Ny prostitutionsskandal i Vatikanstaten. Är jag förvånad?

Barnsex, övergrepp, mörkläggning av tragiska utnyttjanden av svaga och värnlösa. Det är vad Vatikanstaten och den katolska kyrkan allt mer präglas av.

Ingenting nytt under korset

I Nederländerna har många katoliker de senaste dagarna trätt fram och berättat hur de utsattes för sexuella övergrepp av präster. Det rör sig hittills om cirka 70 fall som anmälts sedan förra fredagen då en tidning avslöjade att tre präster för flera decenniers sedan förgripit sig på flera elever vid en internatskola.

Flera av dem som nu trätt fram har berättat att de utsattes för övergreppen för 40 till 50 år sedan.

En av de gripna i en korruptionshärva i samband med förra årets G8-möte i Abruzzoregionen visade sig också vara medlem av ”Hans helighets gentlemän” – en grupp vars medlemmar kallas in för tjänstgöring vid speciella tillfällen, exempelvis när påven tar emot statsbesök.

Köp dig fri för 650 miljoner dollar. Vilka möjligheter ger inte religionen?

Efter påtryckande klagomål från många familjer med sexuellt utnyttjade barn, har tiotals präster blivit arresterade och minst sjutton kyrkor har stängts i USA. Det här är dock bara en bråkdel av kyrkans barnmisshandel. Det sägs att det finns minst tusen formella klagomål och att övergreppen är inte bara begränsade till USA utan skett även i Canada, England, Polen och Frankrike. Den Katolska Kyrkan i USA har betalat omkring 650 miljoner dollar per år till låginkomsttagare och fattiga familjer med utnyttjade barn för att dölja den här katastrofen.

Kyrkans historia är lång och mörk. Alltför lång

En historia är full av krig, massakrer, korsfästning av motståndare, förbränning av böcker och motstånd till vetenskap och kunskap. Man hade hoppats att vi i upplysningens tider hade kunnat slippa en fortsättning på alla övergrepp.

Men i takt med att informationssamhället inte längre förmår att dölja obehaglig information så framstår den katolska kyrkan och dess andlige ledare som tragiska figurer. Mansvälde, nej gubbvälde, toppstyrt, snaskigt. Obehagligt, mörkt och djupt tragiskt.

En kyrka som samlar på sig individer som betraktar övergrepp som sin naturliga rättighet

Hade samma saker hänt inom någon annan yrkesgrupp, hade det uppmärksammast och kritiserats på ett helt annat sätt.

fly

Ett surt, illaluktande Gubbvälde

Inom den katolska kyrkan kan eländet döljas under beskyddet av korset och en tragisk, överårig, gråhårig liten gubbes beskydd. När skall världen vakna upp?

Inta Vatikanen!

Kör ut pratasket i sina kyrkliga, skyddande skrudar ut ur templet — och gör Vatikanen till en skyddad stat för alla de barn barn som behöver ömhet, respekt och erkännande. Gör hela Vatikanstaten till ett Barnens Kulturhus!

Dess nuvarande ”kultur” luktar illa. Luktar sur gubbe.

Har ni sett herr Nilsson…?

shame2

Kommunstyrelsens avhoppade ordförande Jonas Nilsson, M, är tillbaka i politiken. Lär de sig aldrig något?

Nyligen ställde han upp i Moderaternas provval och fick en …sjätteplats (!). Vet Värmdömoderaterna vem de röstar på? Och om de gör det, borde vi fråga oss vad det finns för kompetens och omdöme bland Värmdömoderaterna.

Valde själv att avgå

I september 2008 valde Jonas Nilsson, M, att avgå som ordförande för kommunstyrelsen efter att samarbetspartierna Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna aviserade att de inte längre hade något förtroende för moderatledaren. Kritiken mot Jonas Nilssons ledarskap var tydlig med omdömen som bristfällig; centralstyre, dåligt samarbetsklimat och negligering av oppositionen. Bra för Värmdö?

skatteskuld

Jonas Nilsson, tydliggjorde själv tre orsaker

De egna skatteskulderna, ryktena och den interna diskussionen inom alliansen. Han erkände att han såg kritiken mot hans privata angelägenheter som förståelig. Sedan såg han också diskussionen inom alliansen som en orsak, ”med tanke på det fokus som varit på mig, så känns det riktigt att byta och att föra fokus från mig till arbetet”.

Var det inte så att den egentliga orsaken till att han avgick var att han gjorde sig gravt omöjlig?

Han gjorde (trots en årlig sammanlagd lön på närmare 900.000:-/år) helt enkelt ett dåligt jobb. Med Jonas i spetsen torpederade alliansen flera viktiga och unika projekt i Värmdö; Det Modiga Gymnasiet, Fortifikationsverkets försäljning av mark i Hemmesta vägskäl, Kustplanen för bättre miljö, ungdomsgården i Gustavsberg etc.

gult_kort

Den som ger sig in i leken, får leken tåla

I dagens samhälle får en politiker tåla att bli granskad och kommenterad både av kollegor, opposition, media och i enskilda bloggar – som min egen. Det tillhör liksom motsatsen till herr Nilsson tidigare egna ledarskap – nämligen öppenhet och demokrati.

I Nacka Posten uttalar sig nu herr Nilsson:

– Att jag fått så många röster betecknar att många tycker att det vore kul om jag gjorde en insats, säger en nöjd Jonas Nilsson.

På frågan om vad han tror att C, FP och KD anser om hans eventuella närvaro i Värmdös framtida fullmäktige svarar han bland annat att ”man bör ha respekt för de olika åsikterna som finns.” Hm…

Kommunstyrelsens ordförande, moderaten Lars-Erik Alversjö, välkomnar partikollegans comeback. Men hallå..?

– Vi får inte glömma bort att det som hände inte var en moderat kris utan en Allians-kris, fortsätter herr Alverjö. Vilket oerhört skitsnack, säger jag. Det var en tydlig omdömes- och kompetenskris.

Finns det ingen återväxt inom politiken i Värmdö?

