En sådan här dag, när temperaturen kryper över 22 grader i skuggan längtar jag efter Kajsa och Restaurang Glashuset

Kajsa Åkerblom startade och drev under ett antal år en av Värmdös mest uppskattade restauranger. På bästa plats i Gustavsbergs Hamn, med uteveranda mot viken. Fortfarande kan man hitta spillror av Restaurang Glashusets på nätet under adress: www.restaurangglashuset.se – trots att pärlan i hamnen idag är förvandlad till en för det mesta stängd lunchrestaurang med en helt annan kvalitetsambition.

Lunchpärla, familjerestaurang och nöjeskrog

Restaurang Glashuset i Kajsas vård uppfyllde alla kriterier.

Gustavsbergs Hamn, där storstad möter skärgård, och där en industriell tillverkning av porslin fortfarande lever sida vid sida med yrkesverksamma konstnärer och formgivare inom keramik och porslin är värd en riktigt bra restaurang. Hamnen är idag en i högsta grad levande mötesplats för människor och kultur, människor och kulturer.

Men skulle kunna ha så mycket fler besökare, och mer liv. Bra caféer, barer och restauranger föder liv. Föder affärer.

Idag är uteserveringen tom och öde, restaurangen stängd och bommad varje kväll

Tala om att inte förstå vilka möjligheter som finns. Kajsa skildes från verksamheten när hennes och fastighetsägaren inte längre drog åt samma håll.

Sedan dess har Kajsa varit med om att etablera den fantastiska succén vid Nytorget – Nytorget Urban Deli. Ett mat och pratställe där man lyckats förena frukost, lunch, barliv och middagskrog tillsammans med saluhallstänk och närbutik.

Restaurang Glashuset har nedgraderats till Matateljén och lunchkrog.

Vem minns inte sommarkvällarna med vännerna på verandan?

Helgbrunchen, julbordet, nöjeskvällarna, stand up-veckorna… Kajsa, tänk om du ville komma tillbaka? Kajsa har inlett nya och mer spännande steg på sin karriär bland mat, vin, nöjen och folk.

Så ska man få Restaurang Glashuset att leva upp igen, måste nya idéer till. Och de finns ju nästgårds.

Bistro Gustavsberg är en alldeles utmärkt restaurang i hamnen

En restaurang vars verksamhet skulle må bra av att få kunna blomma ut bättre. Här finns en krögare med dotter som har en erfarenhet av bra mat, gott humör och gästvänlighet. Men som också har erfarenhet av att driva nöjes- och musikkrogar.

Varför inte släppa dem ansvar för Glashuset? De som kan – och de som känner för hamnen.

Dessutom: I Restaurang Glashuset finns en av Sveriges mest gömda Glashyttor

En publikmagnet, och en fantastisk resurs för våra glaskreatörer är stängd och bommad.

Som en juvel inne i restaurangen ligger Sveriges kanske modernaste glashytta. En miljoninvestering som ligger för fäfot! Vilken totalt outnyttjad attraktion, för krogen, för hamnen och för Värmdös turism.

Hur kan man först investera miljonbelopp och sedan bomma igen en sådan resurs? Fråga Dag Landvik.

Om jag fick ansvara för hamnens utveckling

Då skulle jag inse hur viktigt bra mat- och nöjesställen är. Jag skulle snabbt fatta var de allra bästa lägena finns, som är unika för hamnen. Därefter skulle jag vända mig till Bistro Gustavsberg och säga:

- Hörni Hinke och Sophie, vad säger ni om att ta ansvaret för Restaurang Glashuset? Mina krav är att ni skall erbjuda bra och prisvärda luncher, skapa en trevlig familjekrog och gärna ge den en nöjesprägel på helgerna. I gengäld får ni 75% hyresrabatt första året, 50% andra året och 30% tredje året. Lycka till!

Äsch, nu är jag ute och drömmer igen. Sånt här händer aldrig i vår kommun.

I Birgit Wahrenbergs varsamma och noggranna händer, med kärlek för kommunen, har tidningen utvecklats från en kommuntidning till en fristående ”skattkammare” med information som berör oss alla som bor och lever här.

Värmdö Journalen görs av människor som bor och verkar i kommunen. I sex nummer per år kan vi hitta frågor om kommunens planering, näringsliv, barn- och ungdomsfrågor, sociala verksamheter och föreningsliv. Men också om liv och leverne i Värmdö – både nu och förr i tiden. Här kan Värmdöborna komma till tals och här finns stora mått av intressant kommuninformation. Måhända i kanske inte den allra mest moderna lay out – men det är kanske det som gör att tidningen känns så ärlig.

Värmdö Magasin – med ett par år på nacken

Carin Carlsdotter Danell har med hjälp av en lokal redaktion som gillar Värmdö skapat ett trivsamt magasin för att få fler att upptäcka vår sköna skärgårdskommun. Personerna som porträtteras kan vara din närmaste granne och ställena tidningen tipsar om är aldrig långt borta.

Läsvärt, trivsamt och med en stolthet för och kännedom om vår unika kommun. Nu växlar redaktionen upp med samma service fast på webben. En hemsidan med nya inlägg och utflyktstips. Se: http://varmdomagasin.se/

Två tidningar med hjärta för Värmdö, och nu har denna skara utökats med ett glättat och trist standardiserat reklammagasin

Värmdö Paper – bara det engelska tilltalet i namnet känns malplacerat. Reklammagasinet produceras av Lidingöbaserade NewsFactory vars affärsidé är att ”skapa framgångsrika och kostnadseffektiva kommunikationsplattformar för företag, organisationer och offentliga institutioner”.

