En WordPressblogg till
Spridningen av svininfluensan har avtagit i Sverige. Antalet smittade är lägre än befarat… kan det vara att vi närmar oss jul? Fler och fler svin gömmer sig för att slippa bli julskinka. Eller?
(Allvarligt talat känns inte svininfluensan väldigt icke just nu. Var den så farlig, så oerhörd, så stor …eller? Känns lite som TV-serien X-files konspirationsteorier.)
I fredags var jag och lyssnade på Hans Rosling en av de mest eftersökta och uppmärksammade föreläsarna i världen. Mannen vars råd Al Gore och Bill Gates ber om. En av samtidens mest uppskattade föreläsare som gjort en osannolik global succé. Han talade om världssyn och klimathot. Han förändrade min världssyn på en timma.
Hans hjälper oss att se hur länder förändras på ett sätt som utmanar alla myter och traditionella uppfattningar
Hans Rosling är professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet, en av grundarna av Läkare Utan Gränsers Sverigesektion. Med sin unika och lättförståeliga mjukvara Gapminder (en av de bästa interaktiva realtids presentationer jag sett) ger oss Hans Rosling, genom ny visuell statistik, nya kunskaper om hälsotillståndet i världen.
Statistik förädlas ”i realtid” till kunskap, insikt och förståelse
Hans har varit rådgivare åt bland annat Sida och WHO, blev årets folkbildare 2006, fick Kunskapspriset 2007 och är ständigt i färd med att fylla i de tomma luckorna i matrisen för hur hela världen fungerar och hur allting hänger ihop.
”Singapore är ett kärr, det är sumpmark på ekvatorn, det är så tropiskt det kan vara, och det har världens bästa hälsa idag. Hur kunde det bli möjligt?”
”I dag dör inte så många människor i klimatförändringen. I dag dör människor för att de dricker grannens ännu ljumma avföring. Det vill säga att man har så orent vatten så att grannens avföring kommer ner i ens eget dricksvatten.”
Hans uppfattning är att det som vi fortfarande, baserade på kunskap från sextio och sjuttiotalets undervisningslitteratur, anser vara u-länder idag är i-länder. Att de som fortfarande kan klassas som tydliga u-länder är de Afrikanska staterna. Drabbade av allt från torka till HIV.
Världens proportioner förändras
Kina och Indien (och andra delar av världen med för den delen) växer och utvecklas dramatiskt. Samtidigt som världsmakter som USA förvandlas till skuldsatta och underutvecklade luftslott. I USA slår man på trumman för Bill Gates, som genom att successivt skänka bort sin förmögenhet till välgörenhet, bygger en världsikon av sig själv.
Strax över ofattbara 3 miljarder US dollar skänker Micrsosofts grundare bort varje år. Svindlande tanke. ”Everything in america is big”. Det är lätt att imponeras.
Men betänk då att Kina varje dag ökar sin valutareserv (dvs sina ”pengar på banken”) med ännu mer ofattbara 1 miljard US dollar. Som Hans Rosling så tydligt beskriver det: Bill Gates sprätter iväg en miljard US dollar måndag, tisdag och onsdag… Kina sätter in en miljard US dollar ”på banken” varje dag, året runt.
Vad kommer pengarna ifrån?
I USA löser man problemet med att låna, företrädesvis av Kina, eller genom att trycka upp nya pengar. Till Kina kommer pengarna från USA. Samtidigt minskar dollarns värde radikalt – i mars i år var en dollar värd 9,12. Nu ligger den på ca 6,70. Det är ett mycket snabbt fall. Även om det inte kommer att gå lika snabbt det närmaste halvåret – kommer riktningen att vara densamma. Nedåt. Dollarn blir billigare.
Det som hållit uppe dollarn har varit att den är världens mest likvida valuta; osäkra placerare har sökt sig till likviditet. För varje dag ökar farhågorna för att USA:s underskott kommer att leda till inflation.
Men är inte USA den förlovade kontinenten längre?
