En WordPressblogg till
Torsdagen den 13 augusti 2009 presenterade vi förutsättningen för, och upplägget av, ett historiskt center om Slaget vid Stäket i Nacka. En presentation som var dramatiserad med hjälp av karoliner, musikkår, teatergrupper och lyssnardramatik. Och det ”tog skruv”.
Torsdagen den 13 augusti 2009 återvände Karolinerna till Stäket i Nacka. Och de var inte ensamma på plats, där fanns ett femtiotal inbjudna som fick en första information om Nackas kommande historiska center – Slaget vid Stäket.
Förutom en visning och guidning i de planerade lokalerna intill Baggens Stäket, i nuvarande Fisksätra Marina togs besökarna med ut till slagfältet – ”stormens öga”. Och där mötte de förutom representanter från projektgruppen (undertecknad och Helene Burmeister) också arkeologen Tomas Englund, som beskrev platsens bakgrund och historia.
Bidragen till ”lokalfärgen” var Teaterföreningen Krut, Södermanlandsgruppen med musikkår och Kulturföreningen Carolinen.
Audiorama, Stockholms kommande teater på Skeppsholmen, hade producerat lyssnardramatik som bidrog till att alla för fem minuter fångades mitt uppe i en illusion av att befinna sig 290 år tillbaka i tiden. (Ljudfilen finns att lyssna på i inlägget nedan!)
Vädrets makter välsignade dagen och om inte dagen går till minnet lika mycket som själva slaget gjort, är detta säkert en dag som många kommer att minnas.
Vill du uppleva delar av den magisk dagen? Klicka på länken, och njuta av vårt bildspel: staket_13aug2009.mov
Hur roligt får en lagom tjock, lagom kort man i sina bästa år ha?
Idag är det torsdag den 13 augusti. På dagen 290 år sedan ryssarna landsteg vid Stäket i Nacka för att sedan försöka inta och och bränna ned Stockholm. Allt för att komma till förhandlingsbordet med Sverige på ena sidan.
Igår förberedde jag tillsammans med Nackas projektledare och vår duktiga produktionskoordinator dages stora presentation av projektet Slaget vid Stäket — ett framtida historiskt center.
Ett levande museum med pågående forskning, en nod och utgångspunkt för guidade turer och vidare upplevelser. En plattform för reflektion, identifikation och egna upptäckter. Idén kommer från de slagfältsarkeologiska utgrävningar, som under flera år pågått i området, främst omskrivet som platsen för ryssdrabbningarna 1719.
Dagens naturreservat kan komma att bli till ett unikt natur- och kulturreservat, med guidningar, skyltar, ljudupplevelser mm som berättar om platsens tusenåriga historia
Basen för det planerade projektet blir den interaktiva basutställningen och ett besökscentrat som planeras att placeras i Fisksätra Marina — med en hänförande panoramautsikt över Stäket och inloppet till Stockholm. Här kommer ett levande historiecenter, tillsammans med ett café och en bistro och ett annorlunda och attraktivt vandrarhem att växa fram. Med en tydlig identitet som också
rimmar väl med vår verksamhet — ”Slow food & Slow living”.
Pedagogik, forskning och föremålshantering
I det historiska historiecentrat kommer en levande utställningsdel på ett naturligt sätt kunna implementeras med en öppen, pedagogisk del för pågående forskning och föremålshantering. En viktig del för det kommande arbetet tillsammans med skola och pedagoger.
En fantastiskt fastighet
Den befintliga fastigheten erbjuder med sin bärande stålkonstruktion möjligheter att öppna upp och disponera ytan som gör att man kan skräddarsy den efter önskade rumsdelningar och utställningsfunktioner.
Vår historia, vårt arv
Insikten om att det som en gång hände på krigsskådeplatserna är en viktig del av vårt arv och historia börjar bli mer och mer bli accepterat. Likaså vikten av att kunskapen måste föras vidare till kommande generationer. Den potential som Baggensstäket förfogar över, som i stort sett helt outnyttjat turistmål, är unik. Efter att den första borgen uppfördes här under vikingatiden för omkring 1000 år sedan, för att bevaka inloppet in till Mälaren, har platsen kantats av tvister, sammandrabbningar, politiskt maktspel och spionage.
