Gotland är fortfarande mitt favoritlandskap

En oslagbar natur när man tar sig norrut och slipper Brommainslagen av de sommarboende på Sudret. Nya, trevliga krogar med god mat (men ibland hisnande prisnivåer), Kutens unika servering och rockklubb, Fårö som bara tar andan ur dig och alla loppisar där lilldottern kunde fynda bland sextiotalsteak och femtiotalsprylar.

Men så kommer man hem till verkligheten igen

En verklighet där byggnadsnämnden, kulturnämnden, de lokala (sovande, fega eller omdömeslösa) politikerna, Länsstyrelsen och Länsrätten hellre stödjer luttrade byggentreprenörer än historiker, antikvarier, kulturvårdare och vanliga kloka människor.

Länsstyrelsen är ett spel för galleriet – de har ursäkta uttrycket – ”rövknullat” oss tillsammans med byggentreprenörerna och en sovande kulturnämnd

Ett överklagande av en detaljplan, av nybyggnation på prickmark och av ett icke-följande av en klok bevarandeplan besvaras lakoniskt med ”godkännes som mindre avvikelse”.

Hur dessa överträdande kan betraktas som ”mindre avvikelse” är fullständigt obegripligt — och det vore intressant att höra hur länsassessorn Bo G Carlsson, arkitekten Klas Klasson och länsassessorn Sune Högling anser att de har för ansvar och framför allt lojalitet. De som ansåg att ”muntlig förhandling och syn på plats är obehövlig…”

Så sköter en tjänsteman sina ansvarsfulla uppdrag. Föraktfullt, mina herrar Carlsson, Klasson och Högling!

Mot historien, kulturen och utvecklingen, eller mot kommersiellt drivna snabbköpsentreprenörer? Byggherrar som vill fort in och fort ut ur projekten. Och som företrädesvis bygger nya, tvivelaktiga områden skapade som bostadsrättsföreningar för att förenkla styckningsproblematik och underlätta för hanteringsmässigt enklare samfällighetsområden.

Resultatet? Kära Länsrätten och Länsstyrelsen, vad vi nu skall ha er till?

Ebbalundsområdet i Gustavsberg är att ett av de känsligaste områdena ur kulturhistorisk synvinkel som nu fått ett nybyggt, tättbebyggt bostadsområde — som varken är modigt nytänkade eller stämmer överens med omgivande 1800-talsbebyggelse. Underdimensionerat när det gäller P-platser och anslutningsytor, vilket gör att omgivande fastigheter för all framtid kommer att få stå ut med parkerade bilar på ställen som drastiskt minskar säkerheten för områdets små barn.

Nu snabb-byggs hus längs Gamla Vägen i Gustavsberg, mellan Ebbalund och brukshusen, i de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla bruks- och arbetarkvarteren i centrala Gustavsberg. Detta efter en bevarandeplan som tillät 10 stycken enplanshus, men som i händerna på en oengagerad kommun och en luttrad och ifrågasatt byggherre, Bastide Fastighets AB, förvandlades till 14 stycken flervåningshus, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet.

Allt understött och supporterat av en infantil och oengagerad Länsrätt

Som hävdar att trevåningshus är att betraktas som envåningshus.  Att undervåning med franska fönster och stora rum ej är att ej betraktas som våning. Att det övre våningsplanet med sovrum och utgång till veranda ej heller är våning (se bild och avgör själva!).

”Källarplan”:

Entréplan – enligt Länsrätten egentligt byggnadsplan — allt annat är biytor:

”Vindsplan”:

Tre plans hus eller enplanshus? Länsrätten: ”Nja, det är mindre avvikelse…”

Undrar om jag kan få bygga ett P-hus på min tomt, kanske några redskapsbodar på prickmarken intill, eller få bygga till ytterligare några våningar på min fastighet? Eller jag vet, jag kanske kan få stycka av halva tomten, starta en bostadsrättsförening, tränga in ett 10-tal hus som ser ut som redskapsskjul och snabbt tjäna en massa pengar.

