SVT säger nej till all produktplacering

Det efter att Kent Wennström, chef för programsekretariatet på SVT, sagt till media att det inte kan uteslutas att produktplacering är en möjlighet för public service att utvärdera.

”SVT är och ska vara kommersiellt oberoende, fritt från reklam och dolda köpbudskap i form av till exempel produktplacering.

Det är därför inte aktuellt med produktplacering för att finansiera SVT:s program” skriver SVT:s vd Eva Hamilton till facktidningen Journalisten.

Jag ger det beryktade ”fingret” till TV4 och alla andra reklameroderade kanaler som etern överrösts med!

TV är bättre på datorn

SVT play är en av mina favoriter bland webbsidorna. Där väljer jag själv vilka tv-program jag vill se och när. De flesta stora tv-kanalerna erbjuder denna underbara service. Men bara SVT är helt reklamfritt. Tack! Och bara SVT play har en bildkvalitet som kan mäta sig med min platt-TV.

In Treatment är bättre än det mesta

In Treatment är ett amerikanskt tv-drama från betalkanalen HBO. Serien hade premiär 2008 och handlar om psykoterapeuten Paul Weston (Gabriel Byrne) och hans möten med sina patienter. Serien sänds i fem dagar i veckan och samma patienter återkommit samma veckodag, varje fredag går dessutom Paul Weston till sin egen terapeut.

Serien är lågmäld, utan musik och öronbedövande ljudeffekter

Tempot är långsamt och alla roller är oerhört välspelade. Inte minst Walter, som spelas av John Mahoney — kanske mest välkänd som Frasiers pappa i TV-serien med samma namn. Där spelade han en skottskadad, pensionerad polis. I In Treatment en fd företagsledare som försöker ta livet av sig efter att ha blivit avsatt som vd.

Se In Treatment som motvikt till alla skitserier som kanalerna stoppar i halsen på oss.

Jag förstår ungarna bättre nu

Varför tankar de ned gamla TV-serier som Vänner, Untourage m.fl på sin datorer när de redan visas på TV? Jo, för att de kan se hela TV-serierna utan dessa förbannade och fördummande reklaminslag.

Tänk vilka kloka barn vi har!

Nu ska dessutom reklamen få sändas med tätare reklamavbrott och product placement blir tillåtet i alla program. Dvs att företag kan köpa rättigheten att alla bilar i programmet kommer från Toyota eller att alla kläder kommer från JC. Bevare mig väl, det kan knappast bli bättre program av detta.

För mig innebär det bara mer TV i datorn

Och än en gång tack och lov för att vi har SVT. Kvalitetsprogram och reklamfritt.

(En liten parantes och eftertanke i livet en vanlig fredagkväll.)

Nyheten att Dag Landvik blir ensam ägare till de gamla kulturfastigheterna och marken i Gustavsbergs hamn är en viktig nyhet för Värmdö

I vår lokaltidning Nacka Posten får nyheten uppta en tredjedel av utrymmet och uppmärksamheten som rapporten om att hyresgästerna i Nacka Strand störs av Vasakronans hotellbygge. Det är medial prioritering det!

Den pågående stadsplaneringen av centrala Gustavsberg med det unika hamnområdet är en av de största frågorna på Värmdö just nu

Både sett ur samhällsutvecklingssynpunkt, men också för att Gustavsberg är Värmdös ”huvudstad” och port till skärgården. Men också en helt unik del av kommunens varumärke.

Inom projektet Centrala Gustavsberg pågår arbetet med att utveckla och planera för framtidens Gustavsberg. Bostäder, affärer, kultur-, idrotts- och utbildningsverksamheter, utvecklad infrastruktur samt rekreationsområden ska göra kommunens centralort till en attraktiv och trygg miljö, tillgänglig för alla.

Hur drömmer vi om att hamnen och porslinsfabriksområdet ska fortsätta att utvecklas?

Skulle det inte vara ämne för ett större medialt intresse för vår lokalpress än att hyresgäster störs av hotellbygge i Nacka, små hagar förbjuds för hästar på Värmdö eller att man kan lyfta stockar i Nackas nya friluftsgym?

Men jag är ju inte journalist.

Vi kanske rent av behöver en egen lokaltidning på Värmdö?