Genom att presentera denna dramatiska historia med hjälp av informationstavlor ”på plats˝, vid slagsfälten, historiska spel, nedladdningsbara, guidande ljudfiler mm, men framförallt med hjälp av ett modernt besökscenter kan man utställningar, föredrag och guidningar – baserade på skriftliga källor, arkeologiskt material och traktens fornlämningar kommer ”Slaget vid Stäket” förhoppningsvis locka till sig stora mängder av de turister som årligen besöker Stockholm.
Upplevelseturism och äkthet kan skapa viktiga arbetstillfällen och generera betydelsefulla värden till kommunen, men även placera Nacka på den internationella kartan.
Historiskt besökscentra… inte museum?
Skillnaden mellan ett historiskt besökscentra och museum ligger mera på begreppsplanet än det innehållsmässiga. Ett besökscentra står för ett mer modernt sätt att pedagogiskt framföra kunskap på, men också för en pågående levande verksamhet kring nya upptäckter och erfarenheter.
I Sverige finns idag ett växande intresse för återskapande av krigshistoriska miljöer
Det tar sig olika uttryck som att historiska händelser eller epoker presenteras via Festivaler, medeltidsveckor, besöksanläggningar som beskriver ett fornlämningsområde utifrån resultatet av historisk och arkeologisk forskning eller bärgade skeppsvrak som visas publikt.
Syftet med Slaget vid Stäket
Målsättningen är att till en bred publik levandegöra och förmedla Baggensstäkets 1000-åriga historia på ett informativt, ingående och intresseväckande sätt. Med modeller, arkeologiska fynd, rekonstruktioner och avancerad digital teknik görs en kronologisk utställning med retorisk tidslinje som bas. Kartor och teckningar visar landskapsutvecklingen vid Baggensstäket från forntid till nutid. Modellerna tillsammans med teckningar demonstrerar hur befästandet av inloppet har förändrats under århundrades lopp. Figurer förses med stridmunderingar och vapen för att åskådliggöra hur soldaterna var uniformerade och beväpnade som bevakade inloppet.
Föremål från fältundersökningen i form av projektiler och uniformsdetaljer ställs ut
Likaså modeller av galärer, ryska uniformer och fälttecken/fanor förevisas. Besökarna får även ta del av såväl vissa enskilda soldaters öden, som samtida ”vanliga” medborgares.
En modell – en rekonstruktion av Baggensstäket — gör det möjligt för betraktaren att söka kunskap ”på plats”. I ett avskilt rum kommer det att finnas plats bild. och filmföreställningar och föredrag. I besökscentrats butik kommer man att kunna man litteratur, modeller, hantverk, glas, keramik, smycken och presentartiklar m.m. I caféet/bistron kommer man att kunna fika eller avnjuta en lunch.
Naturligtvis på en uteterass med utsikt ut över Stäket och Lännerstasunden.
Upptäck själv!
Anläggningen blir också en naturlig utgångspunkt för guidningar, både till fots och till sjöss. Det kommer även att finnas möjlighet att bli guidad i miljön via sin mobil eller MP3-spelare (med möjlighet till val av olika språk).
Lyssna på ett exempel, här är det soldaten Johan Stockman, 23 år, som reflekterar, men först en introduktion — intro.mp3
Karolinen Johan Stockman berättar, 1719 — johan.mp3
Inslagen är producerade i samarbete med Audiorama, Stockholms kommande teater för lyssnardramatik (www.audiorama.se/blog).
Sverige har i dagsläget inte något besökscentrum vid en krigsskådeplats. Det närmaste vi kan komma är Kalmar länsmuseums utställning om regalskeppet Kronan som gick under i ett sjöslag 1676. ”Slaget vid Stäket” kan komma bli den första anläggningen i sitt slag. Om projektet fortskrider som planerat, kommer ”Slaget vid Stäket” att kunna öppna för besökare 2010/2011.
