Månatligt arkiv för oktober, 2008

Månglarnas tempel är invigt, låt inte barnen bli bajsnödiga bara…

logo_2008.gif

Mer tid för shopping! Personal shopper! Hemkörning av bilen! En helt ny shoppingupplevelse…

Passande nog i världskrisens dagar när både banker och hela länder kör ner i det djupa ekonomiska katastrofdiket, så inviger Rodamco sitt nya Månglarnas Tempel – Forum Nacka.

(Är det någon i hela världen som begriper varför det fortfarande envisas med att heta Forum Nacka, när alla säger Nacka Forum?)

Kliv in genom de putsade glasdörrarna och du känner ångesten slå till som en svångrem runt bröstet. Var det här verkligen vad vi behövde. Var det här ett bygge i rätt tid? Vill vi verkligen ha ännu ett opersonligt centrum med exakt samma butiker som vi möter i alla andra opersonliga centrum?

Och är det så att alla vi, i dessa dagar, längtar efter att bara få konsumera mera, mera, mera. Så mycket att vi måste fira dagens konsumtion, gärna tillsammans med en personal shopper, med att tömma en bägare och sedan anlita någon som kör vår bil hem?

Kommer ni hit, var beredd på att få betala!

Redan innan öppnandet så tillät sig centrumledningen att stöta sig med Nackas invånare genom att dels tala om att man tänkte ta betalt – inte för P-platsen utan, hör nu, ”Parkeringsupplevelsen”. För mig var det som att köra in i vilket P-garage som helst, ingen större upplevelse. Och har man upplevt alla stora köpcentrum i t.ex. Los Angeles, Atlanta, San Fransisco och Washington m.fl städer så är det ingenting som imponerar speciellt. Kanske att jag måste betala P-avgift för att gå på kommunens Bibliotek.

782018_31300771.jpg

Möjligtvis blir jag imponerad om mitt lilla barn blir bajsnödigt.

Tio kronor kostar det för vuxna att gå på toaletten. Det informerar vakten om som står vid ingången till toan. Jag skall alltså först göra av med pengar på att äta och dricka och fika – för att sedan bli t.ex pinknödig pga av att jag understött konsumtionen i centrum och därmed tvingas göra av med ytterligare tio spänn på toabesöket. Men kom igen. Är det service?

Som om inte det vore nog.

En vän till mig besökte samma dag denna glittrande konsumtionsborg med sitt lilla barn. Tänker ni också göra det, se till att barnet uträttar de ”stora” toalettbehoven hemma först. För den här lilla flickan blev bajsnödig. Mamman tog henne då till toa och blev där upplyst om att flickan fick gå in gratis (tack för det!) men skulle mamman följa med in för att till exempel torka henne så fick hon minsann finna sig i att betala tio kronor.

När mamman då frågade vakten om han istället kunde tänka sig att torka den lilla flickan, så sjönk servicenivån. För det kunde han naturligtvis inte. Hur ska vi göra då? undrade mamman.

- Du måste betala, vidhöll vakten så serviceutbildad han nu var. Även om inte du själv ska gå på toa. Jag kan inte göra något undantag, jag vill inte förlora jobbet.

Mamman kommer säkert att parkera sin bil helt gratis i Sickla Köpkvarter, nästa gång hon behöver åka till ett köpcentrum. Där får både hon och det lilla barnet dessutom gå helt gratis på toa.

Antingen är det så med Nacka Forum, förlåt Forum Nacka, att allt skall kosta pengar. Eller också är det så att personalen helt saknar sunt förnuft, är rädda för ledningen eller ”bara” är extremt outbildade i det som kallas servicemangement.

Hur som helt. Min första bekantskap med Forum Nacka lämnar en lätt fadd smaken i munnen efter sig.

Money, money …money?

money.jpg

Kollapsen i finansvärlden är på samma gång begriplig som den är fullständigt obegriplig.

Stora herrar i svarta BMW-bilar och med de senaste Ericsson-nallarna i kavajfickan har spelat Monopol med hela vår tillvaro. Senaste exemplet på hur luften pyser ut ur bubblan är det 90-procentiga raset som Carnegies aktie nu råkat ut för. Storbankerna har dragit in sina krediter och Carneigie har tvingats vända sig till Riksbanken för nödlån. ”Nödlån” som handlar om miljarder!