De största bristerna med det amerikanska systemet när det gäller t.ex. sjukförsäkringsystemet (ett sätt att mäta välfärd) är ineffektiviteten och kostnaderna. Trots att sjukvården, som procent av BNP, kostar dubbelt så mycket som i Europa är barnadödligheten högre och medellivslängden lägre än i de flesta europeiska länder.
Så vilka länder är u-länder och vilka är i-länder idag? Ingenting är längre som förut.
(Kan vara värt att fundera över en stund.)
Handelshögskolan fyller 100 år. Vila i frid
Dessa hundra år firar man med ett Jubileumsprogram, med bl.a en rad föreläsningar. Jag fick chansen att lyssna på Jubileumsföreläsning 7: ”Emotionsladdad marknadsföring – inte ens känslorna får man ha ifred” — jag kunde ha ägnat tiden åt något mycket bättre. Något som gett mig mer. Spelat flipper, ätit Sushi eller arbetat t.ex.
Föreläsningen, om man nu ska våga kalla den för det, hölls av Magnus Söderlund, professor i marknadsföring vid Handelshögskolan i Stockholm och chef för Center for Consumer Marketing (CCM) vid HHS. Han forskar om hur mottagaren reagerar på allehanda marknadsföringsinslag och han har bland annat skrivit boken Emotionsladdad marknadsföring. (Tänk om jag också med en bra lön och trygga förmåner kunde ägna mig åt något sådant meningslöst som att hålla föreläsningar av denna kvalitet.)
Låt mig förklara mig:
Jag har ägnat 30 år av mitt liv att bygga varumärken. Jag har under dessa 30 år ägnat hälften åt mitt företag Emotion. Och som ni kanske kan ana har detta företag ägnat sig åt emotionell marknadsföring. Dvs upplevelse, berättelser och känslor. Under dessa år har jag lärt mig, och lär mig fortfarande vad man kan uträtta med emotion (Emotion: är ett sinnestillstånd som glädje, sorg, rädsla och vrede.)
Att vara emotionell handlar om en persons förmåga när det gäller att kunna handskas med egna och andras känslor, ha relationer, motivera sig själv och vara empatisk. Benämns även som social kompetens/social intelligens.
Här stod det en professor och levde upp till schablonbilden av en professor
Med ett fumlande av engelskspråkiga over head-bilder (trodde att denna presentationsteknik var utdöd?) visade han på det faktum att folk gillar glada bilder framför tråkiga bilder, lyckliga bilder framför olyckliga bilder och snygga kvinnor framför mindre snygga kvinnor.
Han konstaterade också att man använder emotionella bilder, som inte alls behöver ha ett sammanhang eller logik med produkten eller tjänsten, som emotionella förstärkare.
Är jag förvånad?
Det visste jag 1964. Och det är självklarheter för min 20-åriga dotter med ambitioner att bli art director. På en rak fråga om han också kunder tala om, ifall dessa emotionella förstärkare i kommunikationen gjorde att produkterna såldes mer, om marknaden fick en mer långsiktigt god attityd till företaget etc — så svarade han lätt uppgivet (?) att det inte ingår i forskningen att ta reda på det.
Men kom igen?
Efter detta kom ACNE´s VD upp på scenen för en ”Spännande” dialog. (Man kan undra om det produktplacerat honom där för att locka den ungdomliga delen av publiken?). Men det blev platt fall. Han ställde ett par föra utmanande och dåligt förberedda frågor till professorn, innan han överlät till publiken att ”fråga på”. Det kom tre meningslösa frågor från några artiga åhörare. Då somnade jag in.
Rysningar
Efter att ha ödslat 75 minuter av mitt liv på denna katastrof vandrade jag ut i de tunga korridorerna där känslan av professorers manchesterbyxor och tröjor med skinnlappar på armbågarna och unga studerande som redan såg ut som IT-nissar fyllde atmosfären. Gudskelov såg jag en och annan elev med hängande jeansbak och luvtröja och hörlurar mot de unga öronen. (De skulle jag ha velat låna under föreläsningen.)
