För några månader sedan lade de världsledande managementkonsulterna McKinsey fram en utomordentligt intressant studie. I ”How the world’s best-performing school systems come out on top” granskas världens bästa skolsystem.
Vad har de för gemensamma nämnare?
Det är inte resurser som avgör; i själva verket lägger ett antal av toppnationerna mindre pengar på skolan än genomsnittet. Det handlar inte om antalet studietimma. Det handlar om lärarna.
I världens bästa skolsystem rekryterar man lärare bland de bästa universitetsstudenterna; det är svårt och attraktivt att bli lärare. Man betalar rejäla ingångslöner, och man ger lärarna coachning och vidareutbildning. De bästa lärarna blir rektorer och lägger större av sin tid på att utveckla undervisningen; istället för att sitta i kommunhuset på möten.
Utöver lärarfrågorna finns bara en viktig, gemensam orsak till hög kvalitet: tydliga krav och aktiv uppföljning på individnivå. Eleverna ska ha klart för sig vad som förväntas, och de som har det besvärligt ska få stöd så att de kan nå ända fram.
Inte precis något glädjebud för Sverige, som har lyckats utforma systemet nästan exakt som det inte bör vara.
Här går drygt en sökande per plats på lärarutbildningen, mot 12–25 stycken per plats så sent som på 1980-talet. Intagningskraven och kraven under själva utbildningen är låga precis som ingångslönerna. Vidareutbildningen ges alldeles för lite resurser och fokus. Svaga elever lämnas i fred med inlärningsproblem och lär sig varken läsa eller räkna ordentligt.
Vår utbildningsminister har gjort ett bra jobb med att se till att resurserna för skolan och utbildningen ökat. Kan han nu bara inse vad dessa resurser borde läggas på.
Även Metta Fjelkner på Lärarnas riksförbund dömer ut likriktningen av lärarutbildningen. Bättre lön och löneutveckling. Förbättrad arbetsmiljö i skolan. Kommunala huvudmannaskapet bör utredas. Tydligare inriktning på lärarutbildningen. Inrätta en auktorisation för lärare. Det är några punkter hon vill peka på. Hon sammanfattar sitt resonemang med:
”Det ligger i vårt och allas intresse att de bästa väljer, och stannar kvar i, läraryrket för att utbilda och lyfta våra barn och ungdomar till högt motiverade och väl kvalificerade produktiva samhällsmedborgare.”
Skulle inte kunna säga det bättre själv. Vid sidan av starkt föräldraengagmang är det skolan som ska ge oss vårt samhälles framtida medborgare. De som vi idag får låna under beteckningen ”våra barn”.
(Om ni vill läsa hela Mc Kinseys rapport klicka här!)