- Ursäkta Riksbanken,men min familjeekonomi har rasat utför. Husrenoveringen gick över styr, hustrun vill ha en ny bil och barnens datorer är lite omoderna. Bankerna har dessutom mage att neka mig en höjd belåning på huset. Trots att det bara är belånat till 190 procent av värdet. Hoppsan, sa jag 190..? Jag menar ju en bra bit under marknadsvärdet… Nu tycker jag att det är på sin plats att Riksbanken ställer upp med några miljoner. Inte ska väl jag behöva gå i konkurs?

Storbankerna har osäkra jättelån till den tveksamma finansmannen Maths O Sundqvist. Swedbank, Handelsbanken och Nordea har lånat ut miljardbelopp. Och många frågar sig idag om det verkligen finns säkerheter för den 5,6 miljarder kronor som herr Sundqvist ställt ut.

- En mardröm för alla inblandade parter, säger en av de initierade. Och nu tas det för självklart att Riksbanken, Sverige, samhället — med andra ord alla vi medborgare solidariskt går in och tar ansvaret för stackars Maths O Sundqvist. Ok, låt oss göra det, jag kan ta någon av hans bilar i säkerhet. Konfiskera resten av hans eventuella privata medel (för de lär väl vara tämligen väl skyddade) och dela ut till de i samhället som verkligen behöver dem.

619583_30540865.jpg

Skymning råder, det är tyst i bankhusen…

Det är något ruttet i finansmarknaden. Det måste finnas en grav inkompetens inom bankväsendet. Det är någonting handlingsförlamat kring Finansinspektionens agerande.

Ett otal finanskungar har detroniserats under årens lopp när ekonomiska kriser slagit till och bubblor spruckit. Men i goda tider blir vi fartblinda — och så litar både vi och myndigheterna på dessa ofta hemlighetsfulla doldisar och deras löften om guld och gröna skogar.

Finansinspektionen visste redan i juni om de gigantiska lånen till finansmannen Maths O Sundqvist (som är en av orsakerna till att Kejsarens Nya Kläder nu återuppstår i Carnegies dräkt). Dessutom har Finansinspektionen haft Carnegie under extra tillsyn under ett år!

Och bankerna. De är lika närsynta de.

Och nu när de drabbas så får de tårar i ögonen och stammar fram att de inte förstod hur riskutsatta de egentligen var, och ”hur kunde någon ana att det skulle gå så här…” Och så snubblar de hulkande fram till staten och Riksbanken för att få nya friska pengar att trygga sig själva med.

Riksbanken tar sitt ansvar. För att trygga marknaden sänker man reproränta, men sänker då banklånen ödmjukt även boräntorna i samma takt? Icke, sa Nicke. Då ser man genast till sin egen snöda vinning och ökar marginalerna, för att tjäna lite extra pengar.

Man kommer onekligen att tänka på Kreuger.

Precis som då får Riksbanken rycka in med räddande lån. Och precis som då drabbades de små godtrogna aktieägarna. Nu kanske man i Carnegies fall får betona begreppet ”godtrogna” speciellt starkt, för det har alltid varit turbulens i ryktena, uppfattningarna och affärerna i Carnegie.

Men, för att återvända till Kreuger. Börsen tenderar alltid att gå upp igen. Pengarna i samhället finns ju kvar — någonstans. De har ju inte brunnit upp. Det är bara de fiktiva pengarna som har försvunnit. Ditt riskfyllda drag när du slog en femma och med de sista pengarna, och med hjälp av ett handlån av spelaren till vänster om dig, kunde köpa Norrmalmstorg gick åt pipan när du sedan hamnade på Diplomatstaden och inte kunde betala böterna.

1097733_11853439.jpgKronans värde varar..?

Boräntorna kommer att sjunka och inflationen kommer att minska. Om två år är det val igen. Den stora kvasten städar och ett eller två år efter kommande val ser säkert allt bättre ut igen.

Och jag lovar er. Då kommer aktiespekulanter, Finansinspektionen och alla banker återigen öka hastigheten.

Fartblindheten kommer alltid tillbaka.

När ska vi någonsin bli lite klokare, eller är det så att vi inte vill bli det?

Skit samma.

Om man skulle byta upp sig till ett större hus nu när priserna sjunker, fynda en gigantisk stadsjeep eller sportbil till extrapris, öka storleken på platt-TV´n hemma, slå till på den där Armani-kostymen i skyltfönstret till nedsatt pris…

Har inte kyrkan passerat sitt ”bäst före”-datum?

bankok1.jpg

Min son är 14 år, hans kompisar går och konfirmerar sig. Varför?