Ska vi stå ut med att man tar fram unken skåpmat, när inga andra alternativ finns inför valet. Partiet tar för givet att Jonas Nilssons provvalsresultat kommer att föra upp den forne ledaren högt på höstens valsedel (suck!).

three

Värmdö är värt något bättre. Och det aktualiserar ytterligare min idé: Tre val, tre röster

Det behöver inte betyda att samma parti eller allians som levererar det mest trovärdiga politiska alternativet på riksplanet, är detsamma som levererar samma sak på den viktiga kommunala hemmaplanen.

I kommunen är det dessutom lättare att se vilka politiker det är som ˝håller”. Vilka som är engagerade. Vilka frågor de driver och vilka resultat det gett eller kommer att ge. De ligger närmare verkligheten (borde göra), frågorna är snabbare och du ser snabbare resultaten av de lokala politiska besluten.

shame1

Vilka styr Värmdö, och vilken kompetens har de?

Jag tror att de flesta i Värmdö inte har en aning om vilka det är som sitter i den styrande alliansen. De vet inte hur de ser ut, de vet inte riktigt vilka åsikter de representerar, de vet inte vilka som är starka och svaga. Det är lite av ”låt gå”. Vi har ju en borgerlig allians i Sverige – borde det inte vara det också i Värmdö?

Tre val, tre röster. Du bestämmer. Nöj dig inte med sekunda kvalitet!

Med tanke på vad den sittande alliansen inte uträttat under innevarande mandatperiod, vilken tveksam kompetens och bristande vision de står för kanske det inte borde vara så.

Handen på hjärtat, vet du vilka politiker som skulle kunna uträtta mest i din hemkommun? Känner du ärligt till vilka som står för de värderingar som du själv har?

panorama

För de som undrar:

Mitt eget engagemang, frågors läge och betydelse och kompetensen inom olika partier gjort att jag under årens lopp röstat på vänsterpartiet, centern, moderaterna, miljöpartiet och socialdemokraterna. Jag har idag ingen organiserad partitillhörighet.

Känner bara respekt och sympati inför kompetens. Och totalt förakt för inkompetens och skenheligt engagemang.

Jag tror att jag flyttar till Norge

norsk flagga

Det trodde jag aldrig att jag skulle få se mig själv att skriva.

Men vad kan inte svårtolkade regler för kulturen och nya omtag med Kultursamverkansutredningar (…puh!) åstadkomma?

I statsbudgeten för 2010 är den norska kulturbudgeten 9,3 miljarder norska kronor (11,6 miljarder svenska kronor), Ökningen jämfört med 2009 är på 820 miljoner norska kronor.

När de rödgröna partierna i Norge (Arbeiderpartiet, Socialistisk venstre och Senterpartiet) inledde sitt samarbete för fem år sedan var det på kulturområdet som de först blev eniga. Resultatet av överenskommelsen – Kulturløftet – var 15 konkreta löften inom området kultur. Den viktigaste punkten är att en procent av statsbudgeten ska gå till kultur 2014.

Skattelättnader istället för kultur

I Sverige har man haft råd med många miljarder i skattelättnader, somligt motiverat. Intressant är dock att jämföra att kostnaden för hela Kulturlyftet i Norge motsvarar en veckas skattelättnader i Sverige.

Då ska man komma ihåg att Norges befolkning är hälften av den svenska.

teatermasker

Glädjande besked för alla simmare och icke höjdrädda

Det finns områden som inte har samma uppförsbacke som kulturen. Medan engagerade frivilligkrafter kämpar för att få behålla t.ex Aspuddens anrika badhus, så meddelar Stadshuset generöst att man skall satsa en halv miljard (!) på upprustningar av Stockholms simhallar.

Dessutom finansierar Stockholms stad delar av det spektakulära kommersiella bygget, Globen Skyview, som kostat 79 miljoner kronor. En turistattraktion där man med en liten plastbits hjälp kan identifiera Stockholms innevärld…? Hm, var det inte Ericsson som sponsrar Globen?

Inget skall förta det andra

Men ibland undrar man om Stockholm enbart satsat på riskfria, ”lagom” nydanande projekt med tunga affischnamn. I dagarna överlämnade regeringens särskilda utredare Kultursamverkansutredningen (vilket namn!) — som drar upp riktlinjer för hur de statliga kulturbidragen ska fördelas i framtiden.

Pengar som staten tidigare öronmärkte för viss verksamhet, ska regionerna nu istället få bestämma själva över. De kulturpolitiska besluten ska fattas närmare medborgarna, är tanken och landets landsting ska alltså själva utforma en egen regional kulturpolitik.

pilar

Vad gäller saken, egentligen?

Statens stöd till kulturen ska kunna lämnas som ett samlat kulturbidrag till regioner eller landsting, som får större frihet att fördela budgeten. Dessa ska förhandla med staten enligt en förordning med t ex nationella mål och kriterier. ”Principen att staten träffar överenskommelse med landsting eller motsvarande går knappast att tillämpa i Stockholms län”, var kritiken när utredningens utkast presenterades — man underströk Stockholms roll som landets huvudstad och påpekade att situationen i Stockholms län är väsensskild från den i Malmö och Göteborg, där regionalisering bejakas.

Men tvärtemot vad Kulturutredningen föreslog undantas inte Stockholm från reformen

Vilket både de rödgröna och Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) invänder emot. Redan i år ska de fem utpekade regionerna förhandla med Statens kulturråd om pengar. Landstingen, där Gotland även inräknas, ska upprätta regionala kulturplaner där de fördelar statsbidrag till regional kulturverksamhet. Kulturplanerna ska vara treåriga. Man ska kunna planera, men de ska inte vara så pass långa att man låser in kulturen.

man

”Kultur måste få kosta”

Citatet har jag lagt på minnet efter ett givande möte med Daniel Sachs på Proventus, en del av det svenska näringslivet som satsar på att stödja kultur. Vi var båda överens om att ett rikt och levande kulturliv är en viktig del av ett samhälles utveckling. En del som påverkar medvetande, innovation, nytänkande och nyttigt ifrågasättande.