Redan nu är intresset stort. Inte minst från media
Och så här lät det i veckan i radion — radio-stockholm.mp3
På min namnbricka idag står det LG Nilsson, kreativ producent för Slaget vid Stäket.
Hur roligt får man ha?
Som ni vet är jag engagerad i en annorlunda teateretablering på Skeppsholmen — Audiorama
Och skall man säkerställa öppnandet av en teater för lyssnardramatik, ett rum för ljudupplevelser och en studio för ljudforskning — kan man inte ta semester.
Försommaren och sommaren har tagit Audiorama nya steg framåt. Steg som handlar om att både säkerställa projektets kvalitet, se till att den praktiska tidsplanen hålls, att rätt människor involveras i projektet och att vi kan se fram emot en nödvändig finansiering.
En finansiering som handlar om att etablera vår unika teater, inte om att säkerställa framtida driftsbidrag. Vi skall överleva och utvecklas på egna meriter. Under juni och juli har vi ägnat vår energi åt att etablera nya och viktiga kontakter och involverat fler i vårt projekt.
Varde ljus!
En vision av att utnyttja ljudets möjligheter i offentliga miljöer ledde till att Ljusarkitektur startades 1991. Kai Pippo och Niklas Ödmann arbetade tidigare med ljussättning för teater, opera och dans.
Idag kan vi se att Ljusarkitektur varit med om att utveckla ljusdesignyrket i Sverige. Bland tidiga projekt kan nämnas butiker på NK. Idag kan vi se exempel på deras arbete i form av ljussättningen på Eriksbergsvarvet i Göteborg, PUB, Stockholm Arlanda Airport, Svenska Ambassaden i Washington, Biblioteksgatan i Stockholm, Nordic Light Hotel, Icehotel och Ingvar Kamprad Design Center. För att nämna några.
Vår målsättning är att Kai Pippo nu blir ljusdesigner för Audiorama.
På grannbesök hos Benny Andersson
Skeppsholmen är i sitt livs form. Och en av dem som bidrar till hälsoläget är Benny Andersson, vars kreativa verkstad är belägen ett stenkast från blivande Audiorama.
Ett möte som resulterade i att inom den växande grupp med personer som stödjer projektet med sitt engagemang inom kultur, musik och konst, vi nu också kan räkna in musikern och kompositören Benny Andersson — granne till Audiorama på Skeppsholmen. Vi hoppas också på att kunna etablera ett produktionssamarbete med Benny och hans studioresurser.
Hemma hos kulturborgarrådet
Erik Jennische – borgarrådssekreterare, Kultur- och idrottsroteln i Stockholms stad, tog emot oss och gav oss tillfälle att presentera Audiorama — och vad vårt projekt skulle kunna bidra till för Stockholms stad.
Vi betonade att vi inte söker framtida ”hålla under armarna hjälp” i form av driftbidrag, utan kan visa upp en hälsosam egen kalkyl. Utan att vi nu söker etableringshjälp för att kunna öppna upp och starta. Och att det i sin tur inte handlar om tvåsiffriga miljonbelopp utan ca 3-3,5 Mkr. Fördelat på en halv miljon till årsskiftet och resten under första kvartalet 2010.
Hemma hos kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth
Jeanna Andreen, Departementssekreterare, Kulturdepartementet, Enheten för kultur och kulturskapares villkor tog emot oss tillsammans med Cecilia Ryberg.
Vi fick en möjlighet att presentera vårt projekt, som de båda betraktade som både nyskapande, modigt och kulturellt spännande. Vi fick också goda råd och vägledning i vår fortsatta process.
Hemma hos kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth. Igen
Nu ser vi fram emot morgondagens möte med Marcus Hartmann — Politiskt sakkunnig hos Lena Adelsohn Liljeroth på Kulturdepartementet.
Alla dessa möten har flera syften. Dels att få en möjlighet att lite mer personligt presentera vårt projekts vision, hur vår verksamhet kommer att se ut, våra planerade produktioner och vårt preliminära kalendarium.
Men det är också en jakt mot klockan. Vi saknar den sista delen i vår etableringsfinansiering.