Länsstyrelsen och Länsrätten skulle säkert stödja projektet.

Nej, bry dig inte om historien, värna inte om kulturen, skydda inte ursprunget, hantera inte projekt med varsamhet och omdöme. Kör istället på som en speedad grävskopa, det gillar myndigheterna.

Borta bra, hemma bäst? Nja…

För dig som är intresserad, här kan du ladda ned domen med överklagandets avslag. Intressant läsning.

lansratten_blabla1.pdf

lansratten_blabla2.pdf

lansratten_blabla3.pdf

En bevarandeplan över Ebbalundsområdet i de gamla brukskvarteren i Gustavsberg tillät 10 stycken enplanshus, men det blev i händerna på en oengagerad kommun och en luttrad och ifrågasatt byggherre, Bastide Fastighets AB, förvandlat till 13 st flervåningshus, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet.

Jag har skrivit om eländet tidigare

Massakern vid den gata som Riksantikvarieämbetet klassat som den mest känsliga och värdefulla kulturmiljön. Bastide Fastighets AB med Joakim Bengt Erik Valdemar Karlsson, Sven Joakim Rutqvist och Linda Maria Sjökvist har tydligen efter konjunktursvängningar och en svajig ekonomi lyckats tubba nya underleverantörer och nubyggs det färdigt med brandkårshastighet. Innan årsskiftet skall alla hus stå på plats. Trots anmälan till Tingsrätten om felaktigheter i byggloven och anmölan till Värmdös Byggnadsnämnd om att byggnaton sker på prickmark!

”Ni bör känna till att byggloven är överklagad…”

ER Fastighetsmäklare upplyste alla spekulanter som var på visningen i söndags om att de borde känna till att det ligger en anmälan mot bygget hos Tingsrätten. En mäklaren har naturligtvis upplysningsplikt om detta. Det föreligger en överklagan, som om motparten får rätt, kan leda till rivning.

Trots detta tecknades det förhandsanmälningar på husen i bästa läge. Spekulanterna brydde sig mer om det var fiber i bredbandskabeln, än att vara oroade över att bygget är anmält. Glada spekulanter som är villiga att plocka upp nästan 4 miljoner för en bostadsrätt ”på marken” med nästan obefintlig tomt.

Husen kan alltså komma att rivas

”Våra nya grannar” är säkert fullt medvetna om vilken stor risk dom tar när dom nu fortsätter byggandet. Men ingenting lockar så mycket som prasslande pengar. Efter att det har slagit ekonomisk tvärtnit i deras andra projekt på orten, som det stora Bostadsrättshuset Åkerlyckan i centrala Gustavsberg, gäller det att snabbt slå mynt utav det man har.

Jag har sagt det förr: jag har ingenting emot att det byggs på området. Det är vad som byggs, hur mycket som byggs och sättet man har skött projektet som jag invänder mot. Varje samhälle behöver utveckling och nya årsringar. Men varje samhälle behöver också någon som ser till att planen följs, att områdens unika särart bevaras och förvaltas. Politikerna, plankontoret, byggnads- och kulturnämnden har det ansvaret.

Men i Gustavsberg är det tydligt att de varken är engagerade nog eller tillräckligt kompetenta att ta det ansvaret.

Jag har i flera av mina blogginlägg tagit upp de hus som man nu avser att bygga på marken längs Gamla Vägen, mellan Ebbalund och brukshusen, i de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla bruks- och arbetarkvarteren i centrala Gustavsberg.

En bevarandeplan som tillät 10 st enplanshus, blev i händerna på en oengagerad kommun och en luttrad och ifrågasatt byggherre, Bastide Fastighets AB, förvandlats till 14 st flervåningshus, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet.

De har under uppstarten av byggprocessen inte tagit något som helst initiativ till att informera omgivande fastigheter om hur bygget kommer att gå till, presentera vem/vilka som är ansvariga och hur det kommer att påverka närliggande fastigheter och trafiken under byggtiden. De har underlåtit sig att besiktiga fastigheter inför sprängningar. De har lagt dikesrenar under sig och sina entreprenadmaskiner och permanentiserat dem med täckplast och grus — där det förra året lades matjord och såddes gräs.