Långsiktigt kommer  inte ”portföljmodellen” att innebära några ökade kostnader, men på kort sikt kommer trycket på Kulturrådet att öka när man ska använda sig av två parallella modeller. Utredningen föreslår därför att regeringen bör överväga att tillfälligt omprioritera medel till de extra kostnader som kan uppstå under införandefasen.

Verkligheten för oss som lever för, med och (ibland) på kultur blir för en stund ännu mer förvirrad.

Kommer detta att fungera? Och hur?

Ett politiskt dirigerat kulturliv har ingen varit särskilt sugen på, så medan politikerna stod för fiolerna överläts efter 40-talets krig de konstnärliga besluten åt konstnärerna själva – så är till exempel Statens kulturråd organiserat, med sina referens- och arbetsgrupper, där sakkunniga tar ställning till bidragsansökningar och annat.

Kommer den nya modellen att innebära innebära ökat politikerstyre av kulturlivet, regionalt, på bekostnad av den så kallade principen om armlängds avstånd?

questionmark

Sant, men inte sant

Nu är det inte riktigt sant att politikerna inte dirigerar kulturlivet. Det gör de visst. Många politiker vill gärna lämna kulturella ikoner och spektakulära, genomförda projekt bakom sig, för att bli ihågkomna och hyllade.

Och då får tjänstemännen inom olika institutioner och nämnder hitta pengar och bidrag. Det är spelets regler, alldeles oavsett kulturutredningar med långa namn.

Stockholm protesterar

Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd, skriver idag på sin blogg att Stockholm borde få vara ett undantag och stå utanför reformen, hennes skäl är: ”…staten riskerar flytta över sin egen byråkrati till landstinget, landstinget tvingas bygga upp en struktur för uppgifter man inte tidigare haft, Sveriges största teater Stockholms stadsteater riskerar avbräck samt att staten tvingar fram en ny regional struktur i ett län som undanbett sig detta.”

lena

Samtidigt poängteras på annat håll idén med samarbete mellan kultur och näringsliv är viktig

Något som bl.a vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skall tala för och om på Handelskammaren onsdagen den 24:e februari är samarbetet mellan kulturen och näringslivet.

Men är det en läpparnas bekännelse? För hur definierar man egentligen begreppet ”kultur” i rubriken ovan. Är inte förväntningarna det statliga kulturlivet?

publik

En sak är vi eniga om

Både jag och Madeleine Sjöstedt: En viktig utmaning är att den svenska kulturpolitiken alldeles för länge har handlat om hur verksamhet ska finansieras, och inte om hur tillväxten i kulturlivet kan stärkas.

Under min tid med Audiorama, den svenska nationalscenen för ljudupplevelser, har problemet för oss förvånande nog inte varit att finansiera vår verksamhet, däremot hur vi skall kunna slutfinansiera vår etablering — för att stärka tillväxten.

De vill ha våra produktioner och verksamhet, men de vill inte hjälpa oss med att skapa förutsättningarna. Moment 22.

AUDIORAMA — En nationalscen för ljudupplevelser

Jag har under det senaste året arbetat med en etablering av Audiorama på Skeppsholmen, i ett kulturcenter tillsammans med Teater Galeasen och Moderna Dansteatern. Ett projekt som på ett nytt och spännande sätt kan bidra till Stockholms kulturliv. En ny, innovativ verksamhet som skapar ett unikt auditorium för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning på Skeppsholmen.

hus

Audioramas har fyra verksamhetsgrenar, alla efterfrågade

Audiorama Drama —  lyssnardramatik, men också för experimentella möten mellan ljud, skådespelare och publik har framför allt formulerats av Magnus Roosmann, Audioramas ena grundare, och ett flertal projekt är redan planerade och förberedda.

Audiorama Ljuddesign — extern ljudproduktion för kultur- och musiklivet. T.ex ljuddramatik i form av audiofiler för mötesplatser, museum och kulturella attraktioner,

Audiorama Ars Acustica — som kommer att ha fokus på musik, ljudkonst och hörspel. Inom denna verksamhet kommer vi att bygga upp samarbete med konstnärliga högskoleutbildningar nationellt- som internationellt, särskilt inom musik.

audiorsend3

Syftet är att erbjuda en arena för musik, ljudkonst och hörspel. Men också ge våra konsthögskolor en möjlighet till olika samarbeten. En sådan scen saknas i Skandinavien idag — den kommer att bli unik i Europa och internationellt uppmärksammad.

blick

Audiorama UNG — genom att producera lyssnardramatik för en ung målgrupp vill UNG genom en estetisk ingång, väcka frågor kring demokratiska ämnen som exempelvis jämställdhet och integration. Skapa en teaterform som tar hänsyn till barn och ungdomars specifika konstnärliga önskemål och behov.

Idag kan vi konstatera att vi uppnått nästan allt vi satt som mål

Audiorama är ett projekt som på ett nytt och spännande sätt kan bidra till Stockholms kulturliv. En ny, innovativ verksamhet som skapar ett unikt auditorium.

Vi har skapat en verksamhet som klarar sig och utvecklas på egna meriter i spännande konstellationer och med gränsöverskridande samarbeten, utan att hållas under armarna med ständiga driftsbidrag och stöd.

logos

Vi har redan etablerat samverkan med både forskning och utbildning

Detta genom initierade samarbeten med Kungliga Musikhögskolan, Dramatiska Institutet, Konstfack, EMS och KTH. Och de har tillsammans i dagarna gått ut i ett gemensamt upprop där de välkomnar möjligheterna med vår verksamhet (finns på vår blogg: www.audiorama.se)

Vi har en fantastisk lokal på Skeppsholmen, med ett tioårigt hyreskontrakt. Alla vill ha oss och vår verksamhet. Men ingen är beredd att ge oss den sista hjälpen för att färdigställa lokalen.

Samarbete mellan kultur och näringsliv?

Vi planerade vår etablering utifrån att först ha en bra finansiär i ryggen, en engagerad näringslivsrepresentant i form av Per Josefsson. Den andra tredjedelen i vår finansiering består av sponsring och samarbeten. En del där vi idag fått generös sponsring från aktörer som vill vara med i detta spjutspetsprojekt och ser aktiva synergieffekter för dem själva.

