Hur kommer man så långt att ett kommande UNESCO-mötet överhuvudtaget tar ställning till denna önskan?
Låt oss första av allt konstatera att det är en lång process. Men låt oss också komma ihåg att utan att starta en resa, så når man inga mål.
Först måste man naturligtvis identifiera förutsättningarna för att just Stockholms skärgård skall kunna bli ett världsarv
För att överhuvudtaget få lämna en ansökan så måste Stockholms skärgård finnas på den sk ”Tentativa Listan” hos UNESCO. Vilket ungefär betyder UNESCOs försökslista, med andra ord en lista med objekt som man håller på att utforma en fullständig nominering för — eller förslag till världsarv.
De nordiska länderna lade fram en gemensam lista 1996 med 21 kultur- och naturarvsobjekt, som ansågs karaktäristiska för Norden
Listan togs fram av en arbetsgrupp som fick finansiellt stöd från Nordiska Ministerrådet. Denna lista kompletteras och justeras regelbundet. Idag ser den föreslagna listan för Norden ut så här:
Sweden:
• Farms of Hälsingland, Hälsingland countryside (12/12/2005)
• The Orkesta and Markim area (01/09/1995)
Norway:
• Islands of Jan Mayen and Bouvet as parts of a serial transnational nomination of the Mid-Atlantic Ridge system (21/06/2007)
• Røros Mining Town and its Circumference (extension to Røros Mining Town) (15/02/2008)
• Svalbard Archipelago (21/06/2007)
• The Laponian Area - Tysfjord, the fjord of Hellemobotn and Rago (extension) (07/10/2002)
• The Lofoten islands (07/10/2002)
Finland:
• Paimio Hospital (formerly Paimio Sanatorium) (28/01/2004)
• Saimaa-Pielinen Lake System (28/01/2004)
• The Carvings from historic time at the island of Gaddtarmen (Hauensuoli) (01/10/1990)
• The Holy place of worship of Ukonsaari by the Sami people at Inari (01/10/1990)
• The large Stone Age ruin of Kastelli at Pattijoki (01/10/1990)
• The Rock paintings of Astuvansalmi at Ristiina (01/10/1990)
Denmark:
• Aasivissuit, Arnangarnup Qoorua (Greenlandic inland and coastal hunting area) (29/01/2003)
• Amalienborg and its district (01/09/1993)
• Christiansfeld (01/09/1993)
• Church ruin at Hvalsø, episcopal residence at Gardar, and Brattahlid (A Norse/Eskimo cultural landscape) (29/01/2003)
• The International Wadden Sea (Danish-German-Dutch Wadden Sea) (29/01/2003)
Det är regeringen som lämnar denna lista på inrådan från Naturvårdsverket eller Riksantikvarieämbetet. Och dessa då i sin tur på förslag från länsstyrelsen. (Enligt information som jag fått har Stockholms skärgård en gång funnits på listan?)
Det första målet i processen att få med Stockholms skärgård på den Tentativa listan är att få länsstyrelsen intresserad – naturmiljö eller kulturmiljöenheten.
UNESCO är idag väldigt restriktiv till nya världsarv från västvärlden
Därför är det viktigt att visa att förslaget uppfyller minst ett av kriterierna upprättade av UNESCO, att betona att det föreslagna världsarvet omfattar både natur och kultur — och varför inte att det omfattar även Åland och Åboland?
År 2003 instiftade Unesco en ny konvention om immateriella världsarv som jag anser att Stockholms skärgård borde kunna klassifieras enligt. Till dags dato är det 112 länder som har ratificerat konventionen (ännu ej Sverige?).
Tanken bakom denna nya konvention är att bevara kulturella tankar, idéer och traditioner. Dessutom så uppmanar det till utbyte av information om olika kulturers egenheter.
Råd jag fått
Bland annat från ansvariga bakom projektet att få igenom Sveriges 15:de världsarv – Hälsingegårdar, är att en ambition om världsarv måste vara en långsiktig ambition som baserar sig på några tydliga, primära grundvärden.
