Håller Gustavsbergs Hamns vision på att vittra sönder?

I veckans nummer av lokaltidningen Mitti tycker fastighetsägaren Dag Landvik att min kritik om hamnens uteblivna utveckling är orättvis. Han anser att han redan kommit en god bit på väg för att uppfylla den kulturella vision han hade när han köpte fastigheterna.

Jag överlämnar till hamnens besökare att i sommar själva bedöma om det är sant.

Sant är emellertid att fasaderna bokstavligen vittrar sönder

Huset som förbinder Tornhuset med anrika Packbodarna tappar bit för bit av sin fasad. Det ger inte bara ett ovårdat och ansvarslöst intryck av hamnen, det utgör också en ren fara för hamnens besökare.

Man kan tänka sig vad som kan hända om ett större stycke nedfallande bruk och puts hamnar i huvudet på någon, eller hemska tanke i någon barnvagn.

Av den som förvaltar hamnen kräver man ansvar

Precis som man gör av den som förvaltar ett kulturområde i en citykärna eller K-märkta enskilda fastigheter. Det handlar om fastighetsskötsel, vård av gräs och planteringar och skyltning. Men också vård av hyresgäster.

Frågan är vad hamnens hyresgäster tycker om slarvigt uppställda koner för att varna för nedfallande puts och bruk?

Låt mig först göra en sak klar: Gustavsberg har alla förutsättningar att kunna bli någonting helt fantastiskt i framtiden

Glöm gamla Gustavsbergs centrum, det kan möjligtvis bli en trafikcentral för bussar – med lämpliga servicefunktioner som Pressbyrån,  Apotek, Delselius alltid lika trevliga konditori och någon videobutik.

Idag hanteras Gustavsbergs Centrum av Genesta, ett oberoende fund management bolag med inriktning mot kommersiella fastigheter i Norden och Baltikum. De ska nog hålla sig till Baltikum, för vad de under de senaste åren lyckats göra med Gustavsbergs Centrum ska vi nog bara stryka ett stort, svart streck över.

Hyresgästerna flyger ut och in ur butikerna mellan snabb etablering, nedläggning och uppsägning, och kvaliten handlar mer om lågpris och utförsäljning än den moderna upplevelsebaserade närshoppingen och servicen.

Att centrum med sin livsfarliga och misskötta P-plats dessutom mer liknar Baltikum under sina värsta dagar än en vacker skärgårdsregion kan vi alla uppleva var dag

Gustavsbergs Hamn och den kommande Fabriksstaden – dvs utvecklingen av det gamla fabriksområdet är den stora potentialen

Eller skulle kunna vara det, om det inte satt fel fastighetsägare till det unika och kulturellt intressanta gamla fabriksbeståndet – Gustavsbergs Hamn AB med Dag Landvik som ”envåldshärskare”. Ett finansiellt läckande imperium som står utanför alla diskussioner om samverkan och samhällsplanering.

För några år sedan var visionerna stora om levande mässhallar, glashytta, Restaurang Glashuset, fler nya aktörer och målet att bli ”en mötesplats för människor och kultur”. Den sista frasen välbekant för mig själv eftersom jag under fem år arbetade åt Dag Landvik som projektledare – och formulerade just den visionen.

Idag ser jag med förtvivlan över hur fastighetsmäklare tar över de bästa lokalerna, verksamheter som glashyttan läggs i malpåsar.

Restaurang Glashuset, en gång en mötesplats med bra mat och folkliv på sommarens uteveranda, har blivit en kvällsstängd och usel ”kantinrestaurang”.

Hur många miljoner har läckt ut i intet ur Dag Landviks imperiums plånbok?

Uppskattningsvis så kostar de två hallarna – Gamla Porslinsfabriken och Glashuset – honom 4 – 6.000:- styck per dag, när det inte är någon verksamhet där. Multiplicera det med åtta års innehav gånger 365 dagar. Vad som än händer i lokalerna, tillför intäkter. Men likväl låter Dag lokalerna så tomma och chansera.

Undra på att han nu under ett halvår har haft en handfull balter boendes i den gamla fabrikens kontorsrum medan de, förmodligen konkurrenskraftigt billigt gentemot lokala hantverkare, renoverat delar av fastigheten. Om det sedan är tillåtet att upplåta boende i dessa lokaler, den frågan lär väl inte den konflikträdda kommunen ha ställt?

Hur etablerar man en ny stadsdel, ett nytt centrum och en ny mötesplats?

Man har en tydlig idé och vision. Och man ser till att leva upp till den. Bevisföra vad man sagt. Man sätter ödmjuka hyresnivåer tills de första hyrestagarna tryggt har hunnit etablera sig och tills marknaden börja upptäcka och komma till platsen.

Ju större besöksströmmar, jul fler bra aktörer, butiker, caféer och restauranger, desto lättare blir det att därefter sätta marknadsmässiga hyror. Och tjäna pengar.

