Hur fina hus entreprenören än hade tänkt bygga på marken längs Gamla Vägen, mellan Ebbalund och brukshusen, i de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla bruks- och arbetarkvarteren — hade jag säkert ändå saknat den vackra häcken och de gamla äppelträden i de uppvuxna trädgårdarna.
Men nu vet jag att det blir 14 flervåningshus, svartslammade med plåttak, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet — istället för en ny, men varsam årsring med enplanshus och en färgsättning som harmonierar med den omgivande bebyggelsen.
Tomtgränsen och den kommande nybyggnationen skär nu genom det gamla landskapet som en slö kniv.
Då gråter det i min hjärta. Samtidigt som ursinnet mot känslokalla byggare, slapphänta, oengagerade och ryggradslösa politiker och tjänstemän bultar i min hjärna. Så här lätt går det att rasera vad som tagit hundra år att bygga upp.
Titta på de här bilderna. Det räcker. Är det här en ”försiktig förtätning”, då är tjänstemännen i Bygg & Miljönämnden rumpnissar.
Att min egna nysådda dikesren efter en månad ser ut så här, gör varken hjärtat lättare eller ursinnet mindre.
Idag såg jag att sprängskyltar var uppsatta. Och att en mätare för att avläsa sprängningarnas verkan var fastkedjat på ett träd på min tomtgräns. Men än har de inte besiktigat mitt hus, som med sin unika ateljé med sina 24 fönster (ritad och skapad för keramikern Lisa Larsson) vilar på det berg som de förmodligen kommer att börja spränga i på måndag. Förvånar mig föga. (Händer det något med huset, kan det vara bra att ha dessa rader, nedtecknade den 20 september som bevis på bristen i deras hantering.)
Detta inlägg är tillägnat Värmdö Kommuns styrande politiker, Kommundirektören Magnus Hedenfalk Miljö & Byggnadsnämnden, Kulturnämnden och Skönhetsrådet.
Ingen representant från någon av dessa har, trots öppna brev, haft modet att kommentera denna byggskandal.
Skäms!