Världen är som ett stort nöjesfält. Skräckblandad förtjusning. Pirr i magen. Och så fickpengarna som tagit slut. Jag tänker definitivt inte rikta några trösten ord till alla de bankdirektörer och styrelseordföranden som just nu har svårt att sova, och som gång på gång vankar upp på natten, rycker i täcket hos den stora regeringspappan och viskar: ”Jag behöver mer i veckopeng …kan inte sova”.
De kan gott sova dåligt några år nu. Men är det inte lite av ett monopolspel, hela världens ekonomi? Man har pengar fast man inte har pengar. Inte har världen förändrats så mycket från i vår?
Ok, oljepriset har ständigt ökat, problemen och medvetenheten kring vårt sätt att hantera naturresurserna har ökat, klimatproblematiken kryper närmare på oss och fastighetsvärdena har ju precis som i stort sett alltid varit under diskussion.
Men nu talas det om krispaket som omfattar hundtals miljarder, banker som förstatligas (vilken härlig omyndighetsförklaring av alla bankstyrelser) och kraftiga börfall som mer liknar fritt fall.
Men ändå är det mesta som vanligt.
Visst kan allt det här, och det kommer också med all säkerhet, att påverka mig den enskilda individen. Räntorna stiger, men jag minns också hur räntorna steg 1991 under några dagar till ett par hundra procent. Gissa om jag som nybliven husägare fick hicka då? Men sedan har räntan under många år legat nere på runt 4% — som rörlig ränta.
Så du tror inte att det här kommer att påverka världen?
Det frågar sig med all säkerhet vän av ordning. Självklart kommer det att påverka världen! Det borde framför allt påverka vår syn på vårt finansiella system. Det borde öka vår misstänksamhet gentemot våra slutna banker. Det kommer säkert också att rubba en del av maktbalansen.
Att 2.700 jobb ska bort hos Volvo här i Sverige, är en konsekvens av allt det som händer omkring oss i världen just nu. För det handlar inte bara om bankkriser och tokspatt på alla börser. Det handlar om att vår syn på det mesta omkring oss håller på att förändras. Vem som skall ha makten och varför. Vilka som skall ges möjligheter och trygghet. Hur vi kan hantera våra tillgångar och varför. Osv.
Samtidigt som Kina och Indien utvecklas med raketfart och utbildar fler människor till kvalificerade arbeten än tidigare, bygger ut industrier, ökar sitt välstånd med en hastighet vi aldrig tidigare skådat och etablerar sig som konkurrenter till världens alla andra marknadsaktörer — så rasar andra delar av världen. Som också kommer att påverka både Kina och Indien.
Kan världen anpassa sig?
Samtidigt har insikten att allt inte kommer att räcka alltid börjat gå upp för den lilla människan, och miljöproblematiken har blivit påtaglig med också smått greppbar. Och vi anpassar oss.
Se bara hur den senaste bilmässan i världen till 90% präglas av bilar som är lättare, drar mindre bränsle och kan drivas av flera olika bränslen. Till och med sådana som vi inte ens visste om fanns. Och det har hänt på ett par år. Men samtidigt är bilarna körgladare, ser fräckare ut och lockar oss med de ogripbara emotionella och sensuella känslorna. Också.
Det hela kanske är som att få hem Lyxfällan från TV3.
”Kära herr och fru Världen. Vi ser att ni lever över era tillgångar. Ni lånar för att handla, tar kreditkortslån för att investera i det ni egentligen inte har råd med och SMS-lånar varje månad för att lösa avbetalningar och räkningar. Nu får ni ta och sälja allt ni inte behöver, byta ut bilen mot en cykel, sluta åka utomlands tre gånger om året och gå till banken för att samla alla små lån i ett enda stort lån — som ni förhoppningsvis har råd att amortera av på 15 år. Så livet är inte slut.”
Och det är väl det sista det handlar om.
Vi kan inte lägga locket på Monopol-spelet och trött och uppgivet säga: ”Nej, nu slutar vi att spela”. Spelet måste gå vidare i all oändlighet. Vi måste kanske göra bokslut här och nu och börja om. Sortera och räkna Monopol-pengarna igen och skaka om tärningarna.
För vad som kommer att bli den viktiga frågan är: Hur lång återbetalningstid får vi på oss, om vi kan samla alla skulder i ett enda stort lån? Dvs hur många år kommer världsekonomin, och därmed min egen, att vara påverkad av denna kris.
Svaret blir säker: för alltid. Ingenting kommer att bli som förut, det är väl det enda som kommer att vara säkert. Och väl är väl det. Bindeln är borta och stupet vi blint sprungit mot har kommit allt närmare.
Har du sett solen?
Solen lyser, det är en härlig höstdag med klar luft och min obändiga tro på vår överlevnadskraft och möjlighet att anpassa oss efter förändrade förutsättningar växer sig allt starkare.
Leve kreativiteten!
Ur kriser föds nya idéer, ur ändrade förutsättningar växer innovationerna fram som förändrar världen. När du ställs inför ett problem får du välja väg: lägg dig ner och dö, fortsätt äta chips och titta på Bingo-Lotto. Eller också tar du tag i problemet och säger: ”Hm, hur skall jag göra nu då…”
Och se: det lilla skottet börjar sakta spira.
Upp ur den karga myllan växer snart ett träd som med tiden kanske både bär frukt och skuggar dina varma sommardagar.
Skulle jag inte tro det, skulle jag inte heller ägna min dyrbara morgon att försöka dela dessa tankar med er.
Godmorgon världen!