Månatligt arkiv för februari, 2011

Varför jag aldrig skulle rösta på Folkpartiet

100803_Caligula

Ingen har utarmat den nya skolan så mycket som fd militären Björklund!

En sak har jag lärt mig i mitt liv: Det mesta av det vi lär oss, lär vi oss utanför skolan. Ofta märker vi inte ens att vi har lärt oss det. Hur ska det då gå till när skolan ska skapa en fungerande och effektiv undervisning?

Det är när vi förstår hur saker och ting hänger ihop som vi minns och lär oss på riktigt. En bra lärare är en god berättare, är engagerad – och har en god ämneskunskap.

Skoldebatten idag har till mångt och mycket fel fokus, dirigerad av herr Björklund. För mycket snack om betyg, vilket inte alls avgör om lärandet är framgångsrikt eller inte. Prata istället om motivation och hur man får eleverna att verkligen förstå vad de lär sig.

Har jag någonsin under min snart fyrtiofemåriga yrkeskarriär visat upp ett enda betyg?

Icke, sa Nicke. Har jag lärt mig mest från skolan eller livet? Lust. lek och lärande hör ihop. Lärande måste inte vara tråkigt. Leken ett kraftfullt verktyg för lärande.

Tillbaka till stenåldern!

Björklund satsar på att minska utrymmet för individuella val som stimulerar och uppmuntrar. Han bantar de ämnen som stimulerar kreativiteten och innovationsförmågan (det som förmodligen kommer att bli Sveriges viktigaste näringar). Han satsar på ”kärnämnen” som kristendomskunskap – och vad ”viktigt” det ämnet är? Kristen fostran, jojo…

Det skall också bli hårdare tag, disciplin och ordningsbetyg. Ned med flumskolan? Ned med Björklund, säger jag. Skicka tillbaka honom försvaret. I skolministerns egna lilla värld har skolan förvandlats till ett slutet system där kopplingen till världen utanför försvunnit. Det är på en fundamental brist på kunskaper och underlag som babblet om ”kunskapsskolan” utformas. Mer mätmetoder, mer betyg, tillbaka till ”gå”. Och då blir alla oroliga föräldrar trygga.

I stället för att satsa på och utveckla sådan pedagogik som visat sig stimulera barns egen motivation och skapa sammanhang och mening i skolans undervisning gör man nu tvärtom. Skolan är en värld i sig, där barn och unga tillbringar väldigt mycket tid. Satsa på att göra denna tid så lustfylld och meningsfull som möjligt! Det handlar om att skapa en skola där eleverna lär sig att se sammanhang, där sökandet är lustfyllt och där meningen med skolarbetet är tydligt och inte en jakt på betyg. Detta leder i slutändan till verkligt lärande.

Mina barn, jag har fyra, har lärt sig mest utanför skolan. Eller i den eftergymnasiala utbildning de varit motiverade till att söka till. Och som inte alls har haft några liknelser med Björklunds tragiska bild av morgondagens skola.

Kognitionsvetaren Peter Gärdensfors, denna kloka man, har formulerat en önskelista till Jan Björklund, jag citerar här hela listan – med en övertygelse om att Peter Gärdenfors och jag vill samma sak:

1. Utgå från människans naturliga lärande

Skolans institutionella struktur med läroplaner, scheman och lektioner bygger på tradition och inte på vetenskap. Det finns ingen forskning som säger att denna struktur är den bästa för lärande. Det mesta av vad vi lär oss, lär vi utanför skolan. Därför bör man studera det informella lärandet för att bäst förstå hur skolans verksamhet skall organiseras.

2. Satsa på elevernas inre motivation
Det är viktigt att skilja mellan inre och yttre motivation. När man drivs av inre motivation gör man något för att aktiviteten i sig själv ger tillfredsställelse. När man styrs av yttre motivation gör man något för att det leder till något annat som är värdefullt men som inte direkt är kopplat till aktiviteten.

3. Låt eleverna uppleva att de har kontroll över sitt lärande
En av framgångsfaktorerna för datorspelen är att de ger användaren stor kontroll över förloppet men spelet är samtidigt en utmaning.

4. Satsa på förståelse i stället för på faktakunskaper
Debatten har kretsat kring elevernas kunskap – där kunskap ofta ses som att eleverna skall kunna återge en mängd fakta. Men en elev kan aldrig skapa fullständig förståelse av ett område enbart genom att lära in fakta – han eller hon måste tränga in i de underliggande mönstren och se hur kunskapsområdet hänger samman.

5. Använd IT för att öka motivation och förståelse
Datorerna har en stor pedagogisk potential som tyvärr är väldigt dåligt utnyttjad. Datorerna kan användas för att visa och berätta på nya sätt, till exempel genom olika typer av visualiseringar och simuleringsprogram.

