Audiorama. Det magiska ljudtemplet på Skeppsholmen.

Jag ska erkänna det. Jag följer Idol på TV4. Det är alltid spännande med tävlingar, och det som kanske gör Idol extra spännande är att man får se hundratals hoppfulla koncentreras ned till en liten – och i bästa fall rätt hyfsad skara ämnen till artister. Vad man har lärt sig under åren med Idol är att de som kommer etta alltid slutar som kareokeartister i medlemåttiga sammanhang. Med något undantag.

Marie Picasso, vem kommer ihåg henne? Fjolårets spinkiga segrare Erik Grönwall, jobbar han i charkdisken på ICA? Överdrivet hyllade av den konstruerade juryn så vinner Marie och Erik medan det visar sig att de som blir rätt personliga och bra artister är de som hamnar så där på fjärde och femte plats. De som har för stor integritet och personlighet för att gå hem hos de unga som röstar på ”gulligaste killen” eller ”tjejen som liknar henne på topplistan, du vet…”

Igår dog årets upplaga av Idol

Minns Amanda Jensen och fjolårets Tove Styrke. Två inte helt jämna artister som vägrade imitatörsjunga i tävlingen utan behöll och utvecklade sin personlighet. Båda idag med hyllade skivor bakom sig. Och snart kommer ni också att minnas Linnea från årets Idol. En tjej med jazz i rösten, förmåga att vara närvarande på scenen, med egna tolkningar (långt från enkelt publikfrieri), vågade scenkläder som överraskade nästan varje gång. Klart att hon åkte ut till förmån för en charmig Gotlänning som sjunger firmafestcovers på Sting och Coldplay, en skrovelröstad medelmåttig rocksångare som förstärker sin image genom att röka braj på fritiden, klä ut sig i Curt Cobain-slitna islandströjor och ha kajal under ögonen (”nu leker vi rockidol”) och en söt och snäll Minnah som säkert kan bli en svensk schlagerdrottning i svensktoppsklass.

Till och med recensenterna går på det

Aftonbladets Martin Söderström och Expressens Maria Brander t.ex. Jay och Olle får fritt plagiera andra artister (och bara bli bleka, svenska kopior), medan tjejerna kapas vid fotknölarna. Vad spelar det för roll att Antony and the Johnsons också tolkat Beyoncés ”Crazy in love” i långsamt tempo, som de båda recensenterna hängt upp sig på. Har de inte hört andra Coldplay, Sting och Phil Collins? Linneas version av låten gick i alla fall rakt in i hjärtat på mig.

Nu väntar jag på nästa års Idol. Kommer säkert att tycka att den som kommer på fjärde plats är bäst då också.

- Den största musikaliteten i Idol 2010 bor i dig, sa jurymedlemmen Andreas Carlsson om Linnea i gårdagens ”Idol”. Det klokaste han sagt i år.

Den tredje boken om Alexander har nått bokhandeln

Samtidigt når de två första nu läsarna i Finland (på finska, naturligtvis). Aldrig trodde jag att Alexander skulle ta så raska språng ut i världen bland alla barnböcker. Även om han är orädd, kreativ och personlig.

Idag nåddes jag av recensionen från Bibliotekstjänst

”LG Nilsson skriver inte bara barnböcker; han skapar dessutom upplevelsemiljöer för barn på museum och lekparker. Nu har han tillsammans med den etablerade barnboksillustratören Cecilia Johansson skapat ännu en upplevelse för de små barnen, boken Alexander och världens grop. Liksom de tidigare böckerna om Alexander utspelas historien i gränslandet mellan fantasi och verklighet. Alexander bor i en vanlig familj, i ett vanligt hus, i en vanlig by – men han har en ovanligt livlig fantasi, eller är det sant att han gräver en grop till Kina? Givetvis gråter Alexanders föräldrar av saknad under det halvår som han håller på att gräva, men glädjen när han kommer tillbaka igen åkandes på en flakmoped överskuggar allt. Bokens illustrationer bidrar mycket till läsglädjen. De stora livfulla akvarellerna täcker oftast nästan hela uppslaget och texten är oftast placerad i överkanten. Bilderna innehåller många trevliga detaljer och förmedlar både handling och känslor. Boken kan även passa inom förskolan eller de lägsta årskurserna i grundskolan, både när man pratar om geografi och när man tar upp saknad eller återseende.” – Camilla Appelgren.