Gustavsbergs Hamn AB och Dag Landvik gick den andra vägen

Man satte höga hyror från dag ett. Jag vet, eftersom min hustru drev en möbelbutik i hamnen under tre år – innan hon tvingades lägga ned för att inte köra privatekonomin helt i botten.

De som kan betala hyrorna är tydligen fastighetsmäklarna

Detta gäller både sunkiga Gustavsbergs Centrum och hamnen. Går man ned i Gustavsbergs nedslitna och tragiska centrum så möter man fyra fastighetsmäklare och ett otal bankfönster nedsmetade med fastighetsobjekt från en handfull mäklare. Tur är väl det, skulle en del säga, annars skulle det väl gapa fler tomma skyltfönster i centrum och dess lilla galleriagång?

Nu är också vårt vackra hamnområdet fullständigt invaderat. De vackraste butikslokalerna i de bästa lägena rymmer idag ännu fler fastighetsmäklare. Husman Hagberg har det strategiskt fina hörnläget i Glashuset.

Svensk Fastighetsförmedling har anrika fd Packbodens kanske bästa lokal.

Wallenbergs Fastighetsförmedling (fd ERA) ligger visserligen lite ”baskymt” mellan polisen och Hotell Blå Blom – men Bjurfors har nu lämnat den gamla kyrkolokalen ovanför Ekvallens Idrottsområde och flyttat in i Tornhuset, och hamnens kanske allra finaste lokal.

Efter att historiskt ha rymt post- och väntsal för ångbåten, den lokala polisen och under senare år turistbyrå, galleri och allra senast den charmiga butiken Tornhuset så kommer vi från och med nu möta ännu en mäklare där.

Dag Landvik har förmodligen upptäckt att han tjänar mer (förlorar mindre) på att hyra ut till kontor än andra verksamheter som butiker, kulturell verksamhet, gallerier, turistbyrå etc.

Tornhusbutikens verksamhet lär flytta in en tänkt galleria i Porslinsfabrikens hörnlokal där en klädesbutik just nu fyllt lokalen med liv en tid Det finns även tankar på att flytta in Gula Byggningens charmiga presentbutik dit. (Butikens nuvarande lokaler under konsthallen kanske fastighetsägaren får in mer hyresintäkter på genom att hyra ut som kontorslokaler? Eller varför inte flytta in ett par mäklare till även i Gula Byggningen?)

I centrum och hamnen har vi just nu runt åtta Fastighetsmäklare. Behöver vi verkligen det?

Alla trodde att räddningen var när Dag Landvik och Landvik & Dahl köpte de unika fabriksbyggnaderna i hamnen. Inklusive jag själv.

I fem år arbetade jag som konceptuell projektledare för Dag Landvik och Gustavbergs Hamn AB med att utveckla detta unika kulturområde. Från 2002 och fem år framåt lät vi bit för bit hamnen återfå sin forna stolthet.

Under 5 år formulerade vi visioner och påbörjade arbeten med renoveringar och etableringar i form av mässhallar, konferensytor, mötesplatser, konsthall, butiker, glashytta mm — och jag lärde mig vilka unika värden och vilken inneboende kunskap som finns i denna miljö.

Värden som man måste handskas varsamt med

För att åstadkomma en långsiktig och bestående framtida förändring i hamnområdet, så handlar det om tydlig riktning, men också ett engagemang från de fastighetsägare som finns där. Och efter  fem år blev jag orolig när jag förstod att Dag Landvik inte var medveten om att det var en process som också handlade om att tillvarata andra människors erfarenheter, kompetenser och engagemang.

Dag Landvik trodde till sist inte på någon annans kompetens än sin egen. Han ville inte heller värdesätta eller betala för andras engagemang och arbete. Processer stannade upp, organisationen löstes upp, tjänster halverades, medarbetare lämnade hamnen besvikna och stukade, den fantastiska Glashyttan stängde och Restaurang Glashuset förlorade sin krögare.

Dag tvingades efter ett antal interna kontroverser med Landvik & Dahl, som bl.a handlade om stora ekonomiska belopp och skulder, köpa ut sina partners för att själv ta hand om den framtida utvecklingen av de unika fastigheterna och verksamheterna i Gustavsbergs Hamn.

Det enda alternativet var att Dag trädde tillbaka och att Landvik & Dahl hade tagit över fastighetsbeståndet, vilket definitivt hade varit en bättre lösning för hamnen.

Gustavsberg innehåller Sveriges kanske mest spännande keramiska historia

En historia som också innehåller arbetarhistoria, facket kontra ett patriarkaliskt bruksvälde. Här finns alla delar från fattigungar till konstnärligt skapande, design och svensk industrihistoria. Vart tar detta arv nu vägen. Var får det sin plats i den framtida samhällsuppbyggnaden av centrala Gustavsberg?

