En sådan här dag, när temperaturen kryper över 22 grader i skuggan längtar jag efter Kajsa och Restaurang Glashuset

Kajsa Åkerblom startade och drev under ett antal år en av Värmdös mest uppskattade restauranger. På bästa plats i Gustavsbergs Hamn, med uteveranda mot viken. Fortfarande kan man hitta spillror av Restaurang Glashusets på nätet under adress: www.restaurangglashuset.se – trots att pärlan i hamnen idag är förvandlad till en för det mesta stängd lunchrestaurang med en helt annan kvalitetsambition.

Lunchpärla, familjerestaurang och nöjeskrog

Restaurang Glashuset i Kajsas vård uppfyllde alla kriterier.

Gustavsbergs Hamn, där storstad möter skärgård, och där en industriell tillverkning av porslin fortfarande lever sida vid sida med yrkesverksamma konstnärer och formgivare inom keramik och porslin är värd en riktigt bra restaurang. Hamnen är idag en i högsta grad levande mötesplats för människor och kultur, människor och kulturer.

Men skulle kunna ha så mycket fler besökare, och mer liv. Bra caféer, barer och restauranger föder liv. Föder affärer.

Idag är uteserveringen tom och öde, restaurangen stängd och bommad varje kväll

Tala om att inte förstå vilka möjligheter som finns. Kajsa skildes från verksamheten när hennes och fastighetsägaren inte längre drog åt samma håll.

Sedan dess har Kajsa varit med om att etablera den fantastiska succén vid Nytorget – Nytorget Urban Deli. Ett mat och pratställe där man lyckats förena frukost, lunch, barliv och middagskrog tillsammans med saluhallstänk och närbutik.

Restaurang Glashuset har nedgraderats till Matateljén och lunchkrog.

Vem minns inte sommarkvällarna med vännerna på verandan?

Helgbrunchen, julbordet, nöjeskvällarna, stand up-veckorna… Kajsa, tänk om du ville komma tillbaka? Kajsa har inlett nya och mer spännande steg på sin karriär bland mat, vin, nöjen och folk.

Så ska man få Restaurang Glashuset att leva upp igen, måste nya idéer till. Och de finns ju nästgårds.

Bistro Gustavsberg är en alldeles utmärkt restaurang i hamnen

En restaurang vars verksamhet skulle må bra av att få kunna blomma ut bättre. Här finns en krögare med dotter som har en erfarenhet av bra mat, gott humör och gästvänlighet. Men som också har erfarenhet av att driva nöjes- och musikkrogar.

Varför inte släppa dem ansvar för Glashuset? De som kan – och de som känner för hamnen.

Dessutom: I Restaurang Glashuset finns en av Sveriges mest gömda Glashyttor

En publikmagnet, och en fantastisk resurs för våra glaskreatörer är stängd och bommad.

Som en juvel inne i restaurangen ligger Sveriges kanske modernaste glashytta. En miljoninvestering som ligger för fäfot! Vilken totalt outnyttjad attraktion, för krogen, för hamnen och för Värmdös turism.

Hur kan man först investera miljonbelopp och sedan bomma igen en sådan resurs? Fråga Dag Landvik.

Om jag fick ansvara för hamnens utveckling

Då skulle jag inse hur viktigt bra mat- och nöjesställen är. Jag skulle snabbt fatta var de allra bästa lägena finns, som är unika för hamnen. Därefter skulle jag vända mig till Bistro Gustavsberg och säga:

- Hörni Hinke och Sophie, vad säger ni om att ta ansvaret för Restaurang Glashuset? Mina krav är att ni skall erbjuda bra och prisvärda luncher, skapa en trevlig familjekrog och gärna ge den en nöjesprägel på helgerna. I gengäld får ni 75% hyresrabatt första året, 50% andra året och 30% tredje året. Lycka till!

Äsch, nu är jag ute och drömmer igen. Sånt här händer aldrig i vår kommun.

I Birgit Wahrenbergs varsamma och noggranna händer, med kärlek för kommunen, har tidningen utvecklats från en kommuntidning till en fristående ”skattkammare” med information som berör oss alla som bor och lever här.

Värmdö Journalen görs av människor som bor och verkar i kommunen. I sex nummer per år kan vi hitta frågor om kommunens planering, näringsliv, barn- och ungdomsfrågor, sociala verksamheter och föreningsliv. Men också om liv och leverne i Värmdö – både nu och förr i tiden. Här kan Värmdöborna komma till tals och här finns stora mått av intressant kommuninformation. Måhända i kanske inte den allra mest moderna lay out – men det är kanske det som gör att tidningen känns så ärlig.