Bibliotekstjänst står för inköpsvägledning – kvalificerade omdömen till stöd för medieinköp; böcker, ljudböcker, film och musik. BTJ:s redaktörer är specialister inom sina respektive områden. Därför sträcker man på sig lite extra när de böcker som ligger nära mitt hjärta får så goda betyg.

Extra trevligt blir det dessutom när Alexander får ”ligga på topp”. Dvs hamnar synligt på deras hemsida.

För lite mer än ett år sedan formulerade jag för första gången frasen ”En svenska nationalscen för ljudkultur”. För ett halvår sedan skrev Håkan Nilsson på Svenska Dagbladets kultursida: ”Audiorama kommer att fylla ett tomrum mellan konst- och musikvärlden.”

Idag är vi recenserade på Expressens kultursida som om vi var en etablerad ”nationalscen”. Vi blir onämnda som ”lyssnartempel” i en annan recension. Vi har skapat en teater som redan innan vi öppnat upp är etablerad. Som redan innan den är färdigbyggd är respekterad och uppmärksammad.

Med det team vi har runt teatern, och med den finansiär vi har kan det bara lyckas. Och det tycker jag att veckans smygöppning av Audiorama under ”Sound of Stockholm” har visat. 4-5 radioinslag som sänts flera gånger i P1, P3 och Radio Stockholm. Artiklar och recensioner i SvD, Expressen och Nutida Musik samt ett antal bloggar. Och vi är vara halvvägs in i festivalen.

Dessutom har vi blivit accepterade och erkända av ett unikt kontaktnät av musiker, kompositörer och arrangörer — alla aktörer inom ”Sound of Stockholm”. En festival väl värd att uppleva. Gå in och se vårt program på www.soundofstockholm.se!

Det är sånt här jag lever för.

Välkomna till Audiorama och festivalen Sound of Stockholm – 10-14 november!

Tillsammans med tolv andra fria aktörer har vi skapat en festival utan kansli, utan anställda, utan konstnärlig ledare och med låg budget. Fem dagar med tjugosju programpunkter under en gemensam idé:

”Discover and explore the independent music venues in Stockholm.”

Sound of Stockholm har skapats av oss aktörer, oberoende av de stora institutionerna. Som arrangörsföreningar uppbär vi offentligt stöd, men festivalen har skapats av det fria musiklivet. Ett visst stöd har utgått från Stockholms Kulturförvaltning, men själva programmet har skapats inom föreningarnas ordinarie budgetar.

Audiorama
Bandhagen Art Studio (BAS)
EMS
FRIM
Fylkingen
KFUMs Kammarkör
Musikalliansen
Samtida Musik (huvudansvariga för festivalen)
SEKT
Stockholms Saxofonkvartett / Studio 53
URUK
Weld

Njuter just nu av att starten av festivalen ”Sound of Stockholm” blivit så lyckosam

Nöjda kompositörer, glad publik, intervju i P3 Populär om vår kommande (söndag) ”Babyrave”, reportage i P1 Mitt i Musiken om vår nya teater Audiorama och morgondagens hörspel ”En kung lyssnar”, kl 14-15.00.

Fullständigt program kan ni hitta (och ladda ned) på: www.soundofstockholm.se

Festivalen gav oss möjligheten att smygöppna vår unika lokal

Det finns fortfarande saker kvar att göra i lokalen, den fullständiga tekniken skall installeras, den slutliga belysningen skall på plats osv. Men lovorden haglade både från kompositörerna till dagens uppförda verk, publiken och kritiker. Det här var en sådan där dag när värmen spred sig i hela kroppen och det liksom bubblande inom en. Vi är nästan i mål, vi har lyckats att skapa en fullständigt unik lokal.

Audiorama är det första kompromisslösa auditoriet för ljudupplevelser i Norden

Audiorama är ett projekt som på ett nytt och spännande sätt bidrar till Stockholms kulturliv. En innovativ verksamhet som skapat ett unikt auditorium för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning på Skeppsholmen.

Rummet är ett arkitektoniskt och akustiskt experiment – ett rum för såväl nyskapande dramatik som ljudkonst. Här finns de allra bästa förutsättningarna att utforska lyssnandet och ljudets oändliga möjligheter.

Audiorama har plats för upp till 70 åhörare. Rummet rymmer en högtalarorkester; en mängd högtalare av olika karaktärer, på olika nivåer, placerade längs väggar och tak – utspridda runt publiken.