För att inte förlora någon tid har vi startat produktioner inom fyra olika verksamhetsområden, och tacksamma där fått mottaga produktionsstöd från både Stockholms Läns Landsting, Kulturrådet och Stockholms Kulturförvaltning.

lokalen

Men vad hjälper det om vi inte kan färdigställa det unika akustiska bygget i lokalen?

Det som gör oss unika i Skandinavien. I Europa.

Vi har blivit skickade runt mellan Kulturdepartementet, Kulturrådet, Stadshuset, Kulturförvaltningen, Stockholms Läns Landsting, Framtidens Kultur, Innovativ Kultur, Boverket och Tillväxtvrket. Och överallt var vi har kommit har man varit imponerade över vårt projekt och sett fram emot dess tillblivelse. Att vi lyckats skapa en så färdig produkt, med så unika samarbeten och med en egen trovärdig egen ekonomi.

Men det räcker inte

Det avancerade akustiska bygget är vår största utgift. Vår arkitekt, våra hantverkare och alla duktiga konsulter måste få kosta (även om vi fått fantastiskt generösa, ödmjuka och stödjande offerter). Vi måste handikappanpassa och inreda för barn och ungdom.

För det behöver vi hjälp för att få ihop den sista delen. Vi hade trott på ett samarbetet och stöd från det så kallade Kultursverige. Det hade gett oss den hävstång som möjliggjort att vi kunnat öppna upp vår verksamhet redan till sommaren.

Idag är vi både klokare och mer förvirrade än vi var när vår vision föddes

De släcker emellertid inte vår låga så lätt. Idén har engagerat och startat en glöd i ögonen hos alldeles för många. Men vi kan konstatera att kulturpolitiken inte är vår största hjälpreda. Oavsett nya utredningar och direktiv.

Eller är det någon som är beredda att övertyga oss om motsatsen?

(Vi kanske får flytta till Norge istället?)

Jesper Nilsson = Clark Kent

clark kent

Nätet är fullt med stöd till Jesper och hans avslöjande av tvivelaktigt och klandervärt polisbeteende och hot

Somligt, som ledaren i tidningen Journalisten (länk i notisen nedan!) är allvarligt och får en att tänka efter ”utanför händelsen med min son” och på de verkliga grunderna för spanarpolisernas jakt på unga plankare i tunnelbanan. Kollar de om alla är torra i munnen för att för bättra intagningsstatistiken över de som drogprovas?

Somliga inslag på nätet värmer och stödjer

Idag, denna gnistrande vintermorgon, har det hunnit bli 11.799 medlemmar i Facebook-gruppen ”Vi som stöttar Jesper mot polisens övergrepp”. (länk: ”Vi som….”)

En grupp som innehåller många kloka kommentarer till det inträffade. Och bland medlemmarna hittar man många kanske lite förvånande ansikten, politiker, journalister, debattörer…

angel

Jesper har också fått kommentarer från flera poliser inom Stockholmspolisen, som beklagar och uppmuntrar honom

Det ger oss hopp. Låt oss också hoppas att åklagare, länspolismästare Carina Götblad (som brukar vara en klok och omdömesgill person) m.fl hanterar detta ärende på rätt sätt. Så att förtroendet och respekten för poliskåren sakta kan byggas upp igen. Ingen vinner på en ömsesidigt misstänksamhet.

Läs gärna kommentarerna i Facebookgruppen ”Vi som stöttar Jesper mot polisens övergrepp”

Liknelsen mellan Clark Kent och Jesper värmer en gammal läsare av serietidningen om Stålmannen. Solen skiner extra vackert efter den genomläsningen.

Lillebror ser dig!

sjostedt

De två civilpoliserna blev vansinniga när Jesper, min son, fotograferade deras arbete. Jesper trakasserades, men överlistade ordningsmakten med sin Iphone. Under hot om urinprov tvingade de honom att radera bilderna. Han återskapade dem och publicerade berättelsen på sin blogg.

Storebror ser dig, handlar idag om lillebror som ser dig

Den osannolika David mot Goliat-historien har skapat en intensiv debatt om polisers påstådda maktmissbruk i Stockholms tunnelbana. ”Vreden kokar efter polistrakasserierna” skriver Expressen i en mycket bra sammanfattning av det som hänt. Klicka på länken. ladda ned pdf-filen och läs: Exp

Även i radion går debattens vågor hela. Nyhetsprogram, Spanarna och Medierna i P1…

Medierna i P1 följer nu Jespers process med förhör hos förundersökande åklagare, ”brottsplatsrekonstruktion”, polisernas egna anmälningar mot Jesper etc. Lyssna på inslaget här: Medierna P1

Storebror försöker nafsa tillbaka

Istället för att krypa till korset anmäler nämligen de hotande poliserna honom för brott: grovt förtal, samt ofredande och förgripelse mot tjänsteman.

Brottsrubriceringen har har diskuterats med polismyndighetens jurist Maria Emanuelsson men hon säger sig inte något att göra med rubriceringen.

– Jag har haft ett allmänt samtal med poliserna. Det som står i anmälan får stå för dem, säger hon. Hela affären har växt till en nyttig diskussion om systemfel inom polisen när det visat sig att det de här polisernas agerande på intet sätt är ovanliga inom kåren.

Ledaren i tidningen Journalisten gör en klok reflektion. Ladda ned pdf-filen och läs här: Journalisten

Hur rakryggade kommer polisledningen att orka vara?

tbanaMin son som kände sig attackerad av poliser en dag i förra veckan, efter att han hade fotat dom när de jobbade i tunnelbanan, har nu blivit anmäld av poliserna. Poliserna menar dels att Jesper har ofredat dem genom att ta bilder och filma, men också att han har förtalat dem genom att publicera materialet på sin blogg.

Att bilderna, filmen och påståenden om poliserna har spridit sig i bloggvärlden och i media har skadat dem, står det i anmälan som handlar om grovt förtal. Det kanske de båda poliserna skulle ha tänkt på, innan de uppträdde som de gjorde?