Ute var det frisk luft efter ett sensommarregn. Jag kände det som en befrielse att vara tillbaka ute i den levande tillvaron, efter att ha varit på ett museum med reliker.Om det här är vad Handelshögskolan står för säger jag bara: Vila i frid du gamle 100 åring. Det märks att du är gammal.
I morgon skall jag lyssna till Hans Rosling, den svenska läkaren som är en av världens mest uppskattade föreläsare. Nu är vi tillbaka i nutiden igen!
När jag växte upp var TV, popmusiken och transistorradion djävulens påfund
Beatles vad en ovårdad modefluga, långt hår lika med att man var bög och utsvängda byxor var hur feminint som helst. Efter det har vi mött en hel radda av nya faror; mobiltelefonen, datorn, Internet, sms och dataspel. Alla kraxande olyckskorpar slår larm om cancer, blottor i utbildning, utebliven koncentration, utarmning av språket, bristande sociala funktioner osv.
Ändå har vi en av de mest kunniga, orädda och sociala unga generationerna runt omkring oss
Men de växer inte längre upp på en gata där alla mammor är allas mammor
Där kontakten med kompisar tas genom att man går ut på trappan. De går inte längre i skolklasser där alla gatans barn går. De har föräldrar som bor på olika håll. De har nya plastpappor och bonusmammor. Halvsyskon och helsyskon.
När jag gjorde läste läxor samtidigt som jag lyssnade på Stones ”Sympathy For The Devil”, förfasade sig min faster över mig. Att jag dessutom hade hår ner till axlarna och spelade med i ett rockband, gjorde inte saken bättre. ”Du kan inte lära dig historia och samtidigt sitta och lyssna till dånande …vad det nu är!”
För det första hade jag ingen lust att lära mig historia, i alla fall inte på det sätt som skolan då erbjöd. För det andra ville jag bli som en i Stones.
I morse satt jag mig ned och skrev på Facebook. Och helt plötsligt undrade jag varför jag gjorde det
Varför ägnar jag en del av mina dagar åt att glad, engagerad, förbannad, upprörd eller stolt skriva inlägg i min blogg? Varför surfar jag slentrianmässigt genom ett antal webbsidor varje morgon och varför går jag ett antal gånger varje dag in på Facebook och kommenterar det andra skriver och skriver egna små inlägg?
Jag finns. Ni finns
Det är det som det handlar om. Den spontana, ögonblickliga kontakten finns där. Med mina vänner, med mina barn, med mina kollegor. På några minuter kan jag komma i kontakt med dem. Sända en uppmuntran, hålla med, hålla koll på vad de gör, gratta på födelsedagen eller be dem höra av sig. Räcker inte inläggen till, kan jag se om de är on line och chatta med dem.
Ett socialt nätverk
En plats där jag lämnar ut mig själv precis så mycket, eller så lite, jag vill. Domedagsprofeterna pratar om kontroll, insyn, fullständig brist på integritet osv. Och naturligtvis finns det faror med att lägga ut precis vad som helst. Precis som det finns faror med att prata alltför högt på bussen, lämna för stora förtroenden till nya vänner, glömma anteckningsblocket uppslaget på skrivbordet.
Men. Kolla solen lyser ute,kaffet smakar bra och på skärmen kan jag följa vad den agitatoriska och engagerade sonen gör, att dottern är lycklig med sin nya kärlek och att lillsonen faktiskt börjar bli väldigt bra på engelska. Jag har bokat en lunch med en av mina bästa vänner och jag har tittat på tre galna filmklipp.
Dessutom har jag just berättat vad jag själv håller på med. Och jag vet att de som följer mig är vänner, kompisar, barndomskamrater, uppdragsgivare, gamla arbetskamrater, grannar, en och annan kärlek — och mina barn. På några minuter knyter jag kontakt med dem.
Så nu vet jag varför jag gillar Facebook
Och varför jag gillar dataspel, Internet, mobiltelefoner, SMS, Twitter, communities, Pirate Bay, Spotify, Last FM, World Radio, Geocaching, Blocket, Podradio och allt annat som gör mitt liv galnare, roligare, mer kommunikativt, nyfiket och mer oväntat.
