Den friande hovrättsdomen mot en 17-årig pojke som mejlade nakenbilder på sin 15-åriga för detta flickvän till sina kompisar skickar het fel signaler.

Till killarna säger hovrätten

”Vi står på er sida, tjejerna kan man ge sig på. Fortsätt plåta, gärna lite mer vågat och naket, grabbar. Vi håller på er.”

Till tjejerna säger hovrätten, lätt överlägset och med en axelryckning:

”Herregud, skulle vi straffa killarna för det här? Vi menar, ställer du upp och bli plåtad naken så får du väl skylla dig själv om bilderna visas upp i kompisarnas mobiltelefoner och sedan slussas vidare ut på pedofil- och sexsajterna. Det är väl inget att bråka om?”

Bilderna togs när 17-åringen och 15-åringen var ett par

När flickan ville göra slut hotade pojken med att mejla ut bilderna till alla sina kompisar och när man bor på en liten ort är det som att skicka bilderna till alla man känner. Utnyttjande och hot. Till och med dödshot.

Lagen skall skydda den enskilda individen, men…

Det är inte olagligt att lägga ut bilder på andra på nätet, hur integritetskränkande det än är. Att sprida nakenbilder av en person mot deras vilja, med ett förtäckt dödshot till, är nu alltså helt i sin ordning.

Sens moral:

Tjejen gick med på att bli fotograferad, det var först i efterhand som bilderna användes i kränkande syfte. Alltså helt ok.

Om du tar egna nakenbilder med självutlösare behåller du upphovsrätten till bilderna. Och kan stämma skiten av alla som publicerar dem. Upphovsrätten är alltså långt heligare än den personliga integriteten idag.

Tjejer. Skaffa er en egen kamera

Plåta de fåfänga korkade killarna, som lägger upp särade slidor som skrivbord på sina portabla datorer, som byter porrbilder med varandra över mobilerna – och som en brist på föräldraansvar skaffar sig en kvinnobild som kommer att snedvrida deras eget känslo- och sexliv för evigt.

Plåta dem nakna med deras skitiga tubsockor, håriga armhålor, slappa magar, rynkiga rumpor, knöliga pungar och små snoppar. Och skicka bilderna till varandra som avskräckande exempel.

Ibland skäms jag över att vara man. Och väldigt ofta undrar jag vad föräldrarna finns. Är de närvarande eller är de upptagna med att sexsurfa på nätet?

Folkpartiet i Värmdö har nu presenterat sina lokala toppkandidater till nästa val. Men på listan saknas kommunalrådet Peter Bondesson, 62.

Vem saknar honom? Politiker som saknas brukar man också kunna tillskriva förändringar, reformer och utvecklingar som bidragit till kommunens utveckling. Vad har Peter Bondesson åstadkommit?

Det jag kommer ihåg bäst var hans tillfälliga inhopp som ”skådespelare” i en reklamfilm för glasögonbågar. Jag har få gånger ens kunnat höra vad han har sagt i debatterna, och de få gånger jag har gjort det — har jag inte förstått vad han har sagt.

– Jag har i provvalet fått ett klart stöd från medlemmarna men väljer trots det att inte ställa upp i kommunen inför nästa val. Jag har tidigare haft funderingar på att eventuellt trappa ner efter denna mandatperiod. Nu tar jag tillfället i akt och släpper fram nya personer inför 2010 års val, säger Peter Bondesson i ett pressmeddelande. Och det är hela sanningen bakom avhoppet, säger Bondesson:
– Jag lämnar inga andra uppgifter än det.

Det är den där sista repliken som får mig att undra vad det verkliga skälet är

Men å andra sidan vad Värmdö desperat behöver är nya och kompetenta politiker, istället för den vilsna skara vi idag har i den sittande alliansen.

Kompetenta och engagerade. Politiker som innan de t.ex lägger ned den enda ungdomsgården för tvångförflyttning, tittar på konsekvenserna. Idag är ungdomsgården ”Ettan” riven, och marken (när jag morgonpromenerade förbi där i morse) har blivit infartsparkering och P-plats för det närliggande brf-husprojektet.

Det går inga politiker till historien för. Sådana dumskallar vill man istället helst glömma.