Att det sedan även behövs en aktiv och uthållig kärntrupp som vill jobba långsiktigt (och gärna även mot andra snarlika mål) är en lika självklar förutsättning. Inte minst då en världsarvsförklaring också betyder skärpt lagstiftning och lagskydd vilket ofta väcker diskussioner och protester.
I Sverige finns idag 14 världsarv
Kulturobjekt är
- Hällristningarna i Tanum i Bohuslän
- Birka och Hovgården i Uppland
- Hansestaden Visby på Gotland
- Engelsbergs bruk i Västmanland
- Gammelstads kyrkstad i Norrbotten
- Drottningholms slottsområde i Uppland
- Marinbasen Karlskrona i Blekinge
- Varbergs radiostation i Grimeton, Halland
- Skogskyrkogården i Stockholm
- Kulturlandskapet Södra Öland
- Industrilandskapet Falu Gruva
- Struves meridianbåde i Norrbottens län
Blandat natur- och kulturobjekt är
- Laponia-området i Lappland
Naturobjekt är
- Höga kusten i Ångermanland
Det svenska urvalet av objekt ska ses i ett större, nordiskt sammanhang där världsarven – i alla Nordens länder sammantaget – speglar de värden som finns i vår del av världen och där de nordiska länderna tar ett ansvar.
Vem kan säga att Stockholms (och kanske Åland/Åbolands Skärgård) inte passar in på detta?
Kan jag räkna med dig? Kommer du ombord på vår resa?
Maila ditt ”Ja, jag är självklart med” till: [email protected]! Svara gärna idag
Tydligen en hel del
Efter en notis i Nacka Värmdö Posten en en artikel i Nyhetsbrevet ”Utsikter”, från Skepparholmens Konferens & Spa, så har maillådan varit full med nya mail. De kommer från enstaka sympatisörer, kommersiella aktörer såväl som från föreningar och myndigheter.
99% är odelat positiva
Men naturligtvis har jag fått några mail från kraxande olyckskorpar och förändringsobenägna. Och vad invänder de mot?
De påstår att en världsarvsstatus skulle innebära så stora krav och begränsningar på alla möjliga fri- och rättigheter som är fundamentala för det liv som skärgården erbjuder i dag och för skärgårdens utveckling i det moderna samhället, och att detta absolut inte är att sträva efter och dessutom omöjligt. Hm, tillåt mig att se på detta påstående med skepsis.
Visserligen betyder en världsarvs klassificering ibland skärpt lagstiftning och lagskydd vilket ofta väcker diskussioner och protester. Men det handlar också om att se motiven till denna skärpta lagstiftning.
Jag är överygad om att en världsarvklassning skulle givetvis vara otroligt betydelsefull för alla som bor i skärgården, såväl som för alla som lever på besöksnäringen i skärgården — men även i resten av Stockholmsområdet.
Jag har lite svårt att förstå varför Visby kan vara ett världsarv, men inte Stockholms skärgård? Eller varför Karlskrona kunde bli det, men inte Stockholms Skärgård kan? Både Visby och Karlskrona har ju som regioner/städer överlevt det faktum att vissa fri- och rättigheter som är fundamentala får viss begränsning.
Hade Visby inte varit Världsarv idag, och någon hade föreslagit det hade de säkert möts av repliken ”…glöm det”. Men nu är det ju så att Visby är ett levande Världsarv — som ändå har utrymme för modern utveckling. Dvs den för Visby förhoppningsvis önskvärda och moderna utvecklingen.
Kan jag räkna med dig? Kommer du ombord på vår resa?
Maila ditt ”Ja, jag är självklart med” till: ! Svara gärna idag. Det skulle vara spännande att få igång de första diskussionerna till den tid som skärgården är som vackrast.
Rörelsen växer…
För en vecka sedan skrev jag att jag tycker att kommunerna i Stockholmsområdet borde gå samman och arbeta för att Stockholms Skärgård förs upp på listan över förslag till Världsarv. Min plan var att få upp ämnet på agendan och få så pass många att prata om det, att visionen om ett världsarv så småningom kan bli verklighet.
Starta en dialog om vad vi skulle kunna göra tillsammans? Kanske uppvakta, diskutera, samla till möten eller seminarier, bygga nätverk och intressegrupper.
