Är jag förvånad?
Idag satt de två poliserna i Tingsrätten på Scheelegatan 7 i Stockholm – som nu står åtalade för övergrepp mot min son, journalisten och bloggaren Jesper Nilsson efter det att han fotograferade dem vid ett ingripande de gjorde i Hornstulls tunnelbanestation förra året.
En sak är klar: de får behålla sina jobb även om de nu fälls av tingsrätten
Det har Polisens personalansvarsnämnd kommit fram till enligt ett yttrande som skickats in till tingsrätten. Ansvarsnämnden skriver dock att polisernas agerande är mycket klandervärt och att beslutet fattats med ”viss tvekan”.
Samma gamla visa upprepas återigen. Poliser och läkare får lite lättare bannor, men behåller samma ansvar, tjänster och befogenheter.
Jag följde dagens förhör där min son blev beskriven på två helt olika sätt
Dels som en vanlig, känslig människa med integritet och rättskänsla, och dels beskriven av ”the bad cop” som en spattig rättshaverist från den förhatliga vänstersidan, som uppträdde som om han mycket väl kunde vara en knarkare.
Jag är jävig, för han är min son
Men jag känner honom definitivt bättre än polismannen Carl Larsson, det är jag tryggt förvissad om.
Carl, en arrogant polisman med blott tre års yrkeserfarenhet bakom sig som i rättssalen gång på gång försökte mästra upp åklagaren, ofta uppfordrande påpekade att ”…jag vill tala till punkt!” och dessutom ondgjorde sig över bl.a polisens kvinnliga jurist som inte ville göra som han ville.
Utöver det var han ”väldigt intresserad av narkotikabrott”. Och kunde lätt se vem som var misstänkt muntorr eller ej.
Vid sidan av ”the bad cop” satt ”…the good cop”?
Låt oss åtminstone kalla honom för ”the good cop”. Det såg inte riktigt ut som om den två år yngre polismannen Martin Bergström trivdes i rättssalen. Han var mer lågmäld än sin kollega. Försiktigare i sina uttalanden och indikerade att det var hans kollega som varit den mer drivande (vilket man också kan se på min sons återskapade film).
Här har vi en polisman som förmodligen har en högre målsättning med sin karriär än att vara tunnelbanevakt, som tar sig igenom olika faser av karriären för att uppnå en högre position. Kanske åklagare eller något liknande? Kanske i pappas fotspår?
Lite bakgrund:
Det var förra året som Jesper fotograferade två poliser som höll på att kontrollera några ungdomars färdbevis vid Hornstulls tunnelbanestation. (Se DN.se!)
Eftersom min son under fler år aktivt debatterat frågor kring fri kollektivtrafik blir han naturligtvis intresserad när han ser att civilklädda poliser ”hjälper”, som han tycker, ett kommersiellt kollektivföretag att gripa möjliga plankare. Han fotograferar händelsen på håll – och blir då själv bryskt gripen.
Poliserna uppskattade inte fotograferingen
Polismännen vid Stockholmspolisens ungdomsrotel griper min son och hävdar att de ofredas. Situationen blir hotfull och Jesper anklagas för att vara påverkad av droger. Mot en vägg och blir fråntagen sin mobil, väska, identitetskort, bankkort mm får han till sist välja mellan att radera bilderna eller följa med till häktet för drogtest. Jesper valde att radera bilderna.
Väl hemma lyckades Jesper emellertid återskapa både de raderade bilderna och den raderade filmsekvensen som har kunnat användas som bevisning. Han la sedan ut hela förloppet på en blogg (se här!)
Detta fick de två poliserna att anmäla Jesper för förgripelse mot tjänsteman, ofredande och grovt förtal. En förundersökning om förtal och ofredande har dock lagts ned.
Åklagaren inledde istället en förundersökning mot poliserna och de åtalas nu för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel!
Se filmen (den hackar men visar ändå polisernas arrogans och hot!) Lyssna framför allt på tonfall och provokationer.
Det som upprör mig, som Jespers pappa, mest:
Det är den arrogans och provokation som poliserna visar och det hotfulla och uppskruvade tonläget. Poliserna bara väntar på att den ”misstänkte” ska reagera fel på deras provokation så att de kan sätta dit honom.
Jag är övertygad om att det finns bra poliser, många bra poliser som gör ett omdömesfullt och ansvarsfyllt arbete varje dag
Tyvärr är det rötäggen som märks mest. Man kan bara hoppas att rötäggens kollegor ser allvarligare på det inträffade än den tafatta personalansvarsnämnden. Och det är jag övertygad om att många gör.
Respekt för åklagaren!
Det är glädjande att sitta och höra dessa förhör när en knivskarp åklagare leder utfrågningen. Balanserat, korrekt och fruktansvärt professionellt.
Lika fånigt blir det när en av polismännens advokater under de sista minuterna meddelar att han pga av just inkommet underlag vill ställa ytterligare några frågor till Jesper. Det visar sig att advokaten fått dagens lösnummer av Aftonbladet (!), där deras journalist spetsat till sin versi0n.
Behöver jag påpeka, precis det min son svarade: ”det där får väl stå för Aftonbladets journalist? Jag har redan redogjort för min uppfattning.”
Spännande fortsättning med vittnen på fredag!
