Taggarkiv för 'LG Nilssons blogg'

Sida 2 av 6

Miljöförstöring i det lilla formatet

bild2

Idag ska jag skriva om en snöhög. Det känns nästan förmätet under dessa japanska katastrofdagar. Men jag vill bjuda in er att följa konsekvenserna av snöhögen

Jag bor i Gustavsbergs gamla brukskvarter. Jag har förmånen att ha en stor hörntomt, men en tomt där själva hörnet under de senaste åren har använts av andra som P-plats för hantverkare, byggupplag och nu avlastningsplats för snö, sand och sopor.

Förmodligen ser ingen min tomts hörnstolpe, utan tar hörnet för någon form av kommunal allmänning

Ett år låg det vattenrör och byggmaterial helt plötsligt på tomten. När jag lyckades få tag i de ansvariga för det närbelägna entreprenadarbetet gjorde vi upp om att de skulle kunna få ha sitt material liggande där under jobbtiden, om de bara återställde marken. Och det gjorde de. Matjord kom på plats och det såddes en lämplig typ av vild/ängsgräs. Den delen av tomten såg fin och välvårdad ut.

Under det senaste året så har man mitt i de charmiga kvarteren runt mitt hus, byggt et område med nya radhus. De skarptungade beskriver dem som byggbodar med hundrastgård på taket. Måhända kanske inte skönhetsrådet tittade närmare på bygglovsansökan, det vill jag låta vara osagt.

Hur som helst, under byggnationen så grävde man helt plötsligt upp diket längs min tomt för att entreprenadmaskiner och hantverkarbilar skulle kunna parkera där – under ett år

Vilket i sin tur ledde till att en del av dem bekvämt istället körde upp sina bilar på min tomt. När jag påpekade detta så fick jag nya löften om återställande, framför allt av vägrenen.

Tomma löften, visade det sig. Vilket jag borde ha begripit med tanke på vilka byggherrarna var…

Nu har det istället permanentas en P-plats längs tomtgränsen under vintern. Vilket orsakat att plogbilen inte kunna göra sitt jobb, och att det numera är livsfarligt för äldre och skolbarn som går längs vägen.

Så till snöhögen

Att det har fallit snö denna vinter råder ingen tvekan om. Och det har varit heta debatter om var man skall tippa av den upp-plogade snön – med tanke på hänsyn till miljön.

bild4

Jag kan tala om var den ligger. På min tomt

Dag för dag har plogbilarna plogat in allt mer snömassor och medföljande sand, salt, stenar, hundskit och sopor. För varje dag som den gulvita snön nu smälter bort så liknar min tomt alltmer ett smutsigt grusupplag på industrimark.

Så jag ringde kommunen

Där fick jag prata med Arnold Compier, en trevlig man som lovade att kontakta ansvarig entreprenör – och bad mig skicka ett mail med beskrivning av det ”inträffade”. Det gjorde jag i måndags den 14 mars.

Nu väntar jag med spänning på hur kommunen eller entreprenören skall hantera mitt miljöproblem. Följ fortsättningen i min blogg

För det är väl inte så att jag skall acceptera att upplåta min mark till nedsmutsade snömassor bara för att jag inte har något staket? Och det borde väl vara så att ansvariga entreprenörer har områdes- och tomtkartor? Eller?

Tack Leif GW Persson!

Skärmavbild 2011-03-16 kl. 01.04.39

Det finns få inom polisen och deras gränsland som jag har så stor respekt för som Leif GW Persson. Lugn, klok, reflekterande och analytisk

När han igår i TV kommenterade den rättegång som nu försigår mellan min son, åklagaren och två poliser – så gör han det med det unika helikopterseende som bara han kan ha.

Kommentaren: … och så står det då en medborgare där och filmar dem … och då så åker kapsylen av dem.” räcker  som förklaring för mig, pappa till Jesper Nilsson.. Tillsammans med det faktum att Leif lugnt konstaterar att poliserna agerat fel, att blott en till ett par procent av anmälningar avseende polisiära övergrepp leder till åtal från åklagare.

Nu är caset mellan min son, verklighet och poliserna är åtalade på tre punkter

Dom kommer den 25 mars. Håll tummarna för att rätten har modet att markera vad som är ok eller ej. Leif GW Persson har redan skapat sig sin egen uppfattning om det inträffade. Och det ökar bara på min respekt för honom. Lyssna på TV-inslaget!

http://svtplay.se/t/143571/veckans_brott (41 min in i programmet)
Skärmavbild 2011-03-16 kl. 01.04.52

Tiderna förändras. Tack och lov.