Efter konkurshot och avbrutna byggnationer

Bastide Fastighets AB med Joakim Bengt Erik Valdemar Karlsson, Sven Joakim Rutqvist och Linda Maria Sjökvist har tydligen efter konjunktursvängningar och en svajig ekonomi lyckats tubba nya underleveratörer (har de första fått betalt?) och ny byggs det med brandkårshastighet — för en visning den söndagen den 17 maj kl. 12:00 – 13:00. Och onsdagen den 20 maj kl: 18.00 – 19.00. (Samtidigt som de lämnat tvister och stillastående byggen som t.ex flerfamiljshuset Åkerlyckan bakom sig som en svart rök…)

Varning: Bygget är anmält till Tingsrätten!

Vad en spekulant (och mäklaren ER Fastighetsmäklare) borde känna till är att det ligger en anmälan mot bygget hos Tingsrätten.

Mäklaren som nu skall visa de kommande husen har naturligtvis upplysningsplikt om detta. Vid utbjudande av dessa hus måste mäklaren upplysa om att det föreligger en överklagan, som om motparten får rätt leder till rivning

Husen kan alltså komma att rivas!

”Våra nya grannar” är säkert fullt medvetna om vilken stor risk dom tar när dom nu fortsätter byggandet. Men ingenting lockar så mycket som prasslande pengar. Förmodligen har inte ER Fastighetsmäklare informerats av byggherren om att det föreligger prövning i Länsrätten kring bygglovets giltlighet.

Frågan är hur ER Fastighetsmäklare tänker framföra denna information till intresserade kunder och allmänhet. Är du spekulant med husdrömmar tycker jag att du skall ställa den frågan. Innan du börjar drömma. För oss som vill bevara och bygga med hänsyn, är bygget en mardröm.

Trevlig Valborg..?

Jag har i flera av mina blogginlägg tagit upp de hus som man nu avser att bygga på marken längs Gamla Vägen, mellan Ebbalund och brukshusen, i de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla bruks- och arbetarkvarteren i centrala Gustavsberg.

En bevarandeplan som tillät 10 st enplanshus, blev i händerna på en oengagerad kommun, en luttrad byggherre, Bastide AB, och en lika luttrad byggentreprenör, Ebab, förvandlats till 14 st flervåningshus, svartslammade med plåttak, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet.

Sättet de har skött sitt projekt lämnar mycket övrigt att önska

De har under uppstarten av byggprocessen inte tagit något som helst initiativ till att informera omgivande fastigheter om hur bygget kommer att gå till, presentera vem/vilka som är ansvariga och hur det kommer att påverka närliggande fastigheter och trafiken under byggtiden. De har underlåtit sig att besiktiga fastigheter inför sprängningar. De har lagt dikesrenar under sig och sina entreprenadmaskiner och permanentiserat dem med täckplast och grus — där det förra året lades matjord och såddes gräs.

Men nu är det tyst

För några dagar sedan började maskiner att transporteras bort från byggarbetsplatsen. Det blev allt glesare med inslag av byggledare och arbetare. Idag är det helt tyst. Byggplatsen där man under två månader hetsarbetat, förmodligen för att ”hinna före” våra överklaganden och vårt engagemang med jurister, Länststyrelsen och Länsrätten. För att allting inte gått rätt till när det gäller bygglov och sättet de har fått igenom det hela råder det ingen tvekan om.

Samtidigt tystnat andra tveksamma byggprojekt i kommunen

Det ”pampiga” komplexet Åkerlyckan står stilla intill centrum. Ett trettiotal bostadsrätter i fastigheter under byggnation står också mer eller mindre stilla. I förra veckan stoppade banken de fortsatta utbetalningarna till beställaren Eldstaden. ”Vi har inte gått i konkurs men företaget är under rekonstruktion”, säger Joakim Karlsson på Eldstaden i Nacka Värmdö Posten. Lustigt nog har Joakim och företaget länkar till andra företag som  huvudmännen bakom byggnationen vid Ebbalund, dvs Bostadsrättsföreningen Ebbalund (org nr 769617-81) också driver.