Istället för att fokusera på en filmduk eller en teaterscen, befinner sig du som publik mitt i intrigen eller musiken, omsluten av föreställningen. Ljudet vandrar runt i rummet, kryper nära och viskar — eller mullrar oroväckande ovanför huvudet. En dramatisk och omtumlande ljudupplevelse som aktiverar alla sinnen.

Och just nu är jag faktiskt lite omtumlad. På ett alldeles underbart sätt

Ladda ned en pdf med pressklipp efter en dag av festivalen – de skriver om oss

Lyssna vad radion säger om festivalen SR_P1_mittimusiken

Lyssna vad radion säger om Audiorama SR_P1_mittimusiken

På lite mer än ett år har Alexander nått bokhandeln med tre böcker

Först ut blev de två titlarna ”Alexander och världens affär” och ”Alexander och världens ballong”.

Alexander är inte bara killen som upplever det som du själv kanske gått och drömt om. Han är också en sann initiativtagare och en kreativ entreprenör. Oavsett om han bestämmer sig för att starta en liten saftbar, för att serva brevbäraren när det är varmt, som sedan utvecklas till en heltidssysselsättning för hela familjen.

Eller om han, som i den tredje och senaste boken, bestämmer sig för att gräva världens djupaste grop…

Om man ska gräva den djupaste gropen i världen, behöver man en bra spade

Så när han hittar ”världens starkaste spade”, börjar han gräva. Hela dagen håller han på, och nästa. Och nästa. Han gräver sig allt djupare ner i marken, tills han faktiskt försvinner!

Går det att gräva sig genom hela jordklotet? Och ramlar man i så fall ut på andra sidan?

För Alexander finns inget som heter omöjligt – det är bara att pröva! Och, handen på hjärtat, är det inte så fler av oss borde leva?

Nu är det dags för den finländska bokmarknaden att möta Alexander

I Finland har han fått namnet Santeri, och titlarna är för mig helt obegripliga:

”Santeri ja maailman mahtavin mehubaari” och ”Santeri ja maailman suurin ilmapallo”

(Obegripligt. Men stolt är jag.)

Många uppfattar mig bara som en engagerad, och stundtals mycket kritisk bloggare. En blogg där jag slår från vänster till höger. Uppifrån och ner. På politiker, tjänstemän, fastighetsägare, företagare, skolledare m.fl. På alla reaktioner vet jag att jag väcker känslor och skapar debatt.

Oavsett om jag rangordnar kompetenserna och engagemanget hos lokala politiker, kritiserar utbildningsministern, sätter förstoringsglaset på den katolska kyrkan eller gnäller över den lokala byggnadsnämndens totala brist på hantering av Gustavsbergs känsliga bruksmiljö. För att ta några exempel.

Men under de år jag bott här i Gustavsberg, har jag gjort mer än ”bara” bloggat

Efter det att jag återvänt till min fars rötter som arbetarbarn i Gustavsberg har jag engagerat mig och och blivit engagerad till en mängd olika saker. Det började med att jag gjorde ett bildspel om min fars uppväxt i Gustavsberg som fattigunge. Ett bildspel som en handfull lärare började att använda i sin hembygdsundervisning i skolorna.

Bildspelet blev en bok som blev grunden för en skolpjäs på Folkets Hus i Gustavsberg

En bok som fick titeln ”När farfar var liten” och som snabbt blev beställd till flertalet av Sveriges Bibliotek, men även talbok. Efterföljaren, för en sådan blev det också, fick namnet ”Fattigungar˝ och har idag sålts i en, för den här typen av bok, glädjande hög upplaga. Tyvärr så säljs den idag inte på något ställe i kommunen. Den har inte blivit efterfrågad av t.ex de lokala butikerna eller i Porslinsmuseets bokförsäljning. faktum är att båda böckerna har sålt den största delen av sina upplagor utanför Värmdö.

(Nu påminner ”vårt” brukssamhälle om kanske 600 liknande samhällen runt om i Sverige.)

Jag har haft förmånen att arbeta med tre stora spännande entreprenörsprojekt på Värmdö

Först och främst Lemshaga Akademi, en banbrytande skola, som kommunen ”lyckats” att hålla en armlängds avstånd till.

Men vi kan glädja oss åt att skolan under åren blivit allt mer framgångsrik och idag levererar de elever som har bäst betyg och är mest förberedda på vuxenstudier.