Jag uppmanade alla att komma tillbaka till mig med idéer och funderingar
Framför allt vill jag veta hur många som skulle kunna tänka dig att skriva under detta ”upprop” – som en start på en folkrörelse med målet att göra Stockholms Skärgård till ett Världsarv.
Jag var övertygad om att mitt närmaste nätverk skulle reagera och höra av sig, men jag anade inte att jag skulle väcka så många positiva reaktioner. Skall man samla de alla i ett enda uttalande, så blir det ”en fantastisk idé”.
Här är några av alla de som förklarat sig villiga att skriva under:
Lars Norlander, Ordförande Företagarna Nacka Värmdö
Thomas Fürth, Associate Professor, PhD Research Director, Kairos Future AB
Rolf Löfström, arkitekt, Gustavsberg
Gabriele Prenslau-Enander, Antikvarie, Stockholms läns museum
Pella Thiel, Naturskyddsföreningen på Värmdö
Ingrid Westman, Fastighetschef på Siggesta Gård, Värmdö
Carl Fridh, Moderator och paneldebattledare, aktiv i Gustavsbergs Hamn, Värmdö
Cecilia Johansson, Illustrator & graphic designer, Stockholm
Sanna Danell, producent och projektledare; Ingarö
Matts Wassdahl, VD, Landvik & Dahl Fastighets AB, Gustavsberg
Henric Gustafson, projektledare, Sjöbussen - Biogasbåtar för kollektivtrafik till & från Stockholms stad
Per Mellström, Marknadschef, Siggesta Gård, Värmdö
Svante Hultquist, ansvarig för Saltisbadet — Klassiskt kallbad i Saltsjöbaden.
Susanne Nord, Utbildningsexpert, Kultur- & utbildningsenheten, Nacka kommun
Emma Johansson. Marknad & Sälj, Siggesta Gård, Värmdö
Manfred Holmelin, styrelseordförande, Lemshaga Akademi
Christina Ståldal, Bibliotekschef, politiker (NL), Nacka
Amanda Thunberg Åkerstrand, föreläsare, författare och utbildare, Positiv Energi, Nacka
Marie Bohjort, Gustavsbergs Porslinsfabrik
Vad som gör mig mest glad, förutom det stora intresset för att göra Stockholms skärgård till ett naturarv, är att engagemanget kommer från så många olika håll. Och att ”intressenterna” representerar så många olika områden.
Varje dag kommer det nya mail med människor som stödjer idén
Susanne Nord, utbildningsexpert inom Nacka Kommun skriver så här: ”Jag skriver gärna under med mitt namn, i den händelse det skulle vara värt något, för att det är så viktigt att i tider som dessa få något värdefullt att tro på, att bevara, dela med sig av och skydda för våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn och alla de andra som kommer efter oss eller på ett eller annat sätt finns oss nära eller förallandel långt bort, men som är nyfikna nog att vilja ta del av vårt arv från svunna tider och rakt in i framtiden.”
Pella Thiel, Naturskyddsföreningen påpekar: ”Jag håller med om att Stockholms skärgård skulle bli ett utmärkt världsarv vilket på ett förtjänstfullt sätt skulle gynna turismen, och passar på att påpeka att det har Naturskyddsföreningen föreslagit förut…”
Thomas Fürth, Kairos Future AB: ”Jag är med. Jättebra idé”
Christina Ståldal, Bibliotekschef och politiker: ”Jag äger ingen egen båt men bor mindre än 100 meter från havet i Gustavsvik Nacka och har paddlat en hel del i skärgården. Åkt i vänners båtar, skärgårdsbåt, bott på öar sedan barnsben och tycker att skärgården helt klart är världsunik, underbar och värd en sådan klassning.”
Lars Norlander, Ordförande Företagarna Nacka Värmdö: ”Låter som en utmärkt idé! Räkna med mig.”
Kan jag räkna med dig? Kommer du ombord på vår resa?
Maila ditt ”Ja, jag är självklart med” till: ! Svara gärna idag. Det skulle vara spännande att få igång de första diskussionerna till den tid som skärgården är som vackrast.
