Från vad, kan man undra. Bristande ansvar, eller bara inkompetens?

I ett näringsliv där ledande befattningshavare tittar på varandra och sedan uppfodrande ser upp mot tandlösa styrelseordföranden med uppmaningen: ”Har han så mycket, så skall jag också…”, frodas naiviteten.

Det blir aldrig så tydligt som nu, när en hel skara med tunga näringslivselefanter och lika tunga och klumpiga representanter från den andra sidan (t.ex representerat av facket) blir ertappade med uttänjda hänglslen och brallorna nere vid knäveckan. Rumporna bli osvikligt väldigt bara. Och föga vackra.

Ordförande skyndar till tveksamt försvar

Idag på morgonen så kan jag se en blek landshövding från Skåne, och tillika ordförande i AMF sedan 2003 redogöra för hur man hanterar pensionsavtal i AMF´s styrelse. Samtidigt som han intygade att han oskyldigt häpnar över hur stora beloppen har en förmåga att bli. (Samtidigt sitter han själv med pensionsbelopp värda över 40 miljoner.)

Wanja hade inte tillgång till alla papper …jaså?

Så lät det, det tveksamma försvaret. Som inte på något sätt friskrev eller gagnade Wanja, bara ställde henne i ännu mer tveksam dager. Tänker hon inte själv? Litar hon, i sådan här stora frågor, på en ordförande eller ett tillfälligt utskott i styrelsen. Och framför allt reagerar hon inte för beloppen i årsredovisningen. ”Hm, pensionsbeloppet är dubbelt så stort som den redan alltför orimliga lönen?”

Kan man med ansvar hantera 25 olika styrelseuppdrag — och dessutom vara LO-bas?

Omöjligt, skulle de flesta erfarna säga. Göran Thunström, ordförande, har 22 olika styrelseuppdrag. Kan dessa två med ärlighet och ansvar säga att de kan stå för alla de beslut som tas i de över tjugo olika styrelserna.

Eller är det i Wanjas fall fartblindhet, naivitet eller ett bra sätt att, utan att det syns, dryga ut inkomsterna från LO på ett lockande sätt. Girighet.

Girigheten ökar klyftorna i samhället. Klyftorna skapar konflikter. Är det vad vi behöver idag?

Ena dagen skäller man på rika bankdirektörer och andra dagen visar det sig att förmögna AMF-chefer är av samma skrot och korn. Girighet har blivit den starkast präglade egenskapen. Och mitt i alltihopa reser sig ”styrelsemedlemmen˝ Wanja Lundby-Wedin yrvaket på huvudet och säger: ”Det hade jag ingen aning om…”

Lurad, korkad eller sovande?

Vad hennes uttalande än lutar sig emot så är det genant, föga smickrande och har definitivt skjutit förtroendet för henne i sank för evigt. Hennes uttalanden i denna härva blir bara alltmer bisarra. Under 15 år har hon representerat LO-medlemmarna i AMF´s styrelse. Femton år med en icke föraktligt sidoinkomst i fickan. Hur många styrelsemöten har hon suttit på? Femtio eller sjuttio? Ovetande, aningslös — eller väl medveten och bara duckande?

Eller har hon inte brytt sig?

Pensionsvillkoren för AMF-chefen har ju stått där i årsredovisningen varje år. Med hög svansföring och ilskna utfall har Wanja likt en ilsken bulldog kritiserat det som hon nu under flera år har godkänt som styrelsemedlem. Men just nu har hon ingen aning…

Hon håller inte längre måttet, fallet blir långt och tungt. Sorry Wanja.

Jag försvarar inte giriga bank- eller industridirektörer, men inte heller inkompetenta och självgoda parter från LO

Var jag än ser mig om i dagens verklighet så ramlar de giriga höjdarna ned som övermogna plommon till marken. Världen står inför ett paragdimskifte. Industrier faller. Arbetslösheten ökar. Värden sjunker. BNP rasar.

De giriga syns alltmer tydligt i mängden. Det var på tiden.