Ingen av dem har kunnat svara varför. Utan det kommer små generade skäl i form av ”…presenter”. Jag har också konfirmerat mig, fick en klocka som jag satt på pantbanken för att kunna köpa en ny förstärkare till mitt rockband. Så långt min religiositet och övertygelse.

Idag skulle jag aldrig göra om det. Prästen i vår församling satte på en konfirmand och lyckades få en 14-åring att föda barn i förtid. Jag kan väl redan nu klargöra att mina möten med kyrkan och präster inte precis har imponerat på mig. Tvärtom, en halvfull svartrock och tillika präst från Ingarö här på Värmdö lullade ut i köket efter att ha döpt en av mina vänners barn och välkomnade henne till världen genom att be den nyblivna mamman om 500 kronor svart.

- …det brukar jag få?

Nåja, varför skulle en präst skilja sig från en rörmokare eller en snickare? Jo, därför att de skall stå för en mer kompromisslös värdegrund. Den enda prästvigda som jag känt någon sympati för, blev utesluten av kyrkan för att hennes vidsynthet kolliderade med kyrkans oerhört trånga syn på livet. (Får hoppas att Mo Oftedal idag får arbeta ihop med mer tidsenliga uppfattningar.)

Jag satt med en erkänd och välutbildad historiker för ett tag sedan och diskuterade den svenska kristendomen, och vilken makt den en gång hade över samhället. Hur prästerna stod över de flesta i samhället. Hur kyrkorna en gång ritades för att visa att prästen och kyrkan stod över den enskilda vanliga människan. Kyrkan har ju alltid haft en förmåga att tala till, istället för att tala med. Hur kyrkan styrde med hot och varningar, istället för med medmänsklighet och värme.

hopp.jpgJag kan tro på något annat utanför människan. Men jag tror framför allt på kraften hos mig själv. Mina möjligheter att tänka själv, skapa kraft och övertygelse.

Och om nu kyrkan vill hjälpa den lilla människan, varför skruvar man inte om sin verksamhet? Det kan ju inte ligga någonting vettigt i att en välutbildad präst står och läser texter lika gamla och upprepade som en Schlagerfestivalslåt från förra året för åtta personer, varav två slumrar in i halvtid. Vad kostar det att värma upp dessa kyrkor?

Nej, ut till folket istället. Upptäck var ni kan uträtta någonting för den enskilda människan. Vilka behöver stöd, uppmärksamhet, respekt och resurser?

Barn och ungdomar, naturligtvis. Öppna ungdomsgårdar, utan förbehåll att ungarna måste be böner eller konfirmeras. Starta fotbollslag, anlägg fotbollsplaner och innebandyhallar.

Erbjud pensionärsgymnastik, istället för förberedande inför döden. Öppna ett billigt fik för alla unga, eller varför inte för de gamla. Bedriv vandrarhem och bed and breakfast med varm gästvänlighet som kännetecken.

Välkommen ut i verkligheten.

Alla krafter behövs ute i samhället för att stödja våra ungdomar och skapa meningsfull sysselsättning för människor som står utanför samhället eller som är gamla. Och om kyrkan skakade av sig den svarta rocken, tog klivet ut i dagens verklighet och funderade över var de egentligen skulle kunna göra nytta. Då kanske till och med jag skulle kunna respektera dem. Det skulle göra mera nytta än meningslösa gudstjänster.

Och skulle det inte kännas skönt för prästerna att få göra oväntad och uppskattad nytta — förutom jordfästningar, gudstjänster och annat som präster gjort på samma fyrkantiga sätt i urminnes tider?

Trots allt den svenska kyrkan är ju inte lika mycket smittad som den katolska, med Vatikanens pedofiliutövande präster. Ta fram den värme och engagemang som finns. Visa upp vad som kan åstadkommas med en oförbehållsam kärlek till medmänniskan.

Sluta upp med att agera som ompackad köttfärs på ICA.

Min son ska inte konfirmera sig. Han kan få en present ändå. Sedan får han själv bestämma hur han ska ställa sig till religionen och kyrkan. Och jag kommer självklart att respektera hans åsikt. Men just nu är fotbollens hans starkaste religion. Och som lagledare för hans lag, kanske jag får se mig som en liten präst inom den religionen?

Amen.

Och hur hittade du hit?