Ibland har man ingen aning om vilka krafter man startar när man blir engagerad. Förmodligen är det kraften i Stockholms vackra och uniuka skärgård som bu bildar ringar på ytan.
Avgasutsläpp från stora fraktfartyg är betydligt farligare än vad många är medvetna om
Utsläppen från sjönäringen orsakar tusentals för tidiga dödsfall varje år. De bistra sanningen är att ett enda stort fraktfartyg släpper ut lika mycket hälsofarliga avgaser som 50 miljoner personbilar!
Fakta: En stor marindiesel på 100.000 hk släpper ut 5.200 ton svaveloxid per år. En personbil släpper ut 100 g/år.
Uppgifterna redovisades återigen i en artikel i brittiska ”The Guardian”, läs här. Där berättas om en ny utredning i Danmark som försökt göra en uppskattning på vilka effekter som avgasutsläppen från marinmotorerna har. Ett fraktfartyg drivs med ett dieselbränsle som har mycket låg kvalité och bland annat innehåller mycket svavel. Internationella krav på avgasrening saknas helt! Man tycks ”anse” att långt ute på havet är det ingen som störs…. (suck!)
Sanningen är att den danska utredningen uppskattar att så mycket som 1.000 personer i Danmark dör en för tidig död varje år till följd av de marina utsläppen runt landet
En liknande studie i USA visar att de cirka 90.000 stora fraktfartyg som dagligen utför sina transporter på världens hav leder till 60.000 för tidiga dödsfall i USA årligen. Utsläppen leder främst till cancer och astma.
I perspektiv till debatten kring bilarna
Inte för att vi på något sätt skall försvara eller förringa problemen med dagens biltrafik. Men en personbil som körs 1.500 mil per år släpper ut cirka 100 gram svaveloxid, ett resultat av att bilbränslen renas allt mer från svavelinnehåll och att avgasreningen blir mer och mer effektiv.
En stor marindiesel med 100.000 hk jobbar dygnet runt, på våra vackra och sårbara hav, och beräknas ligga till sjöss 280 dagar per år - vilket leder till ett sammanlagt utsläpp på 5.200 ton svaveloxid!
Varför inte kräva att varje stor marindiesel förses med avgasrening, samt införa krav på bättre bränsle?
Miljöeffekterna skulle bli enorma, globalt sett. Är inte sjöfarten förbaskat konventionell och sluten från insyn. Säkert kommer jag att få ett överlägsna försvarstal i form av förnärmade inlägg från den rika och slutna redarbranschen, eller “bäst-vetande” opinionsbildare och lobbyister inom sjöfarten.
Men det finns inget försvar för deras agerande! Och var är miljörörelserna? Var finns politikernas insikter och tvingande agerande? Hallå..?
Detta i perspektiv till att jag just nu arbetar för att Stockholms Skärgård skall bli ett Världsarv. Låt oss inte ärva problem som kan lösas — här och nu!
Källa: The Guardian, Auto Motor & Sport, diverse webbsidor på nätet
Kittlar inte tanken? Och skulle det inte kännas bra att vara en av de som såg till att visionen blev verklighet?
Pyramiderna, Påskön, Taj Mahal – och Stockholms skärgård. Tycker ni inte att Stockholms skärgård platsar mer än väl i det sällskapet? Skärgården är helt unik i världen.
Jag har sedan mitten på åttiotalet arbetar som konsult inom besöksindustrin, med varumärkesutveckling genom fysiska miljöer. De senaste åren har mina tankar på att försöka få Stockholms skärgård klassad som världsarv vuxit sig allt starkare.
Stockholms skärgård är en helt världsunik miljö vad gäller struktur och topografi, inte lik någon annan skärgård, och har en rik kulturhistoria som visar hur människor har bott där och brukat land och vatten.
Om skärgården blir klassad som världsarv innebär det inte bara en uppmärksamhet utan också ett skydd för skärgårdsmiljön — sammantaget skulle detta vara ovärderligt för både skärgården och hela besöksnäringen i området
Ett världsarv är ett kultur- eller naturarv som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten och som vittnar om människans eller jordens historia. I Sverige finns idag 14 världsarv, Laponia, Höga kusten, Drottningholm och Visby är några av dem. Över hela världen finns det just nu 878 världsarv i 145 länder.
