Taggarkiv för 'jan björklund'

Sida 2 av 2

När Norge var torsk och Kina var ris

År 2000 var jag ansvarig för Sveriges Millenium-utställning i USA

Till Milleniumåret hade jag förmånen att få ansvara för Sveriges del i den Millenium Paviljong som Disney beslöt att bygga på Epcot – ”The Disney Theme park that lets you visit the world in a day and explore the possibilities of the future”. Under 15 månader skulle Sverige, tillsammans med en handfull andra länder, få exponera sig som och visa upp sina unika sidor.

wall

Den idé som jag, tillsammans med duktiga medarbetare, fotografer, illustratörer, animatörer och scenografer baserade hela utställningen på rymdes inom begreppet: ”The future is inside you”. Dvs om vi utvecklar de begåvningar och styrkor som finns inom varje enskild människa, så förmår vi tillsammans att skapa fantastiska saker inom många områden.

En sanning som gett Sverige möjlighet att sätta starka avtryck i världen med allt från sociala reformer, utbildning och forskning, popmusik och dans, konst och innovationer. Utställningen kom att ha närmare 15 miljoner (!) besökare.

line

Om jag fick samma uppdrag idag?

Dvs att visa Sverige som föregångare och ett framgångsrikt litet land i norr, skulle denna utställning bli lika självsäker?

Nja. Redan åren innan Milleniumutställningen började Sverige backa ekonomiskt. Och sedan dess har Sverige backat stadigt i listorna över tillgångar, tillväxt, levnadstandard och lyckoindex. Framgångrika näringslivsdelar är inte längre svenska och vi kämpar med näbbar och klor att rädda den inhemska bilindustrin (som egentligen inte var inhemskt på väldigt längre).

music

Vi har inga motsvarigheter till Abba, Ingemar Stenmark och Björn Borg

Nedskärningar drabbar sjukvård och skola. Alltför många politiker har idag bara delvis rätt i sina tankar om utveckling och kvalitet.

Vår utbildningsminister Jan Björklund är väl ett av de mest tydliga exemplen på det. Han har rätt i att lärarkvaliteten måste bli bättre, men man attraherar knappast fler och duktigare människor till lärarutbildningarna genom att man ständigt, talar om hur hemsk och dålig skolan är.

Man skapar inte en mer dynamisk och verklighetsnära skola genom att propagera för mera ordning och reda, kontroll och aktivare betyg. Man har inte insikt i vad framtiden innebär om man kategoriskt avfärdar nya ämnen och arbetssätt som ”flum” och istället välkomnar mer tyngdvikt på traditionella som religionskunskap (ursäkta uttrycket: gud bevare mig för det).

Idag skulle jag heller lockas av att göra en utställning för Norge eller Kina

Det svenska egot är idag i fritt fall från nästan outhärdliga nivåer till att vi idag börjar tvivla på oss själva. Var finns vårt jävlar anamma? Sluta drömma om nya gigantiska industriella näringslivsinslag. Sitt inte och vänta på att någon skall göra något. Gör något själv. Börja i skolan.

Fostra elever till att engagerade påverka framtiden, istället för att anpassa vår utbildning till omvärldens traditionella krav. Värdesätt elevernas egna försök att höja ribban för att förbereda sig själva för morgondagen, än att luta er mot nationella prov och flera ordningsregler.

ybc

Var med och påverka och att höja ribban i Sverige. Stimulera kreativiteten, bädda för entreprenörskapet

För inte alltför länge sedan var Kina en nation med snedögda människor med lustiga trekantiga hattar. Idag växer deras valutareserv, dvs pengar på banken, med en miljard US dollar om dagen.

För inte så länge sedan så var Norge lustiga människor med lusekofter som luktade torsk. Och vi log överseende när de talade om att börja borra efter olja. Idag uppgår Norges oljefonder till 420 miljarder dollar, cirka 3.000 miljarder kronor.

Norge är en av världens absolut största placerare av kapital på de finansiella marknaderna!

torsk

Frågan är vem det är som luktar torsk idag?

Det räcker att gå till min egen hemkommun för att undra över varför ingen har några visioner. Vad har Värmdö som skulle kunna vara konkurrenskraftigt i framtiden?