Det glimmade emellertid till för ett tag sedan

Det var invigning av Företagarcentrum i Tornhuset i Gustavsberg. Ett ”centrum för samarbete mellan näringsliv och kommun, mellan arbete och politik”. I det bästa läge man kan tänka sig i Gustavsbergs hamn. Smakfullt och lagom trendigt inrett. Inte ens fulla två år efter att tankarna formulerats och sonderingar gjorts, var Företagarcentrum ett faktum.

Det viktigaste begreppet av alla för denna nya idé var samarbete – ett öppet, generöst och långsiktigt samarbete mellan kommunen, hyresvärden och initiativtagarna.

Idag talas det öppet om stora konflikter, massuppsägning och en omskakad verksamhet. Ej infriade löften, obefintlig kommunikation och förståelse mellan hyrestagare och värden är ett faktum. Egenföretagare söker sig därifrån efter bara någon månad.

Vad har Gustavsberg gjort för att få alla dessa usla fastighetsägare?

Vad har kommunen tagit för roll och ansvar i detta? Varför vågar ingen öppet stå upp och bli förbannad, engagerad och kritisera och ifrågasätta. Var står Värmdös näringslivsdirektör, nya kommundirektören, kommunikationschefen och politikerna för i den här frågan?

Det är knappt att man vågar ställa frågan, för gör man det får man ofta en knäpp på näsan som varandes besserwisser, elak och okänslig kritiker eller så blir det bara iskall tystnad.

Värmdö har ju knappast någon tradition av öppenhet, dialog och information

Inte ens våra lokaltidningar som Nacka Posten vågar göra en journalistisk granskning. De hyllar istället enstaka händelser i hamnen som att TV just nu spelar in ett av sina program i Glashuset som om vore det ett helt nytt genombrott i hamnens utveckling.

Nej, Nacka Posten är precis som Gustavsbergs fastighetsägare lika tacksamma över alla fastighetsmäklare, som de också lever gott på.

I senaste numret av NVP så var 21 av 74 sidor fyrfärgssidor med mäklarannonser – en fjärdedel av tidningen…

Till sist vill jag dock hylla de som trots allt bidrar till att göra stora delar av hamnen till en fantastisk plats:

De duktiga tjejerna bakom Gustavsbergs Konsthall, fantastiska Gustavsbergs Porslinsfabrik, Delsleius Tornhus-konditori, vår egen Sushi restaurang, de båda antikbutikerna, Keramikstudion, Hotell Blå Blom, Gustavsbergs Porslinsmuseum och alltid lika välsmakande Bistro Gustavsberg – samt alla butiker med kläder, prylar, glas och porslin.

Samt naturligtvis hjärtat och själen – alla duktiga konstnärer, designers och konsthantverkare i ateljéerna.

Jag vill också berömma den tilltänkta exploateringen av fabriksområdet och omvandlingen till en framtida Fabriksstad. De som arbetet med detta har gjort ett fantastiskt jobb. Jag ber att få gratulera.

Varje gång jag tar min dagliga 5 km promenad så möts jag av mäklarskyltar, i snödrivorna, i diken, vid tomtgränser. Och det är ju inte så att det kan vara visning 24 timmar om dygnet varje dag.  Jag trodde att dessa skyltar var en hänvisning för spekulanter på väg till en visning – under en timma eller två.

Nu kan man istället hänvisa skyltarna till samman sanitära olägenhet som papperskräp, godisomslag, cigarettfimpar och nattspyor

Men det är inte våra dikesrenar och tomtgränser som fastighetsmäklarna tar över i Gustavsberg.

Går man ned i Gustavsbergs nedslitna och tragiska centrum så möter man fyra fastighetsmäklare och ett otal bankfönster nedsmetade med fastighetsobjekt från en handfull mäklare. Tur är väl det, skulle en del säga, annars skulle det väl gapa fler tomma skyltfönster i centrum och dess lilla galleriagång.

Och jag kan väl i och för sig hålla med just nu, även om jag tycker att ett fastighetsmäkleri borde kunna ligga i andra lägen. De flesta kundbesöken sker via mäklarnas hemsidor – och idag sker den dagliga kommunikationen vid t.ex budgivningar och information allt mer via mobiler, smartphones, sms och läsplattor.

Nu blir också vårt vackra hamnområdet fullständigt invaderat

De vackraste butikslokalerna i de bästa lägena rymmer idag ännu fler fastighetsmäklare.

Husman Hagberg har det strategiskt fina hörnläget i Glashuset. Svensk Fastighetsförmedling har fd Packbodens kanske bästa lokal. Wallenbergs Fastighetsförmedling (fd ERA) ligger visserligen lite ”baskymt” mellan polisen och Hotell Blå Blom – men Bjurfors har nu lämnat den gamla kyrklokalen ovanför Ekvallens Idrottsområde och flyttar in i Tornhuset, och hamnens kanske allra finaste lokal.

