Min son Jesper Nilsson debatterade i TV4 i morse, det kan få mig att se ljuset i mörkret
Röster från liberala borgerliga debattörer har höjts mot de folkliga protester som hölls i anslutning till Sverigedemokraternas torgmöten runt om i landet. Själv deltog min son, redaktör för det digitala forumet Dagens Konflikt, tillsammans med hundratals människor på Sergels Torg i Stockholm i ett försök att överrösta Sverigedemokraternas rasistiska budskap vid partiets sista valupptaktsmöte.
Han ställde frågan: Är antirasismen inte längre en demokratisk självklarhet? Är vi till och med de nya antidemokraterna?
Johan Ingerö, redaktör för tidningen Neo och liberalt borgerlig debattör (fd. politiska sekreteraren för Folkpartiet i Värmdö kommun) går så långt som att kalla de som överröstade Sverigedemokraternas torgmöten på Sergels Torg för ”as”, ”vidriga” och ”äckliga”.
Han skriver vidare att det är ”första gången någon lyckats stoppa tillträde till valmöte här sedan 30-talet” och Daniel Poohl, chefredaktör på tidskriften EXPO skriver att stoppandet av rasistiska möten ”borde strida mot varje demokratisk instinkt”.
Jag tycker inte att man med fel metoder skall stoppa Sverige Demokraterna – hur stora knäppskallar de än är. Att protestera, om än högljött är vår förbannade rätt!
Men man ska bekämpa dem med de medel som vårt demokratiska samhälle tillåter. Och det, som om inte Johan Ingerö och Daniel Pohl inte visste det, innebär att man kan protestera – genom att manifestera och störa.
Låt SD dra ned brallorna på sig själva
Eftersom det till 95% är män, lär vi få se många små snoppar. Funderingarna som finns på att ändra antalet utskottsplatser i riksdagen är fel väg. Att utestänga SD i det läge som är idag, är ett säkert kort för att öka deras martyrskap. Ta in dem i debatten, sätt ljuset på dem!
De kommer att göra om samma resa som Ny Demokrati, om vi inte glorifierar dem
Deras påhejare älskar säkert att det kan tolkas som om herr Ingerö och herr Pohl försvarar dem. Och de kommer säkert att utnyttja delar av herrarnas uttalanden i sin egen propaganda.
Deras kulturpolitik liknar den som nazisterna införde i Tyskland
Eftersom jag tillbringar dagarna i den svenska kulturvärlden, får jag ont i magen när jag läser deras enfaldiga kulturprogram – håll Sverige svenskt.
När Sverigedemokraterna pratar kulturpolitik handlar det bl.a om att stärka kulturarvet. En halv miljard är de beredda att skjuta till. Men vem ska få pengarna? Enligt Mattias Karlsson, som idag är den som svarar på de kulturpolitiska frågorna, är det hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag, Riksantikvarieämbetet och olika museer som kan bli de som får dela på pengarna.
Mer kontroversiellt bland Sverigedemokraternas förslag är att avveckla det statliga stödet till kultur som syftar till att chockera, uppröra och provocera. För kulturen ska få en mer bred och folklig förankring i Sverigedemokraternas Sverige.
Om någon tillskyndare till detta har något uns bakom pannbenet, vore det intressant att höra hur de kan försvara detta program. Det blåser kallt. Mycket kallt.
Konst ska roa, vara tänkvärd men också chockera, uppröra och provocera.
(Kan du föreställa dig Sverigedemokrater i utbildningsnämnden, i utlänningsnämnden?)
Hur skall man kunna försvara deras existens som en demokratisk rättighet?
Min sons kontor har just hängts ut i en nazisttidning som ”fiendeland” tillsammans med en HBTQ-bokhandel i närheten – naturligtvis. (En tidning som dessutom får 2,3 miljoner i presstöd.) Hotfullt naturligtvis, men också något att vara stolt över. Vem vill vara annat än fiende till dem?
Sverigedemokraterna på Värmdö?
Ja, så finns de nu även här. Inte bara i Skåne. Med hjälp av framför allt vilsna och otrygga människor i Stavsnäs och Munkmora i Gustavsberg lyckade de skrapa ihop över 4% röster. I sanningens namn ett ”mörkertal”
Ljuset i mörkret är människor som min son
Inte de runt omkring mig som halvhjärtat protesterar mot SD, men ändå…
Låt SD´s eventuella och tragiska intåg i riksdagen leda till något bättre, starkare och ljusare.
