag Landvik att min kritik om hamnens uteblivna utveckling är orättvis. Han anser att han redan kommit en god bit på väg för att uppfylla den kulturella vision han hade när han köpte fastigheterna.

Jag överlämnar till hamnens besökare att i sommar själva bedöma om det är sant.

Sant är emellertid att fasaderna bokstavligen vittrar sönder

Huset som förbinder Tornhuset med anrika Packbodarna tappar bit för bit av sin fasad. Det ger inte bara ett ovårdat och ansvarslöst intryck av hamnen, det utgör också en ren fara för hamnens besökare.

Man kan tänka sig vad som kan hända om ett större stycke nedfallande bruk och puts hamnar i huvudet på någon, eller hemska tanke i någon barnvagn.

vittrar2

Av den som förvaltar hamnen kräver man ansvar

Precis som man gör av den som förvaltar ett kulturområde i en citykärna eller K-märkta enskilda fastigheter. Det handlar om fastighetsskötsel, vård av gräs och planteringar och skyltning. Men också vård av hyresgäster.

Frågan är vad hamnens hyresgäster tycker om slarvigt uppställda koner för att varna för nedfallande puts och bruk?

Vad har Gustavsberg gjort för att få alla dessa usla fastighetsägare?

hamn_panorama

Låt mig först göra en sak klar: Gustavsberg har alla förutsättningar att kunna bli någonting helt fantastiskt i framtiden

Glöm gamla Gustavsbergs centrum, det kan möjligtvis bli en trafikcentral för bussar – med lämpliga servicefunktioner som Pressbyrån,  Apotek, Delselius alltid lika trevliga konditori och någon videobutik.

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 09.50.50

Idag hanteras Gustavsbergs Centrum av Genesta, ett oberoende fund management bolag med inriktning mot kommersiella fastigheter i Norden och Baltikum. De ska nog hålla sig till Baltikum, för vad de under de senaste åren lyckats göra med Gustavsbergs Centrum ska vi nog bara stryka ett stort, svart streck över.

Hyresgästerna flyger ut och in ur butikerna mellan snabb etablering, nedläggning och uppsägning, och kvaliten handlar mer om lågpris och utförsäljning än den moderna upplevelsebaserade närshoppingen och servicen.

Att centrum med sin livsfarliga och misskötta P-plats dessutom mer liknar Baltikum under sina värsta dagar än en vacker skärgårdsregion kan vi alla uppleva var dag

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 09.46.44

Gustavsbergs Hamn och den kommande Fabriksstaden – dvs utvecklingen av det gamla fabriksområdet är den stora potentialen

Eller skulle kunna vara det, om det inte satt fel fastighetsägare till det unika och kulturellt intressanta gamla fabriksbeståndet – Gustavsbergs Hamn AB med Dag Landvik som ”envåldshärskare”. Ett finansiellt läckande imperium som står utanför alla diskussioner om samverkan och samhällsplanering.

För några år sedan var visionerna stora om levande mässhallar, glashytta, Restaurang Glashuset, fler nya aktörer och målet att bli ”en mötesplats för människor och kultur”. Den sista frasen välbekant för mig själv eftersom jag under fem år arbetade åt Dag Landvik som projektledare – och formulerade just den visionen.

Idag ser jag med förtvivlan över hur fastighetsmäklare tar över de bästa lokalerna, verksamheter som glashyttan läggs i malpåsar.

galshus_ute

Restaurang Glashuset, en gång en mötesplats med bra mat och folkliv på sommarens uteveranda, har blivit en kvällsstängd och usel ”kantinrestaurang”.

Hur många miljoner har läckt ut i intet ur Dag Landviks imperiums plånbok?

Uppskattningsvis så kostar de två hallarna – Gamla Porslinsfabriken och Glashuset – honom 4 – 6.000:- styck per dag, när det inte är någon verksamhet där. Multiplicera det med åtta års innehav gånger 365 dagar. Vad som än händer i lokalerna, tillför intäkter. Men likväl låter Dag lokalerna så tomma och chansera.

masshall_fabriken

Undra på att han nu under ett halvår har haft en handfull balter boendes i den gamla fabrikens kontorsrum medan de, förmodligen konkurrenskraftigt billigt gentemot lokala hantverkare, renoverat delar av fastigheten. Om det sedan är tillåtet att upplåta boende i dessa lokaler, den frågan lär väl inte den konflikträdda kommunen ha ställt?

Hur etablerar man en ny stadsdel, ett nytt centrum och en ny mötesplats?

Man har en tydlig idé och vision. Och man ser till att leva upp till den. Bevisföra vad man sagt. Man sätter ödmjuka hyresnivåer tills de första hyrestagarna tryggt har hunnit etablera sig och tills marknaden börja upptäcka och komma till platsen.