Efter att historiskt ha rymt post- och väntsal för ångbåten, den lokala polisen och under senare år turistbyrå, galleri och allra senast den charmiga butiken Tornhuset så kommer vi från och med nu möta ännu en kader med mäklare där.

Anledningen?

Kan vara att fastighetsmäklarna klarar av att betala dyra hyror och att fastighetsägaren har upptäckt att han tjänar mer på att hyra ut till kontor än andra verksamheter som butiker, kulturell verksamhet, gallerier, turistbyrå etc.

Men hamnen då, som skulle bli ett centrum för konst och kultur? Tja, det får väl mäklarna stå för nu. (Suck!)

Tornhusbutikens verksamhet lär flytta in en tänkt galleria (?) i Porslinsfabrikens hörnlokal där en klädesbutik just nu fyllt lokalen med liv. Det finns även tankar på att flytta in Gula Byggningens charmiga presentbutik dit.

(Butikens nuvarande lokaler under konsthallen kanske fastighetsägaren får in mer hyresintäkter på genom att hyra ut som kontorslokaler?)

Eller varför inte flytta in ett par mäklare till även i Gula Byggningen?

I centrum och hamnen har vi just nu runt åtta Fastighetsmäklare. Behöver vi verkligen det?

Dessutom hittar vi en nionde mäklare i vackra och anrika Gustavsbergs Värdshus (!)

Av hamnens vision bidde det en tummetott och en överetablering av fastighetsmäklare, kan man lätt konstatera. Ingen mötesplats för konst och kultur. Mer en arena för fastighetsmäklare i full frihet…

Ingen har utarmat den nya skolan så mycket som fd militären Björklund!

En sak har jag lärt mig i mitt liv: Det mesta av det vi lär oss, lär vi oss utanför skolan. Ofta märker vi inte ens att vi har lärt oss det. Hur ska det då gå till när skolan ska skapa en fungerande och effektiv undervisning?

Det är när vi förstår hur saker och ting hänger ihop som vi minns och lär oss på riktigt. En bra lärare är en god berättare, är engagerad – och har en god ämneskunskap.

Skoldebatten idag har till mångt och mycket fel fokus, dirigerad av herr Björklund. För mycket snack om betyg, vilket inte alls avgör om lärandet är framgångsrikt eller inte. Prata istället om motivation och hur man får eleverna att verkligen förstå vad de lär sig.

Har jag någonsin under min snart fyrtiofemåriga yrkeskarriär visat upp ett enda betyg?

Icke, sa Nicke. Har jag lärt mig mest från skolan eller livet? Lust. lek och lärande hör ihop. Lärande måste inte vara tråkigt. Leken ett kraftfullt verktyg för lärande.

Tillbaka till stenåldern!

Björklund satsar på att minska utrymmet för individuella val som stimulerar och uppmuntrar. Han bantar de ämnen som stimulerar kreativiteten och innovationsförmågan (det som förmodligen kommer att bli Sveriges viktigaste näringar). Han satsar på ”kärnämnen” som kristendomskunskap – och vad ”viktigt” det ämnet är? Kristen fostran, jojo…

Det skall också bli hårdare tag, disciplin och ordningsbetyg. Ned med flumskolan? Ned med Björklund, säger jag. Skicka tillbaka honom försvaret. I skolministerns egna lilla värld har skolan förvandlats till ett slutet system där kopplingen till världen utanför försvunnit. Det är på en fundamental brist på kunskaper och underlag som babblet om ”kunskapsskolan” utformas. Mer mätmetoder, mer betyg, tillbaka till ”gå”. Och då blir alla oroliga föräldrar trygga.

I stället för att satsa på och utveckla sådan pedagogik som visat sig stimulera barns egen motivation och skapa sammanhang och mening i skolans undervisning gör man nu tvärtom. Skolan är en värld i sig, där barn och unga tillbringar väldigt mycket tid. Satsa på att göra denna tid så lustfylld och meningsfull som möjligt! Det handlar om att skapa en skola där eleverna lär sig att se sammanhang, där sökandet är lustfyllt och där meningen med skolarbetet är tydligt och inte en jakt på betyg. Detta leder i slutändan till verkligt lärande.

Mina barn, jag har fyra, har lärt sig mest utanför skolan. Eller i den eftergymnasiala utbildning de varit motiverade till att söka till. Och som inte alls har haft några liknelser med Björklunds tragiska bild av morgondagens skola.

Kognitionsvetaren Peter Gärdensfors, denna kloka man, har formulerat en önskelista till Jan Björklund, jag citerar här hela listan – med en övertygelse om att Peter Gärdenfors och jag vill samma sak:

1. Utgå från människans naturliga lärande

Skolans institutionella struktur med läroplaner, scheman och lektioner bygger på tradition och inte på vetenskap. Det finns ingen forskning som säger att denna struktur är den bästa för lärande. Det mesta av vad vi lär oss, lär vi utanför skolan. Därför bör man studera det informella lärandet för att bäst förstå hur skolans verksamhet skall organiseras.

