Från vad, kan man undra. Bristande ansvar, eller bara inkompetens?

I ett näringsliv där ledande befattningshavare tittar på varandra och sedan uppfodrande ser upp mot tandlösa styrelseordföranden med uppmaningen: ”Har han så mycket, så skall jag också…”, frodas naiviteten.

Det blir aldrig så tydligt som nu, när en hel skara med tunga näringslivselefanter och lika tunga och klumpiga representanter från den andra sidan (t.ex representerat av facket) blir ertappade med uttänjda hänglslen och brallorna nere vid knäveckan. Rumporna bli osvikligt väldigt bara. Och föga vackra.

Ordförande skyndar till tveksamt försvar

Idag på morgonen så kan jag se en blek landshövding från Skåne, och tillika ordförande i AMF sedan 2003 redogöra för hur man hanterar pensionsavtal i AMF´s styrelse. Samtidigt som han intygade att han oskyldigt häpnar över hur stora beloppen har en förmåga att bli. (Samtidigt sitter han själv med pensionsbelopp värda över 40 miljoner.)

Wanja hade inte tillgång till alla papper …jaså?

Så lät det, det tveksamma försvaret. Som inte på något sätt friskrev eller gagnade Wanja, bara ställde henne i ännu mer tveksam dager. Tänker hon inte själv? Litar hon, i sådan här stora frågor, på en ordförande eller ett tillfälligt utskott i styrelsen. Och framför allt reagerar hon inte för beloppen i årsredovisningen. ”Hm, pensionsbeloppet är dubbelt så stort som den redan alltför orimliga lönen?”

Kan man med ansvar hantera 25 olika styrelseuppdrag — och dessutom vara LO-bas?

Omöjligt, skulle de flesta erfarna säga. Göran Thunström, ordförande, har 22 olika styrelseuppdrag. Kan dessa två med ärlighet och ansvar säga att de kan stå för alla de beslut som tas i de över tjugo olika styrelserna.

Eller är det i Wanjas fall fartblindhet, naivitet eller ett bra sätt att, utan att det syns, dryga ut inkomsterna från LO på ett lockande sätt. Girighet.

Girigheten ökar klyftorna i samhället. Klyftorna skapar konflikter. Är det vad vi behöver idag?

Ena dagen skäller man på rika bankdirektörer och andra dagen visar det sig att förmögna AMF-chefer är av samma skrot och korn. Girighet har blivit den starkast präglade egenskapen. Och mitt i alltihopa reser sig ”styrelsemedlemmen˝ Wanja Lundby-Wedin yrvaket på huvudet och säger: ”Det hade jag ingen aning om…”

Lurad, korkad eller sovande?

Vad hennes uttalande än lutar sig emot så är det genant, föga smickrande och har definitivt skjutit förtroendet för henne i sank för evigt. Hennes uttalanden i denna härva blir bara alltmer bisarra. Under 15 år har hon representerat LO-medlemmarna i AMF´s styrelse. Femton år med en icke föraktligt sidoinkomst i fickan. Hur många styrelsemöten har hon suttit på? Femtio eller sjuttio? Ovetande, aningslös — eller väl medveten och bara duckande?

Eller har hon inte brytt sig?

Pensionsvillkoren för AMF-chefen har ju stått där i årsredovisningen varje år. Med hög svansföring och ilskna utfall har Wanja likt en ilsken bulldog kritiserat det som hon nu under flera år har godkänt som styrelsemedlem. Men just nu har hon ingen aning…

Hon håller inte längre måttet, fallet blir långt och tungt. Sorry Wanja.

Jag försvarar inte giriga bank- eller industridirektörer, men inte heller inkompetenta och självgoda parter från LO

Var jag än ser mig om i dagens verklighet så ramlar de giriga höjdarna ned som övermogna plommon till marken. Världen står inför ett paragdimskifte. Industrier faller. Arbetslösheten ökar. Värden sjunker. BNP rasar.

De giriga syns alltmer tydligt i mängden. Det var på tiden.