Men ibland blir man betänksam

Som när en av poliserna som stod anklagad för övergrepp och hot mot min son klassificerar vänteranhängare som typiska knarkare. Eller är av övertygelsen att planka.nu hänger ut poliser som namnger plankare på nätet. Inget är sant. Då börjar man fundera över, dels vilka som polisyrket lockar till sig, dels vilken ”höjd” det finns inom poliskåren.

När man då slår upp en gammal ”handbok” från USA så ryser man lätt. Inte bara för vad som står i boken, utan också vad man mötte i den gångna veckas rättegång.

Ibland har det inte hänt så mycket som man tror.

the-ladybird-book-of-the-policeman-06

Dagens mest patetiska händelse…

Skärmavbild 2011-03-11 kl. 18.30.02

Andra dagen i rättegången mellan min son och de två poliser som hotat och trakasserat honom är slut

”Du har tydligen blivit någon hjälte hos syndikalisterna”, var ett argument för att min son inte skulle anses vara tillförlitlig i rätten. Polisernas advokater med ”Perry Mason-komplex” hade gjort research på min son och sett att han varit vänster och arbetat aktivt mot det parti som en av poliserna själv företrätt (läs: Sverigedemokraterna).

Att de dessutom lögnaktig påstått att plankanu hänger ut poliser på internet och att min son skulle vara med/medlem i denna organisation var en annan av felaktigheterna. Men det är väl advokaternas jobb att göra det bästa för att försöka rädda sina klienters smutsiga byk.

Då är det glädjande att polismyndighetens egen åklagare betonade att det inte fanns något som helst skäl till att Jesper egen redogörelse inte skulle vara sann. Det är bara att hoppas att rätten, för Stockholmspolisens egen skull, har modet att visa att man inte accepterar poliser som inte ens följer grundläggande regler för hur man får och ska uppträda.

Stackars polisen som mitt i gatan står…

Vad man med den drucknes envishet gång på gång återkom till var att det inte alltid är så lätt för polisen att till punkt och pricka följa gällande regler i en stressad situation.

Som om det skulle vara svårt för en polis att hålla en beslagtagen mobiltelefon (beslagtagen på fel grunder) samtidigt som man granskar ett framtvingat (på lika fel grunder) ID-kort och ovanpå detta försöker ringa till polismyndigheten? Är det ingen som har sett en vanlig småbarnsmor med två barn? Eller är det så att poliser har svårt att göra två saker samtidigt?

Den  stressade situationen var dessutom framtvingad av poliserna själva. De kände sig ju så oerhört hotade av denne ”spattiga och muntorra rättshaverist”.

I mångt och mycket var rättegången seriös och belysande, och jag hoppas att den var lärorik för alla de poliskollegor som fyllde dagens bänkar. Lyssna och lär, ni har en svår arbetsuppgift där ert ansvar stort.

Dagens mest patetiska händelse?

Det var utan tvekan när en av kvinnorna kring en av polismännen utanför Tingsrätten tog upp sin Iphone och demonstrativt fotograferade av mig och min familj som var där för att stötta Jesper. Hatet lyste ut hennes ögon. Hoppas att hon fick en fin bild. Hon kan se den som en symbol för att det finns människor som inte accepterar vad som helst – bara för att det är poliser som agerar.

(Tyvärr inte de poliser som samhället förtjänar.)

The good cup and the bad cup…?

Jag tror att ”the good cup” vill lägga detta bakom sig, och att han önskar att han haft en annan kollega vid sidan av sig under skiftet i Hornstulls tunnelbanestation. Vad ”The bad cup” tänker kan jag bara fantisera om.

Dagen slutade i en evighets lång tirad från försvarsadvokaterna där de fantiserade om min sons dolda agendor och andra bombastiska konspirationsstrategier – livliga fantasier till arvoden i 50.000:- klassen.

Tack till de vittnen och spärrvakten som trots försvarsadvokaternas rökridåer gav oss en bekräftelse över vad som hänt. Och tack till min son. Jag är stolt över dig.


Vanligt att vänsterleden knarkar…?

Skärmavbild 2011-03-10 kl. 08.39.08

I dagens Metro hänvisar tidningen till att tidningen Expo uppger att en av poliserna som trakasserade min son, kandiderat för Sverigedemokraterna till kommunfullmäktige 2002. Det kanske förklarar varför han anser att det inte är ovanligt med narkotikamissbruk inom vänsterleden? Har alltid undrat över varför Lars Ohly ibland ser lite ”hög” ut….