Värmdö Magasin – med ett par år på nacken

Carin Carlsdotter Danell har med hjälp av en lokal redaktion som gillar Värmdö skapat ett trivsamt magasin för att få fler att upptäcka vår sköna skärgårdskommun. Personerna som porträtteras kan vara din närmaste granne och ställena tidningen tipsar om är aldrig långt borta.

Läsvärt, trivsamt och med en stolthet för och kännedom om vår unika kommun. Nu växlar redaktionen upp med samma service fast på webben. En hemsidan med nya inlägg och utflyktstips. Se: http://varmdomagasin.se/

Två tidningar med hjärta för Värmdö, och nu har denna skara utökats med ett glättat och trist standardiserat reklammagasin

Värmdö Paper – bara det engelska tilltalet i namnet känns malplacerat. Reklammagasinet produceras av Lidingöbaserade NewsFactory vars affärsidé är att ”skapa framgångsrika och kostnadseffektiva kommunikationsplattformar för företag, organisationer och offentliga institutioner”.

Jag tycker personligen bättre om tidningar som utgår från en vision, en idé och en redaktionell kvalitet. Inte bara strävar efter att ”erbjuda kreativa skräddarsydda lösningar för att koppla ihop säljare och köpare”.

Det här känner man med hjärtat när man bläddrar igenom Värmdö Paper, intill förväxling likt Täby Paper, Danderyd Paper, Lidingö Paper och Nacka Paper. Du hittar till största delen samma artiklar och inslag i alla tidningar (se nedan!). Förutom en del sidor med lokala tips och notiser.

Jag gillar inte tidningar, hur flinka producenter Lidingöbaserade News Factory än må vara, som utgår mer från att skapa smarta konstruktioner för annonsörer – än att skriva om det som vi läsare vill läsa.

Och en bra lokaltidning produceras alltid lokalt. En tidning för oss som bor och verkar här, och som engagerar oss i kommunen, skall produceras med kunskap och insikt – på Värmdö.

(Därför nämner jag inte Nacka Värmdö Posten, mäklarbranschens annonsblad, i detta sammanhang. Jag lovar att ta med dem i denna analys då de startar en lokalredaktion för Värmdö – på plats i vår kommun. Varför inte i Gustavsbergs Hamn? Och den dag som de vågar leva upp till sin roll som rotande och avslöjande tidning och ta tag i inte minst den politiska oreda som vi har i kommunen. Detsamma gäller för tidningen Mitti.)

Hur agerar då en kommun med två bra och starka lokaltidningar?

Stödjer kommunens representanter som kommundirektören, näringslivsdirektören, kulturchefen (om vi nu har någon?) och kommunikationsdirektören de lokala och ambitiösa företagarna på det sätt de vill påskina?

Med andra ord: samarbetar de och arbetar kommunen aktivt tillsammans med vår två inhemska tidningar

Hittar man möjligheter till att hjälpa varandra? För kommunens bästa. Eller gör man som Värmdö? Smickrade flirtar med backslickförlaget från Lidingö.

Konkurrensen är fri, men borde man inte som kommun värna mer tydligt om de inhemska entreprenörerna

Men jag är inte förvånad, just nu arbetar jag för fem olika kommuner och den här kommunen upphör aldrig att förvåna mig.

Men jag vill som skribent och engagerad kommuninvånare ändå passa på att ge min stora eloge till Birgit och Carin. Ni gör ett helsickes bra jobb!

Dag för dag under vintern så plogade man in allt fler snömassor och medföljande sand, salt, stenar, papper, ölburkar, hundskit och sopor på min tomt. För varje dag som den gulvita snön smälte bort så liknade min tomt alltmer ett smutsigt grusupplag på industrimark.

Snöhögen blev flera meter hög innan jag ilsknade till och kontaktade kommunen. Ingenting hände och jag gjorde då en miljöanmälan. Då fick jag svar från Leif Eriksson, Biträdande Samhällsbyggnadschef som tillskrev mig i egenskap av vägfogde:

”Jag beklagar dom olägenheter som uppkörd snö har orsakat er, vi skall idag fredag se till att detta tas bort samt vid upptorkad mark städa och komplettera med jord och gräsfrö. Vad gäller parkerade bilar efter vägen kommer marken att återställas och jordstenar eller liknade att läggas ut för att förhindra fortsatt parkering.”