Alla trodde att räddningen var där när Dag Landvik och Landvik & Dahl köpte de unika fabriksbyggnaderna i hamnen. Inklusive jag själv

I fem år arbetade jag som konceptuell projektledare för Dag Landvik och Gustavbergs Hamn AB med att utveckla detta unika kulturområde. Från 2002 och fem år framåt lät vi bit för bit hamnen återfå sin forna stolthet. Men vad var det sedan som gick snett?

Under 5 år skapade vi visioner och påbörjade arbeten med renoveringar och etableringar i form av mässhallar, konferensytor, mötesplatser, konsthall, butiker, glashytta mm — och jag lärde mig vilka värden som finns i denna miljö.

Värden som man måste handskas varsamt med

För att åstadkomma en långsiktig och bestående framtida förändring i hamnområdet, så handlar det om tydlig riktning, men också ett engagemang från de fastighetsägare som finns där. Och efter  fem år blev jag orolig när jag förstod att Dag Landvik inte var ”närvarande” i processen. Inte närvarande och inte medveten om att det var en process som handlade om att tillvarata andra människors erfarenheter, kompetenser och engagemang.

En process som krävde att man visade att man värdesatte andra människors insatser

Under fem år byggde vi visioner, startade processer och satte samman en organisation med en mångfald av just kompetenser och erfarenheter. Vi byggde nätverk och allianser.

En process som man måste tro på för att den kostade pengar

Dag Landvik trodde till sist inte på någon annan kompetens än sin egen. Han ville inte heller värdesätta eller betala för andras engagemang och arbete. Processer stannade upp, organisationen löstes upp, tjänster halverades, medarbetare lämna hamnen besvikna, den fantastiska Glashyttan stängde och underbara Restaurang Glashuset förlorade sin krögare.

Idag sitter kommunen med detta problem i knät

Detta inför planeringen av framtida Gustavsberg. Ingen kommunikation med Dag Landvik, inga tydliga avsikter eller planer — utan en fastighetsägare som väljer att ”vänta på tecken” innan han tar beslut. Som förlitar sig mer på andlighet och övernaturliga vägvisare än duktiga medarbetare.

En räddning i detta elände är att det duktiga fastighetsbolaget Landvik & Dahl har varit hälftenägare av fastighetsbolaget Landvik & Dahl. Duktiga, kompetenta och driftiga människor.

Men nu försvinner även denna ”räddning”. Landvik & Dahl säljer sin del av ägandet

Dag Landvik övertar nu själv alla unika kulturfastigheter genom eget bolag.

Dag löser, efter ett antal interna kontroverser, ut Landvik & Dahl för att som ensam herre på täppan besluta om den framtida utvecklingen av de unika fastigheterna och verksamheterna i Gustavsbergs Hamn.

Solen går ned över hamnen…

Gustavsberg innehåller Sveriges mest spännande keramiska historia med Gustavsbergs fabriker. En historia som också innehåller arbetarhistoria, facket kontra ett patriarkaliskt bruksvälde. Här finns alla delar från fattigungar till konstnärligt skapande, design och svensk industrihistoria. Vart tar detta arv nu vägen.

Var får det sin plats i den framtida samhällsuppbyggnaden av centrala Gustavberg? Vem kan få Dag Landvik att förstå, samarbeta och respektera andra människors erfarenheter och kompetens?

För ett antal år sedan blev Dag Landvik vald till Årets Gustavsbergare. Fan trot.

Stockholmsveckan i Visby visade ännu en gång våra värsta föraktfulla sidor

Här klär de manliga expediterna från varuhusen, kassörskorna på ICA, de outbildade kontorsbiträdena, de tillfällighetsarbetande på Stockholms caféer, de outbildade och fattigt intellektuella upp sig för att sedan raskt ”dränga ned sig” redan innan klockan slagit två i 30 graders sommarvärme.

Stackars mammas gosse på ”stora äventyr”

Här kan man se mammas gosse bli stött över att han med svettig överkropp, märkesshorts med öppen gylf och snedstegsberusad blir nekad ännu en starköl — om han inte kan visa upp sin legitimation. När de lika överlägset drängiga kompisarna kan visa sina legg och får sina fem öl upphällda, stirrar de överlägset på servitrisen och begär uppfordrande att hon ska bära ut dem på uteverandan.

Själva är de för berusade för denna balansakt.