Den som gräver en grop

Samtidigt med det här håller en internutredning på som ska ta reda på om de två polisernas agerande var rätt eller fel. Alla vi som sett filmen som ligger på You Tube, hört hotelserna och lyssnat på polisernas uppjagade tonfall blir nog lätt förvånade när vi läser polisernas egna motanmälningar. (se nedan!)

Det är något som inte stämmer

Poliserna påstår att Jesper ofredat dem genom att ta bilder. När Jesper tog bilderna befann han sig på flera meters avstånd ifrån dem. Tog tre bilder i en följd, från samma avstånd (vilket alla kan se när man ser jämför de tre bilderna). Men poliserna påstår att han alltså tagit bild på bild trots att de upprepade gånger anmodat honom att sluta.

De påstår också att de inte alls ”hotade honom med drogtest om han inte förstörde de tagna bilderna”. De påstår att han istället själv erbjöd sig att förstöra bilderna. (Samtidigt ser man på filmen att Jesper överhuvudtaget inte håller i sin mobil med kamera, den håller istället den ena polisen i handen utan att uppmärksamma att han samtidigt dokumenterar den för polisen pinsamma situationen genom att filma sig och hans kompis.)

Jag vet att min son aldrig gonsin i en situation av detta slag, utan press, skulle erbjuda sig att deleta bilderna.

Sharp eyed soft nosed cow, with shallow dof

Det är något som luktar väldigt illa

Och om den stanken kommer att bli värre, kommer bara framtiden att utvisa. Igår tog Robert Aschberg upp fallet i TV 8 (går att se på TV8play). Ingen polis ville medverka. (Är jag förvånad?)

I studion medverkade istället journalisten Stefan Wahlberg, som berättade om attityden hos polisernas överordnades när han började gräva i fallet.

Chefen för ungdomsroteln i Stockhom, som inte namnges i programmet men som heter David Beukelmann och är känd sedan sin tid som ”chefsideolog” i Rejvkommissionen, vägrade enligt Stefan Wahlberg helt att samarbeta. Wahlberg fick inte ut de offentliga handlingar han begärde, han fick inte ens veta diarienumret för att kunna plocka ut dem själv, trots att offentlighetsprincipen innebär att alla medborgares begäran om att få ut offentliga handlingar ska behandlas skyndsamt. Icke hemligstämplade dokument hos polisen är absolut inte undantagna. Det luktar illa.

– Han gjorde milt uttryckt allt för att lägga locket på, säger Stefan Wahlberg.

rejv

David Beukelmann är en intressant polis

Han gjorde sig känd i Rejvkommissionen på 90-talet, och alla som någon gång haft med det gänget att göra känner väl igen både tonfallen och attityderna från den tiden. I en artikel i Svenska Narkotikapolisföreningens interntidning talar Beukelmann om behovet av en ny narkotikautbildning, där kunskap om fysiska tecken på narkotikapåverkan bara är en komponent. Även andra kunskaper måste till för att kunna ”bygga upp skälig misstanke om alla typer av narkotikabrott”.

Var det dessa kunskaper som fick dessa skämt till poliserna att angripa min son med uttalanden som:

- Är du drogpåverkad

- Du uppträder lite nervöst, ska du följa med på ett urinprov

- Du är djävligt munntorr?

Vad Rejv-David säger i artikeln, om man läser mellan raderna, är att polisens spanare, ska gå på, inte bara människor som ser påverkade ut, utan även ge akt på ”attribut” och om en person tillhör fel ”social subgrupp”. Får man napp, vilket naturligtvis händer då och då, bär det vidare hem till den gripne för husrannsakan, eller för den gripne till urinprov och drogtest på Kungsholmen. Det var det som min son hamnade i.

Tänk vad liten tuva ofta kan stjälpa stort lass

Här var det två civilspanare som åt vår kommersiella kollektivtrafik jagar stygga, tonåriga plankare i T-banan.

Nu kan man fråga sig om det det som jag vill att de poliser som jag betalar skatt för skall ägna sin tid åt? Och det var väl ungefär det som min son också undrade när han tog upp sin Iphone och plåtade tre bilder av dessa spanare.

Det kunde ha slutat där

Men istället grep spanarna min son. Hotade honom, ifrågasatte hans seriositet, förklarade högljött för omgivande resenärer att ”han kan ju vara knarkare”, tog ifrån honom hans mobil, dator etc och höjde sina pubertala röstlägen för att sätta honom på plats med hot om drogtest.

Det luktar väldigt illa. Frågan är om polisledningen är beredda att vädra, eller om dem kommer att slå vakt om kårandan och den unkna lukten?

fönster

Jag hoppas på de är beredda på att vädra ut den unka lukten

Jag vill inte att alla mina illusioner om kompetenta poliser med bra omdöme ska gå förlorade. Jag vill att vi forfarande ska kunna känna oss trygga med våra poliser. Att vi ska kunna lita på att de är duktiga, välutbildade och har omdöme och förnuft.

(Här kan du läsa polisens anmälningar:)

etta2

3

4

5

Poliserna som underskattade Internets oerhörda makt

Expressen

Idag tror jag att det sitter två Stockholmspoliser som skulle vilja dra klockan tillbaka några dagar

Två omdömeslösa och kaxiga poliser i tunnelbanan, som inte drar sig för att använda helt oetiska utpressningsmetoder genom att byta tjänster med min son som de omotiverat trängt upp i ett hörn nere i tunnelbanan. Deras råd var att om han raderade tre bilder som han tagit på dem när de ”förhörde” tre tonåringar, skulle han slippa följa med till häktet för urinprov och drogtest.

En vanlig händelse på väg hem från jobbet efter en hård dag och fyra koppar kaffe

Kaffe var den tyngsta drog som min son nyttjat den dagen. Men som engagerad journalist och skribent kring kollektivtrafikfrågor, blev det helt naturligt för honom att dokumentera en situation i tunnelbanan när ”förklädda” polisspanare förhör några tonåringar utanför spärrarna. Att ta bilder i den situationen är någonting som är helt lagligt.

