Idag fick jag i mailen kopior på de visioner (planer?) som finns på en förtätning i området mellan Höjdgatan och Höjdhagen i Gustavsberg.
Höjdplatån kommer i denna vision att bebyggas med 42 småhus med bostadsrätt, totalt ca 5.000 kvadratmeter. En ny stadsdel och en ny årsring, på gott och ont, med nya tillfartsvägar och kanske 60 nya bilar i området.
Kommunantikvarien vet inget om projektet. Enligt en orolig närboende, vet inte heller planarkitekten i kommunen någonting.
Någons stadsarkitekt att fråga har inte tillsatts i kommunen. Varför kan man ju fråga sig när man ser resultatet av nya byggprojekt vid Åkerlyckan i centrum, den pågående tomtplaneringen vid Gamla Vägen och Ebbalund i brukskvarteren?
Det är fullt möjligt att detta bara är en vision och en tanke från en ambitiös och seriös entreprenör.
Men det gäller att hålla ögonen även på dem, för rätt som det är blir visioner sanning. Vad är det man brukar säga? Ingen rök utan eld…
Här kommer också dagens bildrapport från bygget vid Skeviksgatan och Gamla Vägen.
Man kan gråta över de försvunna äppelträden, den nedkapade häcken och såren i naturen.
Men det är inte det som är det intressanta och hotfulla.
Det är hur området kommer att se ut när de slamsvarta husen och betongkasunen mot vägen kommer på plats som jag oroar mig för.
Slappheten i kommunens hanterande av frågan, slarvet med att inte skicka ut handlingar för delgivning etc.
Varför kräver man inte av arkitekterna och byggherrarna i sådana här känsliga projekt, i kulturhistorisk miljö, att de tar fram och redovisar genom modeller och illustrationer hur området kommer att se ut när det är klart? Hur det kommer att påverka, och som i detta fall, dominera en sårbar och känslig kulturmiljö?
Många frågor, ingen svarar.