2. Satsa på elevernas inre motivation
Det är viktigt att skilja mellan inre och yttre motivation. När man drivs av inre motivation gör man något för att aktiviteten i sig själv ger tillfredsställelse. När man styrs av yttre motivation gör man något för att det leder till något annat som är värdefullt men som inte direkt är kopplat till aktiviteten.

3. Låt eleverna uppleva att de har kontroll över sitt lärande
En av framgångsfaktorerna för datorspelen är att de ger användaren stor kontroll över förloppet men spelet är samtidigt en utmaning.

4. Satsa på förståelse i stället för på faktakunskaper
Debatten har kretsat kring elevernas kunskap – där kunskap ofta ses som att eleverna skall kunna återge en mängd fakta. Men en elev kan aldrig skapa fullständig förståelse av ett område enbart genom att lära in fakta – han eller hon måste tränga in i de underliggande mönstren och se hur kunskapsområdet hänger samman.

5. Använd IT för att öka motivation och förståelse
Datorerna har en stor pedagogisk potential som tyvärr är väldigt dåligt utnyttjad. Datorerna kan användas för att visa och berätta på nya sätt, till exempel genom olika typer av visualiseringar och simuleringsprogram.

6. Bredda lärarutbildningen
Jag önskar att lärarutbildningen omformas så att människans naturliga sätt att lära sätts i fokus. Resultat från modern psykologi, kognitionsvetenskap, hjärnforskning och speldesign måste in som en del av utbildningen.

Källa: Datorn i Undervisningen.

Att Värmdös politiska hagar mer är snurriga ankdammar lär väl inte överraska någon?

Road följer jag två olika skildringar av Värmdöcenterns årsmöte i måndags den 31 januari. Att partiet inte har haft lätt att hålla sams i den nya alliansen med det lika virriga moderatpartiet är allmänt känt. Man kan skratta åt eländet, men det är ett elände som påverkar vår kommuns utveckling och ekonomi. Låt oss tillsammans ”lyssna” på delar ur två beskrivningar av årsmötet.

Så här låter låter det när Henrik Paulsen Värmdö Cententerns tidigare ordförande berättar under rubriken ”Rapport från ett havererat årsmöte”:

(Efter en lång diskussion om fumlig formalia kring, om två betalda medlemsavgifter eller ej, händer detta enligt Henrik:)

”Det sagda fick 11+1 personer att lämna mötet, en majoritet således, och endast 8 personer blev kvar, en minoritet således. Trots att centerpartiet ska vara en demokratisk organisation, och trots att det stred mot stadgarna, så var det således en minoritet som på ett odemokratiskt sätt och med, den externe, ordförandens hjälp lyckades ”vinna”. Om det var någon vinst kan förstås diskuteras utifrån det förhållandet att åtminstone de 11 nu allvarligt överväger att lämna partiet/sitt politiska engagemang.

Enligt min mening visar det sagda på minoritetens avsaknad av det mest rudimentära demokratiska tänk. Med tanke på att en av de två justeringspersonerna var bland de som avtågade ska det bli intressant att se hur man hanterar denna situation. Om man väljer ny styrelse ska det även bli intressant att se om man är så oklok att man väljer den föreslagna ordföranden. Detta särskilt som personen ifråga, som bor på Värmdö, inte är skriven i Värmdö kommun utan i Stockholms stad, och därmed är en av alla de personer som utan att bidra till våra gemensamma kostnader snyltar på den skatt vi andra betalar till den kommun i vilken vi bor. Kommer detta ut till allmänheten, och den risken är nog stor, är det knappast något som är till fördel för det redan sargade partiet.”

Läs hela Henriks referat på en annan aktiv centerpartist blogg Stefan Mårtensson (länk)

Men läser man ”Hemmesta Hasses” (Hans Lindqvists) skildring på sin egen blogg så är det ett helt konfliktfritt anslag:

Under rubriken ”Värmdöcenterns årsmöte: Christer Malmqvist ny ordförande” skildras inga konflikter, inga beslut tagna av en minoritet, ingen presentation av en extern ordförande, inget hot om att 11 medlemmar allvarligt överväger att lämna partiet:

”I går genomförde Värmdöcentern sitt årsmöte. Ordförande för mötet var distriktsordföranden och riksdagsledamoten Kerstin Lundgren som föredömligt ledde förhandlingarna. Till ny ordförande valdes Christer Malmqvist, aktiv företagare och till vice ordförande valdes Annette Olofsson Fors också egen företagare. Övriga styrelseledamöter är Lars Alenfalk, Karin Nordblom och Hans Lindqvist. Christer Malmqvist, Karin Nordblom och Annette Olofsson Fors valdes till ombud på distriktsstämman i april och Hans Lindqvist valdes till ombud på riksstämman i Åre i September.”

