Jag har arbetat med digitala media och kommunikation sedan 1984

Då fick möjligheten att lansera Apples Macintosh i Sverige. En introduktion som ökade kännedomen om varumärket från nästan ingenting till 80%.

Jag lärde mig tidigt att se möjligheterna med Internet, och finns idag själv både i bloggform, på Facebook, MySpace, Kapitel1 och Twitter. Bl.a.

Internet har gett oss möjligheten att komma åt ”allt” när som helst

Att hitta och sprida information här och nu. Att bygga egna kommunikationsnätverk. Att skapa nya affärsmodeller. En av de viktigaste är: gratis.

Men vem tjänar pengar på nätet?

Samma vecka som Google rapporterade rekordomsättning för tredje kvartalet och en vinst på 41 miljarder SEK, kunde man läsa följande uttalande av Microsofts vd Steve Ballmer: ”Gratis är inte en affärsmodell. Vi är ett kommersiellt företag. Ni får fråga våra konkurrenter om de tror att de kommer att tjäna pengar på gratis”.

Jag tror att Googles är en av de första som är beredda att svar. 41 miljarder gånger om.

På ett föräldramöte igår (klass nio) där vi diskuterade skolans nya hemsida, dök de rädda, osäkra och traditionella frågorna ut. Vad får vi och vad skall vi lägga ut? Hur öppna kan vi vara?

Här satt föräldrar och undrade allvarligt om skolscheman och elevjobb verkligen skulle vara publika — när ungarna i samma andetag lägger ut de delar av sitt liv som de är bekväma med på Facebook och Twitter?

Generationerna står långt från varandra

Men att tjäna pengar på nätets gratisekonomi är naturligtvis inte helt lätt. Några som är rejält oroliga i dessa dagar är de stora, konventionella  medieföretagen, musikförlagen, filmbolagen m.fl — som alla har tjänat oerhörda pengar på att erbjuda attraktiva och eftertraktade produkter med saftoga lönsamhetsmarginaler.

Men säg den 12-åring som är beredd att betala 200:- för Saharas Hotnights nya CD, när man kan tanka ned den från nätet för ingenting

Det handlar inte om att ha moral eller ej. Det handlar om att handlingsförlamade branscher under 15 år genom sitt passiva tänkande vant en helt ny generation vid att skapa sina egna lösningar. Och det finns ingen väg tillbaka.

Idag oroar vi oss inte lika mycket över 50-talets tanke: ”Om kriget kommer”. Mera: ”Om nätet brakar”. Många hävdar emellertid att nätets uppbyggnad gör ett sådant scenario tämligen osannolikt.

Hur som helst. Ingenting är längre som förut, Kurt har bytt namn och heter Rut…

Uppmärksamma de som vågar och bryter is

Vill ni se hur en nytänkande och kreativ skola utnyttjar Internets och Intranätets möjligheter klicka in er på: www.ybc-nacka.se (direkt till deras intranet: www.intranet.ybc-nacka.se)

Många nya skolor, med tydlig tonvikt på kreativitet, media, kommunikation, eget reflekterande och ett sökande efter nya lärvägar får ofta kritik för flum och befarad ”betygerodering” – inte minst av vår käre Utbildningsminister Björklund.

Därför är det glädjande att YBC, när resultaten från de nationella proven kom, kunde konstatera att de redan under sitt första verksamhetsår kliver upp på förstaplatsen i Nacka Kommun — en av Sveriges högst rankade skolkommuner. Att man dessutom har kommunens nöjdaste elever och lärare, och minst sjukskrivna lärare säger också en hel del.

Inte minst att Jan Björklund och många andra rädda bakåtsträvare ofta har fel.

Från vad, kan man undra. Bristande ansvar, eller bara inkompetens?

I ett näringsliv där ledande befattningshavare tittar på varandra och sedan uppfodrande ser upp mot tandlösa styrelseordföranden med uppmaningen: ”Har han så mycket, så skall jag också…”, frodas naiviteten.

Det blir aldrig så tydligt som nu, när en hel skara med tunga näringslivselefanter och lika tunga och klumpiga representanter från den andra sidan (t.ex representerat av facket) blir ertappade med uttänjda hänglslen och brallorna nere vid knäveckan. Rumporna bli osvikligt väldigt bara. Och föga vackra.

Ordförande skyndar till tveksamt försvar

Idag på morgonen så kan jag se en blek landshövding från Skåne, och tillika ordförande i AMF sedan 2003 redogöra för hur man hanterar pensionsavtal i AMF´s styrelse. Samtidigt som han intygade att han oskyldigt häpnar över hur stora beloppen har en förmåga att bli. (Samtidigt sitter han själv med pensionsbelopp värda över 40 miljoner.)

Wanja hade inte tillgång till alla papper …jaså?

Så lät det, det tveksamma försvaret. Som inte på något sätt friskrev eller gagnade Wanja, bara ställde henne i ännu mer tveksam dager. Tänker hon inte själv? Litar hon, i sådan här stora frågor, på en ordförande eller ett tillfälligt utskott i styrelsen. Och framför allt reagerar hon inte för beloppen i årsredovisningen. ”Hm, pensionsbeloppet är dubbelt så stort som den redan alltför orimliga lönen?”

Kan man med ansvar hantera 25 olika styrelseuppdrag — och dessutom vara LO-bas?

