Månatligt arkiv för januari, 2008

Ungdomen som samhällsgrupp blir allt starkare.

För ett par veckor sedan mailade jag ut en reflektion med anledning av en artikel i Svenska Dagbladet om Anders Parments nya bok ”Generation Y” om 8o-talisterna.

”Stora förändringar är att vänta i samhället när 40-talisterna går i pension och 80-talisterna etablerar sig. De har vuxit upp med andra värderingar och beteenden. De ser arbetet i första hand som självförverkligande, lojalitet ifrågasätts och individualismen växer” skriver ekonomie doktor Anders Parment, som specialstuderat ämnet. ”En av vår tids mest underskattade förändringskrafter är 80-talisterna, som nu etablerar sig på arbetsmarknaden. De har vuxit upp i ett samhälle som skiljer sig radikalt från det socialdemokratiska modellsamhälle som fortfarande präglar vårt sätt att tänka kring arbete och konsumtion.”

eyes

80-talisterna, dessa morgondagens makthavare, debatteras på många olika håll just nu. Deras frånvaro inom den svenska vänstern. Deras ifrågasättande av auktoriteter och statusmarkörer. Deras allt snabbare kommunikation, med ökad transparans. Och deras individualitet.

Omfattande förändringar när 40-talisterna går i pension och 80-talisterna etablerar sig.

Jag skickade ut detta mailinlägg eftersom jag idag arbetar med så många som påverkar dagens barn i skolan — och inför det kommande arbetslivet. Det dröjde inte länge innan min egen son replikerade mitt mail med bl.a följande tänkvärda rader:

- Pappa, det stora problemet är samtliga debattörer blandar ihop individen som identitet och som den politiska aktören. Konsultföretaget Karios Future har sedan 2004 forskat runt 80-talisterna och deras värdegrunder, självupplevelse och aktörskap i samhället. Karios Future kallar denna generation för MEWE’s. Namnet är ett sätt att visa på generationens dialektiska förhållande mellan individualism och kollektivism.

Allt sedan 50-talet har ungdomen som en egen samhällsgrupp sakta växt fram. Varje generation ungdomar har starkare än sin föregångare byggt upp en känsla för frihet och autonomi jämte de äldre generationerna. Nya revolterande subkulturer har växt fram. Raggare, mods, punkare m.fl. Inom denna identitetspolitik är individen viktig. Vilket inte bara påverkat våra köpmönster utan också tvingat fram jämställdhet mellan både kön och etniska grupper.

jord

Men Karios Future’s forskning visar också på något annat.

80-talisterna har till skillnad från 70-talisterna en stark tro på gemensamma lösningar och politiskt arbete. Den pågående klimatdebatten är ett lysande exempel på just detta. Kraven från den unga generationen är stark överstatlig intervenering på marknadens domäner. Man tror på höjda miljöskatter, gemensamt finansierad kollektivtrafik, globala samarbeten och marknadsregleringar.

Stämmer kartan med verkligheten?

Karios Future varnar också i sin forskning för just det som beskrives som att ”arbetet ses som en arena för självförverkligande”. Denna fantastiska syn på arbetslivet är självklart positivt, om det stämde överens med verkligheten. Men det gör den inte och Kairos Future varnar för det utanförskap och den depression 80-talisterna riskerar att hamna i när de väl puttas ut på en arbetsmarknaden som inte motsvarar den man fått uppmålad för sig.

Vi närmar oss ett klimat likt det på 50-talet där näringslivet ställer krav på vilken typ av arbetskraft vi vill ha istället för att den unga generationen bestämmer vilka typer av företag vi vill ha. Är telefonförsäljning, skylthållning på Drottninggatan eller spärrvakt i tunnelbanan (ni vet de vars jobb är att hela dagarna stå och se till så att folk använder en maskin på det sätt som någon gubbe i kostym bestämt att de skall användas) de yrken vi vill skall bygga vårt nya kunskapssamhälle på?

Det blir ett problem när vår arbetsmarknadsminister tar bort starta eget-bidragen, skär ner den arbetslöshetskassa som ger unga chansen att verkligen leta efter det där drömjobbet och istället subventionerar McDonalds-jobb med hjälp av jobbavdragen. Det blir ett problem när en generation full av entusiasm möts utav en cynisk och alienerande arbetsmarknadspolitik. Denna dialektik mellan individuell frihet och gemensamma lösningar kan kanske bäst beskrivas med en gammal 1800-talsfilosofs ord om att ”envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling” och tvärt om. Den individualism MEWE-generationen kräver kan endast uppnås genom gemensamma projekt och lösningar…

Slut citat. Klok son. Och klok far.

Just Kairos Future (representerad av Thomas Fürth) kommer att vara en av huvudtalarna på den skolkonferens som jag just nu är ansvarig projektledare för.

Se www.innovativaunga.se!