Sittandes i vår vackra svenska sommarvärme hetsar de varandra till att ”dricka upp hela”, medan killarna intill allt grövre kladdar på sin unga hang-arounds-tjejer. Man kan fråga sig hur de finner sig i att vara dessa tragiska kvinnoobjekt?

Tvärs över gatan leker ett annat ungt gäng att de är riktiga kändisar som festar i Antibes eller på något annat ställe på Rivieran

De har tidigt bokat den innersta hamnplatsen, de har sparat ett halvår för att kunna hyra en stöddig båt (dock en ”eka” jämfört med riktiga verkligt rika festprissars Yachter) och idag har de fest på ”flybridge” med en taskig ljudanläggning på högsta nivå, färgglada drinkar, yppigt klädda, fnittrande 17-åringar i neonfärgade bikinis och lätt (i sammanhanget) överåriga småfeta män.

Var stolt över att du är svensk

Var lika stolt över att Stockholmare kan visa bondläpparna på Gotland hur man skall fira sommar. Innan de åker hem till sina trista jobb på Siba, Expert, ICA, Apoteket, Domus, Latte-fiken och de anonyma kontoren och lagren igen. För att på nytt spara till nästa års ”uppvisning”.

Man kan ju också ”beundra” Stureplansgruppen som lyckats förflytta sina positioner och transportera runt denna smaklösa församling till Båstad och Visby varje sommar

Pengar luktar aldrig illa. Någonstans kan man göra jämförelsen med de gamla tidernas marknader med missfoster, skäggiga damer och Starke Arvid. Gycklare och mindre bemedlade, som inte har något annat sätt att tjäna pengar på. Inte kan något annat än göra bort sig. Be freaks.

Se Sveriges framtid

De sprutar inte längre champagne för 15.000:- flaskan. De slår ut den i vasken. Vilket förnedrande sätt att visa sitt förakt för den verkliga verkligheten!

Resultatet?

Våldtäkter, misshandel, fylla, kvinnoförakt, utnyttjande, könssjukdomar, ännu sämre självförtroende… Vem uppfostrade dessa missfoster? Finns det föräldrar, eller rapar de sig stinna framför TV´n och bag-in-box?

Livet är och kan vara en fest

Jag missunnar inga att festa, jag tycker om dans, flirt, sex, dryck och party precis som alla andra. Det som stör mig är denna grupps urlakade och tragiska livssyn.

Jag tycker synd om Gotlänningarna, den här veckan kostar dem mer än det smakar. Och jag tycker att de borde fundera på om det är värt det till nästa år. För Gotland är fantastiskt.

Stockholmsveckan är bara tragisk.

Vänster, höger, mitt, himmel eller helvete. Ovanligt många fårskallar har varit synliga på Gotland under den senaste veckan

Efter Almedalen, alla usla magasinprogram i TV (där bl.a Janne Josefsson gjorde sin hittills sämsta insats som programledare i TV), kommenterande och okritiska nyhetsändningar och tunna rapporter i tryckta media och på Internet kan man sammanfatta den svenska politiken i en enda mening:

Vilket parti du än representerar som politiker är du innerst inne en socialdemokrat

Sossarna tog tidigt patent på begreppen ”medmänsklighet, välfärd, trygghet och jämlikhet”. Samma begrepp, ibland i form av synonymer, som nya moderaterna, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna och till och med de gamla kommunisterna idag svänger sig med lika obehindrat.

Inte har Almedalens vecka handlat om politik och samhällssyn, mer om ekonomi.

Sidorna mellan de olika partiprogrammen är idag tunnare än ett dasspapper

Ibland kan man stryka över partiets namn i de olika utspelen och stilla undra: ”vilket parti kan det vara som påstår det här?” Och försöker man att dra sig till minnet vem som sagt vad, blir det hela bara en rörig massa där man endast kan urskilja det fullständigt korkade.

Som Sverigedemokraternas agerande eller de sedelbrännande Feministiskt Initiativ, som visade att alla medel är tillåtna när det gäller uppmärksamhet. Ett tips: varför inte stena någon av era ledare på torget i Visby nästa år? Väcker också uppmärksamhet.

Vad jag vill säga med detta är att det borde handla om enskilda individer, och deras kompetens

Vem visar att han eller hon är klokast, vem inte bara talar utan också genomför, vem kan visa upp att det som han eller hon slogs för och genomförde uträttade det som var målet? Och vilka som bara talar skit.