Vem är det då som bygger?

Nyfiket söker man på namnet, Bastide Fastighets AB, i hopp om att komma till någon webbsida, som presenterar företaget. Men det enda napp som jag fick i mitt sökande var på www.allabolag.se. En webbsida som helt kostnadsfritt står till tjänst med information om bolag, styrelse, årsredovisningar etc.

Där dök Bastide Fastighets AB upp med styrelsen Joakim Bengt Erik Valdemar Karlsson, Sven Joakim Rutqvist och Linda Maria Sjökvist. Vid en snabb kontroll kunde jag se att det var de båda ”Jockarna” som skrivit under bygglovsansökan, så man får väl förmoda att dessa båda också ansvarar för bolagets verksamhet.

Många bolag var det…

Några klick till på webbsidan (klicka på namnet) gav mig också upplysningen att Joakim Karlsson också var styrelseordförande, ledamot eller bolagsman i 23 andra bolag. Joakim Rutqvist var i sin tur engagerad i 22 andra bolag och Maria Sjökvist, till sist, ”bara” i 7 bolag. Mycket att stå i alltså.

En del av bolagen berör andra byggprojekt i vår kommun

T.ex Läkarvillan i Gustavsberg, Stadsvillorna intill Ebbalund. Så man får väl förmoda att kommunledningen och politikerna därmed står på god fot med Bastide Fastighets AB. Eller?

Vad har hänt?

En hemvändande grävmaskinist refererade till att byggledaren hade kommit till bygget vid Ebbalund och informerat om att ”vi spränger klart, men avslutar allt annat. Pengarna är slut.”

En luttrad mäklare var övertygad om ”…de håller på att konka…” när samma fråga ställdes vid Åkerlyckan i centrala Gustavsberg. Och få brukar känna till saker lika väl som mäklare.

Vad händer nu?

Skall kommunen se det hela som ett tecken i tiden, eller ska de ta chansen att börja syna de entreprenörer som girigt så snabbt som möjligt försöker att tjäna pengar på att förtäta en unik bruksbyggd. En av de få kvarvarande som fortfarande lever, har verksamheter med tradition från sekelskiftet — och dessutom potential att utvecklas till unika bostadsorder och besöksmål för såväl både nationella och internationella turister.

Man bara undrar

Det jag kan göra nu är att minnas hur dikesrenen såg ut innan den blev parkeringsplats, hur skönt marken med äppelträd och häckar förband Skeviksgatans brukshus med Ebbalunds gamla handelsbod.

Kanske projekten återhämtar sig. Bankerna får ny säkerhet och släpper lånespärren. Eller också ser kapitalstarkare finansiärer och entreprenörer chansen att nu billigt överta ”nästan” färdiga projekt för att tjäna snabba pengar.

Men klockan går inte att dra tillbaka. Såren finns där.

Fundera över konsekvenserna för kommunikationerna med arbetet, skolorna, sjukhusen, alla köpcentrum.

Livlinan eller navelsträngen till Storstadsregionen är kapad. Skall du åka in till arbetet på söder, eller besöka barnsjukhuset med dottern och den brutna armen — får du ta färjan till Rindö från Norra Värmdö och vidare med färjan till Vaxholm för att sedan norrifrån nå stan.

Det kan inte hända, tänker du. Men tänk …om?

Vi är redan nu på väg att snöra åt getingmidjan. Ett av körfälten från city ut mot Värmdö får inte längre belastas av tung trafik. Skurubron är idag ett bra exempel på konsekvenserna av att Nacka just nu, och Värmdö så småningom, kommer att växa ihop med storstadsregionen.

Områden som Nacka hittills destinerat åt småhusbebyggelse, måste nu omprövas till att bli projekterade för flerfamiljshus. Verkligheten kryper allt närmare oss.