Good cop, bad cop vs min son i Tingsrätten idag

Good-Cop-Bad-Cop

Är jag förvånad?

Idag satt de två poliserna i Tingsrätten på Scheelegatan 7 i Stockholm – som nu står åtalade för övergrepp mot min son, journalisten och bloggaren Jesper Nilsson efter det att han fotograferade dem vid ett ingripande de gjorde i Hornstulls tunnelbanestation förra året.

En sak är klar: de får behålla sina jobb även om de nu fälls av tingsrätten

Det har Polisens personalansvarsnämnd kommit fram till enligt ett yttrande som skickats in till tingsrätten. Ansvarsnämnden skriver dock att polisernas agerande är mycket klandervärt och att beslutet fattats med ”viss tvekan”.

Samma gamla visa upprepas återigen. Poliser och läkare får lite lättare bannor, men behåller samma ansvar, tjänster och befogenheter.

Jag följde dagens förhör där min son blev beskriven på två helt olika sätt

Dels som en vanlig, känslig människa med integritet och rättskänsla, och dels beskriven av ”the bad cop” som en spattig rättshaverist från den förhatliga vänstersidan, som uppträdde som om han mycket väl kunde vara en knarkare.

Jag är jävig, för han är min son

Men jag känner honom definitivt bättre än polismannen Carl Larsson, det är jag tryggt förvissad om.

Carl, en arrogant polisman med blott tre års yrkeserfarenhet bakom sig som i rättssalen gång på gång försökte mästra upp åklagaren, ofta uppfordrande påpekade att ”…jag vill tala till punkt!” och dessutom ondgjorde sig över bl.a polisens kvinnliga jurist som inte ville göra som han ville.

Utöver det var han ”väldigt intresserad av narkotikabrott”. Och kunde lätt se vem som var misstänkt muntorr eller ej.

Vid sidan av ”the bad cop” satt ”…the good cop”?

Låt oss åtminstone kalla honom för ”the good cop”. Det såg inte riktigt ut som om den två år yngre polismannen Martin Bergström trivdes i rättssalen. Han var mer lågmäld än sin kollega. Försiktigare i sina uttalanden och indikerade att det var hans kollega som varit den mer drivande (vilket man också kan se på min sons återskapade film).

Här har vi en polisman som förmodligen har en högre målsättning med sin karriär än att vara tunnelbanevakt, som tar sig igenom olika faser av karriären för att uppnå en högre position. Kanske åklagare eller något liknande? Kanske i pappas fotspår?

Lite bakgrund:

Det var förra året som Jesper  fotograferade två poliser som höll på att kontrollera några ungdomars färdbevis vid Hornstulls tunnelbanestation. (Se DN.se!)

Eftersom min son under fler år aktivt debatterat frågor kring fri kollektivtrafik blir han naturligtvis intresserad när han ser att civilklädda poliser ”hjälper”, som han tycker, ett kommersiellt kollektivföretag att gripa möjliga plankare. Han fotograferar händelsen på håll – och blir då själv bryskt gripen.

Poliserna uppskattade inte fotograferingen

Polismännen vid Stockholmspolisens ungdomsrotel griper min son och hävdar att de ofredas. Situationen blir hotfull och Jesper anklagas för att vara påverkad av droger. Mot en vägg och blir fråntagen sin mobil, väska, identitetskort, bankkort mm får han till sist välja mellan att radera bilderna eller följa med till häktet för drogtest. Jesper valde att radera bilderna.

Väl hemma lyckades Jesper emellertid återskapa både de raderade bilderna och den raderade filmsekvensen som har kunnat användas som bevisning. Han la sedan ut hela förloppet på en blogg (se här!)

Detta fick de två poliserna att anmäla Jesper för förgripelse mot tjänsteman, ofredande och grovt förtal. En förundersökning om förtal och ofredande har dock lagts ned.

Åklagaren inledde istället en förundersökning mot poliserna och de åtalas nu för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel!

movie

Se filmen (den hackar men visar ändå polisernas arrogans och hot!) Lyssna framför allt på tonfall och provokationer.

Det som upprör mig, som Jespers pappa, mest:

Det är den arrogans och provokation som poliserna visar och det hotfulla och uppskruvade tonläget. Poliserna bara väntar på att den ”misstänkte” ska reagera fel på deras provokation så att de kan sätta dit honom.

Jag är övertygad om att det finns bra poliser, många bra poliser som gör ett omdömesfullt och ansvarsfyllt arbete varje dag

Tyvärr är det rötäggen som märks mest. Man kan bara hoppas att rötäggens kollegor ser allvarligare på det inträffade än den tafatta personalansvarsnämnden. Och det är jag övertygad om att många gör.