Vi har blivit upprörda och vi har gråtit, vi har tyckt synd om och vi har skrattat

Mest upprörd blev jag nog över FI´s 100.000 kronor som brändes upp i ett tafatt försök att väcka uppmärksamhet, i och för sig kring en angelägen fråga.

Gråtit har jag personligen inte gjort, det klarade Littorin av bra själv, där han visade (?) hur orättvist media hade behandlat honom genom att lämna ut namnen (!) på sina tre barn.

Självmål, kallas det. Ingen kan kritisera en förälder för att bry sig mer om barnen än karriären. Men gör man det genom att ställa ut deras namn i offentligheten? …snyft!

Ju mer vi tycker synd om Mona, desto mer försvagar vi hennes position

Det är fullständigt huvudlöst hur Monas partikamrater kan kliva ut i media och visa hur upprörda de är över att Reinfeldt inte ens nämnde henne i ett av sina tal, hur förbannade de är på den långbänk av så kallad smutskastning som pågått sedan hon mumsade på en ohederligt införskaffad Toblerone.

Lika obegripligt som alla stödjande axlar som de ställer till förfogande eftersom det måste vara ”så jobbigt” för henne att bli mobbad år efter år, påhoppad istället för att bli erkänd som stark, självständig och rakryggad politiker.

Alla dessa socialdemokrater som offentligt klivit fram som upprörda eller sörjerskor har bara uträttat en enda saker, de har underminerat Monas position och på sätt och vis erkänt att hon har problem och inte är tillräckligt stark själv. Det är som när min skollärare i småskolan ville tvinga oss elever att leka mer med han eller hon i klassen som var en särling och utanför kamratgänget. Har Monas kollegor inget omdöme?

Och Fredrik axlar tryggt Göran Persson fallna mantel

Kommer vi några val framåt se en repris på ”Göran Persson”-effekten, då han efter att ha förvandlats från en engagerad politiker till en dryg och självgod godsherre mötte en lavin svenska väljare med ett enda mål: ”bort med Göran Persson!”

Kommer vi att om 3-4 val få se en motsvarande lavin som enat säger: ”bort med Fredrik Reinfeldt!”?

Borde vi egentligen inte välja politiker, istället för partier?

Då kunde vi kanske sparka de som inte gör sitt jobb, och byta ut dem mot nya. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att plocka enskilda politiker från i stort sett alla partier och sätta samman en stark samlingsregering. Bara jag får behålla Anders Borg som finansminister.

En regering med ”Best of…”!

Någonting att fundera på inför kommande kommunalval i Värmdö

Visst skulle man kunna plocka enskilda även här från olika partier och skapa en långt mycket starkare politisk ledning än den vi har idag? Nu är ju inte fallet så att dett är möjligt, och då kanske man från politiskt håll borde fundera på om man inte skulle skapa nya alternativ till en politisk allians som i alla fall närmar sig denna möjlighet.

Fundera på det ni.

Kan en gammal militär ta ansvaret för morgondagens skola?

Svaret måste uppenbarligen bli ett bergsäkert ”nej!”, efter att jag nu har följt stelbenta Björklund några år och i Almedalen igår. Vem hade det dåliga omdömet att lägga stora delar av våra barns framtid i hans händer?

I går kväll talade FP-ledaren tillika skolministern Jan Björklund i Cirkus Almedalen – tyvärr…

I går hade han ett gyllene tillfälle att visa upp att han mognat och växt ifrån sina luddiga teser om ordning och reda, keps- och mobilförbud. Han skulle ha kunnat säga att han nu bittert ångrade att han svamlat om att ta bort de nya, välmotiverade och fria tillvalsämnena– som visar att skolan närmar sig verkligheten istället för tvärtom.

Var är skolans framtida strategier och visioner?

Det är helt helt obegripligt att Björklund inte tog tillfället i akt och presenterade t.ex en nationell strategi för it i skolan. Vilket lyft för folkpartiets idag minst sagt tveksamma  profil och alliansen skulle inte säga nej.

Vi väljare skulle helt plötsligt börja fundera över om inte Björklund nu börjar ta klivet in i verkligheten – utanför ”givakt och halt!”.

Lärare, elever och insiktsfulla pedagoger skulle älska det och utbildningsväsendet och vår nation som helhet skulle gynnas av det.