Gustavsbergs Värdshus är en guldkorg — nu driven av en friskola

Länge har den fantastiska och anrika byggnaden i Gustavsbergs Hamn stått tom. Här har av och till under decennier drivits matservering av olika kvaliteter. Vem minns väl inte när Marcus Steinhauer var krögare och mattidningarna lovordade krogen med flera uppslags bildreportage. Men efter det att ett flertal krögare bedrivit tvivelaktig verksamhet, och det senaste arrendet slutade med polisrazzia — så har lokalen, men den mest fantastiska utsikten över Gustavsbergs Hamn, stått gapande tom.

En restaurangskola som driver en krog?

VTG – Värmdö Tekniska Gymnasieskola har nu tagit över Gustavsbergs Värdshus och driver det som restaurangskola. Eleverna i åk 2 och 3 arbetar praktiskt två dagar i veckan på värdshuset med bland annat lunchservering för allmänheten.

Vilken fantastisk möjlighet för dessa elever. Och vilket genialiskt initiativ från skolan. Helt plötsligt får hamnen ett nytt lunchalternativ i en fantastisk miljö och med gott om serviveminded personal. För 55:- serveras lunchrätter med allt från Gravad Lax till Wallenbergare med smör, bröd, salladsbuffé, bordsvatten och kaffe.

Bara att lovorda, eller?

Kan man idag verkligen erbjuda en lunch för 55:-?

Är man en krögare som skall leva på sin verksamhet är svaret självklart: nej.

Inte ens hos McDonalds kan du klara dig på en dryg 50-lapp om du vill ha sallad och kaffe efter maten. De alternativ där du närmare dig denna osannolikt blygsamma kostnad för en lunch, erbjuder oftast sämre mat än ett dåligt skolkök. Redan när lunchpriset ligger på 75:- är marginalerna extremt små.

Vad händer då med de krögare i hamnen, som skall leva på sin verksamhet — och betala löner till sin personal?

När ett sånt här nytt och trevligt initiativ dyker upp, dyker deras överlevnadskraft brant nedåt.

Tappet kommer omedelbart. Och det är självklart. Kan du äta en lunch 20-25:- billigare, maten är god, miljön är trevlig och du dessutom kan stödja ambitiösa och dukta skolelever så gillar du, som lunchgäst, läget.

Konkurrensen för hamnens övriga krögare, som alla förväntar sig skall hålla öppet året om, på lunchtid och kvällstid, vardag som söndag, blir naturligtvis extra kännbar under den tid på året så man kämpar för att överleva.

Bara elever och lärare, ingen personal

Undervisningen på skolan, den praktiskt tillämpbara, är ju till del själva verksamheten i krogen. En lysande krogidé, där personalkostnaderna blir närmast noll.

Inga kockar, ingen serveringspersonal, ingen köksmästare. Tacka sjutton för att lunchpriset kan sättas på en så låg nivå att en vanlig krog aldrig kan konkurrera.

Men är det möjligt, och är det sunt?

Möjligt, eftersom det är en friskola

Det finns, varken i skollagen eller i konkurrenslagen något som säger att en verksamhet av detta slag inte får bedrivas. Kommunen är skyldig att betala den skolpeng som fastställts för friskolan men kommunen granskar inte verksamheten. Det gör Myndigheten för skolutveckling och Skolverket.

Fastigheten ägs av en privat värd. Kommunen har ingen insyn.

Bra eller dåligt?

Naturligtvis sett ur skol- och elevperspektiv, så är det en otrolig möjlighet för elever och skolan att kunna driva en verksamhet och en utbildning på det här sättet. En professionell restaurang i hamnens bästa läge med sjöutsikt — och en miljö som en guldkrog i Stockholm. Och med nöjda kunder som får en billig lunch.

För de som uthålligt år efter år driver matserveringar i hamnen: Il Porto, Delselius Café Tornhuset, Bistro Gustavsberg och Restaurang Glashuset kan jag tänka mig att det är en mardröm. Och snart riskerar vi kanske att se hur de tvingas att i första hand stänga för lunch, dra ned öppettiderna och kanske till sist slå igen.

Bra eller dåligt för Gustavsberg och hamnområdet?