Fick du tips om min blogg, eller sökte du på något ord som länkade till min webbsida?

search2.jpg
Sökmotormarknadsföringen innebär nya utmaningar och nya sätt att arbeta för företag och organisationer. En marknadsföring som blir mer och mer utvecklad och strategisk.

Allt fler använder sökmotorer allt mer – söktjänsterna har blivit det viktigaste sättet för användarna att hitta rätt på nätet. Därför blir de också viktiga för dig som jagar besökare och kunder. Tidigare var annonsering på nätet lika med banners – men nu är sökmotorerna på väg att ta över. Man tippar på att 26 procent av nätannonskakan (traditionellt: banners etc) kommer att gå till sökmotorer redan i slutet av detta år.

Sökmotormarknadsföringen består huvudsakligen av två bitar: sökmotorpositionering och sökordsförsäljning. Det senare kallas också sponsrade länkar.

Positioneringen går ut på att få en sajt så högt upp som möjligt i sökresultaten på populära söksajter, i det som kallas det organiska indexet – de länkar man inte betalar för. Om du exempelvis har ett företag som säljer rättvisemärkta modekläder vill du hamna på topp i Google när någon söker på uttryck som ”rättvisemärkt” eller ”ekologisk bomull”.

Sökordsförsäljningen å andra sidan handlar om att betala för så kallade sponsrade länkar: när någon söker på ”rättvisemärkta kläder” hamnar ditt företags länk på reklamutrymme i t.ex Google, till höger om det vanliga sökresultatet.

Professionella konsulter håller från dag till dag reda på hur sökmotorerna rankar sajterna i indexet – och anpassas kundernas webbsidor efter ändringarna så att deras position i sökmotorn är så bra som möjligt.

För hemmasnickraren, som jag själv är, med hyfsade webbkunskaper, är det förstås möjligt att själv ändra i sidornas metataggar, rubriker och sajtens struktur för att få så bra indexering som möjligt på Google.

Tidigare räckte det med att fokusera på vilka ord eller värden som du själv ville kommunicera genom text, bild och ljud samt vilka målgrupper du riktade dig till.  I dag behöver företagen istället veta vilka ord kunderna – både befintliga och nya – associerar med företaget och företagets produkter och tjänster. Perspektivet är alltså det omvända: de viktiga orden om företaget handlar inte om vad du vill kommunicera, utan vilka ord som människor utanför företaget söker efter när de är intresserade av de produkter och tjänster som du erbjuder.

Kommunikationen sker på mottagarens villkor.
Idag kan jag avläsa att jag hittills haft snart 26.000 hits på min relativt nystartade blogg.

Varje vecka under de senaste två månaderna ökar besöksantalet med ett par hundra besökare. Igår hade jag 400 unika besökare. En del är trogna besökare, andra kommer från just t.ex sökmotorerna.

Vad har de då sökt på? ”LG Nilsson” ligger faktiskt i topp, vilket betyder att jag har ett lite känt varumärke. Annars handlar orden om allt från ”kreativitet” och ”upplevelser” till Gustavsberg och de lokala politikernas namn.

Vad lever vi i för samhälle?

Lektion 17, ämne: Hur samhället har utvecklats till att bli ett kreativt samhälle

När människan föddes på vår jord gick mesta tiden åt till att jaga föda och sakta tog bondesamhället form. Människan gick upp varje morgon och arbetade tills mörkret föll, man sådde, man skördade och man byggde.

Först för egen del, sedan också för möjligheten till byteshandel.

Från bondesamhället tog vi steget in i industrisamhället, arbetskraften centraliserades och du kunde helt plötsligt arbeta åt andra inom träindustrin, på bruken, stålverken eller i fabrikerna. Industrin blev samhällets stora motor.

Men i takt med att maskiner och teknik kunde ersätta det som det tidigare människor utfört, skapades informations- och kunskapssamhället med nya arbetsuppgifter. De nya naturresurserna handlade mer och mer om en annan sorts järnkraft – nu stavat med ”hj”.

house.jpgIdag kan vi sätta rubriken ”det kreativa samhället” på vår tillvaro.

En tid som kräver en konstant utveckling, en utveckling utifrån nya krav, nya normer och nya värderingar.

Snabbare, mera, nytt!

Under den förra tidseran skapade den vänstra hjärnhalvan vårt informationssamhälle. Nu tar vi steget in i ett samhälle där den andra halvan blir allt viktigare.

Känslor, värderingar, etik, etik, empati, artisteri och upplevelser styr allt mer vad vi gör — och vill.