Hon är inte vacker med smink, den skrämmande kvinnan som framträdde i ännu ett av TV´s underliga program ”Lyxfruar”. Knappast mer attraktiv utan smink, när man läser hennes ”stolta” syn på den svenska kvinnan och mannen. Hon vill vara en förebild för svenska kvinnor. Tror mest att hon är välkommen som ett skräckexempel på dåligt självförtroende, bristande självbild och total okunskap om vad som händer i världen.
Tack och lov för att dessa ankor är ett utdöende djursläkte.
Låt mig citera något ur hennes inlägg om hennes syn på kvinnan och mannen. Jag tror inte jag behöver kommentera citaten. Eller vad säger ni?
Om USA och Sverige
”Det var så skönt att komma till ett land (USA) där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet. Överlag har amerikanska män oändligt mycket mer stil än svenska män. Går du ut på en affärslunch händer det inte att kvinnan tar notan medan den svenska mannen inte drar sig för att förnedra kvinnan genom att låta henne fibbla med 20-lappar samtidigt som han sitter och räknar på vad hans del av notan gick på.”
Pappor och barn
”Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.”
Sex
”Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.”
Döttrar och deras målsättning
”Här (USA) håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?”
Invandrare som arbetskraft
”Förstår ni hur förbannad man blir när man lägger ner enorma summor på gräsmattorna och trädgårdsmästarna sedan förstör det jag plöjt ner 100000-tals kronor i?. Det är väl inte konstigt att man blir rasande och skäller ut dem.”
Slutråd
”Ärligt tala var det inte för i första hand för pengarna jag ställde upp i ”Lyxfruar”. Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor. Jag har brutit upp från Jantelandet. Jag önskar att fler svenskor gjorde som jag. Ni skulle bli mycket lyckligare.”
Kära Anka-Anna, vi är mest glada över att du lämnat landet. Frågan är om USA verkligen glädjer sig åt att du flyttat dit?
Borde inte Värmdö kommun värdesätta föreningsverksamheter som tar socialt ansvar och som också löser en stor del av kommunen behov? Njaä..?
Gustavsbergs Tennisklubb (GTK) bedriver en stor social verksamhet, som uppmuntrar folkhälsan — en effektiv idrotts- och motionsverksamhet för både unga och gamla av båda könen. Och vi gör det av egen kraft och med egna resurser.
Klubben har drygt 1000 medlemmar och är en av Sveriges 10 största klubbar (!). Men vi har bara 4 inomhusbanor med Plexipave-underlag och en utomhusbana med grus. Ingen annan klubb i Sverige har så få banor i förhållande till så många medlemmar.
Vi bedriver verksamhet för alla åldrar (från 3 år och uppåt) och kön. Juniorsektionen består av ca 400 aktiva juniorer varav 40% är flickor.
Vi växer också varje år med 100 medlemmar, vi har över 100 (de flesta ungdomar) i kö. Och fler kommer till – varje dag. Äldre som månar om umgänge, meningsfulla aktiviteter och hälsa. Unga som väljer tennis som ett alternativ där de knyter nya kontakter, både unga och gamla, hanteras med respekt och får vara synliga, kan prestera och tävla.
I sex år har vi haft behov av fler inomhusbanor.
Under lika lång tid har vi försökt att få förvaltningen och kommunens politiker att uppmärksamma vårt behov. Att se vad vi betyder för kommunen. Som mötesplats för ungdomen, som träffpunkt och aktivitetscentrum för de äldre, för folkhälsan osv.
Vi har gett förslag på hur vi skulle kunna bygga till befintlig hall (med egna medel!), vi har visat exempel på hur och var vi skulle kunna bygga en helt ny hall -kanske i kombination med andra racketsporter och som resurs för allt från innebandy till pensionärsdans.
Vi har haft möten på möten. Som alla lett till en och samma sak. Tystnad.