Respekt för åklagaren!

Det är glädjande att sitta och höra dessa förhör när en knivskarp åklagare leder utfrågningen. Balanserat, korrekt och fruktansvärt professionellt.

Lika fånigt blir det när en av polismännens advokater under de sista minuterna meddelar att han pga av just inkommet underlag vill ställa ytterligare några frågor till Jesper. Det visar sig att advokaten fått dagens lösnummer av Aftonbladet (!), där deras journalist spetsat till sin versi0n.

Behöver jag påpeka, precis det min son svarade: ”det där får väl stå för Aftonbladets journalist? Jag har redan redogjort för min uppfattning.”

Spännande fortsättning med vittnen på fredag!

Fastighetsmäklarna tar över i Gustavsbergs Hamn

Det är inte bara på vägarna runt Gustavsbergs vackra bruksamhälle som man retar sig på fastighetsmäklarna

maklare

Varje gång jag tar min dagliga 5 km promenad så möts jag av mäklarskyltar, i snödrivorna, i diken, vid tomtgränser. Och det är ju inte så att det kan vara visning 24 timmar om dygnet varje dag.  Jag trodde att dessa skyltar var en hänvisning för spekulanter på väg till en visning – under en timma eller två.

Nu kan man istället hänvisa skyltarna till samman sanitära olägenhet som papperskräp, godisomslag, cigarettfimpar och nattspyor

Men det är inte våra dikesrenar och tomtgränser som fastighetsmäklarna tar över i Gustavsberg.

Går man ned i Gustavsbergs nedslitna och tragiska centrum så möter man fyra fastighetsmäklare och ett otal bankfönster nedsmetade med fastighetsobjekt från en handfull mäklare. Tur är väl det, skulle en del säga, annars skulle det väl gapa fler tomma skyltfönster i centrum och dess lilla galleriagång.

Och jag kan väl i och för sig hålla med just nu, även om jag tycker att ett fastighetsmäkleri borde kunna ligga i andra lägen. De flesta kundbesöken sker via mäklarnas hemsidor – och idag sker den dagliga kommunikationen vid t.ex budgivningar och information allt mer via mobiler, smartphones, sms och läsplattor.

panorama

Nu blir också vårt vackra hamnområdet fullständigt invaderat

De vackraste butikslokalerna i de bästa lägena rymmer idag ännu fler fastighetsmäklare.

Husman Hagberg har det strategiskt fina hörnläget i Glashuset. Svensk Fastighetsförmedling har fd Packbodens kanske bästa lokal. Wallenbergs Fastighetsförmedling (fd ERA) ligger visserligen lite ”baskymt” mellan polisen och Hotell Blå Blom – men Bjurfors har nu lämnat den gamla kyrklokalen ovanför Ekvallens Idrottsområde och flyttar in i Tornhuset, och hamnens kanske allra finaste lokal.

Efter att historiskt ha rymt post- och väntsal för ångbåten, den lokala polisen och under senare år turistbyrå, galleri och allra senast den charmiga butiken Tornhuset så kommer vi från och med nu möta ännu en kader med mäklare där.

Anledningen?

Kan vara att fastighetsmäklarna klarar av att betala dyra hyror och att fastighetsägaren har upptäckt att han tjänar mer på att hyra ut till kontor än andra verksamheter som butiker, kulturell verksamhet, gallerier, turistbyrå etc.

Men hamnen då, som skulle bli ett centrum för konst och kultur? Tja, det får väl mäklarna stå för nu. (Suck!)

Tornhusbutikens verksamhet lär flytta in en tänkt galleria (?) i Porslinsfabrikens hörnlokal där en klädesbutik just nu fyllt lokalen med liv. Det finns även tankar på att flytta in Gula Byggningens charmiga presentbutik dit.

(Butikens nuvarande lokaler under konsthallen kanske fastighetsägaren får in mer hyresintäkter på genom att hyra ut som kontorslokaler?)

Eller varför inte flytta in ett par mäklare till även i Gula Byggningen?

I centrum och hamnen har vi just nu runt åtta Fastighetsmäklare. Behöver vi verkligen det?

vardshuset_1870

Dessutom hittar vi en nionde mäklare i vackra och anrika Gustavsbergs Värdshus (!)

Av hamnens vision bidde det en tummetott och en överetablering av fastighetsmäklare, kan man lätt konstatera. Ingen mötesplats för konst och kultur. Mer en arena för fastighetsmäklare i full frihet…

Varför jag aldrig skulle rösta på Folkpartiet

100803_Caligula

Ingen har utarmat den nya skolan så mycket som fd militären Björklund!