En skola som under många år varit den skola som haft mest studiebesök i Sverige. Och en skola som jag fortfarande har förtroendet att få sitta med i styrelsen för. (www.lemshaga.se)

Siggesta Gård – hela familjens gård

Ett annat oerhört spännande projekt har Siggesta Gård varit. Att tillsammans med kloka Olof Stenhammar få bygga upp ett så rikt och välkomnande besöksmål för hela familjen har varit en spännande resa. Inte minst var skapandet av ”Värmdö Runt”, äventyrsgolfen som blev en hyllning till Värmdös kultur och bygd, ett spännande landmärke i detta projekt. (www.siggestagard.se)

Bondens Matbod – mer än en butik

Idag har jag glädjen att tillsammans med Olof etablera Bondens Matbod. Inte bara på Siggesta Gård, utan också i Hötorgshallen och i Sollentuna Centrum. En butik som endast säljer svensk mat från svenska gårdar och småskaliga tillverkare. Och som idag är uppmärksammad i hela livsmedelsbranschen. (www.bondensmatbod.se)

Vad blir det av Gustavsbergs Hamn?

Ett tredje projekt som under fem år fyllde mitt liv var att återuppväcka Gustavsbergs Hamn. Vi skapade det som vi hoppades skulle bli framgångsrika mäss- och eventhallar — men inte minst Gustavsbergs Konsthall, butiker, Restaurang Glashuset med Gustavsbergs Glashytta mm. Tyvärr så växte entreprenören, eller kanske mer industrialisten Dag Landviks och mina åsikter isär för att samarbetet skulle kunna fortsätta.

Skall hamnen utvecklas så måste man satsa, och satsa rätt. Det kostar pengar att tjäna pengar. Det krävs också att man arbetar med kompetenta medarbetare, vågar lita på dem, ge dem ansvar och förtroende och visa att man har respekterar deras kompetens. Idag är jag orolig över hamnens varumärke.

Vid sidan av detta

Så har jag haft glädjen att få arbeta tillsammans med flera duktiga enskilda företagare som t.ex Delselius, både pappa och sonen och de duktiga döttrarna, Mäklarna På Orten, Landvik & Dahl, Gustavsbergs Konstförening. Jag fick också möjligheten att vara med och starta upp Visit Värmdö, ett försök till turistorganisation, som faktiskt börjar verka leva idag — i en utvecklad form.

Jag har varit diskussionspartner till några av kommunens  kompetenta politiker- Jag har fått skriva i lokaltidningarna.

Största delen av min tillvaro sedan millenniumskiftet har jag tillbringat utanför Värmdö

Inför millenniumskiftet hade jag det kreativa ansvaret för Sveriges utställning hos Epcot (Disneys vetenskapspark i Florida). En utställnings som visade upp Sverigebilden för 15 miljoner besökare. Innan dess hade jag fått förmånen att ha vara med om att skapa delar av Sagolekhuset Junibacken, bygga om Telemuseum till  ”Mobilen” – ett interaktivt museum kring mobiltelefonens historia.

Projekt har fött projekt

Äventyrsgolfen på Siggesta blev en inspiration för Malmö stad och jag fick förmånen att bygga ”Malmö i våra hjärtan”, en bana som också blev något av en skulpturpark.(www.malmoaventyrsgolf.se)

Mina erfarenheter från Siggesta ledde till att jag idag är utvecklingsansvarig för Velamsunds Naturreservat i Nacka. Ett besöksmål med en annan karaktär än Siggesta – men i sig väldigt unikt.(www.velamsund.se)

Jag har varit med om att se till att Observatoriet i Saltsjöbaden fick en levande verksamhet i form av en gymnasieskola. Jag har gjort analyser över Nackas möjlighet som turistmål. Jag har arbetat med konceptuella idéer för Vikingsprojekt, bl.a uppbyggnaden av den nuvarande Vikingabyn på Birka.

Idag är jag som delägare med om att starta en unik teater

Audiorama på Skeppsholmen. En nationalscen för ljudkonst i form av ljuddramatik, hörspel och elektromusik bl.a. Vi öppnar i december vägg i vägg med Moderna Dansteatern och Ieater Galeasen. Redan nu är vi uppmärksammade i press och radio för den kommande festivalen ”Sound of Stockholm” 10-14 november — tillsammans med elva andra independentscener i Stockholm.