Vi är övertygade om att Stockholms Stad och Regeringen kommer att få upp ögonen för vad vi kan bidra med
När vi ser olika projekt som just nu får finansieringsstöd av Stockholms stad, så kan vi inte annat än hoppas att vårt projekt också kommer att få sin rättmätiga uppmärksamhet och sitt rättvisa stöd.
I projektet ”Palatset” (f.d Gamla Riksarkivet på Riddarholmen) går Stockholms kommun in med minst 1,5 miljoner kronor och även Stockholms Läns Landsting, Stiftelsen Framtidens Kultur och Arvsfonden kommer att stödja kulturhuset med större belopp. Initiativtagarna räknar därefter med en årlig driftsbudget på drygt 60 miljoner kronor när huset öppnats, och att det offentliga då står för cirka 25 procent av denna varje år.
”Huset är magiskt, visionerna fantastiska och möjligheterna svindlande…” (Se: http://www.palatset.se/)
”KulturDirekt” har som syfte att stödja och verka för mötet mellan kulturutövare och publik. Deras vision är att samla hela Stockholms fria kulturutbud under en och samma portal och att göra denna väldiga mångfald lättillgängligt för alla som är intresserade. I samverkan med stadens kulturutövare skapas nu en webbportal och en info/biljettkassa centralt i Stockholm. Där kommer KulturDirekt att informera, marknadsföra och sälja biljetter till alla typer av kulturella aktiviteter.
Bakom satsningen ligger Stockholms Stads kulturförvaltning som under de tre första åren skjuter till totalt 3 miljoner för att sätta igång verksamheten. För att alla kulturproducenter – stora såväl som små – ska få samma möjligheter att marknadsföra sig har man också skapat en förening där varje medlem för en årlig medlemsavgift. Vi ser fram emot att samarbeta med KulturDirekt. (Se: http://www.kulturdirekt.se/)
Men vi ser också fram emot att möta stadens och regeringens intresse för vad Audiorama kan bidra med när det gäller att vitalisera kulturlivet, erbjuda nyskapande dramatik, spännande barn- och ungdomsverksamhet och nya mångkulturella produktioner — men även vara ett spännande tillskott för Stockholms turism.
Och vad vi behöver är ett mindre etableringsbidrag. För med våra möjligheter att skapa kvalitativ lyssnardramatik, har vi redan fått våra första uppdrag för vår produktionsenhet.
Inom Audiorama ingår även produktionsverksamheter där ljudet och lyssnardramatik är produkten
Audiorama diskuterar just nu produktioner inom:
— Lyssnardramatik i form av ljudfiler som kan laddas ned från kommunernas hemsidor, fungerar som kulturell vägledning
— Miniskådespel i form av ljudfiler som kan erbjudas synskadade, rullstolsburna etc — med inriktning på fornfynd, medeltida fornlämningar
— Ljudfiler som hjälpmedel för handikappade
— Ljudfiler som pedagogiska läromedel i skolan
— Pedagogiska läro- och produktionsprocesser inom skolan, för barn och ungdom, inom presentationsteknik, dokumentation, story telling, mångkultur
Vi söker inte framtida ”hålla under armarna hjälp” i form av driftbidrag, utan kan visa upp en hälsosam egen driftkalkyl. Det vi söker just nu är en grundläggande etableringshjälp för att kunna säkerställa Audioramas öppnande — och den kvalitetsmässiga höjden på vår akustiska teaterlokal.
Nya rapporter följer! (Är det inte härligt att vakna varje morgon och känna lust och nyfikenhet inför var dagen kommer att erbjuda?)
Gotland är fortfarande mitt favoritlandskap
En oslagbar natur när man tar sig norrut och slipper Brommainslagen av de sommarboende på Sudret. Nya, trevliga krogar med god mat (men ibland hisnande prisnivåer), Kutens unika servering och rockklubb, Fårö som bara tar andan ur dig och alla loppisar där lilldottern kunde fynda bland sextiotalsteak och femtiotalsprylar.
Men så kommer man hem till verkligheten igen
En verklighet där byggnadsnämnden, kulturnämnden, de lokala (sovande, fega eller omdömeslösa) politikerna, Länsstyrelsen och Länsrätten hellre stödjer luttrade byggentreprenörer än historiker, antikvarier, kulturvårdare och vanliga kloka människor.