Värmdö är en stor del av världens mest unika skärgård. Låt oss se till att den blir ett världsarv. Värmdö har en skärgårdsmiljö ”ett stenkast” från Stockholm som saknar motstycke i hela världen. Viket läge för en besöksindustri, vilken möjlighet att visa att man satsar på att bevara, förvalta – men också skapa möjligheter för åtkomlighet.

Värmdö har en spännande historia – det som var och en alltid letar efter

En historia där man kan lyfta fram vikingalivet, där delar av Värmdö innehåller boplatser, kungahamnar, leder och gravfält.

Värmdö innehåller Sveriges mest spännande keramiska historia med Gustavsbergs fabriker. En historia som också innehåller arbetarhistoria, facket kontra ett patriarkaliskt bruksvälde. Här finns alla delar från fattigungar till konstnärligt skapande, design och svensk industrihistoria.

hamn

Värmdö har fortfarande chansen att skapa en miljöprofil

De växande företagsetableringar kan med rätta styrmedel fokuseras kring eko-industri, återbruk, uthållighet och natur.

Värmdö erbjuder en helt unik boendemiljö med sitt läge, sin natur och sin historia. Varför inte vara föregångare även här? Satsa på nya ekologiskt uthålliga lösningar, ställ hårda energi- och miljökrav på de kommersiella byggherrarna som kastar lystna blickar på nya områden att exploatera.

Men vad gör man?

Man käbblar om det skall vara 4 kr tullar på Skurubron eller ej. En bro som till största delen vi i Värmdö belastar. En bro som är en viktig livlina mot skola, arbete, huvudstad och kommunikationer. För mig en icke-fråga.

Alldeles oavsett hur man finansierar bron. Vägverket får gärna betala den, det tycker jag också. Men säkerställ snabbt ombyggnaden på bästa möjliga sätt – må vara om det blir en kompromiss.

Man har en tandlös och icke befintlig vision och policy inför framtida näringslivsetableringar

Man orkar möjligen med att göra en studie över hur man skall förtäta och utveckla Gustavsberg. En studie vars resultat, om man läser mellan raderna, fortfarande sitter i händerna på ”fabriken” – dvs Villeroy Boch, och solitära fastighetsägare som styrs av likvid, egna visioner och konjunktursvängningar, som Dag Landvik och JM.

Ta styrspaken

Visa med hela handen år vilket håll man skall gå. Annars kan det bara gå åt två olika håll: åt helvete eller åt …jaså?

Ta vara på möjligheterna, ta livet av invändningar, tysta kraxande olyckskorpar, rekrytera kompetens.

Annars är det vi som kommer att sitta kvar med små lustiga hattar, ris och torsk.

Jag känner doften av skräckfilmen ”Hets”…

…eller är det doften av vår utbildningsminister?

hets_s.jpg”Hets” är en gastkramande skildring från ett läroverk på femtiotalet.

En skola där lektorn i latin, ”Caligula”, håller eleverna i skräck.

En film med manus av Ingmar Bergman, i regi av Alf Sjöberg, och med Stig Järrel i den otäcka rollen som Caligula. Igår kväll återupplevde jag känslan från filmen.

Det var när jag såg ett TV-inslag med Jan Björklund, tyvärr vår utbildningsminister, där han med ett gult och ett rött kort, som illustrerande hjälpmedel, retoriskt frågade sin publik vad som hänt om domarna inte haft gula och röda kort till hjälp på fotbollsplanen — då fick jag känslan av att sitta i audiotoriet på Caligulas läroverk.

Ge eleverna röda kort? Hörde jag rätt?

Med de gula och röda korten ville herr Björklund illustrera att samma tydlighet även borde gälla skolan. Ge eleverna rött kort, när de pratar för mycket. Ge eleverna gult kort, om de inte förstår att det är läraren som är makthavare.

Skapa möjlighet till utvisningar och att återuppväck skamvrån!

Jag rös ända in i själen. När vi (jag är lagledare i juniorfotboll sedan sju år tillbaka) använder gula och röda kort, är det för att markera att någon väldigt medvetet har använt onödigt fysisk våld på planen. Och vi gör det väldigt sällan och med omdöme.

rasmus-1.jpg

Straffa fnisset och livsglädjen

Jag tycker inte att man kan jämställa det med en elev som har koncentrationssvårigheter, är fnissig, pratar för mycket, har kepsen på sig eller råkar drömma sig bort. Jag tycker inte ens att man kan jämställa det med elever som vågar argumentera och ifrågasätta, diskutera eller till och med blir förbannade på läraren. (Hur många gånger har jag inte själv blivit det?)