När vi först la fram ett förslag till tillbyggnad av den befintliga hallen, möttes vi av näsrynkningar från den då ansvarige arkitekten i kommunen. Det vägde tyngre att vår hall var ful, än vad vi uträttar i kommunen.
Strax innan hade kommunen lanserat begreppet ”Idrottsmiljoner”. Och för Ekvallenområdet innebar det att isverksamheten lyckades lägga beslag på merparten, vi fick en liten tveksam öronmärkning om att kanske få anlägga en utebana i området (som en motvikt till hockeyns 6-7 miljoners rink). Har det blivit någon utebana.
Tystnad.
Därefter lyckades vi blåsa liv i en tanke om att bygga en helt ny hall mellan Aspviksvägen och Simhallen. Men egna resurser och pengar kunde vi genomföra en professionell förprojektering som visade att vi inte skulle kunna hantera denna investering med egna medel. (Sprängning och markberedning skulle bli alltför dyr).
Tystnad.
Eftersom vi nu står inför det faktum att en detaljplan över Gustavsberg, att ta hänsyn till för en mer seriös diskussion om möjligheten till utbyggnad, alternativt nybyggnation av tennishall, kommer att dröja till november (sista informationen från gruppen som är ansvariga för ”Hela Gustavsberg”) — måste vi hitta alternativa lösningar.
Vi talade om att dels se om vi kunde ta ansvar (och få bruka) fler etablerade utebanor. T.ex den uppe vid gamla Försäkringskassan i Gustavsberg (mellan centrum och Ösby), som just nu verkar ”ligga” inom kommunens hyrda bestånd. En idé vi tog upp med kommunen med hopp om att i alla fall få till en diskussion.
Tystnad.
Då föddes en ny tanke för att lösa de akuta problemen.
1. Om vi nu av ekonomiska skäl inte kan spränga för och bygga en ny hall med 7-8 banor uppe intill Aspviksvägen inom simhallsområdet, skulle vi inte på den plana ytan på samma plats istället kunna få till en markberedning och göra två banor för en tillfällig tälthall?
2. Vad som krävs är en markberedning och färdigställande av två banor (kan till och med kompletteras av en utomhusbana).
3. GTK leasar för detta ändamål, med egna medel, en tälthall för två banor löpande år för år, tills dess vi kan planlägga och sätta igång ett tillbyggnads- eller nybyggnadsprojekt.
4. Enligt löfte från de tidigare ”Idrottsmiljonerna” har vi 400-500.000:- innestående, öronmärkta för anläggande av utebanor i området. Denna peng skulle då istället kunna läggas in i det nya projektet för en markberedning.
5. Fördelen med detta är att vi inom ett rimligt tidsfokus skulle kunna lösa våra kapacitetsproblem. Vi får en annexhall på rimligt, och för de minsta tryggt, avstånd från dagens GTK-hall.
6. När vi väl byggt byggt (alt. byggt till befintlig hall), har vi redan skapat en verksamhet (beläggningsmässigt) som från dag ett kan fylla den nya hallens kapacitet, vilket gör detta projekt mindre riskfyllt ur ekonomisk synvinkel att gå in i.
7. När tälthallen plockas ned, så kan den beredda marken användas till allt från parkeringsyta, utebanor eller aktivitetsytor passande i området. Dvs investeringen är motiverbar för kommunen.
Förvaltningen, i egenskap av Hans-Åke Antonsson, tyckte att det var intressant. Kommundirektören Magnus Hedenfalk lovade att vi skulle bli kontaktade för att se på — och förhoppningsvis lösa — detta.
Det var tidigt i april…
Tystnad.
Ingenting här och ingenting där. Var finns politikerna, de har väl krupit under några stenar som vanligt. Medan vi som vanligt arbetar för våra små och stora medlemmars bästa. Med en daglig verksamhet, med lägerresor, med träningar på andra platser, med tennisresor… Året om, från sju på morgonen till elva på kvällen.
Nu är vi ärligt talat förbannade över kommunens likgiltighet för vad vi står för och vad vi uträttar.