Resten är historia

Min son har blivit huvudpersonen i hundratals bloggar och ett tiotal tidningar, radio och TV. Den film, som poliserna av misstag själva spelade in när de olagligt beslagtog min sons nya Iphone-mobil, hamnade (återskapad av hans envishet som IT-specialist) på You Tube har idag haft över 100.000 visningar. Den blogg där min son berättat hela historien, och där också de bilder som han tvingades radera (men också kunde återskapa) hamnade har haft närmare 200.000 besökare — och fått över 1500 kommentarer.

Bloggstatistik

Svd, Aftonbladet, SR, SVT, Expressen, nyheter24, Metro…

Alla har kommenterat händelsen, intervjuat befäl och polischefer som alla kritiserar polismännens omdömeslösa beteende. De har intervjuat min son, poliserna figurerar på bild överallt och är namngivna i allt från artiklar till omklippning av den nu så berömda filmen till rockvideos med hiphop-tema som ”MC Hammer feat Martin Bergström” - sök gärna på You Tube.

svd

Sanningen är obarmhärtig

Var det värt det här för poliserna för att få ”spela Allan”? Är det rättvist att de två poliserna hängs ut på det här sättet? Svaren är givna. Det var naturligtvis inte värt det för poliserna. På frågan om det är rättvist att de är uthängda, är svaret är naturligtvis ”ja”.

Sånt här skall upp i ljuset om vi ska kunna behålla vår respekt för polisen

Men också om de ska kunna behålla vårt förtroende. Det är en grundval för vårt civiliserade samhälle. För vad händer nästa gång? Kroppsvisitering? Fysiskt övervåld? Det är lätt att rycka på axlarna och säga att det är en lång väg mellan ”lätt” mobbing i tunnelbanan av en 1,68 cm lång, självsäker datanörd med glasögon och ett fysiskt övergrepp i en skälvande krigszon. Men är det egentligen det? Är inte den mentala inställningen egentligen densamma?

aftonbladet

Åklagare utreder polisens agerande

Civilpoliserna hotade alltså min son Jesper Nilsson med häktet – om han inte raderade bilderna i sin mobil. Nu har Citypolisen i Stockholm beslutat att en åklagare ska utreda polismännens agerande.  Efter att Jesper fotade poliserna hotade de med att slänga honom i häktet, drogtesta honom samt anmäla Jesper för ofredande – om han inte raderade bilderna.

Jesper gjorde som poliserna ville, men…

Han lyckades senare återskapa bilderna samt en film av händelsen som går att se här.

– Det är viktigt att allvarliga anklagelser så som dessa utreds noggrant, säger Ulf Johansson, polismästare Citypolisen.

Samtidigt har polismännen anmält min son för ofredande

Vem i hela världen ska man lita på? Bilderna, filmerna, hotelserna, tonfallet talar sitt tydliga språk. Jag skulle inte vilja vara i dessa polismäns kläder idag. De måste ju också ha kollegor, vänner, familjer, kanske fru och barn. Somliga må rycka på axlarna, några få kanske hyllar dem – men i de flestas ögon tror jag att de har tappat sin aktning.

I dagar när man fortfarande inte inser att Internet har förändrat världen, stänger ned Facebook-tillgängligheten, hindrar anställda från att blogga öppet etc borde en hel del ta sig en funderare. Makten ligger hos dig. Där den ska ligga.

Vem är min son?

Han är webbdesigner och programmerare som växt till en kunnig pedagog och lärare när det gäller att utbilda människor i hur man kan använda sociala media. Han är också en politiskt medveten och engagerad skribent. Vi står inte på exakt samma sida i allt inom politiken, men vi har respekt för varandras åsikter. Han är chefredaktör för webbsidan ”Dagens Konflikt”, klicka här!

dagenskonflikt

Dagens Konflikt är en nättidning, som 2008 startades av Tankesmedjan Konflikt. Tanken är att samla en bred och ifrågasättande vänster. På Dagens Konflikt kan du att ta del av initierade analyser, essäer, upprop och debattartiklar med fokus på arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige.

Jag har fyra barn och tre barnbarn. Alla individer med stark känsla för rätt och fel. Alla med osvikligt självförtroende. Alla framgångsrika inom de områden de arbetar, socialiserar eller pluggar. Ett av mitt livs stora mål är uppnått. Jag är oerhört stolt över dem alla. Inte bara Jesper.

Men ett sista tips: se upp för unga, småväxta killar med glasögon, med en Ibook under armen och en Iphone i fickan.

(Se gärna även upp för lite äldre med samma attribut, det kan vara jag – deras pappa.)

PS: Såg just att det bildats en ny Facebook-grupp: ”Vi som stöttar Jesper mot polisens övergrepp”. 2.341 medlemmar på en dag…

Så här otrevliga och provocerande kan poliser vara

På väg hem från kontoret igår så attackerad polisen provocerande min son

På väg genom spärrarna på Hornstulls tunnelbanestation ser min son hur två vuxna män trycker upp två 12-14-åriga pojkar i ett hörn bakom biljettbåset. Det visar sig vara de poliser som ”extrajobbar som skattefinansierade biljettkontrollanter”. Tunga hjältar!

Eftersom min som länge arbetat politiskt med kollektivtrafiken och dessutom arbetar för en nättidskrift som flera gånger skrivit om trafikfrågor, kostnader och kontrollsystemet i tunnelbanan (t.ex. här och här) blev han intresserad och tog snabbt upp sin kameramobil

(Tack för Iphone!).

Min son har flera gånger tidigare både fotat och filmat i tunnelbanan (senast med TV4 Nyhetskanalen) och vet att den räknas som en allmän plats. Så på behörigt avstånd (för att inte störa poliserna i deras arbete) tog han tre snabba bilder med sin kamera.

Poliserna undrar vad fan han håller på med och han förklarar att han inte fotograferar de båda ungdomarna utan bara de två poliserna (se poliserna nedan!)

dumma_poliser

När han frågar om de är poliser, svarar de avböjande och istället undrar den första polisen varför han tar foton och min son förklarar att han skriver om kollektivtrafik och kontrollsystem — då bryter helvetet lös.