Energifrågan är en svår nöt att knäcka – vilken utmaning!

flower2

En utmaning som kan ge oss mer jobb, stimulera innovationskraften och entreprenörskapet, engagera flera (inte minst de unga), bygga nya företag, stärka den industri och den konkurrenskraft som lyckades vakna i tid. Här finns både nya jobb och nya vinster att hämta hem. Och inte minst, vi kan vara med om att rädda jorden och framtiden åt vara barn.

Men EU-kommissionens förslag att EU-länderna gemensamt ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent möts omedelbart av skarpa protester framför allt från industrin. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström fördömer EU:s krav på 49 procent förnyelsebar energi år 2020.

EU-länderna ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent.

För Sverige blir det 17 procent, Finland, Storbritannien, Österrike och Nederländerna 16 procent, Danmark, Irland och Luxemburg 20 procent.

Att Sverige år 2020 får en hög andel förnyelsebar energi beror på att vi redan är bäst. Förklaringen är vår höga andel vattenkraft. Sverige sätts alltså inte i någon ”strykklass”. Med vårt höga tekniska kunnande är det inte omöjligt att klara målet.

Sverige har legat före i miljö- och omställningspolitiken, låt oss nu inte minska det försprånget. Låt oss istället höja ribban, se utmaningarna, möjligheterna till uthållig tillväxt.

Det EU-mål som handlar om 20 procent förnyelsebar energi för hela EU-området slår hårdast mot Sverige, menar Urban Bäckström. Vi får inte springa så fort att vi snubblar på vägen, sa Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen när hon talade i Uppsala härom dagen. Men är det inte precis det vi behöver göra? Kliva ur den trista industrimanna attityden med anor från trettiotalet och sätta rotation på dödfläsket.

Det var inte bättre förr. Det var bara förr.

Och varför inte låta det svida lite nu, för att vi istället kan ”kamma hem” nya vinster och framgångar i framtiden.

Högre elräkningar, företag kommer att slås ut, jobb försvinner och konkurrensen får orättvisa förutsättningar, är några av de kraxande näringslivskorparnas rop. Än sen? Stimulera berg- och luftvärme och andra alternativ till elkraften. Bygg nya företag kring nya innovationer som skapar nya jobb och gör oss starkare i konkurrensen.

Och handen på hjärtat: Det är väl knappast miljöpolitiken som är all anledning till att elpriset gått upp.

bird

Du blir kreativ när du är engagerad av att göra någonting speciellt, när du står inför ett nytt behov, ett aktuellt problem, en utmaning eller nytt faktum.

En definition av kreativitet är ”att skapa nytt”. Då kan det vara bra att vara medveten om att för att skapa någonting nytt, eller tänka nytt, så måste man också ifrågasätta något gammalt och etablerat som många mer eller mindre tryggt och bekvämt lever efter idag.

För många blir den kreativa människan därmed ett hot som ifrågasätter och som stör ordningen. Vilket betyder att den kreativa människan ofta själv blir angripen och ifrågasatt.

- Så kan man väl inte göra.
- Vad barnslig du är.
- Du lever uppe i det blå.
- Så har vi aldrig gjort tidigare.
- Skulle man kunna tjäna pengar på det där..?

Därför får kreativa människor ofta dåligt utrymme i organisationen och upplevs som ett hot, istället för en resurs.

Att skapa nytt förutsätter en förmåga att tänka annorlunda, men också att våga vara annorlunda.

Agera annorlunda. Hålla mot. Stå fast. Rubba. Pröva. Knuffa. Locka. Lirka. Vara modig.

Och det vi knappast beskylla delar av vårt näringsliv för just nu?

Välkommen till min värld

Det är en liten och hemtrevlig del av den stora världen. Den rymmer mig, min familj och mina vänner. Mina uppdrag och projekt. Mina tankar och åsikter.

Just nu så handlar det mycket om utbildning, miljö och samhällsplanering. Kanske inte så förvånande eftersom jag har fyra barn, två barnbarn, sitter med i Lemshaga Akademis styrelse och kommer att ingå i Nackas nya gymnasieskola Young Business Creatives advisory board.

Mina projekt under de senaste åren, t.ex Siggesta Gård och Gustavsbergs Hamn, har i mångt och mycket handlat om den nya tidens samhällsplanering. Att skapa miljöer där t.ex kultur, näringsliv och skola tillsammans kan skapa värdefulla sociala miljöer. (Se under ”Länkar”!)

rita

Men just nu hittar du en stor del av mitt dagliga engagemang i mitt arbete med den nationella skolkonferensen Innovativa Unga, som går av stapeln i Nacka den 2-3 april. En konferens som handlar om hur skolan bäst ska kunna förbereda sina elever för den framtida arbetsmarknaden. Vilka är våra styrkor och svagheter, utmaningar och utvecklingsområden? Hur kan vi arbeta för att stimulera en livslång initiativförmåga? Hur skall skolan kunna bli en mer kreativ plats — för alla? Och hur kan näringslivet ta sitt ansvar och börja delta aktivt? Ladda ned en inbjudan!