6. Bredda lärarutbildningen
Jag önskar att lärarutbildningen omformas så att människans naturliga sätt att lära sätts i fokus. Resultat från modern psykologi, kognitionsvetenskap, hjärnforskning och speldesign måste in som en del av utbildningen.

Källa: Datorn i Undervisningen.


Lars, du är värd mer än tio Idol-vinnare

lars

Kommer ni ihåg Lars Eriksson, från Idol?

En kille som första charmade juryn, sedan tog sig vidare bland de främsta men som enligt de konservativt seriösa flippade ur och gjorde skandal. Han gjorde det genom att visa att han inte tog tävlingen på allvar. Eller kanske för att visa att han var seriösare än tävlingen.

Jurymedlemmen och producenten Anders Bagge gillade dock honom och lovade att göra ett album med honom. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, framför allt har de flesta Idol-vinnarna försvunnit från arenan och blivit B-artister, medan andra som kommit tre, fyra, femma och strax därunder (som t.ex begåvade Amanda Jensen och Tove Styrke) blivit accepterade och hyllade av båda publik och kritiker.

Nåväl, Lars gjorde sitt album 2009-2010 och lyckades väl bränna en hel del av inte helt fattige Bagges pengar. Resultatet kommer nu, ett år senare. Jag tycker att det är en lysande platta som bevisar Lars begåvning. Det är osvenskt, lite Tom Waits, lite spretigt, lite speedad country och en del oerhört känsligt – som låten ”Rejected love”, som han sökte till Idol med.

Men lyssna här till en av de udda låtarna som bara växer för varje lyssning. Välkommen ut Lars!

Spår från den kommande CD-skivan ”Rust & golden dust” med Lars Eriksson – klicka på länken och njut!

IKEA — made in Liechtenstein

Skärmavbild 2011-02-03 kl. 01.59.18

Sverige är delat:

Är IKEA en hjälte, är Kamprad en förebild? Svaret är enkelt: ”Shit walks, money talks”. Under tiden låter den mytiska Kamprad sitt kapital flyta mellan Sverige, Holland, Jungfruöarna, Liechenstein och andra skatteparadis. Med stora delar av svenska folkets naiva gillande. Han är ju trots allt en gammal gemytlig rumpnisse… Eller?

Skärmavbild 2011-02-03 kl. 01.58.37

I Sverige åker han Skoda, men vad åker Kamprad för glänsande lyxbil i sina nya ”hemländer”?

Han har gjort ett fantastiskt jobb, men 400 miljoner om året går ärligt talat direkt och oskattat ut till hans personliga skatteparadis. När jag fick klart för mig att IKEAs ledning för att undvika en bonusuppgörelse med fack och personal sista dagen innan avtalets redovisning köpte tompallar för att undvika utbetalning av bonus till sina lojala och hårt arbetande anställda — då fick det hela mig att må illa.

Framtiden? Lojaliteten?

Älmhult i all ära, men det är en flugskit på IKEAs ekonomiska karta över en oerhört komplicerad bolagskonstruktion, ritad av slipade ekonomiska konsulter. Ingen har den kompletta överblicken. Inte ens ”Uppdrag Granskning”. När barnen Kamprad tar över den oerhörda förmögenhet som IKEA representerar (världens största?) – vad blir Älmhult värt? Hoppas att Älmhults kommunpolitiker funderar över det idag.

Skärmavbild 2011-02-03 kl. 01.59.31

Älmhult – en språngbräda som kan lämnas övergiven med en slokande blågul fana:

Det mest besvärande saken är att om det idag skapas, i Sverige, så betydande förmögenheter inom landet så att  vinsterna plockas fram (om de överhuvudtaget gör det) där skattesatsen är lägst då är förlorarna alla de som idag hyllar IKEA. Myten. Idolen. Förebilden. Idag lät solkig.

Är jag stolt? Knappast. Kamprad är en myt som obönhörligt ber om att få bli avslöjad.

Bilden som alla anställda har, är en felaktig bild: Den allmännyttiga stiftelsen i Holland, styrs istället av en stiftelse i Lichtenstein där Ingvar idag har 100% makt och sönerna vid Ingvars  insomnande tar över. Vad har de för roller idag. och i framtiden? Vad kommer detta att innebära för Sverige och Älmhult?

Rövknullade, mina vänner är ett adekvat begrepp.

Värmdöcentern verkar ha olika världsuppfattningar?

anka

Att Värmdös politiska hagar mer är snurriga ankdammar lär väl inte överraska någon?