Här är polisen som mitt i gatan står…

De rycker åt sig min sons mobil. En av poliserna plåtar av honom med sin egen mobil. De trycker sedan in honom i hörnet och kräver honom på legitimation. Den första polisen tar dessutom ifrån honom hans pengar, bankkort och rycker tag i hans väska.

Stora starka poliser

Andra resenärer strömmar till och undrar varför två illa klädda män rycker åt sig värdesaker och kontanter från en liten kille på 164 cm. Poliserna tvingas ta fram sin legitimation för att resenärerna runt omkring inte skall ingripa. Även mannen i biljettkuren, som min son nyss löst sin biljett av, kommer ut och ber poliserna att ”i alla fall ta det lite lugnt”.  Den första polisen säger då att min son ofredat honom…?

Är du knarkare du, det verkar så?

Efter en lång stunds trakasserade visar polismännen att de gärna använder falska hot för att skrämmas. De anklagar mot min son, som är på väg hem från jobbet, säger att han är torr i munnen och säkert är en knarkare. De säger vidare att de kanske ska gripa honom och köra honom till häktet för drogtest — då blir han sedan med säkerhet anmäld för ofredande.

Eller så tar han bort bilderna ur mobilen och är plötsligt inte längre misstänkt för något brott alls!

metro

Jag är stolt över att min sin aldrig ger sig

Poliserna släpper de 12-14-åriga pojkarna som de ursprungligen ”fångat” eftersom de nu löst biljetter och vänder all aggression mot min son. Istället för att spendera en kväll i häktet så går han till sist med på att radera de tre bilderna. Under polisernas uppsikt raderar han bilderna, en efter en, och får sedan tillbaka alla sina tillhörigheter och är en fri man. Tack snälla farbror polis… (Poliser som ingen gång kunde upplysa min son om han begått något brott.)

CSI Farsta agerar. Whatch out Grissom!

Väl hemma så gör min son (som är en sann datanörd, eller ännu bättre ett IT-geni) en nätverksbrygga mellan sin dator och sin kameramobil. Han fjärransluter sin Iphone till datorn via terminalen. När han loggat in på mobilen gör han snabbt en råkopia utav hela mobilens hårddisk över nätverket.

dump

Sedan laddar han ned PhotoRec från CGSecurity och installerar det. Detta program kan gå igenom råkopian utav telefonens hårddisk och återskapa alla kända filer som någonsin legat på dem. Även om du har raderat bilder från kameran så ligger de kvar på hårddisken, trots att filsystemet inte kan se dem.

Efter några timmars slit, några koppar kaffe och lite svordomar har han återskapat sin telefons bildbank

Bilderna är återskapade, och du kan nu se de duktiga poliserna på bilderna här. Men, historien är ännu inte slut. Så fort han märkte att poliserna började fota och utmana honom så satte han snabbt på film-funktionen på sin kameramobil. Det mesta tydde på att mobilen fortsatte filma och ta upp ljud under hela händelsen. Men denna fil gick inte att återskapa från telefonens hårddisk. Istället skickade han den korrupta videofilen till några duktiga tjejer och killar i USA, som returnerade en hyfsat lagad fil.

Poliser fångade på film. Sanningen är obarmhärtig

På filmklippet kan man höra hur polisen visar sin legitimation till några oroliga medresenärer och säger ”varsegod, gå härifrån”, medan min son försöker förklara för medresenärerna att han bara tagit kort. Då säger polisen till medresenärerna att min son ”kan vara en knarkare eller vad som helst” …och så börjar knarktjafset.

film

Poliserna filmar sig själva, ridå!

Det är alltså Polis nr 1 som håller i kameran och Polis nr 2 som vi ser i början av filmen när han precis fotat min son med sin mobil. Min son är det korta popsnöret med vita skor, blå kappa och en randig halsduk.

Ett gott råd till alla poliser som missuppfattat sin yrkesuppgifter: datanördar bör de akta sig för i framtiden.

Filmen hackar en hel del, med ta er tid och titta igenom hela. Det här är Hornstulls T-bana, en vardag i Sverige under jakten på plankande barn och ungdomar i T-banan.

close

Klicka på länken nedan, lyssna på hoten, hör tonfallen:

Polisers skandalösa uppträdande en vardag i februari!

Och ryktet sprider sig i bloggarna. På nätet. I webbsidorna. I tidningarna. Undrar hur stolt den svenska poliskåren är över sina representanter idag?

Jag är i alla fall väldigt stolt över min son.

svd

SAS och Swedebank …hm?

cake

När jag var liten sa min pappa: ”Statens kaka är liten men säker”

Nu får man nog raskt ändra det till att statens kaka är allt mindre säker. SAS ber idag om nya stödmiljarder för att rädda flygbolaget. Trots saftiga sparprogram blev förlusten 3 miljarder kronor (!) för 2009.

Statens satsning i SAS har varit en katastrof för skattebetalarna

Istället för att vi, tryggt litandes på statens omdöme och kompetens, får en marknadsmässig avkastning på det investerade kapitalet i SAS kan vi nu konstatera att ingenting pekar på en ljusare framtid för det blödande bolaget.

plane crash

Varför blöder SAS?

Svenska företag och resenärer struntar i om de flyger med SAS, bara det är billigt och tillräckligt bekvämt. Varför har inte SAS kunnat leverera det? Så sent som i december var Fru Olofsson tydlig med att skattebetalrna inte var beredda att skjuta till mer pengar till det sjunkande luftskeppet.

Men nu har regeringen helt plötsligt bytt åsikt igen. Hm?

Jämför gärna med  Saab-affären

Regeringen skall inte äga tillverkande företag inom fordonsindustrin. Men håll gärna en förlustmaskin under vingarna till varje pris.

Dessutom försöker fru Olofsson att få det att låta som att det är en bra investering för oss svenska skattebetalare. SAS ”kan bli en tillgång för industri och jobben i Sverige”.

Är det någon som tror på det? Skulle du satsa dina egna pengar på det?

ban crach

Swedbank – ett katastrofbokslut i svensk bankhistoria

På tolv månader har ”min” bank gått från en vinst på 10 ofattbara miljarder, till en förlust på lika mycket. Något liknande har aldrig hänt tidigare.