Då stiger pulsen när politiker och bakåtsträvare tror att man, genom att ta tillbaka femtiotalsvärderingar med betyg och feltolkad auktoritet, skall kunna möta 2000-talets elever. Elever som har vuxit upp under andra förhållanden, med segregation, med andra mål i livet, med nya kunskaper inom vissa områden som alltför många lärare inte kommer i närheten utav.

”Istället för att ta tillvara och utveckla de resurser som dagens unga bär med sig (t.ex. etnisk och kulturell mångfald) skall vi forma barnen till lydiga lyssnare vars fokus först och främst skall ligga på ett tävlingsinriktat betygssystem.”

Citatet kommer från min engagerade son. Det finns redan idag skriftliga utlåtanden (det är ingen nyhet i sig), och de föräldrar som orkar och bryr sig om att hålla kontakt med skolan – kan få den informationen de söker redan idag.

Men det är som om de mest konventionella militärerna fått ta makten över utbildningssystemet idag. Stämmer inte kartan med verkligheten – följ kartan. Hmmm…?

Jag följer hellre verkligheten. Det är ju där som jag är gäst en stund i universums oändliga tillvaro. Följ den spännande fortsättningen – och välkommen in i min lilla värld.

Är det för sent att bli rockidol..?

Minns du när du pussade dina barn på fötterna?

Minns du när du tog den sonens fot i din hand, pussade honom på tårna och sa att han hade världens goaste fötter? Idag har han 41 i skor… Skor, kanske är lite synd att kalla dem. Snarare arbetskängor för grovarbetare. Tänk dig själv de fötterna efter en hel dag med 24 grader i skuggan. Pussar på tårna är inte det första du tänker på.

Men kärleken är givetvis lika stor även om fötterna växer som ogräs, och minnena finns kvar av de goa fötterna och den lilla killen.

Jag minns när jag en gång lämnade äldsta sonen i bilen för att gå upp i den lägenhet som jag som nyseparerad flyttat in i.

”Jag ska bara upp i lägenheten och hämta tvätten. Sitt kvar i bilen…”

Så lämnade jag den sjuåriga sonen i bilen och skyndade mig upp i lägenheten för att tömma tvättmaskinen på väg till landet igen. Jag föste brevlådans reklamblad åt sidan och öppnade Zanussin i badrummet. I bilen på parkeringen satt sonen och väntade. Jag visste att han inte tyckte om att vara ensam kvar i bilen. Men vi hade bråttom och visst var han var stor nog?

Då ringde det på lägenhetsdörren.

”Jag blev så kissnödig pappa, annars hade jag suttit kvar…”

Blicken i hans ögon sa att han förstod att jag förstod. Det kom två droppar i toaletten. Vi spolade ned de två dropparna tillsammans i ett underbart samförstånd över att vi behövde varandra så väl. Några år senare låste han badrumsdörren och duschade i evigheter.

Som liten var han blond som råg och lockig i håret. Därefter blev hans hår svart, lila, illrött men nu, stor och vuxen, är han lite blond igen.

Som tonåring var han engagerad amatörmusiker som blev examinerad multimediaproducent och programmerare som bearbetat mig med olika typer av extrem musik. Ibland när han kom hem med något fynd från en affär för begagnade skivor, kunde jag med stolthet plocka fram samma skiva ur mina skivbackar.

Min första karriär var nämligen som popmusiker och ränderna går aldrig ur. Stolt undrade jag när sonen skulle komma hem med sin första egna skiva med något av sina punkgäng. Sen slog fan klorna i mig. Varför skulle inte jag kunna bli först?

Efter några hemliga kvällar vid pianot hemma gaddade jag mig samman med en av de studiomusiker som hjälper mig att producera musik till film och radio. Låten jag skrivit fick ”tummen upp” och en vecka senare hade jag en färdiginspelad bakgrund med kör och allt. Så var det bara att övertyga en ljudtekniker om att han borde ägna en natt åt mig i studion.

Lagom några dagar före julafton kom min serie med specialpressade CD-skivor. Och på julafton kunde alla barnen packa upp varsitt paket innehållande en CD-skiva med titeln ”Pappa har gjort en CD”. Det knäckte sonen hela julhelgen. (Att sedan min gamla 89-åriga mamma tyckte att jag till och med sjöng bättre än Christer Sjögren, knäckte mig… Christer Sjögren..?)

Det kanske inte är för sent att göra karriär som rockmusiker? Kanske skulle starta ett band ihop med sönerna? Nu när både den stora och lilla har fyrtioettor.

Lyssna gärna: Min musik