Det nya arbetet med detaljplanen har lagt sig som en våt och blöt filt över centrala Gustavsberg — där utvecklingen ligger i händerna på Villeroy & Boch, Dag Landvik och andra fastighetsägare och entreprenörer som kommunen inte har kraft och medel att styra.
Gustavsberg lamslås under tiden. Ungdomsgården ”Ettan” läggs ned till förmån för en lösning som gör att man radikalt tappar besökande ungdomar. Brutna löften från veliga politiker kantar icke-processen. Brottsligheten, skadegörelsen, vilsenheten och otryggheten sprider sig när varken politiker eller förvaltning signalerar att de tar ungdomarna på allvar — att de syns och finns.
Vi är idag med fyra banor den nionde största tennisklubben i Sverige. En av de tre största i Stockholm!
Med lika många banor till skulle vi kunna bli störst eller näst störst i Sverige. Vad skulle inte detta innebära för kommunens varumärke — ett begrepp som det kanske är dags för kommunen att börja tänka på och värdesätta?
Ena dagen finns det politiska löften och stöd för t.ex en bandyhall (som också skulle kunna vara ett profilskapande projekt för kommunen). Andra dagen förklaras det som helt omöjligt. Och kommunikationen däremellan är svajig — för att inte säga helt obefintligt.
Ingen återkommer. Ingen tar ställning. Ingen tar beslut. Ingen bryr sig? Måste man ta upp frågorna till allmän diskussion, måste man gå till media?
Var finns handlingskraften i kommunen? Finns den överhuvudtaget? Njaä..?
Nu hoppas jag innerligt att kommunen, men även politikerna, återkommer med ett förslag till dialog. Eftersom jag själv (och andra inom GTK) arbetar och är engagerad i andra kommuner än Värmdö, vet jag att ärenden inte behöver hanteras på detta likgiltiga och handlingsförlamade sätt. Jag hoppas och vill tro att detta kan ändra sig även i vår kommun.
Det är svårt att vara stolt över sin kommun idag. Och snart är det val igen…
Länken nedan går till över 50 minuter filmmaterial med ett otal polisövergrepp i USA.
Dokumentärt material filmat med mobilkameror, videokameror — men också hämtat från polisens egna dokumentationer. Man kan rycka på axlarna och säga att i USA, som är så stort, kan det hända enskilda övergrepp. Men det här är inte enskilda, det här är upprepade.
Och det finns inte något som helst försvar för något enskilda övergrepp varken i USA eller i Sverige.
Det här är en omskakande film. Poliserna lyssnar inte, de slår ned oskyldiga, de förnedrar ungdomar, bryter ned vanliga, oskyldiga hemmafruar, det våldtar utan att penetrera — och de ljuger. Feta, överviktiga poliser, färgade såväl som vita, ser ofräscht in i kameran och ljuger — vi vet för filmerna visar oss sanningen.
Vilka får bli poliser? Vilken utbildning får de? Och vilken människosyn har de?
Det är frågor som är lika viktiga att ställa här hemma i Sverige. I filmerna påminner poliserna, unga som gamla, mest om drogade, testetoronstinna tonåringar med lust att ”bara slå”. Gång på gång. De ljuger och de skyddar varandra.
Det är starkt. Det väcker till eftertanke. Orka titta: Vardag i USA
Måndag och onsdag kväll denna vecka mötte en samling exklusivt utvalda en rad marschaller som ledde dem fram till Skeppsholmen kommande teater — Audiorama. En exklusiv visning av Stockholms kanske mest spännande teateretablering arrangerades bland verktyg, isoleringsrullar, stegar, golvpapp och nakna putsade väggar.
Projektet presenterades i sin helhet, vi bjöd de inbjudna på lyssnardramatik — och alla ansvariga inom Audiorama var på plats. De ansvariga bakom idén: Karin Starre och Magnus Roosmann tillsammans med LG Nilsson, Jesper Eriksson, Marcus Wrangö, Magnus Bunnskog, Kai Piippo och Lennart Nilsson.