Jag tycker personligen bättre om tidningar som utgår från en vision, en idé och en redaktionell kvalitet. Inte bara strävar efter att ”erbjuda kreativa skräddarsydda lösningar för att koppla ihop säljare och köpare”.

Det här känner man med hjärtat när man bläddrar igenom Värmdö Paper, intill förväxling likt Täby Paper, Danderyd Paper, Lidingö Paper och Nacka Paper. Du hittar till största delen samma artiklar och inslag i alla tidningar (se nedan!). Förutom en del sidor med lokala tips och notiser.

Jag gillar inte tidningar, hur flinka producenter Lidingöbaserade News Factory än må vara, som utgår mer från att skapa smarta konstruktioner för annonsörer – än att skriva om det som vi läsare vill läsa.

Och en bra lokaltidning produceras alltid lokalt. En tidning för oss som bor och verkar här, och som engagerar oss i kommunen, skall produceras med kunskap och insikt – på Värmdö.

(Därför nämner jag inte Nacka Värmdö Posten, mäklarbranschens annonsblad, i detta sammanhang. Jag lovar att ta med dem i denna analys då de startar en lokalredaktion för Värmdö – på plats i vår kommun. Varför inte i Gustavsbergs Hamn? Och den dag som de vågar leva upp till sin roll som rotande och avslöjande tidning och ta tag i inte minst den politiska oreda som vi har i kommunen. Detsamma gäller för tidningen Mitti.)

Hur agerar då en kommun med två bra och starka lokaltidningar?

Stödjer kommunens representanter som kommundirektören, näringslivsdirektören, kulturchefen (om vi nu har någon?) och kommunikationsdirektören de lokala och ambitiösa företagarna på det sätt de vill påskina?

Med andra ord: samarbetar de och arbetar kommunen aktivt tillsammans med vår två inhemska tidningar

Hittar man möjligheter till att hjälpa varandra? För kommunens bästa. Eller gör man som Värmdö? Smickrade flirtar med backslickförlaget från Lidingö.

Konkurrensen är fri, men borde man inte som kommun värna mer tydligt om de inhemska entreprenörerna

Men jag är inte förvånad, just nu arbetar jag för fem olika kommuner och den här kommunen upphör aldrig att förvåna mig.

Men jag vill som skribent och engagerad kommuninvånare ändå passa på att ge min stora eloge till Birgit och Carin. Ni gör ett helsickes bra jobb!

Dag för dag under vintern så plogade man in allt fler snömassor och medföljande sand, salt, stenar, papper, ölburkar, hundskit och sopor på min tomt. För varje dag som den gulvita snön smälte bort så liknade min tomt alltmer ett smutsigt grusupplag på industrimark.

Snöhögen blev flera meter hög innan jag ilsknade till och kontaktade kommunen. Ingenting hände och jag gjorde då en miljöanmälan. Då fick jag svar från Leif Eriksson, Biträdande Samhällsbyggnadschef som tillskrev mig i egenskap av vägfogde:

”Jag beklagar dom olägenheter som uppkörd snö har orsakat er, vi skall idag fredag se till att detta tas bort samt vid upptorkad mark städa och komplettera med jord och gräsfrö. Vad gäller parkerade bilar efter vägen kommer marken att återställas och jordstenar eller liknade att läggas ut för att förhindra fortsatt parkering.”

Detta mailsvar kom den första april – och nu när sommaren visar sig från sin bästa sida ser det ut så här fint på min tomt:

Nu hoppas jag också att närboende bilägare förstår vinken, och inte använder tomt och dikesren som P-plats

Vägen är smal, trafikerad och numera också frekventerad av både äldre som ser och går illa och barn som springer fortare än de tänker sig för. Dessutom är det en hörna i en fyrvägskorsning.

Kommer jag få se gräset växa upp? Ber i alla fall att få tacka de ansvariga för snygg hantering av ärendet!

Håller Gustavsbergs Hamns vision på att vittra sönder?

I veckans nummer av lokaltidningen Mitti tycker fastighetsägaren Dag Landvik att min kritik om hamnens uteblivna utveckling är orättvis. Han anser att han redan kommit en god bit på väg för att uppfylla den kulturella vision han hade när han köpte fastigheterna.

Jag överlämnar till hamnens besökare att i sommar själva bedöma om det är sant.

Sant är emellertid att fasaderna bokstavligen vittrar sönder

Huset som förbinder Tornhuset med anrika Packbodarna tappar bit för bit av sin fasad. Det ger inte bara ett ovårdat och ansvarslöst intryck av hamnen, det utgör också en ren fara för hamnens besökare.

Man kan tänka sig vad som kan hända om ett större stycke nedfallande bruk och puts hamnar i huvudet på någon, eller hemska tanke i någon barnvagn.

Av den som förvaltar hamnen kräver man ansvar

Precis som man gör av den som förvaltar ett kulturområde i en citykärna eller K-märkta enskilda fastigheter. Det handlar om fastighetsskötsel, vård av gräs och planteringar och skyltning. Men också vård av hyresgäster.

Frågan är vad hamnens hyresgäster tycker om slarvigt uppställda koner för att varna för nedfallande puts och bruk?