Skurubron måste repareras, men det räcker inte. Skurubron måste få nya påfartsramper från Värmdö och Björknäs. I senste numret av lokaltidningen kunde vi läsa om att den illa konstruerade påfarten från Björknäs, innan Skurubron, är vår mest olycksdrabbade trafikplats.

Motorvägen innan Skurubron måste få bättre påfarter, inte minst med tanke på de hundratals nya bostäder som NCC projekterar i Tollareområdet. Kanske 3-400 nya bilar som varje dag skall kunna ta sig upp, säkert och tryggt på motorvägen innan Skurubron.

Men det räcker inte.

Skurubron måste få nya dimensioner för att kunna lösa de framtida behoven av trafiklösningar med en växande inflyttning i de delar av Nacka som ligger mellan Skurbron och Värmdö. Men också med tanke på det växande näringslivet i Värmdö och den alltmer ökande inflyttningen även här.

Men det räcker inte.

En framtida Skurubro måste planeras med tanke på att kunna samsas med en framtida tunnelbanesträckning ut till Gustavsberg. Och hur skall nu det här gå till?

Just nu satsar Vägverket (20 miljoner) tillsammans med Nacka kommun (10 miljoner) på en utredning kring problematiken runt Skurubron. En start för bygge av säkrare uppfartsramp (kommer att gå öster om den nuvarande bussterminalen, från Värmdövägen upp på motorvägen) kan i bästa fall komma att ske 2010-2011.

Det löser en liten, liten del av problemen.

En ny bro kan i bästa fall komma att bli verklighet med start 2013, för att i bästa fall stå klar 2-3 år senare. Parallellt med detta måste hela processen samsas med en framtida planering  av en ny tunnelbanesträckning. Allt annat vore vansinne,  både ur trafiklogistisk synvinkel – men framför allt av miljöskäl.

När kan då en tunnelbana bli verklighet?

Det står än så länge skrivet i stjärnorna.

Jag skrev att Skurubron bara var ett exempel.  Det finns fler, och värre. Danvikstull (eller Danvikslösen) är kanske ett ännu större problem. Ett projekt som omfattar bilar, bussar, spårbunden trafik, en ny högbro, tunnlar mm — och som när det väl startar kommer att pågå i minst 5-7 år.

Och under samma tidsperiod diskuterar Stockholm om förtätning och byggnation på Stadsgården. Samtidigt som andra arbetsutskott i Stockholm sitter och diskuterar vad och hur man skall göra med ombyggnationen av Slussen.

Så du kan vakna upp till en riktigt mardröm.

Skurubron rasar, Danvikstull stänger av 70% av genomflödet av trafiken under 4-5 år, Stadsgården blir byggarbetsplats, Slussen stängs av helt. Nej, jag vill inte måla fan på väggen. Jag tycker bara att vi borde vakna upp och fundera över både konsekvenser och lösningar. Ur trafikflödessynvinkel och ur miljö- och uthållighetstänkande. Hur vill vi ha det?

Vad är det värt för dig att varje dag kunna färdas säkert, snabbt och miljövänligt mellan Värmdö och Nacka, Värmdö och Stockholm. Tio eller femton kronor?

Det är kanske den värderingen som avgör om 5 miljarder är värda att lägga på Danvikslösen. Om 500 miljoner är värda att lägga på Skurubron. Tillväxten kommer vi aldrig undan. Tack och lov för det. Men vi måste vara beredda på vad den kostar. Och hur vi vill ha den.

Nacka och Värmdö är långt ifrån tätbefolkade.

Det bor 850 människor inom varje kvadratkilometer i Nacka, 1500 inom samma yta på Lidingö och 3-4.000 på samma yta inom de mer tätbebyggda områdena.Värmdö är beroende av vägen in till Stockholm genom Nacka. Därför är den ett gemensamt problem. Vi kan aldrig lägga ansvaret ensamt på Vägverket, på Nacka eller Stockholm. Värmdö måste också agera och engagera sig i frågan.

Men med vårt turbulenta ”tosse-styre”, så blir perifera frågor ibland alltför viktiga.

