Surt, sa räven

Varför avgick Jonas Nilsson?

Jonas Nilsson, kommunstyrelsens fd ordförande i Värmdö, tydliggör själv tre orsaker – de egna skatteskulderna, ryktena och den interna diskussionen inom alliansen.

Han erkänner att han ser kritiken mot hans privata angelägenheter som förståelig.

Sedan ser han också diskussionen inom alliansen som en orsak, ”med tanke på det fokus som varit på mig, så känns det riktigt att byta och att föra fokus från mig till arbetet”.

Till sist ondgör han sig över den ryktesspridning som pågår, utan att någon ifrågasatt substansen. Och den ryktesspridningen, som gränsar till en förtalskampanj på bloggar och i media, ser han som betydligt obehagligare. Inte någon som blivit politiskt vald ska behöva bli utsatt för det, anser herr Nilsson.

Sköter man inte sitt uppdrag, tycker jag att alla folkvalda politiker skall få vara beredda att stå ut med det.

Är det inte så att den egentliga orsaken till att han avgår är att han gjort sig omöjlig. Han har (trots en årlig sammanlagd lön på närmare 900.000:-/år) helt enkelt gjort ett dåligt jobb. Med Jonas i spetsen har alliansen torpederat flera viktiga och unika projekt i Värmdö; Det Modiga Gymnasiet, Fortifikationsverkets försäljning av mark i Hemmesta vägskäl, Kustplanen för bättre miljö etc.

Svikna löften som en bra och fullgod ersättning till den rivna ungdomsgården i Gustavsberg, missade möjligheter att snabbt utveckla Gustavsberg och hamnområdet till en ny spännande bostads- och verksamhetsmiljö är andra brister han lämnar efter sig.

Att hans kritiker också intygar att han saknar den öppenhet, transparans och en ambition som söker konsensusskapade i sin ledarroll är än mer allvarligt.

I dagens samhälle får en politiker tåla att bli granskad och kommenterad både av kollegor, opposition, media och i enskilda bloggar – som min egen. Det tillhör liksom motsatsen till herr Nilsson egna ledarskap – nämligen öppenhet och demokrati.