Förutom att Stockholms skärgård är en helt unik miljö, är det också en mycket nåbar miljö. På bara en timma från Stockholm är man mitt ute i skärgården. Det skulle bli ett världsarv som människor verkligen kan besöka och uppleva.
Jag ser naturligtvis också många fördelar för besöksnäringen.
Världsarvsklassningen ger status till en plats och fungerar som en form av garanti till besökare att det är en upplevelse utöver det vanliga. När en plats blir klassad som världsarv ökar antalet besökare generellt med 15 till 30 procent. En världsarvklassning skulle givetvis vara otroligt betydelsefull för alla som lever på besöksnäringen i skärgården — men även i resten av Stockholmsområdet.
Man brukar likna arvet som en stafettpinne från det förflutna som vi lever med idag, och som vi överlämnar till kommande generationer. Vårt kulturarv såväl som vårt naturarv är oersättliga källor till upplevelser, reflektioner, liv och inspiration. De är våra referenspunkter och vår identitet. Det som gör idén med världsarv unik är dess världsomspännande grepp. Objekten på världsarvslistan tillhör alla människor på jorden, oberoende av var i världen platsen är belägen.
Genom att skriva under konventionen för skydd av världens kultur- och naturarv, så ”erkänner” länderna att de världsarvsobjekt som finns inom deras nationella territorium, utan att hävda nationell överhöghet eller ägande, utgör ett världsarv för vars skydd det är en skyldighet för det internationella samfundet som helhet att samarbeta.
Hur skiljer sig ett världsarv från ett objekt av nationell särart? Nyckeln ligger i orden ”framstående
exempel av värde för hela mänskligheten”.
Beslutsprocessen?
Det är respektive lands regering som nominerar kandidater till världsarvslistan och UNESCO´s Världsarvskommitté — som är beslutande organ. I Sverige ligger ansvaret på Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket att ta fram förslag till världsarvslistan och att bereda ärenden rörande världsarvskonventionen åt regeringen. När respektive land som lyft fram objekt man önskar placera på listan beslutar Unescos världsarvskommitté, efter rådgivning av experter, huruvida objektet uppfyller de krav och de kriterier som finns i konventionen.
Sverige i Världsarvskommittén?
Sverige är sedan oktober 2007 invalt i Unescos världsarvskommitté. Det är Inger Liliequist, Riksantivarieämbetet och Rolf Löfgren, Naturvårdsverket som representerar Sverige i
kommittén. Kommittén utnämner världsarv. När en plats kommit med på den prestigefyllda världsarvslistan garanteras de skydd och vård för all framtid. Och här ligger det en viktig
aspekt: ”skydd och vård för all framtid”. Vill vi inte ha den garantin för vår skärgård?
Viktiga frågor:
Viktiga frågor som Sverige kommer att driva under sin tid i Unescos världsarvskommitté är
bland annat:
• En jämn fördelning av världsarv över världen. Världsarvsnomineringar från västvärlden bör bli färre till förmån för platser i de länder som idag är mindre väl representerade.
• Bättre balans mellan natur och kulturarv.
• En integrerad kultur- och naturvård som en viktig aspekt vid nominering och förvaltning av världsarv.
• Få fler barn och ungdomar att bli medvetna om kultur- och naturarvet.
Jag tycker att kommunerna i Stockholmsområdet borde gå samman och arbeta för att Stockholms skärgård förs upp på listan över förslag till Världsarv
En vision är en dröm med en plan. Min plan är att få upp ämnet på agendan och få så pass många att prata om det, att visionen om ett världsarv så småningom kan bli verklighet.
Vad skulle vi kunna göra tillsammans? Uppvakta, diskutera, samla till work shop eller seminarie, bygga nätverk och intressegrupp?
Kom gärna tillbaka till mig med idéer och funderingar
Framför allt vill jag veta om du skulle kunna tänka dig att skriva under detta upprop – som en start på en folkrörelse med målet att göra Stockholms Skärgård till ett Världsarv.