Låt mig först göra en sak klar: Gustavsberg har alla förutsättningar att kunna bli någonting helt fantastiskt i framtiden

Glöm gamla Gustavsbergs centrum, det kan möjligtvis bli en trafikcentral för bussar – med lämpliga servicefunktioner som Pressbyrån,  Apotek, Delselius alltid lika trevliga konditori och någon videobutik.

Idag hanteras Gustavsbergs Centrum av Genesta, ett oberoende fund management bolag med inriktning mot kommersiella fastigheter i Norden och Baltikum. De ska nog hålla sig till Baltikum, för vad de under de senaste åren lyckats göra med Gustavsbergs Centrum ska vi nog bara stryka ett stort, svart streck över.

Hyresgästerna flyger ut och in ur butikerna mellan snabb etablering, nedläggning och uppsägning, och kvaliten handlar mer om lågpris och utförsäljning än den moderna upplevelsebaserade närshoppingen och servicen.

Att centrum med sin livsfarliga och misskötta P-plats dessutom mer liknar Baltikum under sina värsta dagar än en vacker skärgårdsregion kan vi alla uppleva var dag

Gustavsbergs Hamn och den kommande Fabriksstaden – dvs utvecklingen av det gamla fabriksområdet är den stora potentialen

Eller skulle kunna vara det, om det inte satt fel fastighetsägare till det unika och kulturellt intressanta gamla fabriksbeståndet – Gustavsbergs Hamn AB med Dag Landvik som ”envåldshärskare”. Ett finansiellt läckande imperium som står utanför alla diskussioner om samverkan och samhällsplanering.

För några år sedan var visionerna stora om levande mässhallar, glashytta, Restaurang Glashuset, fler nya aktörer och målet att bli ”en mötesplats för människor och kultur”. Den sista frasen välbekant för mig själv eftersom jag under fem år arbetade åt Dag Landvik som projektledare – och formulerade just den visionen.

Idag ser jag med förtvivlan över hur fastighetsmäklare tar över de bästa lokalerna, verksamheter som glashyttan läggs i malpåsar.

Restaurang Glashuset, en gång en mötesplats med bra mat och folkliv på sommarens uteveranda, har blivit en kvällsstängd och usel ”kantinrestaurang”.

Hur många miljoner har läckt ut i intet ur Dag Landviks imperiums plånbok?

Uppskattningsvis så kostar de två hallarna – Gamla Porslinsfabriken och Glashuset – honom 4 – 6.000:- styck per dag, när det inte är någon verksamhet där. Multiplicera det med åtta års innehav gånger 365 dagar. Vad som än händer i lokalerna, tillför intäkter. Men likväl låter Dag lokalerna så tomma och chansera.

Undra på att han nu under ett halvår har haft en handfull balter boendes i den gamla fabrikens kontorsrum medan de, förmodligen konkurrenskraftigt billigt gentemot lokala hantverkare, renoverat delar av fastigheten. Om det sedan är tillåtet att upplåta boende i dessa lokaler, den frågan lär väl inte den konflikträdda kommunen ha ställt?

Hur etablerar man en ny stadsdel, ett nytt centrum och en ny mötesplats?

Man har en tydlig idé och vision. Och man ser till att leva upp till den. Bevisföra vad man sagt. Man sätter ödmjuka hyresnivåer tills de första hyrestagarna tryggt har hunnit etablera sig och tills marknaden börja upptäcka och komma till platsen.

Ju större besöksströmmar, jul fler bra aktörer, butiker, caféer och restauranger, desto lättare blir det att därefter sätta marknadsmässiga hyror. Och tjäna pengar.

Gustavsbergs Hamn AB och Dag Landvik gick den andra vägen

Man satte höga hyror från dag ett. Jag vet, eftersom min hustru drev en möbelbutik i hamnen under tre år – innan hon tvingades lägga ned för att inte köra privatekonomin helt i botten.

De som kan betala hyrorna är tydligen fastighetsmäklarna

Detta gäller både sunkiga Gustavsbergs Centrum och hamnen. Går man ned i Gustavsbergs nedslitna och tragiska centrum så möter man fyra fastighetsmäklare och ett otal bankfönster nedsmetade med fastighetsobjekt från en handfull mäklare. Tur är väl det, skulle en del säga, annars skulle det väl gapa fler tomma skyltfönster i centrum och dess lilla galleriagång?

Nu är också vårt vackra hamnområdet fullständigt invaderat. De vackraste butikslokalerna i de bästa lägena rymmer idag ännu fler fastighetsmäklare. Husman Hagberg har det strategiskt fina hörnläget i Glashuset.

Svensk Fastighetsförmedling har anrika fd Packbodens kanske bästa lokal.

Wallenbergs Fastighetsförmedling (fd ERA) ligger visserligen lite ”baskymt” mellan polisen och Hotell Blå Blom – men Bjurfors har nu lämnat den gamla kyrkolokalen ovanför Ekvallens Idrottsområde och flyttat in i Tornhuset, och hamnens kanske allra finaste lokal.

Efter att historiskt ha rymt post- och väntsal för ångbåten, den lokala polisen och under senare år turistbyrå, galleri och allra senast den charmiga butiken Tornhuset så kommer vi från och med nu möta ännu en mäklare där.