Länsstyrelsen är ett spel för galleriet – de har ursäkta uttrycket – ”rövknullat” oss tillsammans med byggentreprenörerna och en sovande kulturnämnd
Ett överklagande av en detaljplan, av nybyggnation på prickmark och av ett icke-följande av en klok bevarandeplan besvaras lakoniskt med ”godkännes som mindre avvikelse”.
Hur dessa överträdande kan betraktas som ”mindre avvikelse” är fullständigt obegripligt — och det vore intressant att höra hur länsassessorn Bo G Carlsson, arkitekten Klas Klasson och länsassessorn Sune Högling anser att de har för ansvar och framför allt lojalitet. De som ansåg att ”muntlig förhandling och syn på plats är obehövlig…”
Så sköter en tjänsteman sina ansvarsfulla uppdrag. Föraktfullt, mina herrar Carlsson, Klasson och Högling!
Mot historien, kulturen och utvecklingen, eller mot kommersiellt drivna snabbköpsentreprenörer? Byggherrar som vill fort in och fort ut ur projekten. Och som företrädesvis bygger nya, tvivelaktiga områden skapade som bostadsrättsföreningar för att förenkla styckningsproblematik och underlätta för hanteringsmässigt enklare samfällighetsområden.
Resultatet? Kära Länsrätten och Länsstyrelsen, vad vi nu skall ha er till?
Ebbalundsområdet i Gustavsberg är att ett av de känsligaste områdena ur kulturhistorisk synvinkel som nu fått ett nybyggt, tättbebyggt bostadsområde — som varken är modigt nytänkade eller stämmer överens med omgivande 1800-talsbebyggelse. Underdimensionerat när det gäller P-platser och anslutningsytor, vilket gör att omgivande fastigheter för all framtid kommer att få stå ut med parkerade bilar på ställen som drastiskt minskar säkerheten för områdets små barn.
Nu snabb-byggs hus längs Gamla Vägen i Gustavsberg, mellan Ebbalund och brukshusen, i de kulturhistoriskt intressanta och värdefulla bruks- och arbetarkvarteren i centrala Gustavsberg. Detta efter en bevarandeplan som tillät 10 stycken enplanshus, men som i händerna på en oengagerad kommun och en luttrad och ifrågasatt byggherre, Bastide Fastighets AB, förvandlades till 14 stycken flervåningshus, som med sina höjder kommer att dominera och slå ihjäl det gamla kulturlandskapet.
Allt understött och supporterat av en infantil och oengagerad Länsrätt
Som hävdar att trevåningshus är att betraktas som envåningshus. Att undervåning med franska fönster och stora rum ej är att ej betraktas som våning. Att det övre våningsplanet med sovrum och utgång till veranda ej heller är våning (se bild och avgör själva!).
”Källarplan”:
Entréplan – enligt Länsrätten egentligt byggnadsplan — allt annat är biytor:
”Vindsplan”:
Tre plans hus eller enplanshus? Länsrätten: ”Nja, det är mindre avvikelse…”
Undrar om jag kan få bygga ett P-hus på min tomt, kanske några redskapsbodar på prickmarken intill, eller få bygga till ytterligare några våningar på min fastighet? Eller jag vet, jag kanske kan få stycka av halva tomten, starta en bostadsrättsförening, tränga in ett 10-tal hus som ser ut som redskapsskjul och snabbt tjäna en massa pengar.
Länsstyrelsen och Länsrätten skulle säkert stödja projektet.
Nej, bry dig inte om historien, värna inte om kulturen, skydda inte ursprunget, hantera inte projekt med varsamhet och omdöme. Kör istället på som en speedad grävskopa, det gillar myndigheterna.
Borta bra, hemma bäst? Nja…
För dig som är intresserad, här kan du ladda ned domen med överklagandets avslag. Intressant läsning.