Maila ditt ”Ja, jag är självklart med” till: ! Svara gärna idag. Det skulle vara spännande att få igång de första diskussionerna till den tid som skärgården är som vackrast.
Bilderna här ovan är från Rågskär i Stockholms vackra skärgård. Bilden på mig själv är från en skärgårdstur med den anrika motortorpedbåten T46.
Just nu är jag engagerad i ett av mina mest spännande och utmanande projekt på mycket länge
Det handlar om att etablera en teater för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning på Skeppsholmen — i lokaler som bär på någonting rent magiskt.
Teatern kommer att heta AUDIORAMA och ligga på Skeppsholmen tillsammans med Teater Galeasen och Moderna Dansteatern. Mindepartementet- och Torpedverkstaden, som förvaltas av Statens Fastighetsverk. Renoveringen är påbörjad med planerad inflyttning januari 2010, första publik till våren 2010.
Nyskapande och fullständigt unikt
Med AUDIORAMA ska vi skapa en ny arena för lyssnandet och ljudets oändliga möjligheter - ett arkitektoniskt experiment. Auditoriet kommer ha möjlighet att använda olika surroundtekniker såsom standarderna 5.1 och 7.1 samt olika Ambisonic-tekniker. Vi är också intresserade av att öppna för akustisk forskning inom exempelvis wavefield-syntes; med olika institutioner som KTH, Kungliga Musikhögskolan och Konstfack som eventuella samarbetspartners.
AUDIORAMAS centrala placering på Skeppsholmen, med gångavstånd till övrig publik- och konstärlig verksamhet, utgör en möjlighet till ett viktigt och saknat komplement; att erbjuda ljudkreatörer en chans att arbeta med en kraftfull exponeringsmöjlighet och teknik som gör deras verk rättvisa.
AUDIORAMA blir ett rum för lyssnardramatik, ljudkonst, högtalarbaserad konstmusik samt mediespecifik ljudkonstforskning som idag saknas i Sverige och Norden.
Konsertokal, teater och gästscen
AUDIORAMA kommer även att fungera som konsertlokal, gästscen samt vara en inspirerande miljö för föreläsningar, diskussioner och samtal. Genom att erbjuda konst/teater/musikvärlden ett rum även för forskning, inom en aggressivt expanderande konstform, öppnar Stockholm dörren för en internationell verksamhet som åter kan väcka liv i Sveriges forna unika position som pionjärer inom ett växande fält — och öppna upp för samarbeten med internationella konstinstitutioner.
Lokalen är strax under 100 kvm med plats för upp till 100 åhörare och med möjlighet att ge 4-6 föreställningar per dag, sju dagar i veckan. Rummet kommer att rymma en högtalarorkester; en mängd högtalare av olika karaktär. De placeras dolda längs väggar och tak utspridda runt publiken. Utan fast placerade stolar kan vi snabbt modellera om lokalen, beroende på karaktär av föreställning, samt arbeta med ljusdesigners och projiceringar mot väggar och tak.
AUDIORAMA — för lyssnandets och ljudets oändliga möjligheter som berättare och upplevelse
Projektledare och VD är Karin Starre, producent och produktionsansvarig, som tillsammans med Magnus Roosmann, skådespelare tillhörande Dramatens fasta ensemble, är AUDIORAMAS grundare. Medarbetare är även Nasim Aghili, som ansvarar för den del av AUDIORAMAS verksamhet som fokuserar på barn- och ungdomar upp till 18 år.
Karin Starre har det övergripande ansvaret för projektet och håller i kontakten med och mellan medverkande, samarbetspartners, myndigheter etc. Magnus Roosmann är, förutom grundare och delägare, projektets konstnärliga rådgivare.
Tillsammans med Karin Starre arbetar jag nu fram en marknadsförings- och lanseringsplan. Etablerar förutsättningarna för den framtida verksamheten. Skapar samarbeten och nätverk kring AUDIORAMA. Kring oss ansvariga finns även en formerad expertisgrupp med en konkret förankring i forskar- och den akademiska världen. Sveriges bästa akustiker och en av de främsta ljudteknikerna inom den spjutspetsteknik vi skall befinna oss inom.
Något som intresserad just dig?
