En restaurangskola som driver en krog

Rätt hanterat måste detta vara en unik möjlighet för eleverna? Att i dagligt, praktiskt arbete få pröva på, ta ansvar och lära sig. VTG – Värmdö Tekniska Gymnasieskola har nu tagit över Gustavsbergs Värdshus och driver det som restaurangskola. Eleverna i åk 2 och 3 arbetar praktiskt två dagar i veckan på värdshuset med bland annat lunchservering för allmänheten.

Men…

Nu erbjuder man också konferenser, festvåningsmöjligheter, bröllop mm. Och hur är det då med eleverna? Får de unga eleverna arbeta på kvälls- och helgtider?

Och hur går det när det skall serveras vin och sprit? Förmodligen något som står på önskelistan både för fest och bröllop.

Kommer skolan då att hyra in professionell och vuxen restaurangpersonal?

Och förvandlas då inte skolan helt plötsligt till en vanlig restaurangverksamhet? Eller kan eleverna ändå få vara inblandade och få arbeta med mindre kvalificerade tjänster som inköp, beredning och uppdukning?

Till marknadsmässiga löner? Och hur går det då med priserna?

Man kan se verksamheten i Gustavsbergs Värdshus som fantastisk möjlighet för eleverna

Och naturligtvis ett genialiskt initiativ från skolan. Här serveras vällagade lunchrätter för 55:-, dvs till ett pris långt under marknadspriserna. Som jämförelse kan sägas att motsvarande skola i Sundbyberg tar 95 kr för dagens lunch!

Men om man nu till exempel söker permanent alkoholtillstånd?

Ligger detta också inom skolans ram, eller kommer man försöka att etablera krogen även ”på allvar”? Om man idag på sin hemsida redan erbjuder möjligheter för arrangemang och konferenser — hur har man tänkt sig förlängningen på verksamheten.

Kommande julbord? Förfrågningar om sommarens bröllop? Har inte eleverna lov då?

Det finns en hel del frågetecken kring verksamheten

Det finns, varken i skollagen eller i konkurrenslagen något som säger att en verksamhet av detta slag inte får bedrivas. Kommunen är skyldig att betala den skolpeng som fastställts för friskolan men kommunen granskar inte verksamheten. Det gör Myndigheten för skolutveckling och Skolverket.

Fastigheten ägs av en privat värd. Kommunen har ingen insyn. Eller har den det?

Vi får hoppas att den ansvarige på VTG har en dialog med områdets övriga restauranger

Alla hoppas vi ju på att Gustavsberg och området i hamnen skall leva vidare och fortsätta att utvecklas. Att de aktörer som kämpat för överlevnad och lyckats etablera sig också kan fortsätta att ge oss som bor här, och alla besökare, ett varierat utbud.

Det gagnar ingen att verksamheterna konkurrerar ut varandra. Lunchpriser kan skilja sig beroende på utbud, men får inte vara för långt från varandra. Och inga misstankar får uppkomma att gratis arbetskraft i form av elever ger möjligheter till att dumpa priser.

Jag förutsätter att skolan innan sin etablering också tog kontakt med sina kollegor. Allt annat vore konstigt.

Vi har inte råd med fler missade tåg i hamnen

Hamnområdet har tagit tillbaka sin forna stolthet inom kultur och konst. Vi har ett rikare utbud än någonsin. Hamnen hade också chansen att etablera en spännande mäss- och mötesverksamhet mitt under brinnande högkonjunktur. Tyvärr tog inte aktörerna denna möjlighet.

Uthålligheten och insikten (eller var det kompetensen?) höll inte ända in i mål. Idag är det lågkonjunktur, och pengaströmmen från ägare, initiativtagare och entreprenörer stryps i takt med att deras ursprungsverksamheter påverkas.

Kommer Dag Landvik att hålla ut, eller letar han som ryktet säger köpare till hamnområdet?

Kommer vi i sommar istället för blomstrande verksamheter fortsätta att se stängda mäss- och eventhallar, krogar som byter ägare, inte längre håller öppet och verksamheter som flyttar.

Håll ögonen efter ett tydligt tecken på om det går bra eller dåligt:

Kommer ångbåten Gustavsberg VII att lägga till nedanför Tornhuset även i år? Eller kommer bryggan att gapa tom?

Det rådet är riktat till alla som nu sitter och arbetar med Gustavsbergs utveckling

Får jag förklara skillnaden?

Ett bostadsområde förlitar sig på att kommersiell service, arbetsplatser och sociala mötesplatser finns på annat håll. Därför blir bostadsområden ofta döda, små egna sovstäder. Människorna håller sig inne eller dras till andra platser – för att handla, äta, arbeta och mötas.

En stadsdel rymmer både bostäder, handel, service, arbetsplatser och sociala mötesplatser.

Gamla Gustavsbergs centrum eller Gustavsbergs hamn?

