Eftersom hon bara mindes då, men levde nu, tillhörde hon egentligen varken eller
Hon kunde inte tillhöra det förflutna, för det förflutna var just förflutet. Och hon tillhörde inte nu, för hon hade glömt hur det var att leva i nuet.
Hon tillhörde egentligen ingenting.
Hon var Ingenkvinnan.
Hon förlorade åtta år av sitt liv. När hon vaknade upp efter det att en åder brustit i hennes hjärna var hon trettio år gammal, men hon mindes bara de tjugotvå första.
Skulle hon kunna älska den man hon gift sig med och vilken hon fött två barn tillsammans med, fast han idag bara var en man som vilken som helst?
Skulle hon kunna älska de två barn hon fött, men som idag var totala främlingar för henne?
(Läs mina första 14 kapitel på www.kapitel1.se — Piratförlagets community för författare och bokälskare. Där publicerar du ditt manus och skapar en bok på nätet. Läsarna får sedan säga vad de tycker.)
0 Svar to “Ingenkvinnan”