Omöjligt, skulle de flesta erfarna säga. Göran Thunström, ordförande, har 22 olika styrelseuppdrag. Kan dessa två med ärlighet och ansvar säga att de kan stå för alla de beslut som tas i de över tjugo olika styrelserna.

Eller är det i Wanjas fall fartblindhet, naivitet eller ett bra sätt att, utan att det syns, dryga ut inkomsterna från LO på ett lockande sätt. Girighet.

Girigheten ökar klyftorna i samhället. Klyftorna skapar konflikter. Är det vad vi behöver idag?

Ena dagen skäller man på rika bankdirektörer och andra dagen visar det sig att förmögna AMF-chefer är av samma skrot och korn. Girighet har blivit den starkast präglade egenskapen. Och mitt i alltihopa reser sig ”styrelsemedlemmen˝ Wanja Lundby-Wedin yrvaket på huvudet och säger: ”Det hade jag ingen aning om…”

Lurad, korkad eller sovande?

Vad hennes uttalande än lutar sig emot så är det genant, föga smickrande och har definitivt skjutit förtroendet för henne i sank för evigt. Hennes uttalanden i denna härva blir bara alltmer bisarra. Under 15 år har hon representerat LO-medlemmarna i AMF´s styrelse. Femton år med en icke föraktligt sidoinkomst i fickan. Hur många styrelsemöten har hon suttit på? Femtio eller sjuttio? Ovetande, aningslös — eller väl medveten och bara duckande?

Eller har hon inte brytt sig?

Pensionsvillkoren för AMF-chefen har ju stått där i årsredovisningen varje år. Med hög svansföring och ilskna utfall har Wanja likt en ilsken bulldog kritiserat det som hon nu under flera år har godkänt som styrelsemedlem. Men just nu har hon ingen aning…

Hon håller inte längre måttet, fallet blir långt och tungt. Sorry Wanja.

Jag försvarar inte giriga bank- eller industridirektörer, men inte heller inkompetenta och självgoda parter från LO

Var jag än ser mig om i dagens verklighet så ramlar de giriga höjdarna ned som övermogna plommon till marken. Världen står inför ett paragdimskifte. Industrier faller. Arbetslösheten ökar. Värden sjunker. BNP rasar.

De giriga syns alltmer tydligt i mängden. Det var på tiden.

Det gamla handlade om att bygga upp stora, trygga, svenska industrier. Det handlade om järnmalm, skogsindustri och bilindustri mm. Och idag ser vi ju hur det går. Volvo kanske säljs till Kineserna, efter det att amerikanarna försökt att rädda sina egna bara och feta rumpor. Efterfrågan på järn och stål sjunker. Och runt kring detta samlas problemen.

Tusen friställs här. Tvåtusen friställs där. Tretusen får gå här. Och Fyratusen får gå där

Vad ska vi bygga våra framtidsförhoppningar på?

Vi kanske skall lämna begreppet järnkraft till förmån för ”Hjärnkraft˝?

Vi kanske ska sluta tala om fordonsindustri och ersätta det med ett tänk om transporter för det framtida uthålliga samhället?

Vi kanske skall lära byggföretag att det är viktigare att skapa vettiga bostäder för en framtid med helt annorlunda förutsättningar, än att fondera medel och skapa gigantiska avkastningar till aktieägare och styrelseledamöteter? Vi kanske ska få bankerna att allvarligt fundera över sin roll i framtiden.

Det enda vi kan vara säker på om framtiden är att det är ingenting vi kan vara säkra på

Vi måste vara mer lyhörda, mer anpassningsbara och sluta att leva för dagen.

Jag tror på människan

Jag tror på människans möjligheter att förändra förutsättningar, att förändra sig själva, att anpassa sig och att hitta nya lösningar. Människan är i grunden en sann entreprenör.

(Även om det svenska skolsystemet och samhället gör sitt bästa för att ta denna förunderligt fantastiska egenskap ur oss alla.)

Idéer, kreativitet, innovationer och entreprenörskap tror jag är centrala delar av den nya svenska modellen

För att det ska bli det krävs det nya synsätt. Det krävs en bättre skola (men kanske inte alltid det som Jan Björklund förspeglar är en bättre skola).

Det krävs andra fördelningar av resurserna i samhället — och det krävs en annan typ av politiker än det garnityr vi ser idag. Både på nationell nivå och i den kommunala fullmäktigestolarna.

Handen på hjärtat kära läsare, hur många kommunalpolitiker har du mött som du imponerats eller inspirerats av? Jag kan räkna dem på ena handens tumme.

Var föds då idéerna — som blir innovationer?

Svaret är naturligtvis att de vinnande idéerna och innovationerna idag uppstår på de mest oväntade och oförutsägbara ställen. Därför måste vi möta, lyssna på och engagera oss i de som har idéer och drivkraft och ge dem rätt förutsättningar. Det handlar inte så mycket längre om IT-erans mantran som· ”Pick the winners” – utan mera som Innovationsprofessorn Kaj Mickos formulerar det: ”Make the winners”.

Och här spelar skolan en stor roll

För mig är det viktigt att min son lär sig att tillsammans med lärarna hitta sina kunskaper, att samla in information, att kunna värdera och sammanställa den. Men också att han utmanar sin förmåga att reflektera över kunskap och information. Och att han vågar presentera det han kommer fram till. Diskutera, försvara och kanske ompröva.

Det är viktigare än vilket år Gustav Vasa föddes. Eller vilken religion  som skapat mest elände i vår tillvaro.