Ser du några synergieffekter, med den verksamhet du arbetar med idag? Hör i så fall av dig. Visionen (en dröm med en plan) har just övergått i praktisk verklighet.
Eftersom jag själv arbetar med att skapa spännande och nyskapande mötesplatser, är det en fråga jag ofta brottas med
Hur ska vi kunna behålla kulturen som en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället? Kulturen har i många fall blivit ett hjälpmedel för att utveckla turism och kommunal marknadsföring — och risken finns att de framtida investeringarna allt mer kommer att användas mer och mer till det än att stärka själva kulturen i sig.
Kultur måste få kosta, kultur måste få pröva nya vägar, utan att avgörandet skall fällas av en prognostiserad och förväntad resultatsumma mätt med kronor och öron på ”the bottom line”. Därför måste också en Kulturutredning, som den just framlagda, våga ha modet att inte se på kulturen som ett lydigt redskap för andra samhällsaktörer. Utan låta kulturen i möjligaste mån få stå fri och obunden.
Besöksindustrin är Sveriges mest expansiva industrigren
Detta upprepas som ett mantra, och det är också i och för sig en betydelsefull sanning för regioners överlevnadskraft och ekonomi. I detta sammanhang så inventerar man också ständigt hur historia och kultur kan lyftas fram och kommersialiseras som besöksmål, festivaler och jippon. I många fall kan detta vara en hjälp för kulturen, en hjälp att åskådliggöra historien och de lokala rötterna.
Men i många fall kan det också vara förödande och hinder för det nyskapande, det oprövade, det experimentella.
Ingenting är längre som förut
Och det är naturligtvis en utmaning. Även kultursektorn förändras. Men samhället behöver kulturen, i alla dess former. Kultur som ifrågasätter, upprör, roar, prövar nya vägar, är en kvissla i rumpan på det etablerade samhället, förvaltar och bevarar.
Därför är det viktigt att vi diskuterar den nu presenterade Kulturutredningen.
Har McDonalds en marknadschef, eller är det en sommarpraktikant som gör reklamen?
Jag skall inte bli mångordig, för det är inte ämnet värt. Men har ni hört McDonalds radioreklam? Rättare sagt har ni kunnat undvika den? ”I morse vaknade jag av att någon startade en bandsåg i min säng”. Varpå hans kompis säger: ”Jobbigt. Själv njöt jag av en kaffe med ekologiska bönor på McDonalds” och till sist avslutar speakern med: ”Vakna, på McDonalds”.
Detta tema varieras varje dag i det oändliga. Så extremt dålig radioreklam kan man faktiskt producera i Sverige idag. Och det är på allvar, inte i avskräckande syfte. Radioreklam utan distans, utan varm humor och utan intelligens. I TV-reklamen ser vi liknande budskap, men kommenterade av frasen ”…ingen big deal”.
Jag var själv med när radioreklamen föddes i Sverige. Har skrivit och producerat hundratals radioreklaminslag, för allt från Röda Korset till just McDonalds. Somliga kan jag fortfarande höra med ett uns av stolthet, annat kan jag skratta generat åt idag. Men jag kom aldrig ned till denna lågvattennivå.
Idag kan jag undra om det verkligen har bidragit någonting med införandet av kommersiell radio. Den lokala kommersiella radion är ju idag bara en utslätad, jämntjock massa som breder ut sig över från norr till söder över hela Sverige — producerat centralt i Stockholm. Med datakonstruerade spellistor där samma tjugo hitlåtar snurrar runt i en ”never ending” ström.
Och du, om nu McDonalds har en marknadschef. Sätt honom att köra budbil istället. Och byt reklambyrå.
Kyrkan har blivit konserthus
Många aktörer har velat komma åt kyrkan sedan den i början av 2000-talet avsakraliserades. Nobelmuseet kastar fortfarande lystna blickar på byggnaden, men har hittills, tack och lov, fått ge sig. (Varför jag tycker så, skall jag berätta i ett annat inlägg lite längre fram.)
