Månatligt arkiv för november, 2009

Bland det mest fantastiska jag har fått vara med om att skapa

Audiorama är en tuff och lång resa — men så oerhört spännande

Audiorama är, som ni som följer min blogg vet, en helt ny teater på Skeppsholmen (vi får nyckeln till vår lokal den 1 januari 2010). Teatern blir ett audiotorium för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning på Skeppsholmen — i lokaler som bär på någonting rent magiskt.

lokalen

Audiorama kommer att ligga på Skeppsholmen tillsammans med Teater Galeasen och Moderna Dansteatern i Mindepartementet- och Torpedverkstaden, som förvaltas av Statens Fastighetsverk. Renoveringen är snart klar med planerad inflyttning januari 2010, första publik till våren 2010.

Audiorama blir ett rum och en mötesplats för lyssnardramatik, ljudkonst, högtalarbaserad konstmusik samt mediespecifik ljudkonstforskning som idag saknas i Sverige och Norden. Kanske i hela Europa. Ett mycket viktigt och dominerade inslag i Audioramas verksamhet kommer att fokusera på bl.a mångkulturella produktioner för barn- och ungdomar upp till 18 år.

Redan innan vi satt nyckeln i låset på dörren har alltså spännande verksamheter startat. Intresset för vår verksamhet är stort från alla håll: Musiker och kompositörer, författare och regissörer, lärare och pedagoger m.fl. Just nu har vi, förutom den rent praktiska processen med finansiering och byggnation fokuserat oss på två verksamhetsgrenar.

blick

Audiorama UNG:

Vi arbetar intensivt med utvecklingen av barn- och ungdomsverksamheten tillsammans med konstnärliga rådgivare. Genom att producera lyssnardramatik för en ung målgrupp vill UNG genom en estetisk ingång, väcka frågor kring demokratiska ämnen som exempelvis jämställdhet och integration. Skapa en teaterform som tar hänsyn till barn och ungdomars specifika konstnärliga önskemål och behov — vi kan erbjuda att ett nytt intresse och nyfikenhet kring skapande processer och delaktighet föds.

Audiorama Ars Acustica – ny verksamhetsdel för hörspel och ljudkonst inom elektroakustik musik föds:

Vi kommer att skapa ett upprop med en tävling för Nordens konstnärliga högskoleutbildningar — särskilt inom musik. Men sikte av en presentation av vinnande verk på Audiorama hösten 2010:

• Formen är öppen. Inom spännvidden mellan dramatik, hörspel, ljudkonst och musik
• Vi efterlyser originalverk för Audiotoriet, dvs mediespecifika verk.
• Verkens längd skall vara 15-20 min
• En jury med sex utvalda personer utses
• Uppropet går ut till skolor i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Åland

performance

Audiorama Ars Acustica Backstage

Med detta som grund kommer vi under 2010 också att starta ”backstage-kvällar” för hörspel och ljudkonst inom elektroakustik musik. Dvs en ”öppen scen” för utomstående som får testa sina verk i våra system och i vårt Audiotorium. Med möjlighet att uppföra detsamma för publik. Namnet på verksamheten blir Audiorama Ars Acustica i enlighet med den tyska def av uttrycket för akustik art.

Vi har inte vår lokals nyckel i handen ännu. Men det går inte att stoppa processen. Intresset är så stort. Audiorama är fantastiskt!

Vill ni följa vår utveckling, gå in på: www.audiorama.se

St Eriksgatan 1. Lägg adressen på minnet

sign

Har du någon gång upplevt känslan av att hitta din egna lilla krog?

Det är en känsla som ofta brukar infinna sig när man semestrar utomlands. Den där lilla grekiska bodegan, som du tror att ingen annan har upptäckt före dig, den »hotta« lilla baren i de nyupptäckta men samtidgt lite skrämmande kvarteren i New York eller den varma, familjära kvarterskrogen i Paris.