I nästa avsnitt i serien om ”Hjärnkraft och Kreativitet” ska vi titta närmare på latteralt — och gutteralt tänkande.

Nya glorior putsas, andra hamnar på sned

gloria2.jpg

Den amerikanske riksbankschefen (eller är det riskbankschefen) Alan Greenspans gloria sitter idag rejält på sned. Handelsbankens VD Pär Boman har däremot blivit en av de nya hjältarna. Hans försiktiga strategi, som ibland förlöjligats i pressen, höjs nu till skyarna, som den enda rätta och kloka.

De som samlat i ladorna är som vanligt vinnare. Mönstret upprepar sig vid varje större kris eller samhällsförändring. Bankrutta Island går på  tiggarstråt till Ryssland, som å sin sida får egna svårigheter nu när oljepriset har halverats.

Frågan är om det ökande beroendet av Ryssland kan sätta Nato-landet Island i en lite  pikant situation framöver? Från USA-bas till Rysslands-kompis.

Maktförskjutningen mellan USA och Kina är svår att överblickba. Den kinesiska valutareserven behövas för att rädda ett antal amerikanska företag från konkurs —  men hur går det då med makten? Samtidigt behöver de kinesiska företagen ett konsumtionsglatt USA för att säkerställa fortsatt sin export. Hm.

Frågan är vilka som kommer att bli mest beroende av vilka i framtiden?

Ingenting är längre som förrut, Kurt har bytit namn och heter Rut…

…och hur skall man kunna lösa det här?

Lektion 16, ämne: Try harder

try.jpgÄr du nöjd med vad du kan, vad du gör och vad du har, då kan du vända blad och läsa vidare.

Förmodligen kan du lägga boken ifrån dig och istället använda den som dörrstopp eller trava den bland andra, ej färdiglästa böcker i bokhyllan.

För vill du tillhöra den fantastiska samhörighet som förenar de människor som ständigt utvecklar sin kreativa förmåga, måste du hela tiden vilja flytta fram gränserna för vad både du och andra trodde var möjligt.

klattra.jpg

You must try harder. And do it with a big smile.

En kreativ människa tänker omedvetet ”hur skulle man kunna lösa det här” så fort han eller hon ställs inför ett problem.

Lösningen behöver inte finnas där omedelbart, men utmaningen kommer att ligga och gro bland alla andra utmaningar, och poppa upp som en eller flera nya idéer dagen efter eller om ett år eller flera år.

Kreativa människor tänker ofta omedvetet, men njutningsfullt, ett steg längre. De vågar ifrågasätta och säga: ”men kan man inte göra så här?” medan andra suckar: ”men det är väl bra som det är?”.

try_harder1.jpgDet betyder inte att en kreativ person aldrig blir nöjd eller aldrig tycker att någonting duger.

Det betyder att han inte bara ser fler och nya lösningar än andra — utan också är beredd att pröva dem för att se om de fungerar.

Och blir dessutom inte besviken om de inte gör det. Utan då söker den kreativa människan nya lösningar.

Beredd att ständigt ”try harder”.

I nästa avsnitt i serien om ”Hjärnkraft och Kreativitet” ska vi titta närmare på hur samhället har utvecklats till att bli ett kreativt samhälle. För det har det väl?

Jag, små barn och vuxnas förutfattade meningar

För ett tag sedan var det Barnens Kulturfestival i Stockholm

rita.JPG

Eftersom jag försöker att då och då göra en vanlig arbetsdag till en dag med något av barnbarnen, så tog jag med mitt barnbarn Rita, som just börjat skolan, till festivalen. Vi kom att hamna i Nationalmuseums tält på Blasieholms torg. Där fick barnen en klump lera och lite verktyg för att i lugn och ro skapa sina egna konstverk.

Rita pillade i en timme med att gestalta en kattkorg med två små katter och några små bollar. Pill, pill, pill. Noga, noga, noga.

Bredvid henne satt en pojke i åtta års åldern och knådade fram…

Ja, vad var det han gjorde och vad försökte han gestalta. Osäker, trodde jag inte mina ögon när jag följde hans arbete. Satt inte lill-killen och gjorde en…?

Jag frågade honom försiktigt om jag fick fotografera hans konstverk.

- Det är klart du får, sa han. Jag skall bara skriva vad det är först.

