Lovande paket inslagna i glansigt papper och med sidenband knutet runt i en elegant rosett.

Paketen kunde ligga innanför dörren, när alla kom hem efter dagens arbete, och med axlar slokande över allt eländeseländes bekymmer som varje dag bjuder på.

Bekymmer som får större och större, och svartare och svartare rubriker i alla morgon- och kvällstidningar.

Som i Svenska Dagbladet i morse: ”Godmorgon Sverige. Nu har krisen kommit till dig.”

Vad bra att de talade om det, så att jag inte riskerade att missa det.

På paketets kort skulle det stå med snirklig stil:

”Till alla människor på vår jord, med pengar på banken och lån i ett hus.

Här får du en gåva med vänliga ord, kan hända, kan tända ett tröstens ljus.

Den kanske kan få dig att glömma, de ord som gör ont och oroar svårt.

Som friställa, räntor, börsen och ras — du hör dem var dag, det är hårt.

Så packa upp klappen och se: Hur allt nu åter blir ljust och milt.

Den är mjuk, den är trygg, den är varm – din nya snuttefilt.”

För är det inte det vi behöver just nu? Någonting som liknar de små barnens snuttefiltar.

Någonting att trösta oss med.

Någonting att snusa på om nätterna när räntorna skjuter i höjden, att lägga över huvudet när lånen blir högre än värdet på det som vi lånat till.

Att sno in händerna i när pensionssparandets värde blir lika urvattnat som en amerikansk öl, att gömma sig i när Socialdemokraterna knyter hymens band med Miljöpartiet

Att smeka när Moderaternas partiledare får den trygga landsfaderns tonläge.

Att snyfta i när vi inte längre får köra våra stora SUV:ar utan att riskera att någon asfaltsindian stjäl luften ur däcken.

Att glömma det elaka nuet där utbildningsministern nedvärderar ämnen som media och kommunikation till förmån för religionskunskap och historia.

Att sova på när varenda TV-kanal bara sänder program om hur man bygger om hemma, fast du tycker att du har det fint som det är.

Att gnugga sig i ögonen med när inredare, popstjärnor och vackra såpaskådisar i TV visar hur taffliga de är på skridskor — för oss roa oss andra.

Att bara se på för att bli lite lugn när morgontidningarna frossar i börsnedgångar och statliga övertagande av banker, och kvällstidningarna hysteriskt propagerar att du kan spara 5.678:- om du byter bredbandsoperatör.

Det är tuffa tider nu. Eller?

Idag började lösa en ny bok av min favorit bruksförfattare John Grishamn. Den är som klister, vill inte ens släppa mig när jag går på muggen.

Jag njöt av en god cappuchino på ett av alla otaliga Söderfik, som ger mig samma känsla som att sitta på en teaterscen.

Varje besökare omkring mig representerade en ny, spännande karaktär.

Jag höll på att köpa en jacka inne i Filippa K´s Second Hand-butik på Hornsgatan, men fortsatte med att ta en lov igenom butiken Judiths utbud av killkläder.

Hemma, framför bildskärmen, njöt jag av tre fantastiska nya skivor. dels Detektivbyråns musikaliska kringelkrokar på skivan ”Wermland”, dels en viskande Sophie Zelmani från skivan ”The Ocean and me” och till sist gungade jag med i soulmusiken från Incognitos CD ”Tales from the beach”.

Är det så dåliga tider?

De blir väl vad du gör dem till. Har du rätt inställning kan du vara din egen tomte, inte bara på julafton. Lär dig att njuta av det lilla, om du nu måste oroas av det stora. Gokväll.

Nu blåser det i de tunna sedelbuntarna på världens banker.  Och orsaken till detta är bankerna själva.

Genom ett vårdslöst hanterande och genom att låna ut alldeles för mycket – dessutom generande ofta med alldeles för svaga säkerheter – har man satt sina feta bakdelar i detta stormens öga.

Får då bankerna själva ta ansvaret?

Nej, de är oförmögna att reda ut sin egen situation och begär med darr på rösten att staten, den offentliga sektorn, skall rädda dem.

I en svår situation får de den trygga förmydaren att rädda dem, en förmyndare som måste se och ta ansvar för större samhällsperspektiv, än vad någon bank någonsin gjort.

Tänk om jag som vanlig svensk hade det lika bra?

I min iver att skaffa mig hus, bilar, platt-TV, sommarställe, resa runt världen och bli betraktad som framgångsrik så lånar jag hela tiden upp mer pengar.

Och när det går åt pipsvängen, så går jag till den offentliga sektorn för att bli räddad.

Låna ut 256 miljarder pund, låna in 160 miljarder pund. Rule Britannia!

Banker med övervärderade fastighetsinnehav och dåliga lån, grandiosa riskexponeringar och med säljväskorna packade med sub-primskulder i märkvärdiga paket kallade ”fantastiska investeringsinstrument” är idag oförmögna att klara av situationen på egen hand.

Vem bär ansvaret, ekonomichefen?

På ett företag som hamnar i samma situation så läggs ansvaret på styrelsen och ledningen. Oavsett om det är ekonomichefen som varit inkompetent eller vidlyftig. Det blir spännande att se vilka som får bära ansvaret nu. Just nu verkar det som om det är den lilla människan som drabbas hårdast. Dels genom att centralbankerna och den offentliga sektorn får gå in och kompensera för att världens alla banker inte har begripit vad begreppet ”ansvarsfull utlåning” innebär. Men den illa människan drabbas också av att krediter stryps, husen faller i värde, jobb försvinner osv.

SMS:a låna…

Under förra veckan fick jag 5 erbjudande i brevlådan om att låna både stora och snabba pengar. Samtidigt bombarderas jag av tidningsannonser om lån och krediter i olika former. Det minst moraliska och mest förkastliga i radioreklamens ”SMS:a låna…”

Banker och finansinstitut sprider en sur och dålig moral omkring sig.

Det blir intressant att se vilken svensk bank som kommer att klara sig bäst ur knipan. Som har haft bäst omdöme när det gäller farliga riskexponeringar till både väst och öst. Om vi nu kommer att kunna förstå det, i tider som denna när det blåser snålt brukar de ansvariga snabbt förändras från gapigt högljödda till tystlåtna och hemlighetsfulla.