Detta mailsvar kom den första april – och nu när sommaren visar sig från sin bästa sida ser det ut så här fint på min tomt:

Nu hoppas jag också att närboende bilägare förstår vinken, och inte använder tomt och dikesren som P-plats

Vägen är smal, trafikerad och numera också frekventerad av både äldre som ser och går illa och barn som springer fortare än de tänker sig för. Dessutom är det en hörna i en fyrvägskorsning.

Kommer jag få se gräset växa upp? Ber i alla fall att få tacka de ansvariga för snygg hantering av ärendet!

Ang. snö på tomt

LG.Nilsson

Jag beklagar dom olägenheter som uppkörd snö har orsakat er, vi skall idag fredag se till att detta tas bort samt vid upptorkad mark städa och komplettera med jord och gräsfrö. Vad gäller parkerade bilar efter vägen kommer marken att återställas och jordstenar eller liknade att läggas ut för att förhindra fortsatt parkering. Jag tillskriver er som vägfogde för Gustavsbergs vägförening som ansvarar för vägarna i området.

Hälsningar Leif Eriksson, Bitr. samhällsbyggnadschef, Samhällsbyggnadskontoret, Tfn 08 570 481 85

Imponerad, känns skönt att för en gångs skull få ge kommunen en klapp på axeln för snabbt svar och bra löften

Det som skall berömmas, skall rätteligen berömmas, sa en gång min gamle far. Lovar att publicera vårbilder i bloggen som verifierar att de kommer att hålla sina löften.

Nöjd samhällsmedborgare, föreningsmdlem och skattebetalare. Och van vid att hantera sociala media

I morse fick jag svar på att denna anmälan registrerats, det ska bli spännande att se hur lång tid det går innan någon hör av sig, innan någonting händer

Informationen kommer också att hållas uppdaterad på min blogg: www.oxon.se – då det på ett tydligt sätt visar hur ansvariga sköter sin kommunikation med sina medborgare, föreningsmedlemmar och skattebetalare. Kommunens svar:

Hej. Er anmälan har registrerats dnr.MIL 2011.1007. Handläggare över anmälningsärendet här på bygg-miljökontoret är Marie Sundbom. Vi har även vidare befordrat ert mail till varmdo.vatten-sopor@varmdo.se för åtgärd.

Med vänlig hälsning Eva-Marie Persson, Värmdö kommun, Bygg- och miljökontoret,134 81 Gustavsberg

Här följer en kopia på min anmälan:

Till den som det berör. Ärende: Miljöförstöring på privat tomt

Jag bor på Höjdgatan 10 i Gustavsbergs gamla brukskvarter. Jag har förmånen att ha en stor hörntomt, men en tomt där själva hörnet under de senaste åren har använts av andra som P-plats för hantverkare, byggupplag och nu avlastningsplats för snö, sand och sopor. Förmodligen ser ingen min tomts nedre hörnstolpe, utan tar hörnet för någon form av kommunal allmänning.

Ett år låg det vattenrör och byggmaterial helt plötsligt på tomten

Under byggnationen av den nya husen på Gamla Vägen grävde man helt plötsligt upp diket längs min tomt för att entreprenadmaskiner och hantverkarbilar skulle kunna parkera där – under ett år. Vilket i sin tur ledde till att en del av dem bekvämt istället körde upp sina bilar på min tomt. När jag påpekade detta så fick jag nya löften om återställande, framför allt av vägrenen. Tomma löften, visade det sig. (Vilket jag borde ha begripit med tanke på vilka de oseriösa byggherrarna var). Nu har det istället permanentas en P-plats längs tomtgränsen under vintern. Vilket orsakat att plogbilen inte kunna göra sitt jobb, och att det numera är livsfarligt för äldre och skolbarn som går längs vägen.

Så till snöhögen eller miljöförstöringen

Att det har fallit snö denna vinter råder ingen tvekan om. Och det har varit heta debatter om var man skall tippa av den upp-plogade snön – med tanke på hänsyn till miljön. Jag kan tala om var snön ligger. På min tomt (se bifogade bilder!)

Dag för dag har plogbilarna plogat in allt mer snömassor och medföljande sand, salt, stenar, papper, ölburkar, hundskit och sopor. För varje dag som den gulvita snön nu smälter bort så liknar min tomt alltmer ett smutsigt grusupplag på industrimark.

Så jag ringde kommunen:

Där fick jag prata med Arnold Compier, en trevlig man som lovade att kontakta ansvarig entreprenör – och bad mig skicka ett mail med beskrivning av det ”inträffade”. Det gjorde jag måndagen den 14 mars.