Fler aktörer, större utbud och fler alternativ är alltid bra. Men det får inte bli osund konkurrens, som istället för att  öka variationen och utbudet, leder till utslagning och dålig lönsamhet.

Jag undrar hur tankarna går i kommunen och i den stora grupp som idag sitter och arbetar med en plan för ”Hela Gustavsberg” – från Vattentornsbergets bostadsbyggande, via Ekvallens Idrottsområde, gamla Domuscentrum via förbindelsen nedanför kyrkan till hamnen och fabriksområdet?

Målsättningen är ett levande Gustavsberg, med bra bostadsmiljö, god närservice och ett levande socialt liv. Då får man inte slå ut de företagare som brinner för området och gör allt för att hålla öppet, erbjuda alternativ och tillsammans skapa ett brett utbud.

En knepig situation

För å andra sidan brinner jag själv ständigt för barn och ungdomars möjligheter att arbeta med entreprenörskap, egna verksamheter, genomföra idéer och kunna bevisa för sig själva att ”jag syns, jag finns, jag kan”. Och jag förstår vilken lycka det måste vara att driva en egen uppskattad krog.

Men jag kanske kan ifrågasätta skolledningens omdöme när det gäller att skapa osund konkurrens, utmanande prissättning och grund för verklighetsförankrad verksamhet?

Framtidsspanar och trendanalytiker

Det är just nu några av de mest spännande skribenterna och föreläsarna. Bengt Wahlström från Företag & Framitd AB, är en av de som jag läser och följer med mest respekt. I morse fick jag hans senaste nyhetsbrev där han slår fast att vissa sanningar faktiskt har rätt tydliga bäst-före-datum. Och det visar inte minst den senaste tidens utveckling och samhällsförändringar.

Tänk om våra egna kommunalpolitiker kunde vara lite mer vakna och engagerade

Tänk om de kunde inse vilka värderingar som kommer att styra val och lojalitet. Vilka samhällsförändringar som måste till för att skapa ett uthålligt och demokratiskt samhälle. Hur vi ska lyckas ta hand om våra unga – morgondagens samhälle. Istället för att trötta föra interna och prestigefyllda maktkamper inom den lokala politiken. Öppna ögonen. Slå upp era fönster och släpp in lite frisk luft.

Men framför allt: se till att ni tar ansvar för det som ni är valda för. Risken är uppenbar att ni inte kommer att sitta kvar vid nästa maktskifte annars.

Jag tänker göra allt jag kan för att sätta strålkastarna på det som jag tycker sköts dåligt i min kommun – Värmdö

Det trista är att det kommer att bli en hel del att sätta fokus på.

Vi ”äger” en kommun med oerhörda möjligheter, men vi sitter också med en vinglande politisk majoritet utan tydliga visioner och handlingskraft. En av kompetens och sjävförtroende dränerad förvaltning. Och däremellan ett gap av oförstånd och bristande tillit mellan förvaltning och politiker.

Här några reflektioner lånade av Bengt Wahlström som sanningar som kanske inte längre håller i längden. Någonting att fundera över vid förmiddagskaffet, för inte minst våra politiker. Fundera också över vilka sanningar inom vår kommun som håller på att förändras.

Gammal sanning: Antibiotika är bra och kan bota nästan vad som helst
Ny sanning: Antibiotika är problematiskt och får allt mindre effekt

Gammal sanning: Kärnkraften är farlig och ska avvecklas
Ny sanning: Kärnkraften är trist, men behövs

Gammal sanning: Man måste ta bra betalt för alla sina varor och tjänster
Ny sanning: Man måste ge bort nästan alla sina varor och tjänster gratis och ta betalt för några få, särskilt intressanta

Gammal sanning: Man måste ta bra betalt för alla sina varor och tjänster
Ny sanning: Man måste ge bort nästan alla sina varor och tjänster gratis och ta betalt för några få, särskilt intressanta

Gammal sanning: Bonussystem är bra och gör att företaget sköts bättre och tjänar mer pengar
Ny sanning: Bonussystem är dåliga och de enda som tjänar mer pengar är företagsledningen

Gammal sanning: Marknaden klarar sig bäst på egen hand
Ny sanning: Staten behövs för att kontrollera marknaden