”Ett fasansfullt år”, suckar vd Michael Wolf.

Om jag vore honom skulle jag snabbt smyga in i närmaste bankvalv och lägga mig i fosterställning. En omdömeslös expansion i Baltikum parat med en inte helt oväntad finanskris ger snabba resultat. Men knapast något bra resultat.

Bristande insikt, någon?

Hur ska jag som bankkund kunna lita på Swedbank i framtiden?

Varför ska jag lita på att de kan hantera mina pengar när de själva hamnat i en gigantisk skuldfälla. Och till råga på allt har de mage att säga att de är nöjda med att resultatet inte blev värre. Fan trot.

elefanter

Hur står det till med elefanterna i det svenska näringslivet?

Under det senaste året har debattens vågor gått höga om allt från oetiska energibolag som Vattenfall till dagens svarta rubriker om att Telias miljarder går till Uzbekistan där pengarna till slut kan hamna i händerna på diktator Islam Karimov.

Inte den första person jag skulle bjuda hem på middag.

Nej, det är dags att plocka fram Michael Wiehes fråga från 70-talet:

”…vem i hela världen kan man lita på?”

Kanske vi skulle låta HM ta över?

hm

I förra vecka satte Hennes & Mauritz ett nytt kursrekord med 452:50 kronor per aktie

Om du varje år hade förvandlat din nettolön till HM-aktier hade din privata förmögenhet ökat med i genomsnitt 27% om året. Det för mig osökt in på tanken vad som skulle hända om vi lät HM ta över Sverige, och Persson-familjen fick bli styrande riksdagsmän?

Tillväxten är svindlande, den som vid börsintroduktionen 1974 satte in 1.000 kronor och sedan behållit aktierna, har idag 4,6 miljoner

Och det handlar inte om fordonsindustrin, inte om mobiltelefoni, nanoteknik eller IT. Det handlar om en butikskedja som idag finns i 35 av världens 200 länder med 2.000 butiker. Det öppnas en ny i snitt varje dag.

Nu kliver HM in på nya marknader som Japan och Ryssland, nya fält att erövra

En ny era inom tillväxten startar. Om denna tillväxt fortsätter 4-5 år är familjen Persson rikare än hela Sverige. Vi kan alltså jämföra en familjs företagsbyggande med ett helt lands tillgångar och fonder.

Hur kan det se ut så?

mona stats

Vad är det HM kan som inte våra politiker kan?

Är kompetensen hos vårt lands styrande så erbarmligt dålig att ett helt vanligt, familjeägt konfektionsföretag kör om landet i omkörningsfilen så att det smäller till i öronen på Göran Persson, Reinfeldt, Sahlin och alla andra som manövrerat vårt land till den destination vi är idag.

Och hur ser det ut på det lokala planet? Hur många mer kompetenta företagsledare och visionärer har vi inte inom det lokala näringslivet som lätt slår de flesta av våra amatörpolitiker i de kommunala leden?

Det räcker om jag tar sikte på Värmdös kommunala, styrande politiker

Vilken gärdsgårdsserie! Skulle jag anställa en enda av dem som företagsledare, som personalchef, som utbildningsansvarig eller som mentor eller coach. Svaret är utan tvekan nej. Och de sitter och hanterar mina pengar, varje dag. Min omvärld och min framtid. De är faktiskt betalda och anställda av mig och mina vänner bland kommuninnevånarna. Hur kan man sparka dem?

utan jobb

Det aktualiserar återigen tanken: Tre val, tre röster

Det behöver inte betyda att det är samma parti eller allians som levererar det i kommunen mest trovärdiga politiska alternativet som på riksplanet. Jag säger återigen med den drucknes envishet: I kommunen är det dessutom lätt att se vilka politiker det är som ˝håller”. Vilka som är engagerade. Vilka frågor de driver och vilka resultat det gett eller kommer att ge. De ligger närmare verkligheten (borde i alla fall göra det), frågorna är snabbare och du ser snabbare resultaten av de lokala politiska besluten.

Ta bara den lokala brofrågan: en ny Skurubro

I söndagens SvD kunde vi se vårt kommunalråd tulta omkring i snömodden på Skurubron, under rubriken ”Värmdö säger nej till broavgift”. Det är ungefär som när mitt yngsta barnbarn säger: ”Det gör jag visst˝, när hans mamma säger att han inte får kliva upp med smutsiga skor i finsoffan. Längre fram i artikeln säger vår kommuns lokala utvecklingschef: ”Oavsett vad vi tycker kommer det att bli en avgift. Det är bara vi som sitter med Svarte Petter”. Och hur sant är inte det?

cars

Finansiera bron med skattepengarna

Broavgift är inget bra sätt att finansiera projektet med, det kan vi alla enas om. Trots vad Nacka tycker och tänker. Bron är viktig för oss på Värmdö, inte minst för näringslivet, inte minst för alla som vill flytta hit och inte minst för oss alla som arbetar i Stockholm. En bra kommunikation mellan oss och storstaden är avgörande för tillväxt.

happy_child

Och en tillväxt blir till godo för hela kommunen, alla innevånare

Alldeles oavsett vad vi säger, kommer pappa Vägverket köra över oss i 180 km/tim. Vore det därför inte bättre för en ledande politiker att se hela perspektivet, och fördela kostnaderna på alla som kommer att ha framtida nytta av bron. Dvs alla kommuninnevånare. Lägg det på skattekronan. Med inflyttning och rätt hanterad tillväxt får vi mer pengar över till skola, till vård, till bostäder för unga. Tänk vilket kreativt grepp, tänk vilken bra vision – samtidigt som man visar att man står stadigt med fötterna på jorden. Värmdömyllan.

Nej istället spelar vi som fullvuxna kommunalråd för gallerierna och sätter näsan i vädret: ”Jag går visst upp i finsoffan med mina skor, vad du än säger mamma…”

Tre val, tre röster. Börja fundera nu, tiden går fort fram till valet.