För ordningens skull här en länk till ”Hemmsta Hasse” (länk)

Ska man för evigt ge upp hoppet om kompetenta politiker som med engagemang och öppenhet på ett professionellt sätt arbetar med det uppdrag kommunens boende har gett dem och betalar för?

Efter ett valet har vi kunnat följa hur Miljöpartiet makthungrigt blir buksvågrar med Moderaterna. Hur Folkpartiet förtvinar i alliansen. Och nu hur Centerpartiet tycks utrota sig själva med hjälp av interna konflikter.

Är det någon politiker som är intresserad utav att arbeta med det som de är tillsatta för? Och vem är den nya ordförande, Krister Malmqvist? Jag har bott och verkat i kommunen nu i 30 år och har ingen aning om vem karln är. Kommunikation sker alltid på mottagarens villkor, kom ihåg det, ni som är kommunikationsansvariga inom respektive parti. Om ni nu har några sådana.

Vad uträttar centerpartiet på Värmdö idag?

Irriterat har jag kunnat följa ”Hemmesta Hasse” och hans gelikar i en naiv kamp för spårbilar i kommunen. Hårresande. Samtidigt kan jag från min plats i styrelsen för Handelskammaren Nacka Värmdö konstatera att Värmdöpolitikerna står helt utanför den viktiga diskussionen om framtida kommunikationslösningar till och från Värmdö. Först har vi den inflamerade debatten om Skururbron där de moderata politikerna i Nacka är överens om en avgiftsbelagd Skurbro för att snabbt komma till skott. I ankdammens Värmdö så går samma poltiska parti emot detta!

Men framför allt har vi vägvalet till framtidens livsnerv som skall få människor att bo och arbeta i Värmdö – och att etablera företag här.

Hur skall den nerven leva. Här har Nacka enats om miljövänlig och volymmässigt vettig transport i form av spårbunden trafik först till Nacka Forum och därefter till Orminge. Var finns Värmdö i den dialogen.

I Handelskammarens dialog med SL, Landsting, Nacka Kommuns stadsplanerare som remissorgan är jag den enda representanten från Värmdö. Någon politiker eller tjänsteman från Värmdö har jag aldrig sett.

De verkar istället att inavlat sitta och kuppa på sina årsmöten. Finns det inga politikerutbildningar?

Han heter Alexander, och är född i min fantasi

Nu kommer den snart. Min tredje bok om Alexander. Efter ”Alexander och världens affär” och ”Alexander och världens ballong” kommer nu ”Alexander och världens grop”. Han bestämmer sig för att gräva världens djupaste grop, och vad händer?

Boken handlar som vanligt om att ingenting är omöjligt, men också om saknad och sorg. Lanseras på bokmässan denna månad. De två andra böckerna om min lilla ”sladdis” har nu varit ute i handeln i ett år. Köpta, lästa och uppskattade. Fina recensioner har jag fått, men mest har jag uppskattat mina barnbarns intresse för sin nya ”familjemedlem”. Han är välkommen till familjen Alexander.

Ofta får jag höra, när jag berättar om att jag skriver barnböcker, andra utbrista: ”Tänk det har jag också tänkt att göra…” Och kanske en del av de som säger så verkligen får chansen att debutera. Jag kan bara säga lycka till. För bara en promille av alla inskickade manus läses av någon på förlaget. Och ett stort svenskt förlag kanske ger ut högst ett tiotal barnböcker på ett år.

Med det vill jag inte säga att jag är speciellt begåvad och unik. Bara att det är en enorm tillfredsställelse att nu ha tredje boken klar. Att för tredje gången se en av berättelserna komma till liv. Mycket tack vare min begåvade illustratös Cecilia Johansson.

Man vill bara gråta åt hur eländigt det ser ut på t.ex Stockholms gator, broar och torg. Saggiga och halvt trasiga uselt utformade affischer överallt. Då måste man däremot faktiskt le åt dessa ”nytolkningar” nedan.

(Mer eller mindre beroende på var ens poltiska tillhörighet ligger.)

Som politisk vilde kan jag faktiskt le åt alla

Det har varit en spännande resa, som startade 2009. Nu är vi i mål!

Sverker Haraldsson, verksamhetsansvarig parkchef för Malmö Folkets Park, försökte steg för steg gradera upp den anrika folkparken med bättre aktörer, roligare attraktioner och ett innehåll av högre kvalitet. Parken rymde sedan ett par år nya mötesplatser som Debaser och Cuba Café vid sidan av legendariska företeelser som Amiralen, Moriskan och Far i hatten. Intill Nöjesfältet med sitt Tivoliområde, ville nu parken ersätta den gamla traditionella minigolfbanan med något häftigare.