Dag Landvik har förmodligen upptäckt att han tjänar mer (förlorar mindre) på att hyra ut till kontor än andra verksamheter som butiker, kulturell verksamhet, gallerier, turistbyrå etc.

Tornhusbutikens verksamhet lär flytta in en tänkt galleria i Porslinsfabrikens hörnlokal där en klädesbutik just nu fyllt lokalen med liv en tid Det finns även tankar på att flytta in Gula Byggningens charmiga presentbutik dit. (Butikens nuvarande lokaler under konsthallen kanske fastighetsägaren får in mer hyresintäkter på genom att hyra ut som kontorslokaler? Eller varför inte flytta in ett par mäklare till även i Gula Byggningen?)

I centrum och hamnen har vi just nu runt åtta Fastighetsmäklare. Behöver vi verkligen det?

Alla trodde att räddningen var när Dag Landvik och Landvik & Dahl köpte de unika fabriksbyggnaderna i hamnen. Inklusive jag själv.

I fem år arbetade jag som konceptuell projektledare för Dag Landvik och Gustavbergs Hamn AB med att utveckla detta unika kulturområde. Från 2002 och fem år framåt lät vi bit för bit hamnen återfå sin forna stolthet.

Under 5 år formulerade vi visioner och påbörjade arbeten med renoveringar och etableringar i form av mässhallar, konferensytor, mötesplatser, konsthall, butiker, glashytta mm — och jag lärde mig vilka unika värden och vilken inneboende kunskap som finns i denna miljö.

Värden som man måste handskas varsamt med

För att åstadkomma en långsiktig och bestående framtida förändring i hamnområdet, så handlar det om tydlig riktning, men också ett engagemang från de fastighetsägare som finns där. Och efter  fem år blev jag orolig när jag förstod att Dag Landvik inte var medveten om att det var en process som också handlade om att tillvarata andra människors erfarenheter, kompetenser och engagemang.

Dag Landvik trodde till sist inte på någon annans kompetens än sin egen. Han ville inte heller värdesätta eller betala för andras engagemang och arbete. Processer stannade upp, organisationen löstes upp, tjänster halverades, medarbetare lämnade hamnen besvikna och stukade, den fantastiska Glashyttan stängde och Restaurang Glashuset förlorade sin krögare.

Dag tvingades efter ett antal interna kontroverser med Landvik & Dahl, som bl.a handlade om stora ekonomiska belopp och skulder, köpa ut sina partners för att själv ta hand om den framtida utvecklingen av de unika fastigheterna och verksamheterna i Gustavsbergs Hamn.

Det enda alternativet var att Dag trädde tillbaka och att Landvik & Dahl hade tagit över fastighetsbeståndet, vilket definitivt hade varit en bättre lösning för hamnen.

Gustavsberg innehåller Sveriges kanske mest spännande keramiska historia

En historia som också innehåller arbetarhistoria, facket kontra ett patriarkaliskt bruksvälde. Här finns alla delar från fattigungar till konstnärligt skapande, design och svensk industrihistoria. Vart tar detta arv nu vägen. Var får det sin plats i den framtida samhällsuppbyggnaden av centrala Gustavsberg?

Det glimmade emellertid till för ett tag sedan

Det var invigning av Företagarcentrum i Tornhuset i Gustavsberg. Ett ”centrum för samarbete mellan näringsliv och kommun, mellan arbete och politik”. I det bästa läge man kan tänka sig i Gustavsbergs hamn. Smakfullt och lagom trendigt inrett. Inte ens fulla två år efter att tankarna formulerats och sonderingar gjorts, var Företagarcentrum ett faktum.

Det viktigaste begreppet av alla för denna nya idé var samarbete – ett öppet, generöst och långsiktigt samarbete mellan kommunen, hyresvärden och initiativtagarna.

Idag talas det öppet om stora konflikter, massuppsägning och en omskakad verksamhet. Ej infriade löften, obefintlig kommunikation och förståelse mellan hyrestagare och värden är ett faktum. Egenföretagare söker sig därifrån efter bara någon månad.

Vad har Gustavsberg gjort för att få alla dessa usla fastighetsägare?

Vad har kommunen tagit för roll och ansvar i detta? Varför vågar ingen öppet stå upp och bli förbannad, engagerad och kritisera och ifrågasätta. Var står Värmdös näringslivsdirektör, nya kommundirektören, kommunikationschefen och politikerna för i den här frågan?

Det är knappt att man vågar ställa frågan, för gör man det får man ofta en knäpp på näsan som varandes besserwisser, elak och okänslig kritiker eller så blir det bara iskall tystnad.

Värmdö har ju knappast någon tradition av öppenhet, dialog och information

Inte ens våra lokaltidningar som Nacka Posten vågar göra en journalistisk granskning. De hyllar istället enstaka händelser i hamnen som att TV just nu spelar in ett av sina program i Glashuset som om vore det ett helt nytt genombrott i hamnens utveckling.

Nej, Nacka Posten är precis som Gustavsbergs fastighetsägare lika tacksamma över alla fastighetsmäklare, som de också lever gott på.

I senaste numret av NVP så var 21 av 74 sidor fyrfärgssidor med mäklarannonser – en fjärdedel av tidningen…

Till sist vill jag dock hylla de som trots allt bidrar till att göra stora delar av hamnen till en fantastisk plats:

De duktiga tjejerna bakom Gustavsbergs Konsthall, fantastiska Gustavsbergs Porslinsfabrik, Delsleius Tornhus-konditori, vår egen Sushi restaurang, de båda antikbutikerna, Keramikstudion, Hotell Blå Blom, Gustavsbergs Porslinsmuseum och alltid lika välsmakande Bistro Gustavsberg – samt alla butiker med kläder, prylar, glas och porslin.