Road följer jag två olika skildringar av Värmdöcenterns årsmöte i måndags den 31 januari. Att partiet inte har haft lätt att hålla sams i den nya alliansen med det lika virriga moderatpartiet är allmänt känt. Man kan skratta åt eländet, men det är ett elände som påverkar vår kommuns utveckling och ekonomi. Låt oss tillsammans ”lyssna” på delar ur två beskrivningar av årsmötet.

henrik

Så här låter låter det när Henrik Paulsen Värmdö Cententerns tidigare ordförande berättar under rubriken ”Rapport från ett havererat årsmöte”:

(Efter en lång diskussion om fumlig formalia kring, om två betalda medlemsavgifter eller ej, händer detta enligt Henrik:)

”Det sagda fick 11+1 personer att lämna mötet, en majoritet således, och endast 8 personer blev kvar, en minoritet således. Trots att centerpartiet ska vara en demokratisk organisation, och trots att det stred mot stadgarna, så var det således en minoritet som på ett odemokratiskt sätt och med, den externe, ordförandens hjälp lyckades ”vinna”. Om det var någon vinst kan förstås diskuteras utifrån det förhållandet att åtminstone de 11 nu allvarligt överväger att lämna partiet/sitt politiska engagemang.

Enligt min mening visar det sagda på minoritetens avsaknad av det mest rudimentära demokratiska tänk. Med tanke på att en av de två justeringspersonerna var bland de som avtågade ska det bli intressant att se hur man hanterar denna situation. Om man väljer ny styrelse ska det även bli intressant att se om man är så oklok att man väljer den föreslagna ordföranden. Detta särskilt som personen ifråga, som bor på Värmdö, inte är skriven i Värmdö kommun utan i Stockholms stad, och därmed är en av alla de personer som utan att bidra till våra gemensamma kostnader snyltar på den skatt vi andra betalar till den kommun i vilken vi bor. Kommer detta ut till allmänheten, och den risken är nog stor, är det knappast något som är till fördel för det redan sargade partiet.”

Läs hela Henriks referat på en annan aktiv centerpartist blogg Stefan Mårtensson (länk)

hasse

Men läser man ”Hemmesta Hasses” (Hans Lindqvists) skildring på sin egen blogg så är det ett helt konfliktfritt anslag:

Under rubriken ”Värmdöcenterns årsmöte: Christer Malmqvist ny ordförande” skildras inga konflikter, inga beslut tagna av en minoritet, ingen presentation av en extern ordförande, inget hot om att 11 medlemmar allvarligt överväger att lämna partiet:

”I går genomförde Värmdöcentern sitt årsmöte. Ordförande för mötet var distriktsordföranden och riksdagsledamoten Kerstin Lundgren som föredömligt ledde förhandlingarna. Till ny ordförande valdes Christer Malmqvist, aktiv företagare och till vice ordförande valdes Annette Olofsson Fors också egen företagare. Övriga styrelseledamöter är Lars Alenfalk, Karin Nordblom och Hans Lindqvist. Christer Malmqvist, Karin Nordblom och Annette Olofsson Fors valdes till ombud på distriktsstämman i april och Hans Lindqvist valdes till ombud på riksstämman i Åre i September.”

För ordningens skull här en länk till ”Hemmsta Hasse” (länk)

Ska man för evigt ge upp hoppet om kompetenta politiker som med engagemang och öppenhet på ett professionellt sätt arbetar med det uppdrag kommunens boende har gett dem och betalar för?

Efter ett valet har vi kunnat följa hur Miljöpartiet makthungrigt blir buksvågrar med Moderaterna. Hur Folkpartiet förtvinar i alliansen. Och nu hur Centerpartiet tycks utrota sig själva med hjälp av interna konflikter.

Är det någon politiker som är intresserad utav att arbeta med det som de är tillsatta för? Och vem är den nya ordförande, Krister Malmqvist? Jag har bott och verkat i kommunen nu i 30 år och har ingen aning om vem karln är. Kommunikation sker alltid på mottagarens villkor, kom ihåg det, ni som är kommunikationsansvariga inom respektive parti. Om ni nu har några sådana.

Vad uträttar centerpartiet på Värmdö idag?

Irriterat har jag kunnat följa ”Hemmesta Hasse” och hans gelikar i en naiv kamp för spårbilar i kommunen. Hårresande. Samtidigt kan jag från min plats i styrelsen för Handelskammaren Nacka Värmdö konstatera att Värmdöpolitikerna står helt utanför den viktiga diskussionen om framtida kommunikationslösningar till och från Värmdö. Först har vi den inflamerade debatten om Skururbron där de moderata politikerna i Nacka är överens om en avgiftsbelagd Skurbro för att snabbt komma till skott. I ankdammens Värmdö så går samma poltiska parti emot detta!