Borde inte Värmdö kommun värdesätta föreningsverksamheter som tar socialt ansvar och som också löser en stor del av kommunen behov? Njaä..?

Gustavsbergs Tennisklubb (GTK) bedriver en stor social verksamhet, som uppmuntrar folkhälsan — en effektiv idrotts- och motionsverksamhet för både unga och gamla av båda könen. Och vi gör det av egen kraft och med egna resurser.

Klubben har drygt 1000 medlemmar och är en av Sveriges 10 största klubbar (!). Men vi har bara 4 inomhusbanor med Plexipave-underlag och en utomhusbana med grus. Ingen annan klubb i Sverige har så få banor i förhållande till så många medlemmar.

Vi bedriver verksamhet för alla åldrar (från 3 år och uppåt) och kön. Juniorsektionen består av ca 400 aktiva juniorer varav 40% är flickor.

Vi växer också varje år med 100 medlemmar, vi har över 100 (de flesta ungdomar) i kö. Och fler kommer till – varje dag. Äldre som månar om umgänge, meningsfulla aktiviteter och hälsa. Unga som väljer tennis som ett alternativ där de knyter nya kontakter, både unga och gamla, hanteras med respekt och får vara synliga, kan prestera och tävla.

I sex år har vi haft behov av fler inomhusbanor.

Under lika lång tid har vi försökt att få förvaltningen och kommunens politiker att uppmärksamma vårt behov. Att se vad vi betyder för kommunen. Som mötesplats för ungdomen, som träffpunkt och aktivitetscentrum för de äldre, för folkhälsan osv.

Vi har gett förslag på hur vi skulle kunna bygga till befintlig hall (med egna medel!), vi har visat exempel på hur och var vi skulle kunna bygga en helt ny hall -kanske i kombination med andra racketsporter och som resurs för allt från innebandy till pensionärsdans.

Vi har haft möten på möten. Som alla lett till en och samma sak. Tystnad.

När vi först la fram ett förslag till tillbyggnad av den befintliga hallen, möttes vi av näsrynkningar från den då ansvarige arkitekten i kommunen. Det vägde tyngre att vår hall var ful, än vad vi uträttar i kommunen.

Strax innan hade kommunen lanserat begreppet ”Idrottsmiljoner”. Och för Ekvallenområdet innebar det att isverksamheten lyckades lägga beslag på merparten, vi fick en liten tveksam öronmärkning om att kanske få anlägga en utebana i området (som en motvikt till hockeyns 6-7 miljoners rink). Har det blivit någon utebana.

Tystnad.

Därefter lyckades vi blåsa liv i en tanke om att bygga en helt ny hall mellan Aspviksvägen och Simhallen. Men egna resurser och pengar kunde vi genomföra en professionell förprojektering som visade att vi inte skulle kunna hantera denna investering med egna medel. (Sprängning och markberedning skulle bli alltför dyr).

Tystnad.

Eftersom vi nu står inför det faktum att en detaljplan över Gustavsberg, att ta hänsyn till för en mer seriös diskussion om möjligheten till utbyggnad, alternativt nybyggnation av tennishall, kommer att dröja till november (sista informationen från gruppen som är ansvariga för ”Hela Gustavsberg”) — måste vi hitta alternativa lösningar.

Vi talade om att dels se om vi kunde ta ansvar (och få bruka) fler etablerade utebanor. T.ex den uppe vid gamla Försäkringskassan i Gustavsberg (mellan centrum och Ösby), som just nu verkar ”ligga” inom kommunens hyrda bestånd. En idé vi tog upp med kommunen med hopp om att i alla fall få till en diskussion.

Tystnad.

Då föddes en ny tanke för att lösa de akuta problemen.

1. Om vi nu av ekonomiska skäl inte kan spränga för och bygga en ny hall med 7-8 banor uppe intill Aspviksvägen inom simhallsområdet, skulle vi inte på den plana ytan på samma plats istället kunna få till en markberedning och göra två banor för en tillfällig tälthall?

2. Vad som krävs är en markberedning och färdigställande av två banor (kan till och med kompletteras av en utomhusbana).

3. GTK leasar för detta ändamål, med egna medel, en tälthall för två banor löpande år för år, tills dess vi kan planlägga och sätta igång ett tillbyggnads- eller nybyggnadsprojekt.