Men Björklund plockar ned serven till att som vanligt handla om betyg och om ordning och reda

Var i helvete finns visionerna? I och för sig har väl aldrig en enda militär haft någon fruktbar vision annat än att erövra till varje pris, men ändå. Växer karln aldrig upp?

I hela vårt avlånga land sitter räddhågsna kommunledningar (vi behöver bara titta på eländet på Värmdö!) och blundar för framtiden och utvecklingen. Enligt Telias nya enkät saknar två tredjedelar av kommunerna en it-strategi för en dator per elev. Lika många, två tredjedelar, motiverar ”sakernas tillstånd” med att de saknar budgetmedel. Samtidigt ser verkligheten helt annorlunda ut, utanför skolan, i hemmen, på arbetsplatserna och fritidsmiljön. Det är som Björklund lever efter teserna: ”blundar jag ser jag inte datorerna och då finns de inte”. Och ”skolan för sig, verkligheten och framtiden för sig…”

Nacka, Falkenberg, Haparanda m.fl är lysande undantag

Det är kommuner som visar att en it-satsning mycket väl ryms inom ramen för den vanliga skolpengen. Vad som krävs är insikt, visioner och konsensus för att besluta nya prioriteringar. Att detta uppenbarligen saknas går ut över eleverna och utbildningen. I det stora också över den övergripande utbildningsnivån i landet — och i slutänden över Sveriges konkurrenskraft.

Konkurrenskraften och kvaliten blir inte starkare för att min son tar av sig kepsen och stänger av mobilen

Låt mig citera lite från Hans Renman, grundare av den framgångsrika skolan YBC i Nacka när han rapporterar från sitt besök i den amerikanska delstaten Maine:

”Det är så uppenbart att hela delstaten Maine har fått ett lyft av det stora 1:1-projektet. Lärarna är så stolta. Skolorna har självförtroende. Rektorerna är trygga i vad de håller på med. Och eleverna är engagerade och självständiga. Här lyser problemet med High School drop outs med sin frånvaro.

Elever och lärare har egna MacBooks med fulla admin-rättigheter och med en del special-grejer i, t ex specialprogram som Photoshop. Eleverna ansvarar själva för att ordna med regelbunden back-up

- Och de använder datorerna jämt! ”The machines are really a part of them!” som rektorn Ted Hall sa idag. Även i en del ämnen som man ibland hör lämpar sig sämre för 1:1 finns datorerna alltid närvarande, t ex i fysik (t ex till simuleringar och labbar), matematik, Arts, osv.

En av lärarna jag mötte idag sa: ”Numera är vi lärare…

• Mycket mer produktiva!
• Mycket mer effektiva!
• Mycket mer förberedda!”

Och en elev sa:

”We work harder with the lap tops. – But before the lap tops, work was harder!”

Jag har under tio år suttit med i styrelsen fär Lemshaga Akademi

Det är den framgångsrika friskolan på Värmdö som kommunen ofta inte ens nämner i sammanhang som betygskvalitet. Trots att skolan hamnar bland de främsta i landet. Varför får då våra elever bättre betyg än eleverna i andra Värmdöskolor?

En av anledningarna är att skolan har en vision, en annan att vi lyckats rekrytera de bästa pedagogerna en tredje att vi inte, som Korpral Björklund, blundar för framtiden och vad som krävs för att våra elever ska kunna vara redo att möta den. Utan vi planerar för den. Bl.a genom att ha en genomtänkt IT-strategi.

Kanske därför som vi idag också står helt utanför den infekterade skoldebatt som första i kommunen? Vi har inte de problemen, helt enkelt.

Vad oroar våra elever? Det minsta som ororar dem är att de ska få ta av sig kepsen för korpral Björklund!

Statens FolkhälsoInstitut har i en gigantisk studie intervjuat hela 170 000 st 6:or och 9:or i landet, och deras svar är entydigt:

Alkohol, missbruk, mobbing, oro för arbetslöshet och rädsla för framtiden är faktorer som skapar stress och en negativ livssituation. Skolor och kommuner som är bra på att skänka framtidstro och en positiv syn på livet ligger i topp.

Björklund hade chansen igår. Nu har för evigt visat för mig att han borde få underkänt och gå om några klasser! Höger om, marsch in i skamvrån!