Inspirerad efter ett studiebesök på Siggesta Gård utanför Stockholm sökte Sverker upp upphovsmännen till Siggestas uppskattade tematiserade bana ”Värmdö Runt”.

Jag har haft glädjen att vara med och skapa Siggesta Gårds ”Värmdö Runt”

Som mannen bakom idén till Siggesta Gårds tematiserade Äventyrsgolfbana fick jag uppdrag att ta fram ett förslag till Malmö Folkets Park. Jag hittar snabbt en bärande idé sprungen från det namn som först dök upp under mitt arbete med idén; ”Malmö i våra hjärtan”.

Banan skulle ta spelaren runt 14 olika platser som ligger nära Malmöborna ”egna hjärtan”

Min idé presenterades för Sverker Haraldsson med förslag på vilka platser som skulle tematiseras. Björn Ollner, arkitekt och konceptuell designer skissade därefter ut mina idéer. Banupplägget stämdes av med Hans Olofsson, som med 25 års tävlande i bangolf på högsta internationell nivå innehar den rätta kompetensen för att skapa professionella spelarförutsättningar.

Idén uppskattas av Malmö Folkets Park

En tidsplan formuleras med målsättning att kunna öppna banan sommaren 2010. Den gamla banan skall rivas, markens ska saneras och förberedas för den nya byggnationen. Parallellt börjar vi med ett researcharbete för att kunna välja ut de bästa underleverantörerna.

Banans tematiseringar skall tillverkas i betong, med effektytor av laserskuren rostfri plåt och kompletterande delar skall byggas i metall. Marknadens standardmodeller av hålskyltar förkastas och Hans Olofsson får i uppdrag att ta fram förslag på den senaste och bästa typen av konstgräs. Johny Forss från Nifo AB, som varit verksam inom bangolf sedan 1986, med bl.a tillverkning av betongbanor, får uppdraget att tillverka banans ikoner.

Erik Asp, Ingarö väljs som tillverkare av de specialdesignade hålskyltarna. Och Kennert Bomark, Golf Marketing Skandinavia AB får leverera konstgräset. Ytterligare en handfull utvalda leverantörer knyts därefter till projektet för att säkerställa högsta kvalitet.

Malmö Folkets Park köptes 1863 av Socialdemokratiska föreningen. 1947 hade parken 742.309 besökare. 1973 uppträdde Abba med 3.000 kronor som gage. 1991 förvärvar Malmö stad parken. 2004 har parken 850.000 besökare. Ett rekord som därefter slås år efter år för att parken idag med över 2,5 miljoner besökare per år ligger bland topp 5 av Sveriges turistattraktioner.

Nu hoppas vi på att de flesta kommer att pröva på vår nya äventyrsgolf  ”Malmö i våra hjärtan”. De tre invigningsdagarna 26-28 augusti talade i alla fall sitt tydliga språk: succé! Precis som tidningarna.

Tänk vad mycket roligt som jag får vara med om att sätta mitt namn på?

Vill ni följa hela projektet, ladda ned vår 48 sidiga bok om ”Malmö i våra hjärtan”. Ladda ned den här: malmö_case2010

Se dig om i din din omvärld. Den är tapetserad. Tapetserad med ytliga, flamsiga och platta budskap som inte ens når fram till yttersta spetsen av ditt hjärta. Fånigt leende, välkammade och ofarligt stylade politiker flinar mot dig runt om i miljön. Hur i alla fridens dar skall det kunna påverka oss väljare?

”Akta dig, jag har paxat den här platsen…”

Runt Sergels Torg stod Muffarna och SSU:arna och vaktade på sina affischplatser. Man fick stå och hålla i affischerna vid ett givet klockslag, men inte sätta fast dem förrän efter utsatt tid. Vad skönt att våra ungdomspolitiker har så viktiga uppgifter på sina späda politikeraxlar. Naturligtvis utbröt det ett omoget käbbel om vilka regler som gäller, när och var mellan knäppgökarna. Hur ska man kunna få respekt för unga politiker?

Årets valaffischer saknar bett, skriver DN

Handen på hjärtat har du någonsin sett en valaffisch ”med bett”? Det är lika svårt att minnas som att minnas en utbildningsminister som uträttat något bestående för skolan. (Vilket också kommer att gälla för dagens utbildningsminister herr Björklund!).

Och titta på de två affischerna ovan. Vad säger de er? Vad ger de er för hopp för framtiden? Att KD´s partiledare kan hypnotisera en struts. Och att det ser ut som om Lars Ohly från VPK knappt ”håller ihop”. (Har han inte alltid sett ut som en schlagersångare från 60-talet? Är det frisyren?)

Och vad begriper man av det här?

Vad i dessa två affischer ska få mig som väljare att slå till och säga: ”Det var som sjutton, det avgör mitt val…” Är det Maudes frejdiga attityd och plattityden i rubriken, eller är det Miljöpartiets obegripliga kretskort?