Audiorama blir som lokal helt världsunik. Och en resurs för KTH, Kungliga Musikhögskolan, EMS, DI, Konstfack och Sveriges alla nyfikna dramatiker och konstmusiker. (www.audiorama.se)

Böckerna vänder sig idag till yngre åldersgrupper

Mitt arbete för Innovation Stockholm och Nackas projekt Innovati0n Hubs tillsammans med Edge Cities Network inspirerade mig till bilderböckerna om ”Alexander” en sann entreprenör som gör det som alla barn drömmer om. Den tredje boken lanserade på bokmässan för några veckor sedan. Och bokförlaget, Wahlströms, har redan beställt den fjärde titeln.

Uppdrag leder till fler utmaningar

Ett av mina senaste uppdrag har handlat om att ge KKV (Konstnärernas Kollektivverkstad i Sickla) inte bara en möjlighet att stanna kvar i sina magiska lokaler. Utan också en möjlighet att kunna ingå i en större, helt unik, kontext.

Gustavsbergs hamn och porslinsfabrik ville att KKV skulle flytta in där. Konstfacksområdet vid Telefonplan ville att de skulle flytta dit. Men efter en mycket tydlig medlemsröstning, nu under senhösten, så föll rösterna på att stanna kvar i Nacka.

”Varför jobbar du inte för att få KKV till Värmdö i stället..?”

Det är en av de kommentarer som jag fått efter att KKV valde Nacka. Och det finns flera skäl: Jag tror inte på en positiv utveckling av Gustavsbergs Hamnsfastigheters område så länge som Dag Landvik sitter som ägare och ansvarig. Jag har ingen som helst respekt för hans kompetens inom detta område.

Ett annat skäl är att Nacka Kommun (som jag löpande har fler uppdrag från) faktiskt gav mig ett riktigt uppdrag. Det har Värmdö Kommun aldrig någonsin gjort.

Ett tredje och det kanske viktigaste skälet; jag tror innerligt och uppriktigt att de bästa möjligheterna för KKV i framtiden finns i Nacka — inte i Gustavsberg. Och naturligtvis är det trist att behöva säga det med den bakgrund jag och min släkt har här i kommunen.

(Vill härmed tydliggöra detta för de som undrar och idag kritiserar mig.)

(Klicka på bilden för att förstora den!)

Ibland behöver man inte skriva så långa kommentarer

Att religionen ställt till med förföljelser, utanförskap, trakasseringar, moraliska föredömande, tvister och krig är ingen dold sanning. Att katolska kyrkan har samlat de tätaste grupperingarna av pedofiler är i högsta grad sant. Att kyrkan i olika varianter samtidigt roffat åt sig pengar och byggt enorma rikedomar är också lika känt.

Religionen, har trots den fd militären Björklunds tappra försök passerat ”Bäst före datum”

I mitt liv har inte religionen haft någon plats. Jag har bara gång på gång förlorat respekten och toleransen för densamma och dess professionella utövare. Det som jag betraktar som vanliga mänskliga värderingar, har kyrkan patenterat som sina – och tar därmed åt sig äran för detta.

Men hallå..?

Vi lever år 2010, och möter svartrockar inom den svenska kyrkan som vägrar att viga älskande människor. Om de sedan är av samma kön eller ej, påverkar inte deras kärlek, samhörighet och vilja att leva tillsammans. Nu skulle det aldrig ha fallit mig in att viga mig själv inför en präst. Men om nu dessa samkönade valt detta, var finns det mänsklig varma, kärleken och respekten, medkänsla och empatin — förståelsen?

Nej hellre lutar man sig mot en gammal bok aldrig vederlagd att vara sann. Och man kan som bekant följa och tolka lika ordagrant som fan läser bibeln. Måhända skrattar han varmt åt denna tolkning?

Så kom snön och med den visade sig samhällets bräcklighet. I år igen

Några centimeter blötsnö föll under natten till fredagen. Kl 08.37 vaknade jag av att klockradion dog, och med den all ström. Blev jag förvånad? Inte ett spår. Inte heller blev jag förvånad när jag fyra timmar senare inte kunde få något som helst besked från Kundtjänsten hos Vattenfall vad som hade hänt — trots att det var ett ytterst lokalt avbrott.

Men vi var inte det enda området med avbrott

Stockholmstraktens karta hade ett enda rött täcke över sig som markerade: här är det avbrott och vi har ingen jävla aning om varför det har hänt. Lite blötsnö och stora delar av det östa länet blir totalt mörklagt. Mörker, Vattenfall.