Samt naturligtvis hjärtat och själen – alla duktiga konstnärer, designers och konsthantverkare i ateljéerna.

Jag vill också berömma den tilltänkta exploateringen av fabriksområdet och omvandlingen till en framtida Fabriksstad. De som arbetet med detta har gjort ett fantastiskt jobb. Jag ber att få gratulera.

På Värmdö finns det fyra olika fotbollsklubbar. Hål i huvudet!

I Gustavsberg finns anrika Gustavsbergs IF FK, en fotbollsklubb med anor från 1906. Hemmaarenan är idylliska Farstaborg, en gräsplan centralt belägen i växande Gustavsberg. En plan med gammal folkparkskänsla och ett stycke kultur. Men också en plan som blir redo för spel sent varje säsong, och som inte tål för hård belastning.

Därför blir alternativen för småknattar och juniorer att träna på Ekvallen eller Ösbys grusplaner. Idag är det stora glapp mellan årskullarna. Från GIF´s A-lag (Division 6) är det ett hopp ned till pojkar 94 och därefter ett hopp ned till årskullar 4-5 år yngre.

Ingarö IF finns 4 km bort, också med stora ”hål” bland årskullarna

De har också ett A-lag som spelar i de nedre divisionerna, men inget pojklag för 94:or och 95:or, inte heller några 95:or och 96:or bland tjejlagen. De har dock en bländande fin konstgräsplan i ett centralt läge. En plan med möjlighet till uppvärmning under hela vintern.

Lite längre ut på Värmdö tar Djurö vid, knappt…

Här är det än mer glesare mellan årskullarna både på pojk- och flicksidan. Det saknas nästan helt lag mellan pojkar/flickor 90 och 00. De har inget konstgräs, utan för förlita sig till grus- och gräsplan.

Mitt på ”ön” finns stora Värmdö IF. Resursstarka

Den klubb som har lag högst upp i seriespelet – division 2. Och den klubb som också lyckats samla flest sponsorer och bredd bland lag och spelare. De har idag två konstgräsplaner och en grusplan på ett och samma område. Omgärdat av inomhushall och en ny sporthall under byggnation. Men även hos dem så är det ”hål” bland årskullarna. De som är störst som klubb har inte lyckats behålla ett pojkar 94-lag.

Varför skall vi ha fyra konkurrerande klubbar inom en så liten region?

Vore det inte bättre att slå samman alla föreningarna till en enda stor förening. Att på så sätt kunna utnyttja alla planresurser på ett bättre och mindre prestigelöst sätt? Att kunna skapa en professionell ledarorganisation.

Att kanske bilda ett ”All Star Team” som spelande ungdomar från olika håll i kommunen skulle kunna ha som viktigt etappmål i en fotbollskarriär.

Att på så sätt kunna stärka och bredda både tjejfotbollen och killfotbollen – och skapa återväxt lokalt. Istället för att tvingas importera och köpa spelar från andra håll, utanför kommunem, när det börjar bränna till och lagen kommer allt högre upp i serierna.

Jag har varit ledare i GIF P94 nu i över 10 år

Jag har varit med om att bråka med kommunen (urusla planerare bland tjänstemännen!), böna och bett hos de andra klubbarna om att få träningstider, lagt ned tusentals timmar och oavlönat fraktat spelare hundratals mil mellan olika träningsmöjligheter. Nu är ”våra” killar 16 år. Vi har lyckats ta oss upp till Sankt Eriks Cupens ”elitdivision” 2 – och det går bra för oss.

Vi har nu en hängiven, professionell tränare med lång erfarenhet

Vi har en kärntrupp av föräldrar som tagit på sig ett ledarskap året runt. Vi vill att våra killar ska få rättvisa träningsförutsättningar, vi vill att de skall få fortsätta att växa som spelare och vi vill att de ska ha tydliga mål att sträva mot.

Slopa vansinnet. Slå ihop klubbarna!

Det som stoppat diskussioner kring detta under alla år är en inhemsk ö-mentalitet där man inte vill beblanda sig med andra delar av kommunen. Prestige och oförmåga att kommunicera mellan styrelser och ledare. Och ofta löjliga diskussioner om vad namnet på en sammanslagen förening skulle bli.

Allt, frågor som går att lösa med en vuxen och mogen hantering. Här borde kommunen vara en deltagande och pådrivande part!

Ge våra ungdomar engagemang och möjligheter de är värda!

Ge alla, från knattespelare och uppåt, en möjlighet att få spela breddfotboll. Ge dem planresurser att träna meningsfullt på.

Stöd alla föräldrar som är beredda att ta ledaransvar, anordna träningsläger och cuper.

Se till attt det sker ett byte från föräldratränare till avlönade tränare när elvamannafotbollen gör sitt intåg. Skapa en ledarorganisation som utbildas väl och där man drar nytta av varandrs kunskaper och erfarenheter.

Se till att det finns sjukvårdsutbildade, att det finns målvaktstränare osv.

