Med moll och vemod rann ”Ive seen that face before” i modern tangotakt ut ur hörlurarna in i mitt hjärta. Idag är hon tillbaka med sin första skiva på 19 år – Hurricane.

Och jag bryr mig inte om att den inte är nyskapande, utan snarare ”återskapande” det sound som Sly & Robbie byggde upp på 1981 års Nightclubbing, inspelad i den legendariska Compass Point-studion, uppbyggd på Nassau/Bahamas av Island-bolagets Chris Blackwell. En studio där t.ex Talking Heads och Ian Dury gjorde sina kanske bästa plattor.

Den supercoola ikonen, med ett stiliserat utseende som dagens dataspels coola hjältinnor, tillbaka. Med hjälp av Tricky, Brian Eno och Sly & Robbie (!) har hon med sin personlighet i behåll gjort en bra skiva. Och den sexiga pratrösten finns kvar. Den kvinnliga artisten som örfilar programledare i TV och blir portad från Disneyland för att ha flashat brösten är helt enkelt stil going strong.

Det som tar mig mest är vemodet

Men det kanske bara är min egen nostalgi? Hur som helst, gillade du Nightclubbing 1987, gillar du hennes nya platta Hurricane.