En sak har jag lärt mig i mitt liv: Det mesta av det vi lär oss, lär vi oss utanför skolan. Ofta märker vi inte ens att vi har lärt oss det. Hur ska det då gå till när skolan ska skapa en fungerande och effektiv undervisning?

Det är när vi förstår hur saker och ting hänger ihop som vi minns och lär oss på riktigt. En bra lärare är en god berättare, är engagerad – och har en god ämneskunskap.

Skoldebatten idag har till mångt och mycket fel fokus, dirigerad av herr Björklund. För mycket snack om betyg, vilket inte alls avgör om lärandet är framgångsrikt eller inte. Prata istället om motivation och hur man får eleverna att verkligen förstå vad de lär sig.

Har jag någonsin under min snart fyrtiofemåriga yrkeskarriär visat upp ett enda betyg?

Icke, sa Nicke. Har jag lärt mig mest från skolan eller livet? Lust. lek och lärande hör ihop. Lärande måste inte vara tråkigt. Leken ett kraftfullt verktyg för lärande.

Tillbaka till stenåldern!

Björklund satsar på att minska utrymmet för individuella val som stimulerar och uppmuntrar. Han bantar de ämnen som stimulerar kreativiteten och innovationsförmågan (det som förmodligen kommer att bli Sveriges viktigaste näringar). Han satsar på ”kärnämnen” som kristendomskunskap – och vad ”viktigt” det ämnet är? Kristen fostran, jojo…

Det skall också bli hårdare tag, disciplin och ordningsbetyg. Ned med flumskolan? Ned med Björklund, säger jag. Skicka tillbaka honom försvaret. I skolministerns egna lilla värld har skolan förvandlats till ett slutet system där kopplingen till världen utanför försvunnit. Det är på en fundamental brist på kunskaper och underlag som babblet om ”kunskapsskolan” utformas. Mer mätmetoder, mer betyg, tillbaka till ”gå”. Och då blir alla oroliga föräldrar trygga.

I stället för att satsa på och utveckla sådan pedagogik som visat sig stimulera barns egen motivation och skapa sammanhang och mening i skolans undervisning gör man nu tvärtom. Skolan är en värld i sig, där barn och unga tillbringar väldigt mycket tid. Satsa på att göra denna tid så lustfylld och meningsfull som möjligt! Det handlar om att skapa en skola där eleverna lär sig att se sammanhang, där sökandet är lustfyllt och där meningen med skolarbetet är tydligt och inte en jakt på betyg. Detta leder i slutändan till verkligt lärande.

Mina barn, jag har fyra, har lärt sig mest utanför skolan. Eller i den eftergymnasiala utbildning de varit motiverade till att söka till. Och som inte alls har haft några liknelser med Björklunds tragiska bild av morgondagens skola.

Kognitionsvetaren Peter Gärdensfors, denna kloka man, har formulerat en önskelista till Jan Björklund, jag citerar här hela listan – med en övertygelse om att Peter Gärdenfors och jag vill samma sak:

1. Utgå från människans naturliga lärande

Skolans institutionella struktur med läroplaner, scheman och lektioner bygger på tradition och inte på vetenskap. Det finns ingen forskning som säger att denna struktur är den bästa för lärande. Det mesta av vad vi lär oss, lär vi utanför skolan. Därför bör man studera det informella lärandet för att bäst förstå hur skolans verksamhet skall organiseras.

2. Satsa på elevernas inre motivation
Det är viktigt att skilja mellan inre och yttre motivation. När man drivs av inre motivation gör man något för att aktiviteten i sig själv ger tillfredsställelse. När man styrs av yttre motivation gör man något för att det leder till något annat som är värdefullt men som inte direkt är kopplat till aktiviteten.

3. Låt eleverna uppleva att de har kontroll över sitt lärande
En av framgångsfaktorerna för datorspelen är att de ger användaren stor kontroll över förloppet men spelet är samtidigt en utmaning.

4. Satsa på förståelse i stället för på faktakunskaper
Debatten har kretsat kring elevernas kunskap – där kunskap ofta ses som att eleverna skall kunna återge en mängd fakta. Men en elev kan aldrig skapa fullständig förståelse av ett område enbart genom att lära in fakta – han eller hon måste tränga in i de underliggande mönstren och se hur kunskapsområdet hänger samman.

5. Använd IT för att öka motivation och förståelse
Datorerna har en stor pedagogisk potential som tyvärr är väldigt dåligt utnyttjad. Datorerna kan användas för att visa och berätta på nya sätt, till exempel genom olika typer av visualiseringar och simuleringsprogram.