Du vet det där lilla anspråkslösa stället där några bord och stolar står lite tillfälligt uppställda utanför restaurangen som om de ville säga:
– Vill du slå dig ned en stund?
– Vad vill du ha, en latte eller en värmande soppa eller vill du och din kära ha en hel liten kärleksmeny?
Dörren till krogen brukar stå på glänt och där innanför mellan, de inte alltför många, borden vandrar krögaren tryggt med ena ögat på köket, det andra på den lilla vinbaren och det tredje bevakar om gästerna har fått den uppmärksamhet de förtjänar.

food

Den ensamma kvinnan i hörnet har börjat kvällen med en Crostini a la Toscana. Kycklingleverpastej och olivtapinad

Familjen med den lilla sonen har alla valt olika varmrätter. Mamma en grillad ryggbiff med rört kryddsmör, ruccola och klyftpotatis., pappa en fisksoppa med aioli och den lilla sonen, överraskande nog, njuter med salig min sina Moules mariniere med pommes frites.

De två äldre männen, kanske ett par, som ännu ej fått sin mat, saluterar med varsitt glas rött, som lyser som bärnsten när glasen sveper förbi det levande ljuset på bordet.

Krögaren ser till att dottern fångat upp den senaste beställningen och att kocken förberett zuccinitimbalen till den helstekta oxfilén. Samtidigt som han ömt betraktar sin hustru som hamnat i en levande diskussion kring konsten av att njuta ett vin med det stora sällskapet närmast baren.

Atmosfären är familjär, tempot väsentligt mycket lugnare än i närbutiken, du köpte kvällstidningen i runt hörnet

Du andas ut, sjunker ned på en stol och upplever helt plötsligt att leva i nuet. Ditt sällskap vid bordet utökas ständigt under kvällen med kända och kära ansikten. Det är som det ska vara på en korg som präglas av gemyt: »Herr krögare, kan vi få en stol till?«

Det är då tanken slår dig, den här krogen ligger ju faktiskt inte i Paris. Utan på Kungsholmen. Och namnet är så genialiskt självklart att du inte kan missa adressen: Restaurang & Vinbar S:t Eriksgatan 1.

interior

Ett tiotal bord på ett rutigt före detta butiksgolv

Långt från alla estetiska restaurangpalats där inredningen och trenden är viktigare än doften från köket. För här doftar det från köket: Vin, vitlök, saffran, must och känsla. Medelhavs och franska klassiker föds dagligen i det ambitiösa, men inte pretentiösa köket. Vinlistan förändras från vecka till vecka, med en förvånande insikt över vad som är på väg att bli klassiker.

Ost och portvin i baren?

En espresso och kvällstidningen i en av fåtöljerna? Middag med mamma på torsdag? Hela familjen på söndag? Eller bara du och din kära en helt vanlig vardagskväll då känslolivet och kärleken behöver sin efterlängtade påfyllning utan att plånboken skall dräneras helt.

Hemtrevlig, är ett slitet och urvattnat ord att sätta på en krog. Favorit, likaså. Men vad sätter man för ord på en krog där man alltid känner sig välkommen – på ett anspråkslöst sätt. Där man efter ett besök tycker sig börja lära känna krögarparet. Där man överraskas varje gång man får menyn, för att vänja sig vid att alltid hitta något nytt. Där man ständigt blir imponerad över guidningen i vinvärldens mysterier.

En krog som man alltid lämnar lite mer nöjd, än man förväntade sig att göra. Kanske det är så enkelt, att man kallar den för »sin egna lilla krog?

Igår var jag där. Igen

Njöt av Sniglar Provencale och underbara lammracks. Och naturligtvis en chokladmousse, så god som bara den bästa kan smaka. Lagom till cappuccinon så klev tre medelåldersmän upp och riggade trummor, bad och gitarr. Och därefter lät de oss, på lagom hög ljudnivå, njuta av gungande swamprock á la Tony Joe White och Creedence. Blundade du, kunde du lätt tro att du satt på ett hak i USA´s södern.

Så kan en lördagkväll avnjutas istället för att sitta framför en plattskärm som matar oss med CSI från i snart sett varje jävla amerikansk stad, reality- och såpaserier som är lika falska som ett ostämt piano, arga snickare och fjantiga bögar som förolämpar vanliga människor och tvingar på dem inredningar som måhända ser kul ut på TV men ingen kan bo i, nyheter som dag för dag rapporterar om en osund och skenande bostadsmarknad och ständiga hot om bostadsbubblan.