Skolan tar just nu, med åratal av hjälp från reaktionära artiklar i Dagens Nyheter jättekliv tillbaka i den konstruktiva debatten

Istället för att fundera över hur vi kan göra en bra skola bättre, handlar det idag om ”att ge makten tillbaka till läraren”? Man sprider oro och rädsla. Istället för att ställa mer krav på engagemang från föräldrar, skapa en bättre lärarutbildning och ge lärarna och skolan de rätta resurserna.

Vilken jävla makt? Är det makt som skolan går ut på? Handlar skolans fostran om makt?

Makten att sopa av kepsen från huvudet på en tonåring som söker sin identitet och självbild?
Du får inte respekt, du måste vinna den.

Hör ni tongångarna från fyrtiotalet?

”Bort med onödiga tillvalsämnen” som media och kommunikation, fram för den gamla goda tidens historia och religionskunskap, säger Björklund och spräcker pekpinnen mot talarstolen. ”Huvaligen”, skulle Astrid Lindgren, ha sagt. (Har inte religionskunskapen i skolans version definitvt förlorat sitt bäst före-datum?)

Flumskolan. Finns den?

Så fort som man idag engagerad tar upp ämnen som den diskuterande skolan, den sökande skolan, den ifrågasättande skolan — blir man nedklubbad med torftiga argument som ”flumskola”.
Ett begrepp som bakåtsträvande och rädda herr Björklund älskar att lägga i knät på andra okunniga politiker eller fega lärare.

blyertspenna.jpg

Låt oss skrämma upp varandra. Det handlar inte om en relevant verklighetsbild

När herr Björklund i en debatt för ett tag sedan påstod att egenundervisning och självstudier var en katastrof, och att eleverna mesta delen av tiden satt och gjorde helt andra saker, vet han inte vad han talar om. Men en sak märks, han är en gammal militär. För nu är det rättning i leden.

Samtidigt plågar oss TV-kanalerna med skitprogram som Nanny

Militanta ordningskvinnor som skall hjälpa föräldrar (som aldrig borde ha fått skaffa barn) att ta tillbaka makten i hemmet. Och det gör man genom bestraffning och belöning som att ställa treåringar i skamvrån! Sköra treåringar som inte har en aning om varför de blir bestraffade, och bara vill tillbaka till tryggheten igen

Och därför tubbas barnen till att be om ursäkt – för vad? För att de har inkompenta, otrygga och omogna föräldrar. Föräldrar som vägrar att ge avkall på sitt eget liv, bara för att de har barn. Och Tony Blaire, denna Stomatol-gosse, lägger huvudet på sned och frågar retoriskt om det inte är skillnad på ”en tillrättavisande dask eller smäll” och barn-aga. Det avslöjar vad han har bakom pannbenet, eller framför allt i hjärtat.

ritas_eyes.jpg

I de stunderna har jag lust att fundera över om vi inte borde införa politiker-aga

Jag har fyra barn. Tre av dem har slutat skolan, en är mitt uppe i sin utbildning. Jag har aldrig upplevt den skola som Jan Björklund skräckmålar med yviga, svarta drag. Tvärtom har jag upplevt och sett vad skolor och lärare som förmår att respektera barnen kan uträtta.

Herr Björklund, väx upp:

Lägg en av dina meningslösa föreläsningar åt sidan och gör en dags studiebesök på Lemshaga Akademi (en unik friskola, från sex år till nian, på Värmdö) och en dag åt ett studiebesök på Young Business Creatives, Nackas nyaste, kommunala gymnasium. De tillhör båda det som du kallar ”flumskolan”. Jag kallar dem istället för förebilder för den bästa svenska skolan. Vad man kan åstadkomma med engagerade och kompetenta rektorer och lärare.

Det tror jag vore nyttiga studiebesök för dig.
Ta några steg framåt istället för att ständigt sträva bakåt! Du vet, snart är det val igen.