6. Bredda lärarutbildningen
Jag önskar att lärarutbildningen omformas så att människans naturliga sätt att lära sätts i fokus. Resultat från modern psykologi, kognitionsvetenskap, hjärnforskning och speldesign måste in som en del av utbildningen.

Källa: Datorn i Undervisningen.


Värmdöcentern verkar ha olika världsuppfattningar?

anka

Att Värmdös politiska hagar mer är snurriga ankdammar lär väl inte överraska någon?

Road följer jag två olika skildringar av Värmdöcenterns årsmöte i måndags den 31 januari. Att partiet inte har haft lätt att hålla sams i den nya alliansen med det lika virriga moderatpartiet är allmänt känt. Man kan skratta åt eländet, men det är ett elände som påverkar vår kommuns utveckling och ekonomi. Låt oss tillsammans ”lyssna” på delar ur två beskrivningar av årsmötet.

henrik

Så här låter låter det när Henrik Paulsen Värmdö Cententerns tidigare ordförande berättar under rubriken ”Rapport från ett havererat årsmöte”:

(Efter en lång diskussion om fumlig formalia kring, om två betalda medlemsavgifter eller ej, händer detta enligt Henrik:)

”Det sagda fick 11+1 personer att lämna mötet, en majoritet således, och endast 8 personer blev kvar, en minoritet således. Trots att centerpartiet ska vara en demokratisk organisation, och trots att det stred mot stadgarna, så var det således en minoritet som på ett odemokratiskt sätt och med, den externe, ordförandens hjälp lyckades ”vinna”. Om det var någon vinst kan förstås diskuteras utifrån det förhållandet att åtminstone de 11 nu allvarligt överväger att lämna partiet/sitt politiska engagemang.

Enligt min mening visar det sagda på minoritetens avsaknad av det mest rudimentära demokratiska tänk. Med tanke på att en av de två justeringspersonerna var bland de som avtågade ska det bli intressant att se hur man hanterar denna situation. Om man väljer ny styrelse ska det även bli intressant att se om man är så oklok att man väljer den föreslagna ordföranden. Detta särskilt som personen ifråga, som bor på Värmdö, inte är skriven i Värmdö kommun utan i Stockholms stad, och därmed är en av alla de personer som utan att bidra till våra gemensamma kostnader snyltar på den skatt vi andra betalar till den kommun i vilken vi bor. Kommer detta ut till allmänheten, och den risken är nog stor, är det knappast något som är till fördel för det redan sargade partiet.”

Läs hela Henriks referat på en annan aktiv centerpartist blogg Stefan Mårtensson (länk)

hasse

Men läser man ”Hemmesta Hasses” (Hans Lindqvists) skildring på sin egen blogg så är det ett helt konfliktfritt anslag:

Under rubriken ”Värmdöcenterns årsmöte: Christer Malmqvist ny ordförande” skildras inga konflikter, inga beslut tagna av en minoritet, ingen presentation av en extern ordförande, inget hot om att 11 medlemmar allvarligt överväger att lämna partiet:

”I går genomförde Värmdöcentern sitt årsmöte. Ordförande för mötet var distriktsordföranden och riksdagsledamoten Kerstin Lundgren som föredömligt ledde förhandlingarna. Till ny ordförande valdes Christer Malmqvist, aktiv företagare och till vice ordförande valdes Annette Olofsson Fors också egen företagare. Övriga styrelseledamöter är Lars Alenfalk, Karin Nordblom och Hans Lindqvist. Christer Malmqvist, Karin Nordblom och Annette Olofsson Fors valdes till ombud på distriktsstämman i april och Hans Lindqvist valdes till ombud på riksstämman i Åre i September.”

För ordningens skull här en länk till ”Hemmsta Hasse” (länk)

Ska man för evigt ge upp hoppet om kompetenta politiker som med engagemang och öppenhet på ett professionellt sätt arbetar med det uppdrag kommunens boende har gett dem och betalar för?

Efter ett valet har vi kunnat följa hur Miljöpartiet makthungrigt blir buksvågrar med Moderaterna. Hur Folkpartiet förtvinar i alliansen. Och nu hur Centerpartiet tycks utrota sig själva med hjälp av interna konflikter.

Är det någon politiker som är intresserad utav att arbeta med det som de är tillsatta för? Och vem är den nya ordförande, Krister Malmqvist? Jag har bott och verkat i kommunen nu i 30 år och har ingen aning om vem karln är. Kommunikation sker alltid på mottagarens villkor, kom ihåg det, ni som är kommunikationsansvariga inom respektive parti. Om ni nu har några sådana.