I den framtida planeringen av vårt samhälle, med näringsliv, barn och ungdom som två centrala frågor, blir även kommunikationerna en viktig del.

Men lugn. Jag åkte från Nacka till Gustavsberg för en stund sedan. Skurubron hade inte rasat. Ännu.

anm: Bilden på Skurubron kommer från Nackas ”Infobank”.

Under det här länknamnet kommer jag att samla allt jag skriver om det tveksamma byggprojektet vid Ebbalund, på Gamla Vägen i Gustavsbergs vackraste och kulturskyddade brukskvarter.

Inte tveksamt för att man bygger en ny årsring och för att man utnyttjar marken till en klok förtätning. Utan för att man lyckats förändra en ambitiös bevarandeplan med 10 st enplanshus, som på ett passande sätt skall anpassa sig till omgivande byggnader, och med stöd  av begreppet ”mindre avvikelse” nu skövlar hela marken för att få möjlighet att pressa in 13 stycken flerplans hus med plåttak.

Byggbolaget heter Bastide AB och entreprenören är Ebab. Och det är även i deras hanterade (eller ickehanterande) av kommunikation och information det lämnar mycket övrigt att önska. Sprängningar utan besiktningar, förtäckta hot från projektledare mm.

Jag tror inte att det sista är sagt i det här affären ännu. En ”affär” som hittills varit helt okommenterad av flata kommunpolitiker, förmodligen skamsna tjänstemän och ett totalt insomnat skönhetsråd.

Klicka på länken ”Byggprojekt vid Ebbalund” — ni kommer snart att ruska på huvudet över hur projektet hanterats.

Jag har i flera av mina blogginlägg tagit upp de hus som man nu avser att bygga på marken längs Gamla Vägen, mellan Ebbalund och brukshusen, i de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla bruks- och arbetarkvarteren i centrala Gustavsberg.

En bevarandeplan som tillät 10 st enplanshus, har nu i händerna på en oengagerad kommun, en luttrad byggherre, Bastide AB, och en lika luttrad byggentreprenör, Ebab, förvandlats till 14 st flervåningshus, svartslammade med plåttak, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet.

Sättet de sköter sitt projekt lämnar mycket övrigt att önska.

De har under uppstarten av byggprocessen inte tagit något som helst initiativ till att informera omgivande fastigheter om hur bygget kommer att gå till, presentera vem/vilka som är ansvariga och hur det kommer att påverka närliggande fastigheter och trafiken under byggtiden.

Trots att alla fastigheter som berörs inte besiktigats inför omfattande sprängningar i berggrunden (som ett flertal av omgivande fastigheter vilar på) och protokoll av de enskilda besiktningar som utförts ej heller lämnats ut – så har sprängningarna startat som om de hade eld i sina ädlare bakdelar.

När jag, som ej fått fastigheten besiktigad, pga av att jag dels ej kunnat närvara och ej besvarat ett av deras brev, ifrågasatte detta — möttes jag av ett förtäckt hot från Ebab:

”…som vi tidigare påtalat kan en utebliven medverkan från Er sida försvaga era möjligheter att åberopa eventuella skador i de fall de skulle uppstå”

Dvs om du din dumskalle inte var observant ska du inte tro att du får lätt att bevisa om det sker några skador på din fastighet som våra sprängningar orsakar. Ett tufft hot, när man älskar det ateljéhus som med sina 26 fönster mot norr står på samma berg som de spränger i — ett trettiotal meter bort.

Nu underskattar alltid byggnadsföretag fastighetsägare som flata, ej pålästa och lätta att skrämma.

Följande regler gäller för byggherren och entreprenören:

”Gör dig en bild av byggprojektet. Har du andra hus eller verksamheter i närheten av din sprängplats? Inom 100 meter och närmare är det viktigt att du tänker igenom hur de kan bli påverkade av vibrationer från sprängning, pålning, trafik på din tomt o.s.v. Det kan bli mycket buller med maskiner och dylikt. Gör dig en bild av hur det kommer att bli, innan du börjar.”