Värmdös nej kan försena en ny Skurubro
Det låter väl modigt och tufft? Vi ska inte utsättas för statligt hot eller en utpressningssituation:
”Betalar ni inte så har ni ingen förbindelse med fastlandet, så får ni väl ro till Stockholm! Och inte kommer bron som finns nu att rasa? Vägverket har ju fixat till den gamla bron. Hejda istället inflyttningen, stoppa alla skolungdomar som vill plugga utanför kommunens gränser, tillåt inga fler hus och företag på Värmdö. Det var bättre förr.”
Alla vet att ingenting av det här är sant
Det var inte bättre förr, det var bara förr.
Vi är och kommer alltid att vara beroende av att åka över kommungränsen till Nacka, till Stockholm och andra kommuner i regionen. Vi är och kommer alltid att vara beroende av en kontrollerad tillväxt. Nacka är redan nu per definition en kommun som tillhör storstadsregionen, och därmed måste svara upp mot de krav på tillväxt av både arbeten, företag, bostäder och social service som detta kräver.
Och skall Värmdö någonsin få sin ekonomi i balans handlar det inte om att bromsa, utan det handlar också om tillväxt. Men, planerad och kontrollerad tillväxt. Tillväxt — med miljö och uthållighet i fokus.
Är vi beredda att vänta minst 15 år till? Har vi inte lärt oss någonting av de just genomförda reperationsarbetena?
En broavgift på fem kronor under åtta år för att få igång bygget av en ny Skurubro, och det ska gå att åka gratis på den gamla bron. Det här säger Nacka ja till, men Värmdö säger nej. Värmdös nej kan göra att brobygget nu får vänta i minst 15 år till. Nacka avsatte i december 2008 10 miljoner kronor till en vägutredning och arbetsplan för ny Skurubro.
– Vi tycker inte att Värmdöborna ska behöva betala för att ta sig till och från sitt hem. Skurubron är vår enda förbindelse med fastlandet, säger Lars-Erik Alversjö (m) kommunalråd i Värmdö. Han och övriga politiker i Värmdö tycker att Skurubron är en statlig angelägenhet som ska bekostas av staten. Det fastställdes på kommunfullmäktiges möte 23 juni. Punkt slut.
Skurubron är det största hotet mot en balanserad, ofrånkomlig och planerad tillväxt på Värmdö
Den viktiga frågan är var i prioriteringsordningen den hamnar om Värmdöborna inte är med och betalar, respektive om de är med och betalar? Först därefter kan vi ta ställning om det skall dröja till 2014, 2021 eller ännu senare innan vi får en trafiksäker, framtidsdimensionerad bro? Det framtida trafikflödet, om vi skall kunna bo på Värmdö och studera och arbeta utanför kommunen gör en snabb lösning till den enda rätta.
Men de politiska partierna kan som vanligt inte skapa konsensus
Här på Värmdö flirtar de genom att sprätta väg pengar (en halv miljon) på utredning av ogenomtänkta, orealistiska spårbilar som kollektivlösningar.
Lösningen för långsiktig tillväxt, miljö och ekonomi är att planera för framtida spårbunden trafik till centrala Värmdö — tunnelbana. Och det är i de perspektiven som vi måste betrakta problematiken kring Skurubron. Hur kan en snabb och balanserad lösning underlätta för nästa steg av en utbyggnad av kollektivtrafiken i framtiden? Större problem väntar: en gigantisk ombyggnation av Danvikslösen, Stadsgården och Slussen.
Danvikstull (eller Danvikslösen) är ett projekt som omfattar bilar, bussar, spårbunden trafik, en ny högbro, tunnlar mm — och som när det väl startar kommer att pågå med byggnationer i minst 5-7 år.
Och under samma tidsperiod diskuterar Stockholm om förtätning och byggnation på Stadsgården. Samtidigt som andra arbetsutskott i Stockholm sitter och diskuterar vad och hur man skall göra med ombyggnationen av Slussen.
I morgon kan du vakna upp till en riktigt mardröm
Skurubron byggs om och Danvikstull stänger av 70% av genomflödet av trafiken under 4-5 år.
Stadsgården blir byggarbetsplats och Slussen stängs av helt.