Ju större besöksströmmar, jul fler bra aktörer, butiker, caféer och restauranger, desto lättare blir det att därefter sätta marknadsmässiga hyror. Och tjäna pengar.

Gustavsbergs Hamn AB och Dag Landvik gick den andra vägen

Man satte höga hyror från dag ett. Jag vet, eftersom min hustru drev en möbelbutik i hamnen under tre år – innan hon tvingades lägga ned för att inte köra privatekonomin helt i botten.

De som kan betala hyrorna är tydligen fastighetsmäklarna

Detta gäller både sunkiga Gustavsbergs Centrum och hamnen. Går man ned i Gustavsbergs nedslitna och tragiska centrum så möter man fyra fastighetsmäklare och ett otal bankfönster nedsmetade med fastighetsobjekt från en handfull mäklare. Tur är väl det, skulle en del säga, annars skulle det väl gapa fler tomma skyltfönster i centrum och dess lilla galleriagång?

maklare

Nu är också vårt vackra hamnområdet fullständigt invaderat. De vackraste butikslokalerna i de bästa lägena rymmer idag ännu fler fastighetsmäklare. Husman Hagberg har det strategiskt fina hörnläget i Glashuset.

Svensk Fastighetsförmedling har anrika fd Packbodens kanske bästa lokal.

Wallenbergs Fastighetsförmedling (fd ERA) ligger visserligen lite ”baskymt” mellan polisen och Hotell Blå Blom – men Bjurfors har nu lämnat den gamla kyrkolokalen ovanför Ekvallens Idrottsområde och flyttat in i Tornhuset, och hamnens kanske allra finaste lokal.

Efter att historiskt ha rymt post- och väntsal för ångbåten, den lokala polisen och under senare år turistbyrå, galleri och allra senast den charmiga butiken Tornhuset så kommer vi från och med nu möta ännu en mäklare där.

Dag Landvik har förmodligen upptäckt att han tjänar mer (förlorar mindre) på att hyra ut till kontor än andra verksamheter som butiker, kulturell verksamhet, gallerier, turistbyrå etc.

Tornhusbutikens verksamhet lär flytta in en tänkt galleria i Porslinsfabrikens hörnlokal där en klädesbutik just nu fyllt lokalen med liv en tid Det finns även tankar på att flytta in Gula Byggningens charmiga presentbutik dit. (Butikens nuvarande lokaler under konsthallen kanske fastighetsägaren får in mer hyresintäkter på genom att hyra ut som kontorslokaler? Eller varför inte flytta in ett par mäklare till även i Gula Byggningen?)

I centrum och hamnen har vi just nu runt åtta Fastighetsmäklare. Behöver vi verkligen det?

1258364986_4b01203a9aab9_13eefcbbb10cdeb20c4dcf29a5db8b70_504_500

Alla trodde att räddningen var när Dag Landvik och Landvik & Dahl köpte de unika fabriksbyggnaderna i hamnen. Inklusive jag själv.

I fem år arbetade jag som konceptuell projektledare för Dag Landvik och Gustavbergs Hamn AB med att utveckla detta unika kulturområde. Från 2002 och fem år framåt lät vi bit för bit hamnen återfå sin forna stolthet.

Under 5 år formulerade vi visioner och påbörjade arbeten med renoveringar och etableringar i form av mässhallar, konferensytor, mötesplatser, konsthall, butiker, glashytta mm — och jag lärde mig vilka unika värden och vilken inneboende kunskap som finns i denna miljö.

vardshuset_1870

Värden som man måste handskas varsamt med

För att åstadkomma en långsiktig och bestående framtida förändring i hamnområdet, så handlar det om tydlig riktning, men också ett engagemang från de fastighetsägare som finns där. Och efter  fem år blev jag orolig när jag förstod att Dag Landvik inte var medveten om att det var en process som också handlade om att tillvarata andra människors erfarenheter, kompetenser och engagemang.

dagiNvp

Dag Landvik trodde till sist inte på någon annans kompetens än sin egen. Han ville inte heller värdesätta eller betala för andras engagemang och arbete. Processer stannade upp, organisationen löstes upp, tjänster halverades, medarbetare lämnade hamnen besvikna och stukade, den fantastiska Glashyttan stängde och Restaurang Glashuset förlorade sin krögare.

Dag tvingades efter ett antal interna kontroverser med Landvik & Dahl, som bl.a handlade om stora ekonomiska belopp och skulder, köpa ut sina partners för att själv ta hand om den framtida utvecklingen av de unika fastigheterna och verksamheterna i Gustavsbergs Hamn.

Det enda alternativet var att Dag trädde tillbaka och att Landvik & Dahl hade tagit över fastighetsbeståndet, vilket definitivt hade varit en bättre lösning för hamnen.