Vilka politiker får men egentligen sympatier för?

De som som ser klämkäcka ut, är religiösa, snackar skit om andra, skyller på förra periodens allians, lägger sitt resonemang på en högre abstrakt nivå? Handen på hjärtat, kära väljare: vilka politiker gillar ni? Vilka skulle ni kunna bjuda hem på en kvällsmacka, ta en fika med på stan eller nöta joggingsspåret tillsammans med? Reinfeldt, vår nya landsfader? Mona, mästaren på att slingra sig? Eller Maude, ständigt glittrande glad.

I själva verket kan man hänga upp sig på en butler i T-banan, en Toblerone, ministrar som köper svart arbetskraft eller sextjänster. Man kan ogilla rösten, att de röker eller att de bara ser så förbannat uppblåsta ut.

Glada, goa gubbar…

Frågan är om det inte vore bättre om man slopade alla dessa tramsiga affischer, och istället skänkte pengarna till hemlösa. Det skulle göra bättre nytta. För när det gäller att påverka valutgången, så tror jag att alla dessa affischer bara sper på vårt politikerförakt och oengagemang för hur valet kommer att gå. Skräp!

Man ser dem dessutom aldrig så här fånigt glada och välkammade på annat än valaffischerna

De ser mer slitna ut, är irriterade och det luktar rök om kläderna. Naturligtvis känner man igen Fredde och Mona, men vem är mannen med rondören bakom Mona? Baylan, vem är det? Före detta utbildningsminister, jaså. Och vad uträttade han under sin tid som utbildningsminister…? Hmmm.

Framtiden börjar i klassrummet

Visst, det är där Björklund lär dig att mössan skall av, mobiltelefonen vara avstängd, mamma och pappa skall sitta med om du inte sköter dig och att religionskunskap är viktigare är kommunikation och media. (Suck!). Och så detta förbannade RUT-avdrag, en tummetott som blir en valfråga. Men herre jösses! Att förbättra vår skola handlar om tre saker: resurser, kunskap och vision. Har jag någonsin träffat en skolpolitiker med dessa tre egenskaper? (Jo, faktiskt. Vår egen kommuns Annika Andersson Ribbing.)

Och hur ser affischerna ut på hemmaplan?

Jo tack, samma skräp här. Inför kommunalvalet finns det naturligtvis skäl att vara än mer tydlig, närmare verkligheten och mer lokalt förankrad. Slaget står ju på hemmaplan. Då duger inte urvattnade fraser som ”Vi älskar Värmdö”. Varför det? Och hur? Och vad innebär det? Att ansikten dyker upp även på kommunala valaffischer kan det finnas skäl till, det handlar ju om att de lokala väljarna skall känna igen de som de röstar på. För i bästa fall kanske det visar sig att det står för någonting som är positivt, utstrålar handlingskraft och engagemang. Vi ska titta närmare på de lokala affischerna och de lokala personvalskandidaterna under de närmaste veckorna. Inget parti skall undgå granskning.

Men var står du då själv LG?

Jag skulle önska att det fanns personval och samlingsregering. Jag har mina sympatier både åt vänster och höger, ibland i mitten och ibland hos miljöpartiet. Jag har som alla andra svenska gång på gång blivit sviken av politiska löften. Därför ser jag mest till kompetens och handlingskraft. Jag har respekt för vår nuvarande finansminister. Han har en bra erfarenhet, är utan prestige och tänker klokt. Jag har respekt för Maria Wetterstrands många ställningstaganden. Tycker att Björklund är en katastrof som utbildningsminister. Och lokalt anser jag att vi hade en bättre allians innan vi fick den borgerliga tramsgrupp som vi har idag. Men å ena sidan finns det en och annan som jag har respekt för inom centern och Folkpartiet.

Så ge upp att försöka placera mig

Jag skall fortsätta att vara en obehaglig kvissla i häcken på alla som inte gör sitt jobb som politiker.

Till sist vill jag bjuda på några affischer som är lätt modifierade (det finns fler på http://valaffisch.se/wordpress/).

De politiker som inte kan dra på munnen åt de här affischerna föreslår jag tittar extra noga på affischen längst ned. Det är nog den mest sanna valaffischen på den här sidan.

SVT säger nej till all produktplacering

Det efter att Kent Wennström, chef för programsekretariatet på SVT, sagt till media att det inte kan uteslutas att produktplacering är en möjlighet för public service att utvärdera.

”SVT är och ska vara kommersiellt oberoende, fritt från reklam och dolda köpbudskap i form av till exempel produktplacering.

Det är därför inte aktuellt med produktplacering för att finansiera SVT:s program” skriver SVT:s vd Eva Hamilton till facktidningen Journalisten.

Jag ger det beryktade ”fingret” till TV4 och alla andra reklameroderade kanaler som etern överrösts med!