Gammal sanning: Att ha städhjälp hemma är osolidariskt och för tankarna till forna tiders pigor.
Ny sanning: Städhjälp hemma är en välkommen möjlighet att få ihop vardagspusslet

Jag skulle kunna lägga till en del lokala sanningar som är nya. Och speciella för Värmdö:

Gammal politisk sanning i Värmdö: Stäng dörrar, undvik öppenhet, glöm transparans
Ny sanning: Skapa möjligheter för samarbete, insyn. möjligheter att engagera sig

Gammal politisk sanning i Värmdö: Mörka, ljug, dölj sanningen, förvanska beskrivningar av processer
Ny sanning: Satsa på öppenhet, ärlighet, inbjud till dialog

Gammal politisk sanning i Värmdö: Avvakta, ta inga starka ställningstaganden, lova inget
Ny sanning: Ge sammanhang, påvisa möjligheter, formulera målsättningar och visioner

Gammal politisk sanning i Värmdö: Sprid oro, var otydliga, förändra ställningstaganden
Ny sanning: Bygg förtroende, skapa förväntan, hitta en grund för tillit

Gammal politisk sanning i Värmdö: Formulera en urvattnad politisk pamflett
Ny sanning: Sprid trovärdiga, öppna, raka och ärliga budskap

Gammal politisk sanning i Värmdö: Dölj ansvarstagande, skyll på andra — gärna inom förvaltningen
Ny sanning: Presentera tydliga projektägare. Låt dem ta ansvar.

Gammal politisk sanning i Värmdö: Ta beslut ovanför alla huvuden, glöm gamla löften
Ny sanning: Ge medborgarna en möjlighet att vara med i kommunikationen — att få delta

Gammal politisk sanning i Värmdö: Den politik som funkar på riksplanet och i andra kommuner funkar säkert här
Ny sanning: Bygg politiken utifrån lokala behov, krav, önskemål och möjligheter

Jag förstår om en del av våra lokala politiker varken förstår eller vet vad de skall göra med de nya sanningarna. Men jag vet också att några har de nya insikterna. Och då kan jag avslöja den sista sanningen: de är dom som är morgondagens sanningar.

Anm: Mer sanningar, tankar och kloka ord på: http://www.trender.net/

Fem fotbollslag med 15-åriga killar kommer att mötas från klockan 17.30 till strax efter midnatt. Det är vi, Gustavsbergs IF FK P94, som står som inbjudande värdar och arrangör.

Det innebär att ett 40-tal föräldrar brett toast, handlat korv och dricka, bakat bullar och skänkt överraskande fina priser till vårt lotteri. Men det innebär också veckor med planeringar av laguppställningar, spelschema, regler, rekrytering av domare mm. Ett helt litet företag som får sin kulmen under lördagkvällen.

Sjuttiofem killar håller sig från andra aktiviteter, för att spela fotboll

Vuxna ledare och engagerade föräldrar väljer sporthallens miljö och en middag bestående av varm korv, kaffe och toast — framför chips, vin och Schlagerfestivalens första uttagning på TV.

I bästa fall innebär också turneringens ekonomiska resultat (håll tummarna) att säsongens planerade träningsläger i Danmark och sommar-cup i Halmstad blir så ekonomiskt rimliga aktiviteter som möjligt för varje spelare i vårt lag.

Ett minisamhälle samarbetar för de som skall ta över vårt framtida samhälle — ungdomarna

Det får mig trots allt att tro på framtiden. Att lätta på den mentala ”ångest-keps” som tränger på huvudet efter att ständigt bli matad med alla kraxande olyckskorpars mantran om dåliga tider, oengagerade ungdomar, bråk i centrum, långkonjunktur mm.

Jag tar ju ofta i lokala diskussioner upp idén om att göra om Domushuset, i Gustavsbergs Centrum, till en gymnasieskola, kanske tillsammans med ett högstadie med idrottsinriktning. Att utveckla Ekvallenområdet till ett unikt idrottscampus med allt från simhall, utbyggd tennishall, ishockey och konståkning, fotboll, badminton mm. Se till att vi bygger den omdiskuterade bandyhallen (som Stockholm såväl behöver) osv.