Men framför allt har vi vägvalet till framtidens livsnerv som skall få människor att bo och arbeta i Värmdö – och att etablera företag här.

Hur skall den nerven leva. Här har Nacka enats om miljövänlig och volymmässigt vettig transport i form av spårbunden trafik först till Nacka Forum och därefter till Orminge. Var finns Värmdö i den dialogen.

I Handelskammarens dialog med SL, Landsting, Nacka Kommuns stadsplanerare som remissorgan är jag den enda representanten från Värmdö. Någon politiker eller tjänsteman från Värmdö har jag aldrig sett.

De verkar istället att inavlat sitta och kuppa på sina årsmöten. Finns det inga politikerutbildningar?


Existerar fortfarande Pippis Konstapel Klang, den ärliga polisen i rättvisans namn?

Hornstullspoliser får jobba kvar, trots åtal för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel.

Hur ska vi kunna respektera polisen?

cups

De två poliser, som står åtalade för övergrepp mot min son, journalisten och bloggaren Jesper Nilsson som fotograferade dem vid ett ingripande i tunnelbanan, får behålla sina jobb även om de fälls av tingsrätten.

Det har Polisens personalansvarsnämd kommit fram till enligt ett yttrande som skickats in till tingsrätten. Ansvarsnämnden skriver dock att polisernas agerande är mycket klandervärt och att beslutet fattats med ”viss tvekan”. Hur i helvete kan man tveka över att deras agerande är ett rättsligt övertramp och förödmjukande av min son?

Samma gamla visa upprepas igen – poliser och läkare döms av sina egna och kan göra nästan vad som helst innan de får sparken.

Det var förra året som Jesper  fotograferade två poliser som höll på att kontrollera några ungdomars färdbevis vid Hornstulls tunnelbanestation. (Se DN.se!)

Eftersom min son under fler år aktivt debatterat frågor kring fri kollektivtrafik blir han naturligtvis intresserad när han ser att civilklädda poliser ”hjälper” ett kommersiellt kollektivföretag att gripa möjliga plankare. Han fotograferar händelsen på håll – och blir då själv bryskt gripen.

Poliserna uppskattade inte fotograferingen

Polismännen vid Stockholmspolisens ungdomsrotel, Carl Larson och Martin Bergström griper min son och hävdar att de ofredades. Situationen blir hotfull och Jesper anklagas för att vara påverkad av droger. Han trycks upp mot en vägg och blir fråntagen sin mobil. Han får välja mellan att radera bilderna eller följa med till häktet för drogtest. Jesper valde att radera bilderna.

Men väl hemma lyckades Jesper återskapa både de raderade bilderna (se den ena bilden ovan!) och den raderade filmsekvensen som har kunnat användas som bevisning. Han la sedan ut hela förloppet på en blogg (se här!)

Detta fick de två poliserna att anmäla Jesper för förgripelse mot tjänsteman, ofredande och grovt förtal. Men …åklagaren inledde istället en förundersökning mot poliserna och de åtalades för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel!

movie

Se filmen (den hackar men visar ändå polisernas arrogans och hot!) Lyssna framför allt på poliserna tonfall och provokation.

Det som upprör mig, som Jespers pappa, mest

Det är den testoteronstinna arrogans poliserna visar och det hotfulla och uppskruvade tonläget. Poliserna bara väntar på att den ”misstänkte” ska reagera på deras provokation så att de kan sätta dit honom.

Idag har Polisens personalansvarsnämd kommit fram till det intelligens- och moralbefriade beslutet att rötäggen får behålla sina jobb även om de fälls av tingsrätten.

Vad krävs för att en polis ska få sparken, att missköta sitt jobb grovt räcker ju i alla fall inte?

Jag är övertygad om att det finns bra poliser, många bra poliser som gör ett omdömesfullt och ansvarsfyllt arbete varje dag. Tyvärr är det rötäggen som märks mest. Och Polisens personalansvarsnämd gör tydligen sitt bästa för att hjälpa till.

Man kan bara hoppas att rötäggens kollegor ser allvarligare på det inträffade än den tafatta personalansvarsnämnden. Och det är jag övertygad om att många gör.

Den intressanta frågan är varför Polismännen vid Stockholmspolisens ungdomsrotel, Carl Larson och Martin Bergström, är nere i tunnelbanan för att sätta dit unga plankare – kanske för att hota med drogstest, ta med dem till Kungsholmen och sedan höja statistiken?

Ju fler misstankar mot drogbruk bland unga, desto lättare att skruva till lagen om när polisens skall ha rätt att tillgripa drogtester. Eller?

Slutsats: Skäms polisens ansvarsnämnd!