Det var när han försiktigt präntade konstverkets namn på kartongen under lerskapelsen som jag fick klart för mig att vissa saker inte är vad man tror att de är. ;-)

vxl_spak.JPG

Pojkarnas dag

Det sägs att pojkar aldrig slutar med leksaker. De blir bara dyrare ting med åren.

cayman.JPG

Det må vara sant. Men det kanske också är som så att vi killar utan att skämmas förmår att njuta och glädja oss åt saker som vi älskar. Som bilar t.ex.

Alla som känner mig vet att jag har prövat på det mesta i bilvärlden. Från de exklusiva italienska sportbilarna till veteranbilar. Men att det ändå alltid är Porsche som står mitt hjärta närmast. Därför var det en lyckans dag tisdagen den 14 oktober. Solen sken och dagen bjöd på en brittsommar eller indiansommar (osäker på vad som är rätt beteckning för en sommarvarm och solig höstdag) när vi inbjudna samlades på Malmby Flygfält, för att under en dag och med instruktörer får prova på två av de senaste modellerna på en avlyst bana.

killar.JPG

Carrera Cup-vinnaren Jocke Mangs bjöd på ett imponerande varv på banan som framför allt gav dig insikten om att man själv har oerhört långt kvar till att bli en duktig tävlingförare. Men han visade också på vad imponerande en ”vanlig” standard-Porsche är på en tävlingsbana. Med oerhörda säkerhetsmarginaler.

slalom.JPG

Långt från räntehöjningar, börskurvor och andra ”små” dagliga bekymmer fick vi under säkra förhållanden pröva på våra egna kunskaper och erfarenheter — både i höghastighetskörning och slalom. Vad ger då en sådan här dag, bakom ratten på en Porsche Boxter S eller en Cayman S?

Faktiskt insikter som gör att du kör klokare och lugnare i din egen bil när du färdas på hemvägen. Förutom att du på kvällen somnar med ett brett leende på läpparna.

Politikerdebatt i TV. Gäsp…

sleepy.jpg

Det här skulle kunna bli något. Kanske rent av hetta till?

Världen har den senaste veckan vaknat upp till svarta krisrubriker varje dag och  socialdemokraterna knöt i veckan först kärleksband med miljöpartiet, samtidigt som de sa att vänsterpartiet fick gå och leka med någon annan, men så ändrade man sig och sa att man bara skojat.

Det kunde vara bäddat för en engagerad debatt med spännade inslag kring finanser, banker, utbildning, trygghet och miljö. Men vilken liten kaffestund det blev.

Mona Sahlin var en skugga så blek av sitt forna jag.

Otaktiskt ödmjuk för att stå i opposition. Vår allt mer rundkindade statminister var den förväntade, vuxna landsfadern som alliansen vill att han skall vara.

Maud gjorde inte mycket väsen av sig, utom ett par små försök med några förnuftiga inlägg. Björklund blev överkörd och avbruten gång på gång. De få gånger han fick möjlighet till ett debattinlägg.

Ohly, som ständigt påminner mig om en omodern femtiotals skådis i sitt uttryck, vet vilken (liten) målgrupp han har och använder argument och formuleringar som han vet tilltalar hans krympande fanklubb.

Göran Hägglund, var han där?

Jovisst ja, han mumlade något otydligt om homoäktenskap eller ej. Amen.

Och så hade vi lilla Maria Wetterstrand. Jag beundrar henne för hennes engagemang och jag kan stödja många av hennes och partiets visioner. Men varför måste hon låta så arg och attitydmässigt aggressiv. Jag tror att hon förlorar lika mycket på sitt eget personliga uttryck som hon vinner på sina idéer.

Men den tuffa lilla tjejen, blev också den svamliga politikern.

Och vad blek hon blev när frågan om hennes krokade arm med Socialdemokraterna, i perspektiv med en eventuell realtion med Vänster partiet, var ett av de ämnen som hettade till något. Ett svamlig och ett fullständigt obegripligt svar var allt hon då kunde leverera. Vart tog säkerheten och övertygelsen vägen?

Så, de flesta uppträdde väl så städat svenskt som man kan förvänta sig. De skrattade åt samma skämt och var snälla mot varandra.

Men det som kanske förvånade mig mest var Mona Sahlins lojhet som en avslagen pilsnerdricka. Kanske det beror på att hon ännu ej har svaret på de tre frågor som SvD´s ledarskribent avslutar sin krönika med idag:

Vad ska hon göra? Hur ska hon göra det? Och Med vem?

Vi ser fram emot de kommande debatterna mellan Rienfeldt och Sahlin. Eller gör vi det?