Sommartid kan skollokalerna utnyttjas som vandrarhem för träningsläger av olika slag, fotbollsskolor, arrangemang med sommarcuper etc. Värmdö skulle som kommun bli helt unik, med en sådan ungdoms- och sportsatsning. Kvällens Inomhuscup är ett bra exempel på behovet, parallellt med våra första inomhusmatcher ikväll så spelas Svenska Spels delcup i bandy på Ekvallens isbandybana som ligger i anslutning till sporthallen. Det är full aktivitet på inomhusrinken i samma område – och i tennishallen och simhallen är det fullt med tennispelare i alla åldrar och badande unga och gamla.

Jag ser fram emot kvällen. Och varm korv är inte dumt det heller.

Sjunga schlager kan jag göra själv.

Planarbetet i Gustavsberg påskyndas. Inte en dag för tidigt

Inom begreppet ”Hela Gustavsberg” har ett vinglande planarbete för de mest centrala delarna av Gustavsberg – från centrum ner till Farstaviken — bedrivits under flera år. Samtidigt har utvecklingen av fabriksområdet i hamnen aktualiserats då och då. Inte minst efter fabrikens önskemål om att få bygga en helt ny fabrik (ovanpå den gamla porslinstippen).

Nu finns det en startplan för omdaningen av Gustavsbergs centrum. Detaljplanen ska omfatta framtida lösningar för bostadsbebyggelse, centrumanläggning, parkområde, trafik och bussterminal. Syftet är att det gamla centrumområdet i framtiden på ett bättre sätt knyter ihop både det gamla fabriksområdet i sydväst, Farstavikens norra strand och bostadsområdena i nordost. Ett bra initiativ, men minst fem-tio år för sent.

Behöver vi verkligen Gustavsbergs Centrum?

Ett centrum som under den senaste tio års perioden knappast kunnat upplevas som speciellt trivsamt, levande och framgångsrikt. Domus har ett antal gånger bytt skepnad och krympt, ett centrum har etablerats där hyresgästerna far ut och in som bin i en otrivsam bikupa. Kvälls- och nattetid är det stendött.

Förutom när ungdomsfyllan visar sina mest tragiska sidor, det är slagsmål på den lokala krogen och aktiviteterna utanför mest består av mobiltelefonrån. Som någon slags helig ko och i ett osunt konkurrensförhållande med  ortens övriga centrum och den återuppväckta hamnen, så har man inom kommunen ritat och knåpat med alternativa planer för att gång på gång ge området en konstgjord andning.

Centrum igår och centrum idag

Gamla Gustavsbergs Centrum fyllde en gång en viktig funktion, såväl när det gäller service som socialt liv. Idag är de viktiga delarna två: ett unikt möjligt och unikt idrottscampus och en logistiskt viktig trafiknod. Möjligen också en del med ett mindre servicecentrum där konditori, Pressbyrån och en matbutik kan vara befogade.

Byggnadsmässigt är den enda intressanta byggnaden Runda Huset. Arkitekten till den originellt utformade byggnaden var Olof Thunström på KF:s arkitektkontor. I Gustavsberg fick han smeknamnet Thun-Olle. I Gustavsbergs runda kommunalhus fick Thunström förverkliga sin gamla dröm om en rund byggnad. Huset har under årens lopp med kommunhus verksamhet och som ett mindre kulturcentrum blivit en känd byggnad. Alla andra hus är ersätrningsbara.

Gustavsbergs centrala delar betraktas som ett och samma exploateringsområde

Ett område som omfattar centrum, fabriksområdet, Strandvik, norra Kvarnberget, Mariagatan, Ekvallen, Kråkberget och Vattentornsberget. Även en separat plan för Gustavsbergs fabriksområde ska antas. Processen går nu vidare för att så småningom ett detaljplaneprogram skall kunna läggas fram och slutligen en detaljplan med exploateringsavtal kan man förmoda.

Centrum och hamnen. Centrum eller hamnen?

