Kan en gammal militär ta ansvaret för morgondagens skola?
Svaret måste uppenbarligen bli ett bergsäkert ”nej!”, efter att jag nu har följt stelbenta Björklund några år och i Almedalen igår. Vem hade det dåliga omdömet att lägga stora delar av våra barns framtid i hans händer?
I går kväll talade FP-ledaren tillika skolministern Jan Björklund i Cirkus Almedalen – tyvärr…
I går hade han ett gyllene tillfälle att visa upp att han mognat och växt ifrån sina luddiga teser om ordning och reda, keps- och mobilförbud. Han skulle ha kunnat säga att han nu bittert ångrade att han svamlat om att ta bort de nya, välmotiverade och fria tillvalsämnena– som visar att skolan närmar sig verkligheten istället för tvärtom.
Var är skolans framtida strategier och visioner?
Det är helt helt obegripligt att Björklund inte tog tillfället i akt och presenterade t.ex en nationell strategi för it i skolan. Vilket lyft för folkpartiets idag minst sagt tveksamma profil och alliansen skulle inte säga nej.
Vi väljare skulle helt plötsligt börja fundera över om inte Björklund nu börjar ta klivet in i verkligheten – utanför ”givakt och halt!”.
Lärare, elever och insiktsfulla pedagoger skulle älska det och utbildningsväsendet och vår nation som helhet skulle gynnas av det.
Men Björklund plockar ned serven till att som vanligt handla om betyg och om ordning och reda
Var i helvete finns visionerna? I och för sig har väl aldrig en enda militär haft någon fruktbar vision annat än att erövra till varje pris, men ändå. Växer karln aldrig upp?
I hela vårt avlånga land sitter räddhågsna kommunledningar (vi behöver bara titta på eländet på Värmdö!) och blundar för framtiden och utvecklingen. Enligt Telias nya enkät saknar två tredjedelar av kommunerna en it-strategi för en dator per elev. Lika många, två tredjedelar, motiverar ”sakernas tillstånd” med att de saknar budgetmedel. Samtidigt ser verkligheten helt annorlunda ut, utanför skolan, i hemmen, på arbetsplatserna och fritidsmiljön. Det är som Björklund lever efter teserna: ”blundar jag ser jag inte datorerna och då finns de inte”. Och ”skolan för sig, verkligheten och framtiden för sig…”
Nacka, Falkenberg, Haparanda m.fl är lysande undantag
Det är kommuner som visar att en it-satsning mycket väl ryms inom ramen för den vanliga skolpengen. Vad som krävs är insikt, visioner och konsensus för att besluta nya prioriteringar. Att detta uppenbarligen saknas går ut över eleverna och utbildningen. I det stora också över den övergripande utbildningsnivån i landet — och i slutänden över Sveriges konkurrenskraft.
Konkurrenskraften och kvaliten blir inte starkare för att min son tar av sig kepsen och stänger av mobilen
Låt mig citera lite från Hans Renman, grundare av den framgångsrika skolan YBC i Nacka när han rapporterar från sitt besök i den amerikanska delstaten Maine:
”Det är så uppenbart att hela delstaten Maine har fått ett lyft av det stora 1:1-projektet. Lärarna är så stolta. Skolorna har självförtroende. Rektorerna är trygga i vad de håller på med. Och eleverna är engagerade och självständiga. Här lyser problemet med High School drop outs med sin frånvaro.
Elever och lärare har egna MacBooks med fulla admin-rättigheter och med en del special-grejer i, t ex specialprogram som Photoshop. Eleverna ansvarar själva för att ordna med regelbunden back-up
- Och de använder datorerna jämt! ”The machines are really a part of them!” som rektorn Ted Hall sa idag. Även i en del ämnen som man ibland hör lämpar sig sämre för 1:1 finns datorerna alltid närvarande, t ex i fysik (t ex till simuleringar och labbar), matematik, Arts, osv.
En av lärarna jag mötte idag sa: ”Numera är vi lärare…
- Mycket mer produktiva!
- Mycket mer effektiva!
- Mycket mer förberedda!”
Och en elev sa:
”We work harder with the lap tops. – But before the lap tops, work was harder!”
Jag har under tio år suttit med i styrelsen fär Lemshaga Akademi
Det är den framgångsrika friskolan på Värmdö som kommunen ofta inte ens nämner i sammanhang som betygskvalitet. Trots att skolan hamnar bland de främsta i landet. Varför får då våra elever bättre betyg än eleverna i andra Värmdöskolor?
En av anledningarna är att skolan har en vision, en annan att vi lyckats rekrytera de bästa pedagogerna en tredje att vi inte, som Korpral Björklund, blundar för framtiden och vad som krävs för att våra elever ska kunna vara redo att möta den. Utan vi planerar för den. Bl.a genom att ha en genomtänkt IT-strategi.
Kanske därför som vi idag också står helt utanför den infekterade skoldebatt som första i kommunen? Vi har inte de problemen, helt enkelt.
Vad oroar våra elever? Det minsta som ororar dem är att de ska få ta av sig kepsen för korpral Björklund!
Statens FolkhälsoInstitut har i en gigantisk studie intervjuat hela 170 000 st 6:or och 9:or i landet, och deras svar är entydigt:
Alkohol, missbruk, mobbing, oro för arbetslöshet och rädsla för framtiden är faktorer som skapar stress och en negativ livssituation. Skolor och kommuner som är bra på att skänka framtidstro och en positiv syn på livet ligger i topp.
Björklund hade chansen igår. Nu har för evigt visat för mig att han borde få underkänt och gå om några klasser! Höger om, marsch in i skamvrån!