”Informera dina grannar om vad du ska göra och gör det personligen. Troligen ska du ha dem som grannar i många år framöver och allt blir så mycket enklare, både under och efter arbetet, om du har en bra relation till dem.”

”En byggherre med underentreprenörer är solidariskt ansvariga för skador på tredjemans egendom. För att kunna avgöra om eventuella skador eller förändringar verkligen uppstår under byggtiden måste du besiktiga hus och anläggningar som ligger runtomkring. Besiktningen kan komma att fungera som bevis mot att eventuella skador har uppstått under byggtiden.

I samband med en besiktning utförs också täthetsprovningar av skorstenar, vanligen av skorstens-fejarmästaren på orten.”

”Enligt Svensk Standard SS 460 48 66 ska byggnader inom 50 meter från en sprängplats besiktigas där undergrunden är berg, och inom 100 meter där undergrunden är lera.”

”Om du har grannar med vibrationskänslig verksamhet kan du bli tvungen att erbjuda dem vibrationsisolering och fasta sprängtider eller andra nödvändiga försiktighetsåtgärder.”

Bevisbördan ligger alltså alltid hos sprängaren att motbevisa att skada ej uppstått pga av sprängningar.

Har även talat med en erfaren besiktningsman som är förvånad över att ett företag som Ebab spränger utan besiktning, framför allt i ett så pass känsligt område.

Man kan fråga sig vilka risker ni är beredda att ta, varför det är så bråttom och vad som ligger bakom detta?

Det känns skönt att man själv är kunnig och påläst, ej heller flat eller lättskrämd — och dessutom har ett gediget kontaktnät inom byggbranschen.

Det känns lika förvånande att ett byggföretag som Ebab tillåter en projektledare att hantera ett känsligt och publikt byggprojekt på detta omdömeslösa sätt. Ett företag som på sin hemsida skriver ”Vi skapar grogrunden för ett bra samarbete med våra kunder genom fyra hörnstenar; engagemang, behovsanalys, aktivitet & basprocesser.”

”Engagemang…” Jo, pyttsan.

Hur fina hus entreprenören än hade tänkt bygga på marken längs Gamla Vägen, mellan Ebbalund och brukshusen, i de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla bruks- och arbetarkvarteren — hade jag säkert ändå saknat den vackra häcken och de gamla äppelträden i de uppvuxna trädgårdarna.

Men nu vet jag att det blir 14 flervåningshus, svartslammade med plåttak, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet — istället för en ny, men varsam årsring med enplanshus och en färgsättning som harmonierar med den omgivande bebyggelsen.

Tomtgränsen och den kommande nybyggnationen skär nu genom det gamla landskapet som en slö kniv.

Då gråter det i min hjärta. Samtidigt som ursinnet mot känslokalla byggare, slapphänta, oengagerade och ryggradslösa politiker och tjänstemän bultar i min hjärna. Så här lätt går det att rasera vad som tagit hundra år att bygga upp.

Titta på de här bilderna. Det räcker. Är det här en ”försiktig förtätning”, då är tjänstemännen i Bygg & Miljönämnden rumpnissar.

Att min egna nysådda dikesren efter en månad ser ut så här, gör varken hjärtat lättare eller ursinnet mindre.

Idag såg jag att sprängskyltar var uppsatta. Och att en mätare för att avläsa sprängningarnas verkan var fastkedjat på ett träd på min tomtgräns. Men än har de inte besiktigat mitt hus, som med sin unika ateljé med sina 24 fönster (ritad och skapad för keramikern Lisa Larsson) vilar på det berg som de förmodligen kommer att börja spränga i på måndag. Förvånar mig föga. (Händer det något med huset, kan det vara bra att ha dessa rader, nedtecknade den 20 september som bevis på bristen i deras hantering.)

Detta inlägg är tillägnat Värmdö Kommuns styrande politiker, Kommundirektören Magnus Hedenfalk Miljö & Byggnadsnämnden, Kulturnämnden och Skönhetsrådet.

Ingen representant från någon av dessa har, trots öppna brev, haft modet att kommentera denna byggskandal.

Skäms!