Som jag tidigare skrivit så finns det nu en startplan för omdaningen av Gustavsbergs centrum. Detaljplanen ska omfatta framtida lösningar för bostadsbebyggelse, centrumanläggning, parkområde, trafik och bussterminal.

Syftet är att det gamla centrumområdet i framtiden på ett bättre sätt ska knyta ihop både det gamla fabriksområdet i sydväst, Farstavikens norra strand och bostadsområdena i nordost.

Ett bra initiativ, men som jag också skrivit tidigare: minst fem-tio år för sent. Men fortfarande finns möjligheterna att göra någonting bra.

Personligen tror jag att hamnen kan bli en ännu mer spännande miljö än både Järla och Hammarby Sjöstad — om vi har mod

Vad är det som får mig att tro det?

Jo, därför att i hamnområdet finns redan det etablerat som ett levande område behöver: mötesplatser. Och det är ett område med historia, magi och själ. Med en rejäl förtätning av både bostäder, verksamheter och kommersiell service kan hamnområdet bli en ny unik stadsdel. Istället för att bli ett vanligt bostadsområde.

Hamnen är ett område som redan idag innehåller rika delar av kultur, butiker och outlets, caféer och restauranger, miljöinslag av upplevelsekaraktär — samt inte minst en unik konsthantverks- och arbetarhistoria som fortfarande lever med Porslinsfabriken, Konsthall, Ateljéer, Sanitetsfabriken etc.

Kommer bostäder och ett nytt näringsliv på plats, så kan det bara blomstra än mer. Satsa på hamnen, är min slutsats. Men satsa på att utveckla hamnen till en levande stadsdel. Inte bara ett bostadsområde.

Fega inte ut och säg det förväntade: ”vi börjar med att satsa på en försiktig förtätning…”

Tänk om, satsa på en rejäl förtätning — skapa en stadsdel med plats för ett levande liv. Konsultföretag som tillsammans med kommuner tittar på exploateringsområden saknar ofta både mod och fantasi. Det blir gärna lite ”cut and paste” — istället för att höja ribban och se möjligheterna långt bortom ”Luters gräns”.

Titta på Hammarby Sjöstads misstag, och gör inte om samma misstag

Hammarby Sjöstad bjöd redan från början på spännande arkitektur.

Vackra hus, enorma och frestande balkonger, fönster med sjökontakt osv.

Men redan första gången jag vandrade omkring där slogs jag av att gatorna inte ledda någonstans. De tog bara slut.

Var fanns mötesplatserna, torgerna, de kommersiella förtätningarna?

Tydligt är att ingen lyssnat på det som både de gamla grekerna och romarna kunde utan och innan. Människor vill ha platser att komma till och att mötas på. Platser där de kan se andra och bli sedda.

Vad är det vi charmas av på våra semesterresor?

De små torgen i bergsbyn, de vackra parkerna, avenyerna med det levande folklivet i Paris, de små caféborden utanför bagarna i Aten, torgen insprängda i Barcelonas gamla stad.

Var hittar du motsvarigheten i Hammarby Sjöstad. På Statoilmacken?

Vi har möjligheterna och vi har dem nu, frågan är om politikerna har modet?

Tänk ett hamnområde från den idylliska idrottsplatsen Farstaborg med ett levande gatnät med fräcka bostäder, i både nya hus och spännande och raffinerat ombyggda, gamla fabrikshus. Gator med handel, service och arbetsplatser.

Men också öppna ytor med mötesplatser och kanske en aveny som leder ned till hamnen och vattnet.

Till krogar, uteserveringar och caféer. Till konsthall och ångbåtar. Till butiker och verksamheter kring konsthantverk.

Kan vi dessutom göra verklighet av Ekobacken, som trots blinda försök till dikeskörningar av omdömeslösa politiker, vägrat att dö. Ett innovatörs- och entreprenörsområde med fokus på miljö, uthållighet och ekologi — så förstärker vi den intilliggande nya stadsdelens kraft.

Våga. Våga ta initiativ. Allt löser sig inte bara av sig själv. Förändringar behöver människor med visioner, mod, övertygelse och uthållighet. (Någonting som den här kommunen tyvärr ibland lider en alldeles för stor brist av.)

Jag skriver det åter igen:

Gustavsbergs Centrum måste naturligtvis också fortsätta att leva. Men våga rucka på de gamla tankarna. För det finns ingen som helst charm i detta område idag, med omdömeslösa fastighets- och markägare som ständigt låser varandras positioner.

Satsa på nya bostäder (varför inte rimliga ungdomsbostäder, uppblandat med seniorbostäder?), se till att kollektivtrafiken utvecklas, behåll Runda Huset, etablera en närservice som kan tjäna bostadsexploateringen osv.

Men se framför allt de andra möjligheterna: en gymnasieskola, ett högstadie med idrottsinriktning, ett unikt idrottscampus med allt från simhall, utbyggd tennishall, ishockey och konståkning, fotboll, badminton mm.

Men håll med om att det är hamnområdet som kan bli riktigt spännande.