Kanske vi skulle låta HM ta över?

I förra vecka satte Hennes & Mauritz ett nytt kursrekord med 452:50 kronor per aktie

Om du varje år hade förvandlat din nettolön till HM-aktier hade din privata förmögenhet ökat med i genomsnitt 27% om året. Det för mig osökt in på tanken vad som skulle hända om vi lät HM ta över Sverige, och Persson-familjen fick bli styrande riksdagsmän?

Tillväxten är svindlande, den som vid börsintroduktionen 1974 satte in 1.000 kronor och sedan behållit aktierna, har idag 4,6 miljoner

Och det handlar inte om fordonsindustrin, inte om mobiltelefoni, nanoteknik eller IT. Det handlar om en butikskedja som idag finns i 35 av världens 200 länder med 2.000 butiker. Det öppnas en ny i snitt varje dag.

Nu kliver HM in på nya marknader som Japan och Ryssland, nya fält att erövra

En ny era inom tillväxten startar. Om denna tillväxt fortsätter 4-5 år är familjen Persson rikare än hela Sverige. Vi kan alltså jämföra en familjs företagsbyggande med ett helt lands tillgångar och fonder.

Hur kan det se ut så?

Vad är det HM kan som inte våra politiker kan?

Är kompetensen hos vårt lands styrande så erbarmligt dålig att ett helt vanligt, familjeägt konfektionsföretag kör om landet i omkörningsfilen så att det smäller till i öronen på Göran Persson, Reinfeldt, Sahlin och alla andra som manövrerat vårt land till den destination vi är idag.

Och hur ser det ut på det lokala planet? Hur många mer kompetenta företagsledare och visionärer har vi inte inom det lokala näringslivet som lätt slår de flesta av våra amatörpolitiker i de kommunala leden?

Det räcker om jag tar sikte på Värmdös kommunala, styrande politiker

Vilken gärdsgårdsserie! Skulle jag anställa en enda av dem som företagsledare, som personalchef, som utbildningsansvarig eller som mentor eller coach. Svaret är utan tvekan nej. Och de sitter och hanterar mina pengar, varje dag. Min omvärld och min framtid. De är faktiskt betalda och anställda av mig och mina vänner bland kommuninnevånarna. Hur kan man sparka dem?

Det aktualiserar återigen tanken: Tre val, tre röster

Det behöver inte betyda att det är samma parti eller allians som levererar det i kommunen mest trovärdiga politiska alternativet som på riksplanet. Jag säger återigen med den drucknes envishet: I kommunen är det dessutom lätt att se vilka politiker det är som ˝håller”. Vilka som är engagerade. Vilka frågor de driver och vilka resultat det gett eller kommer att ge. De ligger närmare verkligheten (borde i alla fall göra det), frågorna är snabbare och du ser snabbare resultaten av de lokala politiska besluten.

Ta bara den lokala brofrågan: en ny Skurubro

I söndagens SvD kunde vi se vårt kommunalråd tulta omkring i snömodden på Skurubron, under rubriken ”Värmdö säger nej till broavgift”. Det är ungefär som när mitt yngsta barnbarn säger: ”Det gör jag visst˝, när hans mamma säger att han inte får kliva upp med smutsiga skor i finsoffan. Längre fram i artikeln säger vår kommuns lokala utvecklingschef: ”Oavsett vad vi tycker kommer det att bli en avgift. Det är bara vi som sitter med Svarte Petter”. Och hur sant är inte det?

Finansiera bron med skattepengarna

Broavgift är inget bra sätt att finansiera projektet med, det kan vi alla enas om. Trots vad Nacka tycker och tänker. Bron är viktig för oss på Värmdö, inte minst för näringslivet, inte minst för alla som vill flytta hit och inte minst för oss alla som arbetar i Stockholm. En bra kommunikation mellan oss och storstaden är avgörande för tillväxt.

Och en tillväxt blir till godo för hela kommunen, alla innevånare

Alldeles oavsett vad vi säger, kommer pappa Vägverket köra över oss i 180 km/tim. Vore det därför inte bättre för en ledande politiker att se hela perspektivet, och fördela kostnaderna på alla som kommer att ha framtida nytta av bron. Dvs alla kommuninnevånare. Lägg det på skattekronan. Med inflyttning och rätt hanterad tillväxt får vi mer pengar över till skola, till vård, till bostäder för unga. Tänk vilket kreativt grepp, tänk vilken bra vision – samtidigt som man visar att man står stadigt med fötterna på jorden. Värmdömyllan.

Nej istället spelar vi som fullvuxna kommunalråd för gallerierna och sätter näsan i vädret: ”Jag går visst upp i finsoffan med mina skor, vad du än säger mamma…”

Tre val, tre röster. Börja fundera nu, tiden går fort fram till valet.