Var du där? Titta på vårt bildspel, klicka här: 24 augusti
Radio Stockholm var där. Klicka här för att höra nyhetsinslaget: radio_sthlm_audiorama.mp3
Audiorama är en teater för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning — och samtidigt ett av de mest spännande och nyskapande projekt jag arbetat med
Under försommaren och sommaren har tagit Audiorama tagit nya steg framåt. Hyreskontrakt är skrivet på en magisk lokal på Skeppsholmen. Vår verksamhet har blivit tydligare. Kännedomen kring projektet har ökat. Samtidigt har vi tagit nya steg som handlar om att både säkerställa projektets kvalitet, se till att den praktiska tidsplanen hålls, att rätt människor involveras i projektet och att vi kan se fram emot en nödvändig finansiering.
Ett litet bevis på att vi håller på med någonting riktigt spännande, att det finns något i vår vision som kan skaka om — det får man när man slår upp dagens Kulturdel (22 augusti) av Svenska Dagbladet. Vi syns, alltså finns vi:
Mina två nya barnböcker kom idag i en välpackad låda skyddade med bubbelplast
Samtidigt har de levererats ut till bokhandeln – och finns nu även att köpa i nätbokhandeln, t.ex. www.bokus.com och www.bokia.se. Att arbeta med en bok, se den växa fram, få illustrationer som skall samverka med texten och sedan vänta tills du håller den i din hand är som att föda barn.
Nu är de här:
Alexander och världens affär: För Alexander finns inget som heter omöjligt det är bara att pröva och den här gången går det över all förväntan! Det är en varm sommardag och Alexander får en fantastiskt bra idé! Nästan helt själv bygger han en liten saftbar vid trädgårdsgrinden där han säljer hemmagjord och iskall saft.
Det är många som vill provsmaka och släcka törsten brandmän som just släckt en brasa, ett cirkussällskap, målare med färgburkar Snart kommer också ett tv-team som filmar den framgångsrika saftbaren och kön ringlar sig till slut genom hela staden! Affären växer och växer, men när ska Alexander få tid att gå och bada med sina kompisar och bara ta det lugnt? Han måste komma på en ny idé, helt klart, men vad?
Alexander är en helt vanlig, alldeles ovanlig, liten kille. Han fantiserar och funderar mycket, precis som de flesta barn. Men den stora skillnaden kanske är att Alexander sätter sina infall på prov hur omöjliga och fantastiska de än är! Har inte du också tokiga drömmar ibland? Att din säng blir en flygande matta? Att dina gympaskor får dig att springa fortare än alla andra? Fortsätt med det drömmar kan faktiskt slå in.
Alexander och världens ballong: I Alexanders värld blir de mest fantastiska och otroliga idéer till verklighet. Själv står han stadigt med båda fötterna på jorden men runt omkring honom händer de mest förunderliga saker. Det är lördag, men istället för det vanliga lördagsgodiset får Alexander en påse ballonger. De är roliga att leka med, han blåser upp dem och släpper iväg dem som små raketer!
Men en ballong verkar gå att blåsa upp hur länge som helst, tills den blir lika stor som han själv. När han håller upp ballongen känns det nästan som om han svävar och plötsligt kommer en vindpust som sveper iväg med Alexander. Upp, upp, i det blå! Följ med på en fantastisk flygtur bland moln, kyrktuppar och ugglor!
Att få tänka stort och litet är nog Alexanders favoritsysselsättning, men att träffa alla vännerna som bor och arbetar nära huset där Alexander bor, är också roligt.
Alldeles för en stund sedan meddelade mitt förlag, B Wahlströms, att de vill ge ut min tredje bok om Alexander redan i maj nästa år
Historierna har funnits inom mig många år, de har berättats för mina barn – men de hade aldrig kunnat bli så fina som de är nu utan min underbara illustratör Cecilia Johansson.
Hon fann den figur som fanns i mitt hjärta och satte honom på papper. Tack Cecilia, du fina vän som blev min ”soul mate” över en kopp kaffe den första gång vi sågs.
Jag är nybliven pappa. Till två underbara böcker. 