Värmdös del av befolkningspyramiden som består av barn och ungdomar bara växer

Vi har simhall, vi har uterink och två ”inomhus” rinkar för ishockey (!), vi har hallar för innebandy, vi har sporthallar för gymnastik och handboll, vi har tennishall med löfte om att få fördubbla sina ytor. Men vart tar fotbollen vägen?

Jo, vi har fyra klubbar/föreningar som inte samarbeta ett uns

Som inte tillsammans tittar på resursutnyttjande och hur man bäst skall ta hand om den framtid vi har – ungdomarna.

Av fyra klubbar inom ett område så har vi ett lag med Pojkar 94 (Gustavsbergs IF P94) – en viktig årskull som skall bli en viktig del av återväxten till framtida A-lag. Och ser vi en bit utanför Värmdö, så kan vi konstatera att Saltsjöbaden lagt ned sitt p94-lag, IFK Stockholm kliver av vår Sankt Erikscups-serie för att laget är för glest.

Nu blev det mycket pojkfotboll, naturligtvis för att jag är lagledare för P94, men detta gäller naturligtvis inte minst resurser och plats även för alla flicklag. Det vill jag betona.

Vad tar fotbollen vägen, och borde inte vi vuxna fråga oss varför vi håller på med fotboll på lokal nivå. För att pinka egna revir eller för att vi bryr oss om våra barn och ungdomar?

Dont be a bad cup!

Det kanske man kan dra som slutsats när man nu efterlängtat får läsa att åklagare Christer Eklund överklagar den tandlösa tingsrättsdomen och vill att  hovrätten prövar fallet med min son, Jesper Nilsson, som fotade civilklädda poliser i Hornstulls tunnelbana ”lekandes spärrvakter”.

Överklagandet får mig att på nytt tro att det finns människor som arbetar inom rättvisan, som också tror på den. Till motsats från det sömniga gäng av tingsrättsledamöter i överårig ålder med tunga ögonlock som gav ett domstolsutslag som var ett slag i ansiktet på rättvisan – men en klapp på axeln till de båda omdömmeslösa poliserna från dramat.

Det var den 10 februari 2010 allt började

Det var då Jesper Nilsson, min son, fotograferade två poliser när de ingrep mot två tonåringar som gratisåkt på tunnelbanan. Han hade tidigare skrivit debattartiklar för bl.a tidningen Dagens Konflikt om att polisen lägger resurser på avgiftskontroller i tunnelbanan, och ville därför dokumentera händelsen.

När han förklarade detta för poliserna påstod de att det är förbjudet att ta bilder i tunnelbanan (vilket är en lögn!), tryckte de upp Jesper mot väggen och hotade med drogtest på polisstationen om han inte raderade bilderna (vilket är olaga hot!). Till sist lyckades de få Jesper Nilsson att radera bilderna, men han återskapade dem hemma och publicerade dem i ett mycket uppmärksammat blogginlägg.

Ingripandet polisanmäldes för ofredande, grovt egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel, och åtal väcktes av åklagaren

I domen skriver tingsrätten att den ”inte kan bortse från vad som framkommit i fråga om att Nilsson kan ha haft en viss politisk agenda och syfte med såväl fotograferingen som den efterföljande publiceringen.”

Det fanns en politisk agenda med att Jesper filmade, nämligen att granska polisens våldsmonopol, men det ska inte ligga honom till last i domen. Domstolens uttalande väckte kritik och bl.a. TV4 uppmanade fler som anser sig orättvist behandlade att ta kontakt med dem.

Tingsrätten skriver att Jesper Nilssons fotograferande inte var en straffbar handling men att poliserna uppfattat fotograferandet som ofredande. Oj, oj, oj, stackars 190 cm långa poliser som darrar när de blir fotograferade av en 167 cm lång kille…

Ett gott råd: dölj din politiska hemvist!

Under rättegångens första dag frågade åklagaren varför poliserna trodde att Jesper Nilsson var drogpåverkad. En av dem svarade då att ”det inte är ovanligt med narkotikamissbruk i vänsterleden”. Tidningen Expo avslöjade därefter att samma polis tidigare kandiderat för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Umeå. Politisk tillhörighet, jojo!

Chefsåklagare Christer Ekelund vid Riksenheten för polismål har nu beslutat att på nytt ta upp fallet

Jag är naturligtvis glad för min sons skull, han har fått genomlidit för mycket, men även för tron på rättsväsendet. Carl Larsson (till höger på bilden ovan) är en polis som inte borde få vara polis, så enkelt är det. Han saknar omdöme, kontrollförmåga, insikt och ansvar för sin roll. Gör honom till P-vakt! Och respekt för åklagaren, han var den enda som imponerat på mig.

The good cup and the bad cup…?

Jag tror att ”the good cop”, han som var minst aktiv vid tillfället, vill lägga detta bakom sig och att han önskar att han haft en annan kollega vid sidan av sig under skiftet i Hornstulls tunnelbanestation.

Vad ”The bad cop” tänker kan jag bara fantisera om. Välkommen tillbaka till domstolen!

Ang. snö på tomt

LG.Nilsson

Jag beklagar dom olägenheter som uppkörd snö har orsakat er, vi skall idag fredag se till att detta tas bort samt vid upptorkad mark städa och komplettera med jord och gräsfrö. Vad gäller parkerade bilar efter vägen kommer marken att återställas och jordstenar eller liknade att läggas ut för att förhindra fortsatt parkering. Jag tillskriver er som vägfogde för Gustavsbergs vägförening som ansvarar för vägarna i området.