Får jag en cappuccino till, tack. …och du ta med en chokladmousse till också.

Alldeles oavsett Vattenfall…

water

Snacka om att bränna upp ett varumärke på tre dagar

Vad vd´n Lars G Josefsson åstadkommit under sitt snart tioåriga ledarskap är en ett företag med tydligt börskomplex. Men man är faktiskt ett statligt företag. Tro det eller ej. Ett statligt företag som med en rad gigantiska affärer signalerat att man prioriterar tillväxt. Man har hamnt i miljöbråk — inte minst genom satsningen på kolkraftverk i Tyskland och Polen.Hur man än försvara sin strategi, så har man genom sättet man hanterat frågan på tre dagar fått varumärktes värde att halveras. Minst.

Lyxputtar

Som alla sgtorföretag så har ersättningsnivåer och lyxkontor varit på tapeten. VD´n hade förra året 12 miljoner  i lön plus å miljoner i pensionsförmåner. En löneökning med ca 40% från året innan. Undrar på att det finns folk som blir uppretade. Och huvudkontoret skall naturligtvis ligga vid Stureplan. Dyrt och fint, ska det vara. Manligt och framgångsrikt. Lars G tillhör ju den stora direktörsklubbem av mulliga, mäktiga män.

Vi säljer svenskarnas elnät och investerar i brittisk kärnkraft. Vilket genidrag

Att dessutom hålla diskussionerna om detta internt. Att inte före en dialog med regeringen Och att dessutom avslöjas med brallorna nere och rumporna bara. Kommentarerna från pressad vd, vice vd och en blek kommunikationsdirektör uppvisar alla exempel på tre saker:

1. En  självgod företagsledning med en självbild som är långt ifrån verkligheten

2. En bristande insikt i vad varumärkesbyggande handlar om — och är värt

3. En företagsledning som säkert aldrig förstått vad mediaträning handlar om

Sammantaget, som vanligt en svensk företagsledning som lever i sin egen lilla värld med komplex och sträva efter att visa vad man kan i det internationella perspektivet.

Det är vårt företag

Staten är vårt redskap, regeringen är follvald och de är satta att förvalta våra gemensamma tillgångar. Vattenfall springer i gigantisk otakt med sina ägare. Och ägarna har inte förmått att hålla ett stramt och kontrollerande koppel, utan är lika förvånade de. Även om Maud Olofsson bekräftar att Vattenfall förberett en försäljning av sitt kraftnät — liksom att hon stoppat planerna.

Här uppstår det förtroendebrister från hela svenska folket mot i först hand Vattenfall, men också mot regeringen. Vad är sanningen? Och är det kärnkraft vi skall satsa på?

windkraft

Vi sitter i händerna på en kraftindustri som bara drivs av snikna tillväxtplaner

Inte av att långsiktigt skapa mer uthålliga och vettiga energilösningar för framtiden. En industri som tjänar en oherrans massa pengar, och som konsekvent så länge fulelen blir billigare att tillverka vägrar att invetsera in nya, förnyelsebara och naturvänliga energilösningar.

Jag har personligen följt ett antal energiprojekt som hamnat i väntläge pga att världsmarknadsläget gjort det mer intressant att fortsätta med kolkraft och kärnkraft. Just nu. Innovativa projekt som skapat energi med en unik potential. Men projekt som kräver investeringskapital, stöd från kraftindustrin och långsiktighet.

Här pekar Lars G Josefsson så långt hans knubbiga näsa räcker:

”Jag har levererat jättevinster, nu vill jag göra ännu större jättevinster och kanske få 40% höjning av mina personliga förmåner nästa år och nästa år…”

Då kan man ju fråga Maud & Co:

Är det bara jättevinster som är statens fokus med Vattenfall. Eller handlar det inte också om att kunna visa vägen för framtiden. En uthållig framtid?

Money talks, igen. Förvånad?