Nej, jag vill inte måla fan på väggen. Jag tycker bara att vi borde vakna upp och fundera över både konsekvenser och lösningar. Ur trafikflödessynvinkel och ur miljö- och uthållighetstänkande. Att se helheten, istället för att gnabbas om att ”det här är inte mitt bord…”
Vad är det värt för dig att varje dag kunna färdas säkert, snabbt och miljövänligt mellan Värmdö och Nacka, Värmdö och Stockholm. Tio eller femton kronor?
Det är kanske den värderingen som avgör om 5 miljarder är värda att lägga på Danvikslösen? Om 500 miljoner är värda att lägga på Skurubron. Tillväxten kommer vi aldrig undan. Tack och lov för det. Men vi måste vara beredda på vad den kostar. Och hur vi vill ha den. För vi måste kunna kontrollera tillväxten för det framtida samhällets kvalitet, för miljön.
Nacka och Värmdö är långt ifrån tätbefolkade, det är lätt att vara bakåtsträvande, överdriva och säga ”stoppa byggnationen”
Det bor 850 människor inom varje kvadratkilometer i Nacka, 1500 inom samma yta på Lidingö och 3-4.000 på samma yta inom de mer tätbebyggda områdena. Värmdö är beroende av vägen in till Stockholm genom Nacka. Därför är den ett gemensamt problem. Vi kan aldrig lägga ansvaret ensamt på Vägverket, på Nacka eller Stockholm.
Värmdö måste också agera och engagera sig i frågan. Hela frågan. Inte bara blint stirra på Skurubron. Utan från Slussen, Stadsgården, över Danvikslösen och Skurubron. Hur ser de framtida förutsättningarna ut för att kunna skapa en miljövänlig spårbunden kollektivtrafik till Värmdö ut. Skjut inte problemen på framtiden och våra barn.
Men med vårt turbulenta ”tosse-styre”, så blir perifera frågor ibland alltför viktiga
I den framtida planeringen av vårt samhälle, med näringsliv, barn och ungdom som två centrala frågor, blir även kommunikationerna en viktig del. Jag ger betyget ”BC” eller ”Icke godkänt” till våra lokala politiker. Planera för tillväxt, planera för miljön, väx upp!
Men lugn. Jag åkte från Nacka till Gustavsberg för en stund sedan. Skurubron hade inte rasat. Ännu.
Det blåser nya vindar. Ingenting är längre som förut, Kurt han byter namn och vill heta Rut
Bara genom att skicka ut några kloka tankar om att göra Stockholms Skärgård till ett Världsarv, genom min blogg, Facebook och några andra nya digitala kanaler, har jag lyckats bli publicerad i ett 20-tal tidningar, bli intervjuad i Radio Stockholms direktsändning och samla över ett 200-tal sympatisörer.
Projektet tar snart nya aktiva steg. Och det är de digitala möjligheterna som möjliggör den snabba informationen, den höga träffpunkten, den snabba accessen och möjligheterna att svara snabbt, att kommentera — och att ifrågasätta.
Hela bilindustrin förändras snabbare på ett par år än den gjort sedan den såg dagens ljus. Vilket kommer att sätta sina spår inom drivmedelsindustrin, där Shell blir ”hell” och ”el” blir heligt.
Nya distributionsformer ser dagens ljus. Nya möjligheter att sprida och dela material är idag vedertaget. Ingenting är längre som förut.
Begreppet civil olydnad förändrar sin betydelse
Civil olydnad definieras som en form av politisk aktivism som går ut på att öppet, utan våld, bryta mot lag eller vägra följa vissa myndighetsbeslut och vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Syftet är, förutom den direkta effekten av vägran, utmana den lydnad som möjliggör det förtryck, orättvisa eller missförhållande olydnaden vänder sig mot. Genom att ta konsekvenserna undergrävs den rädsla för straff som är en av förutsättningarna för lydnaden.
Kända företrädare för civil olydnad, som Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Barbara Deming, Philip Berrigan och Anne Montgomery kopplar ihop civil olydnad med ickevåld och ser dem som oseparerbara.