Hälsningar Leif Eriksson, Bitr. samhällsbyggnadschef, Samhällsbyggnadskontoret, Tfn 08 570 481 85

Imponerad, känns skönt att för en gångs skull få ge kommunen en klapp på axeln för snabbt svar och bra löften

Det som skall berömmas, skall rätteligen berömmas, sa en gång min gamle far. Lovar att publicera vårbilder i bloggen som verifierar att de kommer att hålla sina löften.

Nöjd samhällsmedborgare, föreningsmdlem och skattebetalare. Och van vid att hantera sociala media

I morse fick jag svar på att denna anmälan registrerats, det ska bli spännande att se hur lång tid det går innan någon hör av sig, innan någonting händer

Informationen kommer också att hållas uppdaterad på min blogg: www.oxon.se – då det på ett tydligt sätt visar hur ansvariga sköter sin kommunikation med sina medborgare, föreningsmedlemmar och skattebetalare. Kommunens svar:

Hej. Er anmälan har registrerats dnr.MIL 2011.1007. Handläggare över anmälningsärendet här på bygg-miljökontoret är Marie Sundbom. Vi har även vidare befordrat ert mail till varmdo.vatten-sopor@varmdo.se för åtgärd.

Med vänlig hälsning Eva-Marie Persson, Värmdö kommun, Bygg- och miljökontoret,134 81 Gustavsberg

Här följer en kopia på min anmälan:

Till den som det berör. Ärende: Miljöförstöring på privat tomt

Jag bor på Höjdgatan 10 i Gustavsbergs gamla brukskvarter. Jag har förmånen att ha en stor hörntomt, men en tomt där själva hörnet under de senaste åren har använts av andra som P-plats för hantverkare, byggupplag och nu avlastningsplats för snö, sand och sopor. Förmodligen ser ingen min tomts nedre hörnstolpe, utan tar hörnet för någon form av kommunal allmänning.

Ett år låg det vattenrör och byggmaterial helt plötsligt på tomten

Under byggnationen av den nya husen på Gamla Vägen grävde man helt plötsligt upp diket längs min tomt för att entreprenadmaskiner och hantverkarbilar skulle kunna parkera där – under ett år. Vilket i sin tur ledde till att en del av dem bekvämt istället körde upp sina bilar på min tomt. När jag påpekade detta så fick jag nya löften om återställande, framför allt av vägrenen. Tomma löften, visade det sig. (Vilket jag borde ha begripit med tanke på vilka de oseriösa byggherrarna var). Nu har det istället permanentas en P-plats längs tomtgränsen under vintern. Vilket orsakat att plogbilen inte kunna göra sitt jobb, och att det numera är livsfarligt för äldre och skolbarn som går längs vägen.

Så till snöhögen eller miljöförstöringen

Att det har fallit snö denna vinter råder ingen tvekan om. Och det har varit heta debatter om var man skall tippa av den upp-plogade snön – med tanke på hänsyn till miljön. Jag kan tala om var snön ligger. På min tomt (se bifogade bilder!)

Dag för dag har plogbilarna plogat in allt mer snömassor och medföljande sand, salt, stenar, papper, ölburkar, hundskit och sopor. För varje dag som den gulvita snön nu smälter bort så liknar min tomt alltmer ett smutsigt grusupplag på industrimark.

Så jag ringde kommunen:

Där fick jag prata med Arnold Compier, en trevlig man som lovade att kontakta ansvarig entreprenör – och bad mig skicka ett mail med beskrivning av det ”inträffade”. Det gjorde jag måndagen den 14 mars.

Därefter skickade jag ett påminnelsemail den 27 mars. Jag har fortfarande inte fått något svar eller förklaring.
Antingen har kommunen ansvaret, eller så har en enskild entreprenör ansvaret eller så har Gustavsbergs Tomtförening ansvaret genom en av dem anlitad entreprenör. Detta trodde jag att kommunen hade vetskap om.

Nu väntar jag med spänning på hur kommunen, entreprenören eller vägföreningen skall hantera mitt miljöproblem

För det är väl inte så att jag skall acceptera att upplåta min mark till nedsmutsade snömassor bara för att jag inte har något staket? Och det borde väl vara så att ansvariga entreprenörer både har omdöme och områdes- och tomtkartor? Eller?

När JM av misstag la upp byggmaterial på min tomt, städade de upp efter sig efter påpekande. La på sand och ny matjord och sådde i gräs. Detta förväntar jag mig att den ansvarige gör även i detta fall. Detta är vårt krav!

Detta mail är skicka till ”Miljö-Bygg”, Arnold Compier samt de i Gustavsbergs Vägförening som jag kunde finna mailadresser till

Informationen kommer också att hållas uppdaterad på min blogg: www.oxon.se – då det på ett tydligt sätt visar hur ansvariga sköter sin kommunikation med sina medborgare, föreningsmedlemmar och skattebetalare.

Med förväntan om snabbt svar från den det berör!

LG Nilsson, Höjdgatan 10, Östra Ekedal 1:43. Mail: lgsmail@telia.com. Mobil: 0705 916591

Fortsättning följer, garanterat…

Rättvisa står inte på Tingsrättens agenda, räkna med det

Det var den 10 februari 2010 som Jesper Nilsson, min son, fotograferade två poliser när de ingrep mot två tonåringar som gratisåkt på tunnelbanan. Han hade tidigare skrivit debattartiklar för bl.a tidningen Dagens Konflikt om att polisen lägger resurser på avgiftskontroller i tunnelbanan, och ville därför dokumentera händelsen.