4. Enligt löfte från de tidigare ”Idrottsmiljonerna” har vi 400-500.000:- innestående, öronmärkta för anläggande av utebanor i området. Denna peng skulle då istället kunna läggas in i det nya projektet för en markberedning.

5. Fördelen med detta är att vi inom ett rimligt tidsfokus skulle kunna lösa våra kapacitetsproblem. Vi får en annexhall på rimligt, och för de minsta tryggt, avstånd från dagens GTK-hall.

6. När vi väl byggt byggt (alt. byggt till befintlig hall), har vi redan skapat en verksamhet (beläggningsmässigt) som från dag ett kan fylla den nya hallens kapacitet, vilket gör detta projekt mindre riskfyllt ur ekonomisk synvinkel att gå in i.

7. När tälthallen plockas ned, så kan den beredda marken användas till allt från parkeringsyta, utebanor eller aktivitetsytor passande i området. Dvs investeringen är motiverbar för kommunen.

Förvaltningen, i egenskap av Hans-Åke Antonsson, tyckte att det var intressant. Kommundirektören Magnus Hedenfalk lovade att vi skulle bli kontaktade för att se på — och förhoppningsvis lösa — detta.

Det var tidigt i april…

Tystnad.

Ingenting här och ingenting där. Var finns politikerna, de har väl krupit under några stenar som vanligt. Medan vi som vanligt arbetar för våra små och stora medlemmars bästa. Med en daglig verksamhet, med lägerresor, med träningar på andra platser, med tennisresor… Året om, från sju på morgonen till elva på kvällen.

Nu är vi ärligt talat förbannade över kommunens likgiltighet för vad vi står för och vad vi uträttar.

Det nya arbetet med detaljplanen har lagt sig som en våt och blöt filt över centrala Gustavsberg — där utvecklingen ligger i händerna på Villeroy & Boch, Dag Landvik och andra fastighetsägare och entreprenörer som kommunen inte har kraft och medel att styra.

Gustavsberg lamslås under tiden. Ungdomsgården ”Ettan” läggs ned till förmån för en lösning som gör att man radikalt tappar besökande ungdomar. Brutna löften från veliga politiker kantar icke-processen. Brottsligheten, skadegörelsen, vilsenheten och otryggheten sprider sig när varken politiker eller förvaltning signalerar att de tar ungdomarna på allvar — att de syns och finns.

Vi är idag med fyra banor den nionde största tennisklubben i Sverige. En av de tre största i Stockholm!

Med lika många banor till skulle vi kunna bli störst eller näst störst i Sverige. Vad skulle inte detta innebära för kommunens varumärke — ett begrepp som det kanske är dags för kommunen att börja tänka på och värdesätta?

Ena dagen finns det politiska löften och stöd för t.ex en bandyhall (som också skulle kunna vara ett profilskapande projekt för kommunen). Andra dagen förklaras det som helt omöjligt. Och kommunikationen däremellan är svajig — för att inte säga helt obefintligt.

Ingen återkommer. Ingen tar ställning. Ingen tar beslut. Ingen bryr sig? Måste man ta upp frågorna till allmän diskussion, måste man gå till media?

Var finns handlingskraften i kommunen? Finns den överhuvudtaget? Njaä..?

Nu hoppas jag innerligt att kommunen, men även politikerna, återkommer med ett förslag till dialog. Eftersom jag själv (och andra inom GTK) arbetar och är engagerad i andra kommuner än Värmdö, vet jag att ärenden inte behöver hanteras på detta likgiltiga och handlingsförlamade sätt. Jag hoppas och vill tro att detta kan ändra sig även i vår kommun.

Det är svårt att vara stolt över sin kommun idag. Och snart är det val igen…

Fem fotbollslag med 15-åriga killar kommer att mötas från klockan 17.30 till strax efter midnatt. Det är vi, Gustavsbergs IF FK P94, som står som inbjudande värdar och arrangör.

Det innebär att ett 40-tal föräldrar brett toast, handlat korv och dricka, bakat bullar och skänkt överraskande fina priser till vårt lotteri. Men det innebär också veckor med planeringar av laguppställningar, spelschema, regler, rekrytering av domare mm. Ett helt litet företag som får sin kulmen under lördagkvällen.