”Det är ett träd som har fallit…”

Det var första beskedet vi fick efter 6 timmar. Då kan man fråga sig, kalkylerar aldrig Vattenfall risker. ”Oj, här står en gammal ek som inte ser så kry ut. Faller delar av den, så kan den trilla på vår transformatoranläggning. Äsch, det händer säkert inte…”

Men det gör det. Varje jävla år

Antingen trillar det grenar över ledningar, eller så är det en transformator som fått sig en törn. Och strömmen går. Vid åttatiden på kvällen (12 timmar efter att strömmen gått) då fick vi beskedet om att det var ”kortslutning någonstans…” Men fortfarande kunder man inte ge ett besked om bär det kunde tänkas vara löst.

Stackars Vattenfalls kundtjänst, de enda inom Vattenfall det är synd om

De måste bli nedringda av människor som jag. Familjer med spädbarn, personer som ska bjuda gäster på middag, gamla som undrar varför de fryser så. Vid niotiden hade temperaturen i vårt hus gått ned till 14 grader – inomhus. Varmvattnet var slut. Och Vattenfall hade fortfarande inga besked om vad som egentligen hänt och hur lång tid felet skulle ta att laga.

Nattvak med filtar och dunjacka

Först klockan 02.00 på natten fick jag veta att delar av ett träd ramlat på en transformator och kortslutning hade uppstått. 17-18 timmar efter att strömmen gått. Man kan förutse en månlandning på 30 sekunder när. Här har vi ett företag med oerhörda vinster som lämnar sämsta tänkbara service pga utav att deras elnät är omodernt och bristfälligt.

Skäms Vattenfall!

Ska vi slå vad om att samma sak kommer att hända nästa år igen? 15 minuter från Sveriges största stad så går strömmen om en älg vänder sig vårdslöst i skogen, ekorren gnager av en alltför tung gren – eller om det faller fem-åtta centimeter snö.

Det är högteknologi, det är kundservice, det är omsorg och framtidstänk — fundera över det nästa gång du betalar Vattenfalls saftiga räkningar.

Stefan Mårtensson, centerpartist på Värmdö och engagerad bloggare publicerar  på sin blogg listan på de mest inflytelserika människorna med anknytning till Värmdö. Listan avser läget just nu och kommer fortlöpande att uppdateras. Hur hamnar man då där?

Att Stefan stundtals är obekväm för de gamla, trötta och konservativa inom Värmdös centerparti, falangen som helst vill pussa rumporna på ledande moderater och folkpartister, är inte helt obekant. Inte heller att han verkligen är engagerad i Värmdö och kommunens handhavande, för det vittnar hans aktiva blogg om.

Jag kanske inte håller med om allt han tycker och tänker, men det är glädjande med en aktiv politiker, dessutom en inte helt igenom ”fritidspolitiker”, som verkligen visar sitt engagemang. Speciellt om man jämför med andra lokala politikers valhänthet eller total frånvaro i sociala media.

Men hur blir man då betraktad som en av de inflytelserika på Värmdö?

Skall man döma av Stefans lista så handlar det antingen om att vara en stark person inom kommunen och förvaltningen. Någon som bevisligen har mycket att säga till om. (Sedan kan man ifråga sätta om det verkligen är bra att vissa på listan har så mycket att säga till om som de har?).

Eller så är man någon av de ledande politikerna. Stefan placerar sig själv på nedre delen av listan, och det må väl vara rättvist. Eller så är man en genomförande entreprenör som Olof Stenhammar eller familjen Delselius.

Själv har jag hamnat på plats 23, med motiveringen:

”…entreprenör, bloggare och konsult med synpunkter på Värmdö. Läses av många och lyssnas på av många inflytelserika.”

Detta kan väl bero på att jag varit aktiv vid återuppbyggande av bl.a Gustavsbergs Hamn och Siggesta Gård, samt varit engagerad inom skola och utbildning.

Men säkert också för att jag bl.a med denna blogg visar att jag inte tycker att kommunen är speciellt bra skött av föregående alliansen och inte har speciellt stora förhoppningar om att den nuvarande ”kollisionen” kommer att göra ett bättre jobb – med sitt starka inslag av Miljöpartiets svek. Och att jag överhuvudtaget visar att jag bryr mig och inte är rädd för att betraktas som en obehaglig kvissla i häcken, bl.a av en hel del av de som syns på Stefan Mårtenssons lista.

Jag välkomnar mer debatt, ifrågasättande och engagemang. När ska du göra debut på listan? (Får väl se hur länge jag kan hålla mig kvar…)