När han förklarade detta för poliserna påstod de att det är förbjudet att ta bilder i tunnelbanan (vilket är en lögn!), tryckte de upp Jesper mot väggen och hotade med drogtest på polisstationen om han inte raderade bilderna (vilket är olaga hot!). Till sist lyckades de få Jesper Nilsson att radera bilderna, men han återskapade dem hemma och publicerade dem i ett mycket uppmärksammat blogginlägg.

Ingripandet polisanmäldes för ofredande, grovt egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel, och åtal väcktes av åklagaren

I domen skriver tingsrätten att den ”inte kan bortse från vad som framkommit i fråga om att Nilsson kan ha haft en viss politisk agenda och syfte med såväl fotograferingen som den efterföljande publiceringen.”

– Det är jättesorgligt att de skriver så. Det finns en politisk agenda med att jag filmade, att granska polisens våldsmonopol, men det ska inte ligga mig till last i domen, säger min son i en kommentar till i stort sett alla Sveriges media. TV4 bl.a uppmanar fler som anser sig orättvist behandlade att ta kontakt med dem – så det sista ordet är ännu ej sagt.

Tingsrätten skriver att Jesper Nilssons fotograferande inte var en straffbar handling men att poliserna uppfattat fotograferandet som ofredande. Oj, oj, oj, stackars 190 cm långa poliser när de blir fotograferade av en 167 cm lång kille…

Tingsrätten kan inte bortse från vad som framkommit i fråga om att Nilsson kan ha haft en viss politisk agenda

Så nu handlar det om vilken politisk tillhörighet man har om man skall få ett domslut? Se upp om du inte är moderat.

– Under processen har alla åklagare och journalister sagt att de tror på en fällande dom i och med att det finns så stark bevisning. Men det här visar att det krävs ännu mer teknisk bevisning i ett sådant här fall, säger Jesper uppgivet.

Ska man kalla poliser för svin?

Under rättegångens första dag frågade åklagaren varför poliserna trodde att Jesper Nilsson var drogpåverkad. En av dem svarade då att ”det inte är ovanligt med narkotikamissbruk i vänsterleden”. Tidningen Expo avslöjade därefter att samma polis tidigare kandiderat för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Umeå. Politisk tillhörighet, jojo.

Chefsåklagare Christer Ekelund vid Riksenheten för polismål vill inte kommentera om han tänker överklaga domen

Jag kan bara hoppas på att han gör det. Inte så mycket för min son skull, han har redan fått genomlidit för mycket, utan för tron på rättsväsendet. Carl Larsson (till höger på bilden ovan) är en polis som inte borde få vara polis, så enkelt är det. Han saknar omdöme, kontrollförmåga, insikt och ansvar för sin roll. Gör honom till P-vakt! Och respekt för åklagaren, han var den enda som imponerade på mig.

Tingsrätten är ett skämt. Sov de under rättegången?

En överårig skara med tunga ögonlock satt mitt emot mig under de två dagar som rättegången sträckte sig över. Ibland föll deras ögonlock skrämmande tungt. Idag kan jag bara spekulera om de har brist på kompetens, skyddar dåliga poliser eller bara är allmänt ointresserad av vad de medverkar i och sitter av sin ersättning. Skäms! Jag skulle vilja möte dem en efter en och få höra deras ärliga uppfattning om denna skämträttegång. Att lyssna på sk ”poliser” som påstår att www.planka.nu lägger ut namn och personnummer på poliser som leker vakter i tunnelbanan. En ren lögn. Och någonting man möjligtvis hittar i anarkistiska forum som Flashback. Dessutom ville de göra gällande att min son är/var aktiv inom planka.nu – lika felaktigt det.

Fortsätt fotografera, fortsätt ifrågasätt

Efter den här rättegången blir det allt viktigare. Min son har under det år detta pågått stått upp, kontrollerad, korrekt och klok. Men naturligtvis också utmanande och ifrågasättande. Men ändå ljusår ifrån Polis-Calles attityd på Hornstulls tunnelbanestation. Enligt Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap vid Gothenburg Research Institute, är min son en förebild. GW Persson kommenterar det hela så här: ”… och så står det då en medborgare där och filmar dem … och då så åker kapsylen av dem.” Se länk från TV1:  http://svtplay.se/t/143571/veckans_brott (41 min in i programmet)

Jag tror att vi behöver en bred och lång debatt om rättssäkerhet och hur våra lagar egentligen är utformade

Är den enskilde medborgaren skyddad mot att lagens väktare opererar utanför lagen? Om detta inte prövas i hovrätten och poliserna fälls blir journalistisk granskning av poliskåren i praktiken både farlig och svår att bedriva. Jag är oroad.

För mig är min son den största vinnaren

Alla med sunt förnuft kan förstå vad som hänt. Alla med omdöme kan förstå hur ”poliserna” borde hanterat situationen. Jag har bara en orolig känsla i magen, tänk om jag blir stoppas i en polisspärr och då kikar in i ansiktet på Carl Larsson…? Ska jag också göra mig beredd på kissprov, risken är ju att jag är muntorr. Och jag är inte Sverigedemokrat. Dessutom är jag också liten till växten.