Gustavsberg innehåller Sveriges kanske mest spännande keramiska historia

En historia som också innehåller arbetarhistoria, facket kontra ett patriarkaliskt bruksvälde. Här finns alla delar från fattigungar till konstnärligt skapande, design och svensk industrihistoria. Vart tar detta arv nu vägen. Var får det sin plats i den framtida samhällsuppbyggnaden av centrala Gustavsberg?

Det glimmade emellertid till för ett tag sedan

Det var invigning av Företagarcentrum i Tornhuset i Gustavsberg. Ett ”centrum för samarbete mellan näringsliv och kommun, mellan arbete och politik”. I det bästa läge man kan tänka sig i Gustavsbergs hamn. Smakfullt och lagom trendigt inrett. Inte ens fulla två år efter att tankarna formulerats och sonderingar gjorts, var Företagarcentrum ett faktum.

Det viktigaste begreppet av alla för denna nya idé var samarbete – ett öppet, generöst och långsiktigt samarbete mellan kommunen, hyresvärden och initiativtagarna.

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 10.05.36

Idag talas det öppet om stora konflikter, massuppsägning och en omskakad verksamhet. Ej infriade löften, obefintlig kommunikation och förståelse mellan hyrestagare och värden är ett faktum. Egenföretagare söker sig därifrån efter bara någon månad.

Vad har Gustavsberg gjort för att få alla dessa usla fastighetsägare?

Vad har kommunen tagit för roll och ansvar i detta? Varför vågar ingen öppet stå upp och bli förbannad, engagerad och kritisera och ifrågasätta. Var står Värmdös näringslivsdirektör, nya kommundirektören, kommunikationschefen och politikerna för i den här frågan?

Det är knappt att man vågar ställa frågan, för gör man det får man ofta en knäpp på näsan som varandes besserwisser, elak och okänslig kritiker eller så blir det bara iskall tystnad.

Värmdö har ju knappast någon tradition av öppenhet, dialog och information

Inte ens våra lokaltidningar som Nacka Posten vågar göra en journalistisk granskning. De hyllar istället enstaka händelser i hamnen som att TV just nu spelar in ett av sina program i Glashuset som om vore det ett helt nytt genombrott i hamnens utveckling.

annonser

Nej, Nacka Posten är precis som Gustavsbergs fastighetsägare lika tacksamma över alla fastighetsmäklare, som de också lever gott på.

I senaste numret av NVP så var 21 av 74 sidor fyrfärgssidor med mäklarannonser – en fjärdedel av tidningen…

Till sist vill jag dock hylla de som trots allt bidrar till att göra stora delar av hamnen till en fantastisk plats:

De duktiga tjejerna bakom Gustavsbergs Konsthall, fantastiska Gustavsbergs Porslinsfabrik, Delsleius Tornhus-konditori, vår egen Sushi restaurang, de båda antikbutikerna, Keramikstudion, Hotell Blå Blom, Gustavsbergs Porslinsmuseum och alltid lika välsmakande Bistro Gustavsberg – samt alla butiker med kläder, prylar, glas och porslin.

Samt naturligtvis hjärtat och själen – alla duktiga konstnärer, designers och konsthantverkare i ateljéerna.

Skärmavbild 2011-05-12 kl. 09.45.48

Jag vill också berömma den tilltänkta exploateringen av fabriksområdet och omvandlingen till en framtida Fabriksstad. De som arbetet med detta har gjort ett fantastiskt jobb. Jag ber att få gratulera.

Rädda den lokala fotbollen!

fotter

På Värmdö finns det fyra olika fotbollsklubbar. Hål i huvudet!

I Gustavsberg finns anrika Gustavsbergs IF FK, en fotbollsklubb med anor från 1906. Hemmaarenan är idylliska Farstaborg, en gräsplan centralt belägen i växande Gustavsberg. En plan med gammal folkparkskänsla och ett stycke kultur. Men också en plan som blir redo för spel sent varje säsong, och som inte tål för hård belastning.

farstaborg

Därför blir alternativen för småknattar och juniorer att träna på Ekvallen eller Ösbys grusplaner. Idag är det stora glapp mellan årskullarna. Från GIF´s A-lag (Division 6) är det ett hopp ned till pojkar 94 och därefter ett hopp ned till årskullar 4-5 år yngre.

Ingarö IF finns 4 km bort, också med stora ”hål” bland årskullarna

De har också ett A-lag som spelar i de nedre divisionerna, men inget pojklag för 94:or och 95:or, inte heller några 95:or och 96:or bland tjejlagen. De har dock en bländande fin konstgräsplan i ett centralt läge. En plan med möjlighet till uppvärmning under hela vintern.