Sjuttiofem killar håller sig från andra aktiviteter, för att spela fotboll

Vuxna ledare och engagerade föräldrar väljer sporthallens miljö och en middag bestående av varm korv, kaffe och toast — framför chips, vin och Schlagerfestivalens första uttagning på TV.

I bästa fall innebär också turneringens ekonomiska resultat (håll tummarna) att säsongens planerade träningsläger i Danmark och sommar-cup i Halmstad blir så ekonomiskt rimliga aktiviteter som möjligt för varje spelare i vårt lag.

Ett minisamhälle samarbetar för de som skall ta över vårt framtida samhälle — ungdomarna

Det får mig trots allt att tro på framtiden. Att lätta på den mentala ”ångest-keps” som tränger på huvudet efter att ständigt bli matad med alla kraxande olyckskorpars mantran om dåliga tider, oengagerade ungdomar, bråk i centrum, långkonjunktur mm.

Jag tar ju ofta i lokala diskussioner upp idén om att göra om Domushuset, i Gustavsbergs Centrum, till en gymnasieskola, kanske tillsammans med ett högstadie med idrottsinriktning. Att utveckla Ekvallenområdet till ett unikt idrottscampus med allt från simhall, utbyggd tennishall, ishockey och konståkning, fotboll, badminton mm. Se till att vi bygger den omdiskuterade bandyhallen (som Stockholm såväl behöver) osv.

Sommartid kan skollokalerna utnyttjas som vandrarhem för träningsläger av olika slag, fotbollsskolor, arrangemang med sommarcuper etc. Värmdö skulle som kommun bli helt unik, med en sådan ungdoms- och sportsatsning. Kvällens Inomhuscup är ett bra exempel på behovet, parallellt med våra första inomhusmatcher ikväll så spelas Svenska Spels delcup i bandy på Ekvallens isbandybana som ligger i anslutning till sporthallen. Det är full aktivitet på inomhusrinken i samma område – och i tennishallen och simhallen är det fullt med tennispelare i alla åldrar och badande unga och gamla.

Jag ser fram emot kvällen. Och varm korv är inte dumt det heller.

Sjunga schlager kan jag göra själv.

Fritidsgården Ettan måste slå igen vid årsskiftet, på grund av att marken är såld. Redan i våras försökte oppositionen att väcka liv i frågan, för att säkerställa en bra lösning. Ett arbetsutskott hade varit en bra lösning, men si…

Så tycker inte sittande majoritet att man skall arbeta med kommuninvånarnas uppdrag.

På nämndens första höstsammanträde, den 2 september, presenteras så förslaget; Flytta fritidsgården till undermåliga lokaler i Kvarnbergsskolan. Handlingarna i ärendet kommer oppositionen tillhanda först torsdag innan mötet. Sena beslutsunderlag är idag alltid ett faktum, när det gäller alla viktiga frågor.

Jag är en politisk vilde.

Har röstat både till vänster och till höger. Har arbetat som rådgivare i kommunikationsfrågor åt både Carl Bildt och Gunnar Hökmark. Och jag har under de senaste åren haft förmånen att arbetat med spännade uppdrag åt borgerliga Nacka Kommun. Idag skäms jag över min hemkommuns egna politiska ledning.

Barn är som fåglar.

Sköra varelser, och vår uppgift är att göra dem trygga, nyfikna och flygfärdiga. I vår kommun verkar vi mer benägna att vrida nacken av dem.

Någon diskussion omkring alternativa lokaler och kostnader för dessa har aldrig förts i nämnden. Lokalerna i centrum ovanför Domus står tomma, Missionskyrkan mitt emot har också nämnt som ett alternativ.

Nej nu skuffar vi in ungarna i ett litet och slitet vaktmästarhus, de får deltidslåna en hemkunskapssal – och nu hänvisar man dessutom till att de även kan få vara i den redan hårt belastade sporthallen.

En sammanhållen ungdomsgård byts mot tre undermåliga lokaler i en trist skolmiljö. Välkomna till världen!

Tjänstemännen duckar.