Vad uträttar centerpartiet på Värmdö idag?

Irriterat har jag kunnat följa ”Hemmesta Hasse” och hans gelikar i en naiv kamp för spårbilar i kommunen. Hårresande. Samtidigt kan jag från min plats i styrelsen för Handelskammaren Nacka Värmdö konstatera att Värmdöpolitikerna står helt utanför den viktiga diskussionen om framtida kommunikationslösningar till och från Värmdö. Först har vi den inflamerade debatten om Skururbron där de moderata politikerna i Nacka är överens om en avgiftsbelagd Skurbro för att snabbt komma till skott. I ankdammens Värmdö så går samma poltiska parti emot detta!

Men framför allt har vi vägvalet till framtidens livsnerv som skall få människor att bo och arbeta i Värmdö – och att etablera företag här.

Hur skall den nerven leva. Här har Nacka enats om miljövänlig och volymmässigt vettig transport i form av spårbunden trafik först till Nacka Forum och därefter till Orminge. Var finns Värmdö i den dialogen.

I Handelskammarens dialog med SL, Landsting, Nacka Kommuns stadsplanerare som remissorgan är jag den enda representanten från Värmdö. Någon politiker eller tjänsteman från Värmdö har jag aldrig sett.

De verkar istället att inavlat sitta och kuppa på sina årsmöten. Finns det inga politikerutbildningar?


Jul, gran, ljus, glögg, julklappar. Och varför det?

Grips du också av en pirrande trevnadskänsla när julen närmar sig?

Eller är det en utmattningens vibration skapad av julstress, köpvansinne och mörker? Hur som helst så sitter vi snart där med ett glas värmande glögg i handen och tindrande ögon och väntar på den korpulenta och skäggbeprydda mannen med sin stora säck. Hur började det hela?

tomte

En illustration ur Harper’s Weekly 1881 av Thomas Nast, som 1863 introducerade jultomten som en trevlig och godmodig farbror med vitt, ulligt helskägg.

Jultomten härstammar från Nikolaus, en from och givmild man, och tillika biskop i den turkiska staden Myra omkring år 300. Nikolaus kom från en välbeställd familj, och använde sina pengar till att hjälpa andra och ge dem gåvor. Han helgonförklarades med speciellt ansvar för sjömän. Det spred hans popularitet vida omkring och gjorde honom särskilt känd i stora sjöfartsnationer.

Med Sankt Nikolaus som förebild fick tomtefiguren så småningom, under 1800- och 1900-talen, den personlighet och utformning som han har i dag. Släden och renarna dök upp på 1820-talet — och den i dag så välkända röda dräkten med vitt pälsbräm såg dagens ljus i samband med en amerikansk reklamkampanj för Coca Cola år 1931.

Men hur i all sin dar kom man på att han skulle ha flygande renar?

Det är ju, i varje fall i vissa länder välkänt – för att inte säga självklart – att jultomten flyger världen runt i en släde, som dras av flygande renar. Allt tyder på att uppfinnaren av renarna är den amerikanske teologen Clement Clark Moore, som år 1823 skrev dikten ”A Visit from St. Nicholas”. I detta poem låter Moore jultomten anlända i en släde, som dras av åtta små renar. Det står dock inte ett ord i dikten om att renarna kan flyga. Han skriver bara att de är snabba som örnar. Rudolf med röda mulen kom till år 1939 i en jultidning som författaren Robert May skrev speciellt för en amerikansk varuhuskedja.

Men alla tindrande små ljus som vi envisas med att tända?

Ursprungligen i ljusstakar och ljuslyktor, numera som blinkande, pulserande röda, vita och blåa diodslingor runt både husknutar. balkongräcken och dörrar. Traditionen att använda ljus vid festliga tillfällen är urgammal och har förekommit inte minst vid de högtider som är förlagda till den mörkaste tiden på året. I kristna sammanhang har ljus också alltid haft en stor betydelse. Ljuset för med sig mycket gott, särskilt som det jagar bort mörkret och det onda. Det har varit sed att pynta träd med ljus på olika sätt, också långt innan man började använda julgranar.

toilet

Seden att ge varandra presenter under årets mörkaste tid är äldre än själva julen.