Lite längre ut på Värmdö tar Djurö vid, knappt…

Här är det än mer glesare mellan årskullarna både på pojk- och flicksidan. Det saknas nästan helt lag mellan pojkar/flickor 90 och 00. De har inget konstgräs, utan för förlita sig till grus- och gräsplan.

Mitt på ”ön” finns stora Värmdö IF. Resursstarka

Den klubb som har lag högst upp i seriespelet – division 2. Och den klubb som också lyckats samla flest sponsorer och bredd bland lag och spelare. De har idag två konstgräsplaner och en grusplan på ett och samma område. Omgärdat av inomhushall och en ny sporthall under byggnation. Men även hos dem så är det ”hål” bland årskullarna. De som är störst som klubb har inte lyckats behålla ett pojkar 94-lag.

linus

Varför skall vi ha fyra konkurrerande klubbar inom en så liten region?

Vore det inte bättre att slå samman alla föreningarna till en enda stor förening. Att på så sätt kunna utnyttja alla planresurser på ett bättre och mindre prestigelöst sätt? Att kunna skapa en professionell ledarorganisation.

Att kanske bilda ett ”All Star Team” som spelande ungdomar från olika håll i kommunen skulle kunna ha som viktigt etappmål i en fotbollskarriär.

Att på så sätt kunna stärka och bredda både tjejfotbollen och killfotbollen – och skapa återväxt lokalt. Istället för att tvingas importera och köpa spelar från andra håll, utanför kommunem, när det börjar bränna till och lagen kommer allt högre upp i serierna.

emil

Jag har varit ledare i GIF P94 nu i över 10 år

Jag har varit med om att bråka med kommunen (urusla planerare bland tjänstemännen!), böna och bett hos de andra klubbarna om att få träningstider, lagt ned tusentals timmar och oavlönat fraktat spelare hundratals mil mellan olika träningsmöjligheter. Nu är ”våra” killar 16 år. Vi har lyckats ta oss upp till Sankt Eriks Cupens ”elitdivision” 2 – och det går bra för oss.

tranare

Vi har nu en hängiven, professionell tränare med lång erfarenhet

Vi har en kärntrupp av föräldrar som tagit på sig ett ledarskap året runt. Vi vill att våra killar ska få rättvisa träningsförutsättningar, vi vill att de skall få fortsätta att växa som spelare och vi vill att de ska ha tydliga mål att sträva mot.

Slopa vansinnet. Slå ihop klubbarna!

Det som stoppat diskussioner kring detta under alla år är en inhemsk ö-mentalitet där man inte vill beblanda sig med andra delar av kommunen. Prestige och oförmåga att kommunicera mellan styrelser och ledare. Och ofta löjliga diskussioner om vad namnet på en sammanslagen förening skulle bli.

Allt, frågor som går att lösa med en vuxen och mogen hantering. Här borde kommunen vara en deltagande och pådrivande part!

ralle

Ge våra ungdomar engagemang och möjligheter de är värda!

Ge alla, från knattespelare och uppåt, en möjlighet att få spela breddfotboll. Ge dem planresurser att träna meningsfullt på.

Stöd alla föräldrar som är beredda att ta ledaransvar, anordna träningsläger och cuper.

Se till attt det sker ett byte från föräldratränare till avlönade tränare när elvamannafotbollen gör sitt intåg. Skapa en ledarorganisation som utbildas väl och där man drar nytta av varandrs kunskaper och erfarenheter.

Se till att det finns sjukvårdsutbildade, att det finns målvaktstränare osv.

Värmdös del av befolkningspyramiden som består av barn och ungdomar bara växer

Vi har simhall, vi har uterink och två ”inomhus” rinkar för ishockey (!), vi har hallar för innebandy, vi har sporthallar för gymnastik och handboll, vi har tennishall med löfte om att få fördubbla sina ytor. Men vart tar fotbollen vägen?

nya

Jo, vi har fyra klubbar/föreningar som inte samarbeta ett uns

Som inte tillsammans tittar på resursutnyttjande och hur man bäst skall ta hand om den framtid vi har – ungdomarna.

Av fyra klubbar inom ett område så har vi ett lag med Pojkar 94 (Gustavsbergs IF P94) – en viktig årskull som skall bli en viktig del av återväxten till framtida A-lag. Och ser vi en bit utanför Värmdö, så kan vi konstatera att Saltsjöbaden lagt ned sitt p94-lag, IFK Stockholm kliver av vår Sankt Erikscups-serie för att laget är för glest.

Nu blev det mycket pojkfotboll, naturligtvis för att jag är lagledare för P94, men detta gäller naturligtvis inte minst resurser och plats även för alla flicklag. Det vill jag betona.

Vad tar fotbollen vägen, och borde inte vi vuxna fråga oss varför vi håller på med fotboll på lokal nivå. För att pinka egna revir eller för att vi bryr oss om våra barn och ungdomar?