För ett par veckor sedan mailade jag ut en reflektion med anledning av en artikel i Svenska Dagbladet om Anders Parments nya bok ”Generation Y” om 8o-talisterna.
”Stora förändringar är att vänta i samhället när 40-talisterna går i pension och 80-talisterna etablerar sig. De har vuxit upp med andra värderingar och beteenden. De ser arbetet i första hand som självförverkligande, lojalitet ifrågasätts och individualismen växer” skriver ekonomie doktor Anders Parment, som specialstuderat ämnet. ”En av vår tids mest underskattade förändringskrafter är 80-talisterna, som nu etablerar sig på arbetsmarknaden. De har vuxit upp i ett samhälle som skiljer sig radikalt från det socialdemokratiska modellsamhälle som fortfarande präglar vårt sätt att tänka kring arbete och konsumtion.”
80-talisterna, dessa morgondagens makthavare, debatteras på många olika håll just nu. Deras frånvaro inom den svenska vänstern. Deras ifrågasättande av auktoriteter och statusmarkörer. Deras allt snabbare kommunikation, med ökad transparans. Och deras individualitet.
Omfattande förändringar när 40-talisterna går i pension och 80-talisterna etablerar sig.
Jag skickade ut detta mailinlägg eftersom jag idag arbetar med så många som påverkar dagens barn i skolan — och inför det kommande arbetslivet. Det dröjde inte länge innan min egen son replikerade mitt mail med bl.a följande tänkvärda rader:
- Pappa, det stora problemet är samtliga debattörer blandar ihop individen som identitet och som den politiska aktören. Konsultföretaget Karios Future har sedan 2004 forskat runt 80-talisterna och deras värdegrunder, självupplevelse och aktörskap i samhället. Karios Future kallar denna generation för MEWE’s. Namnet är ett sätt att visa på generationens dialektiska förhållande mellan individualism och kollektivism.
Allt sedan 50-talet har ungdomen som en egen samhällsgrupp sakta växt fram. Varje generation ungdomar har starkare än sin föregångare byggt upp en känsla för frihet och autonomi jämte de äldre generationerna. Nya revolterande subkulturer har växt fram. Raggare, mods, punkare m.fl. Inom denna identitetspolitik är individen viktig. Vilket inte bara påverkat våra köpmönster utan också tvingat fram jämställdhet mellan både kön och etniska grupper.
Men Karios Future’s forskning visar också på något annat.
80-talisterna har till skillnad från 70-talisterna en stark tro på gemensamma lösningar och politiskt arbete. Den pågående klimatdebatten är ett lysande exempel på just detta. Kraven från den unga generationen är stark överstatlig intervenering på marknadens domäner. Man tror på höjda miljöskatter, gemensamt finansierad kollektivtrafik, globala samarbeten och marknadsregleringar.
Stämmer kartan med verkligheten?
Karios Future varnar också i sin forskning för just det som beskrives som att ”arbetet ses som en arena för självförverkligande”. Denna fantastiska syn på arbetslivet är självklart positivt, om det stämde överens med verkligheten. Men det gör den inte och Kairos Future varnar för det utanförskap och den depression 80-talisterna riskerar att hamna i när de väl puttas ut på en arbetsmarknaden som inte motsvarar den man fått uppmålad för sig.
Vi närmar oss ett klimat likt det på 50-talet där näringslivet ställer krav på vilken typ av arbetskraft vi vill ha istället för att den unga generationen bestämmer vilka typer av företag vi vill ha. Är telefonförsäljning, skylthållning på Drottninggatan eller spärrvakt i tunnelbanan (ni vet de vars jobb är att hela dagarna stå och se till så att folk använder en maskin på det sätt som någon gubbe i kostym bestämt att de skall användas) de yrken vi vill skall bygga vårt nya kunskapssamhälle på?
Det blir ett problem när vår arbetsmarknadsminister tar bort starta eget-bidragen, skär ner den arbetslöshetskassa som ger unga chansen att verkligen leta efter det där drömjobbet och istället subventionerar McDonalds-jobb med hjälp av jobbavdragen. Det blir ett problem när en generation full av entusiasm möts utav en cynisk och alienerande arbetsmarknadspolitik. Denna dialektik mellan individuell frihet och gemensamma lösningar kan kanske bäst beskrivas med en gammal 1800-talsfilosofs ord om att ”envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling” och tvärt om. Den individualism MEWE-generationen kräver kan endast uppnås genom gemensamma projekt och lösningar…
Slut citat. Klok son. Och klok far.
Just Kairos Future (representerad av Thomas Fürth) kommer att vara en av huvudtalarna på den skolkonferens som jag just nu är ansvarig projektledare för.
Se www.innovativaunga.se!