När kristendomen och firandet av Jesu födelsedag började spridas i romarriket, hade romarna redan gett varandra gåvor under den årstiden i flera hundra år i samband med olika högtider. De kristna kunde dessutom motivera givandet av gåvor med att de vise männen ju hade skänkt Jesusbarnet presenter. Senare övertogs givandet av Sankt Nicolaus och hans efterträdare jultomten. Den kristna tanken var ju att det skulle ske den 25 december. I de nordiska länderna hade man emellertid för vana att räkna med att en ny dag började, när mörkret föll på. Den 25 började med andra ord redan på kvällen den 24, och därför får man i dessa länder sina julklappar den 24.

Redan de gamla grekerna.

Glögg betyder glödande eller avbränt, i betydelsen varmt, vin. Redan de gamla grekerna gillade denna dryck, och den är i många varianter känd från historien. Helt enkelt en flera tusen år gammal tradition att dricka varmt vin med kryddor. I Nordeuropa var drycken spridd redan på medeltiden. En av de stora anhängarna av drycken var Gustav Vasa, vars speciella recept – rödvin, socker, honung, kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor – gjorde glöggen populär på 1500-talet. När kopplingen till julen uppstod är det ingen som med säkerhet vet, men det inträffade någon gång i slutet av 1800-talet. Driftiga affärsmän i Sverige började omkring år 1900 sälja en färdig blandning av vin och kryddor med olika julbilder på etiketten. Idén gjorde snabbt succé, och snart hade detta blivit ett fast inslag i jultraditionerna.

julflicka

Granen står så grön och grann i stugan.

Julgranen är en efterträdare till en mycket gammal sed att pynta hus och hem med grönt mitt i vinterns mörkaste och kallaste tid. Naturligt nog använde man växter, som var gröna på vintern, vilket ju framför allt gäller barrträd. Seden med egentliga julgranar har sitt ursprung på 1400-talet och introducerades sannolikt av Martin Luther, som ville ha en protestantisk motsvarighet till katolikernas krubba. Julgranen skulle vara en symbol för trädet i paradisets trädgård. De första kända beskrivningarna av julgranar är från 1441 och 1442, då köpmän i Tallinn och Riga pyntade träd och dansade omkring dem, men bara några år senare är de kända även från andra platser i Tyskland. Därifrån spred sig bruket till andra delar av Europa och med invandrare även till andra delar av världen, till exempel USA.

Det är söndagnatt. Värmdöpolitiker, öststatshantverkare, mäklare och råttbajs.

Idag har jag inte ägnat en tanke åt alla mediokra och räddhågsna Värmdöpolitiker som radar upp sig i incidenter som borde uppmärksammans mer än de gör.

Jag har inte heller ondgjort mig över katolska kyrkan, pedofilernas hemvist, eller det faktum att Gustavsbergs Hamn nu lägger ned Tornhusets charmiga butik till förmån för ännu ett fullständigt onödigt mäklarföretags etablering i Tornhusets vackra lokaler – räcker det inte med de mäklare som hamnen redan har? Skulle inte hamnen bli ett besöksmål för konst- och kulturintresserade?

Jag har inte heller funderat över varför Öststatshantverkare verkar bo i Porslinsfabrikens kontorsutrymmen med filtar för fönstren, medan de lagar tak eller något annat åt Gustavbergs Hamn AB. (Kanske de bara jobbar sent på nätterna?) Jag har inte heller undrat varför butiken med ”onödiga ting” inte följer bransch- och facknormer för personallöner eller ser till att det inte ligger råttbajs på golvet nedanför chokladpengarna enligt bekanta som varit kunder i butiken.

Inte heller vill jag starta ett vad om att den nya restauratören i hamnen kommer att bli lika kortlivad som de föregående i Glashuset. Tack och lov för att vi har Bistro Gustavsberg, Sushin och Blå Blom.

På tal om politiker så läste jag en annan blogg vars skribent har räknat ut att skattebetalarna på Värmdö har sponsrat f.d kommunalrådet Peter Bondesson med ledigheter till ett värde av närmare 2 miljoner under den senaste fyraårsperioden. Klart att Bondesson reagerar och tycker att Bloggaren Mårtensson skall respektera att hans ledigheter inte är en offentlig fråga. Det skulle jag också tycka om jag lyckats sno skattebetalarna på så mycket pengar.

(Jag vidhåller att Bondesson är en politiker som man har oerhört svårt för att höra vad han säger. Och hör man vad han säger, så förstår man inte vad han säger. Gå i frid.)

Nej ikväll har jag bara ägnat tankarna åt den kommande julfriden. Natti, natt!

Källor, bl.a: www.historie-online.dk, Nationalencyklopedien, sv.wikipedia.org samt diverse tidningsartiklar, studiebesök och fältstudier