Och medger suckande: ”Utbildnings-, kultur- och äldrekontoret anser att den föreslagna nya lokaliseringen av fritidsgården Ettan är sämre ur verksamhetssynpunkt. proVarmdo har för avsikt att göra vissa förbättringar av utemiljön. Trots detta är placeringen mindre lämplig med tanke på det mer perifera läget och det faktum att besökarna, åtminstone under den mörka årstiden, får en tämligen oupplyst och därmed kanske osäker gångväg till och från gården. I brist på bättre alternativ kan placeringen ändå
accepteras.”

Skäms Värmdö. Skäms politiker. Skäms nämndernas tjänstemän som accepterar detta.

Värmdö växer. Men vi tar inte vara på plantorna.

Varje år får vi i runda tal 1000 nya invånare i Värmdö.

En varning är på sin plats: flytta inte hit om ni har barn, de verkar inte vara välkomna här.

Ibland får man lust att starta ett eget parti.

Att konkurrera med de som är sittande idag kan inte vara svårt. Det handlar bara om att verka med hjärtat, tänka med hjärnan, handla med öppenhet och ha lite moral.

Det saknas det i vår kommun.

Det finns förmodligen inte en enda spegel i hela Värmdö som våra politiker törs spegla sig i just nu.

Som ett resultat av politikernas fagra löften om att 3-4 olika alternativ skulle läggas fram som en kompensation för att kommunen snabbt fick riva ungdomsgården Ettan, bidde det en tummetott.

Ett (!) enda, och dessutom ett dåligt, förslag var vad politikerna kunde presentera. Skulden för detta fick naturligtvis förvaltningen. Vilket är ett vanligt handlingssätt från politiskt håll när de själva misslyckas eller inte vill stå för sina handlingar.

Vad ungdomarna behöver är en plats ute i samhället, trygg och synlig.

En plats med ytor och möjligheter som visar att den vuxna världen ser dem, bryr sig om den och vill ge dem möjligheter.

Istället skjutsar vi nu tillbaka 3.500 ungdomar (uppskattat besöksantal första halvåret 2008) till skolmiljön igen. (Hur kul tyckte ni att det var, när ni var barn och ung?)

Så här skriver Ungdoms-, kultur- och fritidsnämnden:

”Utbildnings-, kultur- och äldrekontoret anser att den föreslagna nya lokaliseringen av fritidsgården Ettan är sämre ur verksamhetssynpunkt. proVarmdo har för avsikt att göra vissa förbättringar av utemiljön. Trots detta är placeringen mindre lämplig med tanke på det mer perifera läget och det faktum att besökarna, åtminstone under den mörka årstiden, får en tämligen oupplyst och därmed kanske osäker gångväg till och från gården. I brist på bättre alternativ kan placeringen ändå
accepteras.”

I brist på bättre alternativ…

Ett, säger ett alternativ var det ungdomarna fick. Vaktmästarbostaden och Uppehållsrummet/hemkunskapssalen i skolan var det man fick som kompenstation för en riven ungdomsgård. Inte ens en sammanhållande lokal. Och till hälften en lokal ”till låns” när annan verksamhet ej huserar där.

Jag får tokslag när Kommundirektören Magnus Hedenfalk och Produktionschefen Elisabeth Fredell beskriver delar av den möjliga verksamheten som ”viss café-verksamhet˝.

Är det inte så att det är ett ungdomscafé, alltid öppet, som borde vara hjärtat i verksamheten. Trots ”pysselrum” (ursäkta, men låter det inte mer dagis än ungdomsgård?), TV-spel och (återigen:) ”viss” IT/lan-verksamhet är det inte mötet med andra som är det viktigaste på en ungdomsgård?

Att få vara ung, någon, bland andra.

Är det så att kommundirektören, nämnder & co skäms för våra unga. Skjutsa iväg dem till någon plats där de inte syns eller är till besvär.

Har ni egna barn?

Ladda gärna ned de förslag till beslut som tas upp måndagen den 22 september 2008 kl 18.00 i ett extra sammanträde i Kommunalhuset, Skogsbo:

forslag-till-beslut.pdf och namndens-kommentar.pdf.

Eller varför inte gå dit och protestera. Tänk om alla de 2.500 ungdomarna kunde göra det. ”Här är vi, vilka beslut fattar ni åt oss? Knäppskallar!”