Eric Ericson International Choral Center (EIC)
Bakom namnet döljer sig en självständig stiftelse grundad av körlivet och som ska verka för både bredd och spets. Men tecknare av hyreskontraktet är stiftelsen Carpe Vitam med Peder Wallenberg, som grundat den. Han överlåter dock det mesta av driften till EIC som ska ge hallen dess profil. Här ingår, förutom olika konserter, experiment med nya former och olika utvecklings- och utbildningsprojekt. Det mesta kretsar kring körsång.
I lördags var det invigning. En fantastisk kväll, där jag hade förmånen att få närvara. Eric Ericson dirigerade givetvis sin Kammarkör. Men i artistuppbådet syntes även flöjtisten Andrea Griminelli — Paverottis goda vän – en ung fantastisk violinist, elever från Lilla Akademin och Adolf Fredriks flickkör.
Byggnaden är nästan färdigrestaurerad, men än saknas loger, ordentliga toaletter och fjärrvärme. Först i vinter är allt klart, så efter nyår kommer verksamheten igång.
Att uppleva Eric Ericson rikta sitt tacktal till Peder Wallenberg och alla inblandade genom att konstatera att han själv just då befann sig mellan dröm och verklighet, att höra honom säga att han nu gärna ville att hans Kammarkör skulle sjunga en extra sång som tack – och att under framförandet se körmedlemmarnas kärleksfulla blickar mot den fantastiska man och körledare som Eric är.
Det var bland det mest magiska jag upplevt.
Tack Eric. Och tack Peder för att du åstadkommit detta till Erics ära.
En bevarandeplan över Ebbalundsområdet i de gamla brukskvarteren i Gustavsberg tillät 10 stycken enplanshus, men det blev i händerna på en oengagerad kommun och en luttrad och ifrågasatt byggherre, Bastide Fastighets AB, förvandlat till 13 st flervåningshus, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet.
Jag har skrivit om eländet tidigare
Massakern vid den gata som Riksantikvarieämbetet klassat som den mest känsliga och värdefulla kulturmiljön. Bastide Fastighets AB med Joakim Bengt Erik Valdemar Karlsson, Sven Joakim Rutqvist och Linda Maria Sjökvist har tydligen efter konjunktursvängningar och en svajig ekonomi lyckats tubba nya underleverantörer och nubyggs det färdigt med brandkårshastighet. Innan årsskiftet skall alla hus stå på plats. Trots anmälan till Tingsrätten om felaktigheter i byggloven och anmölan till Värmdös Byggnadsnämnd om att byggnaton sker på prickmark!
”Ni bör känna till att byggloven är överklagad…”
ER Fastighetsmäklare upplyste alla spekulanter som var på visningen i söndags om att de borde känna till att det ligger en anmälan mot bygget hos Tingsrätten. En mäklaren har naturligtvis upplysningsplikt om detta. Det föreligger en överklagan, som om motparten får rätt, kan leda till rivning.
Trots detta tecknades det förhandsanmälningar på husen i bästa läge. Spekulanterna brydde sig mer om det var fiber i bredbandskabeln, än att vara oroade över att bygget är anmält. Glada spekulanter som är villiga att plocka upp nästan 4 miljoner för en bostadsrätt ”på marken” med nästan obefintlig tomt.
Husen kan alltså komma att rivas
”Våra nya grannar” är säkert fullt medvetna om vilken stor risk dom tar när dom nu fortsätter byggandet. Men ingenting lockar så mycket som prasslande pengar. Efter att det har slagit ekonomisk tvärtnit i deras andra projekt på orten, som det stora Bostadsrättshuset Åkerlyckan i centrala Gustavsberg, gäller det att snabbt slå mynt utav det man har.
Jag har sagt det förr: jag har ingenting emot att det byggs på området. Det är vad som byggs, hur mycket som byggs och sättet man har skött projektet som jag invänder mot. Varje samhälle behöver utveckling och nya årsringar. Men varje samhälle behöver också någon som ser till att planen följs, att områdens unika särart bevaras och förvaltas. Politikerna, plankontoret, byggnads- och kulturnämnden har det ansvaret.
Men i Gustavsberg är det tydligt att de varken är engagerade nog eller tillräckligt kompetenta att ta det ansvaret.
Nästa sida »