Därefter skickade jag ett påminnelsemail den 27 mars. Jag har fortfarande inte fått något svar eller förklaring.
Antingen har kommunen ansvaret, eller så har en enskild entreprenör ansvaret eller så har Gustavsbergs Tomtförening ansvaret genom en av dem anlitad entreprenör. Detta trodde jag att kommunen hade vetskap om.

Nu väntar jag med spänning på hur kommunen, entreprenören eller vägföreningen skall hantera mitt miljöproblem

För det är väl inte så att jag skall acceptera att upplåta min mark till nedsmutsade snömassor bara för att jag inte har något staket? Och det borde väl vara så att ansvariga entreprenörer både har omdöme och områdes- och tomtkartor? Eller?

När JM av misstag la upp byggmaterial på min tomt, städade de upp efter sig efter påpekande. La på sand och ny matjord och sådde i gräs. Detta förväntar jag mig att den ansvarige gör även i detta fall. Detta är vårt krav!

Detta mail är skicka till ”Miljö-Bygg”, Arnold Compier samt de i Gustavsbergs Vägförening som jag kunde finna mailadresser till

Informationen kommer också att hållas uppdaterad på min blogg: www.oxon.se – då det på ett tydligt sätt visar hur ansvariga sköter sin kommunikation med sina medborgare, föreningsmedlemmar och skattebetalare.

Med förväntan om snabbt svar från den det berör!

LG Nilsson, Höjdgatan 10, Östra Ekedal 1:43. Mail: lgsmail@telia.com. Mobil: 0705 916591

Fortsättning följer, garanterat…

Idag ska jag skriva om en snöhög. Det känns nästan förmätet under dessa japanska katastrofdagar. Men jag vill bjuda in er att följa konsekvenserna av snöhögen

Jag bor i Gustavsbergs gamla brukskvarter. Jag har förmånen att ha en stor hörntomt, men en tomt där själva hörnet under de senaste åren har använts av andra som P-plats för hantverkare, byggupplag och nu avlastningsplats för snö, sand och sopor.

Förmodligen ser ingen min tomts hörnstolpe, utan tar hörnet för någon form av kommunal allmänning

Ett år låg det vattenrör och byggmaterial helt plötsligt på tomten. När jag lyckades få tag i de ansvariga för det närbelägna entreprenadarbetet gjorde vi upp om att de skulle kunna få ha sitt material liggande där under jobbtiden, om de bara återställde marken. Och det gjorde de. Matjord kom på plats och det såddes en lämplig typ av vild/ängsgräs. Den delen av tomten såg fin och välvårdad ut.

Under det senaste året så har man mitt i de charmiga kvarteren runt mitt hus, byggt et område med nya radhus. De skarptungade beskriver dem som byggbodar med hundrastgård på taket. Måhända kanske inte skönhetsrådet tittade närmare på bygglovsansökan, det vill jag låta vara osagt.

Hur som helst, under byggnationen så grävde man helt plötsligt upp diket längs min tomt för att entreprenadmaskiner och hantverkarbilar skulle kunna parkera där – under ett år

Vilket i sin tur ledde till att en del av dem bekvämt istället körde upp sina bilar på min tomt. När jag påpekade detta så fick jag nya löften om återställande, framför allt av vägrenen.

Tomma löften, visade det sig. Vilket jag borde ha begripit med tanke på vilka byggherrarna var…

Nu har det istället permanentas en P-plats längs tomtgränsen under vintern. Vilket orsakat att plogbilen inte kunna göra sitt jobb, och att det numera är livsfarligt för äldre och skolbarn som går längs vägen.

Så till snöhögen

Att det har fallit snö denna vinter råder ingen tvekan om. Och det har varit heta debatter om var man skall tippa av den upp-plogade snön – med tanke på hänsyn till miljön.

Jag kan tala om var den ligger. På min tomt

Dag för dag har plogbilarna plogat in allt mer snömassor och medföljande sand, salt, stenar, hundskit och sopor. För varje dag som den gulvita snön nu smälter bort så liknar min tomt alltmer ett smutsigt grusupplag på industrimark.

Så jag ringde kommunen

Där fick jag prata med Arnold Compier, en trevlig man som lovade att kontakta ansvarig entreprenör – och bad mig skicka ett mail med beskrivning av det ”inträffade”. Det gjorde jag i måndags den 14 mars.

Nu väntar jag med spänning på hur kommunen eller entreprenören skall hantera mitt miljöproblem. Följ fortsättningen i min blogg

För det är väl inte så att jag skall acceptera att upplåta min mark till nedsmutsade snömassor bara för att jag inte har något staket? Och det borde väl vara så att ansvariga entreprenörer har områdes- och tomtkartor? Eller?