Med hamnen menar jag då området från vattnet och Tornhuset upp till JM´s nya område Farstadal och den legendariska idrottsparken Farstavallen. Centrum kommer att växa med bostäder, men skall det också vara det kommersiella och sociala centrumet? Hamnområdet kommer också att växa, med både bostäder och verksamheter, men vilken typ av kommersiella verksamheter bör ligga där?

Skall hamnen bebyggas småskaligt, eller tål området en kraftigare exploatering att jämföra med Järla Sjöstad eller delar av Hammarby Sjöstad. Personligen tror jag att hamnen kan bli en ännu mer spännande miljö än både Järla och Hammarby. Varför? Jo, därför att i hamnområdet finns redan det etablerat som ett levande område behöver: mötesplatser.

Hamnen är ett område som redan idag har kultur, butiker och outlets, caféer och restauranger, miljöinslag av upplevelsekaraktär — samt inte minst en unik historia som fortfarande lever med Porslinsfabriken, Konsthall, Sanitetsfabriken etc. Kommer bostäder och ett nytt näringsliv på plats, så kan det bara blomstra än mer. Satsa på hamnen, är min slutsats.

Men är det antingen eller?

Nej, gamla Gustavsbergs Centrum måste också fortsätta att leva. Men våga rucka på de gamla tankarna. Nya spännande bostäder, se till att kollektivtrafiken kan utvecklas, behåll Runda Huset, etablera en närservice som kan tjäna bostadsexploateringen osv. Men se framför allt de andra möjligheterna.

Gör om Domushuset till en gymnasieskola, kanske tillsammans med ett högstadie med idrottsinriktning. Utveckla Ekvallenområdet till ett unikt idrottscampus med allt från simhall, utbyggd tennishall, ishockey och konståkning, fotboll, badminton mm. Bygg den omdiskuterade bandyhallen (som Stockholm såväl behöver) osv.

Sommartid kan skollokalerna utnyttjas som vandrarhem för träningsläger av olika slag, fotbollsskolor, arrangemang med sommarcuper etc. Värmdö skulle som kommun bli helt unik, med en sådan ungdoms- och sportsatsning.

Hand i hand

Gustavsbergs Centrum och Hamnen kan knappast helt byggas samman. Men däremot kan man skapa en sammanhållande miljö med hjälp av park och stråk. Men det måste vara trivsamt, som miljö uthålligt och upplevelsebart.

Varför inte skapa en skulpturpark med Lisa Larssons figurer i överskala. Alla gjorda i moderna material som tål att barnen får sitta på hundarna, du kan lägga armarna om axlarna på Lisas ängel osv. Det här är bara en av många idéer jag skulle kunna tänka mig vara realiserbara — och som också skulle förstärka kommunens varumärke. (Tänk bara hur många japanska turister som varje sommar skulle fotografera av sig själva bland Lisas figurer).

Lär av grekerna och romarna

De kunde nämligen skapa hållbara miljöer. De förstod att det i en levande miljö måste finnas både bostäder och verksamheter. Att det måste finnas platser där man kan mötas. Att varje gata måste leda någonstans. Att det fanns en piazza där du antingen kunde bli sedd, eller där du kan se på andra. Gustavsbergs Centrum med sin omstridda P-plats som mest liknar en härjad krigszon ”efteråt” är knappast den platsen. Och frågan är om det ens skall bli det?

Jag tror att andra saker skall göra att det gamla centrumet blir ”lagom” levande. Bra bostäder, en lagom närservice, skola, idrott, friskvård, Musikens hus, Bibliotek, kollektivtrafik etc. Och jag tror att det är hamnen som har förutsättningar att bli mötesplatsen.

Peter och vargen, eller en framtida plan?

Med spänning ser jag fram emot vad den utsedda gruppen kan komma att åstadkomma. I dessa tider kan vi behöva trovärdiga visioner som får oss att lyfta blicken och tro på framtiden. Sedan tror jag också att kommunen behöver lyfta blicken, sätta ned foten för utvecklingen av Gustavsberg, fastställa plan och sedan genomföra — och inse att Värmdö inte bara är Gustavsberg.

Ska vi utveckla vår kommun, måste det också gälla andra unika områden som Djurö, Ingarö och Norra Värmdö. När får vi se de visionerna?