På Internet är det idag den civila olydnaden som driver utvecklingen framåt
Oavsett vad de stora företagen, organisationerna eller politikerna säger. De som tål cyberrymdens granskning överlever. Ingenting går längre att dölja, oavsett om det gäller en ny bilmodell eller ett politiskt övertramp.
Tveksamheter eller misstänksamheter publiceras ofelbart inför cyberrymdens jury. En jury som är större, har fler kontaktytor än någon annan sittande jury.
Detta kommer att påverka politiken (se bara hur Irans illdåd modigt rapporteras på YouTube), det kommer att påverka livsmedelsindustrin, det kommer att påverka allt som kan ifrågasättas.
Vilka är egentligen pirater?
Inom media-, musik- och nöjesindustrin går diskussionens vågor höga. Få industrier har varit lika lojt tillbakalutade för nya distributionsvägar av sina produkter som skiv- och filmbolagen. Dessa tunga moguler, som dessutom ständigt sett till att de tjänat mer pengar själva än deras artister gjort och som bara stått på artisternas sida så länge de sniffat sig till kommersiellt lönsam musik, skickar nu sina torpeder på tonåringar världen över som lärde sig nedladdningstekniken snabbare än vi gamla lärt oss ABC.
Stämningar, rättegångar och meningslösa miljonkrav kommer att avlösa varandra i en ändlös rad tills dessa elefanter till industrier antingen bytt ut sina inkompetenta ledningar — eller själva gått i konkurs.
Men världen är inte bara digital
Den digitala världen ger oss möjlighet att bli hörda, att syans, att kunna nås, att pröva på våra begåvningar och vårt engagemang. Att nå ut. Men det är och kommer alltid att vara innehållet som är det viktigaste — inte ytan.
Därför är det för mig, som skribent, oerhört glädjande att upptäcka nya företeelser som baserar sig på det skrivna ordet. Så dagens råd till er alla är, gå till närmaste tidningshandel och köp senaste numret av den eminenta tidskriften och magasinet FILTER och upptäck den nyfikenhet och läskust som finns inom er.
FILTER är läsmagasinet för nyfikna
Jag kommer över det senaste numret (genom mina kloka barns försorg naturligtvis) och fann mig igår sittandes i två timmar i solstolen på verandan läsandes tidningen från pärm till pärm. Idag har jag via deras sajt beställt alla tidigare nummer.
I Filter #8 berättar »Iprenmannen« Johann Neumann om den hårda barndomen och de medicinska experimenten. Lars von Trier jämför sitt sexliv med Ingmar Bergmans. Vilken gris ska man lägga på grillen – den lyckliga eller den billiga? Peter Englund förklarar varför han är en oväntad ständig sekreterare i Svenska Akademien. En man i Skövde vill ha upprättelse för fotografierna där hans nakna far framställdes som rasbiologernas drömmänniska – den perfekte svensken. Dessutom: Clownen på Liseberg som lurade Michael Jackson. Anna Ternheim om varför spelningen med Patti Smith blev en besvikelse. Så undviker du myggbett. Lurig museichef ställer ut okänd tavla av Leonardo da Vinci – i Karlskrona.
Vilken annan tidningen vågar göra ett flersidigt reportage om Iptenmannen? Trevlig sommar, bloggen kommer att leva hela sommaren — så titta in när ni har tid.
Snacket går.
Vilken folkrörelse kan inte en föreläsning, en blogg, ett upprop och en insändare sätta igång? Under de senaste två veckorna har jag plöjt kompendier och sammanställningar, brevväxlat och pratat i mobilen – och ämnet varit ett och samma: Kan man göra Stockholms Skärgård till ett Världsarv?
Klart man kan. Kan man t.o.m som svensk flyga till månen så.
I allt tal om tillväxt så anges turismen ha den största potentialen. En Världsarvsutnämning skulle ge oss unika möjligheter till utveckling av ekoturism samt ge oss en spännande flora av möjligheter som handlar om utveckling av befintliga verksamheter och ett prövande av nya. En Världsarvsutnämning behöver inte meföra några hinder för olika arbeten inom världsarvet. Tvärtom nya företeelser kan istället etableras, lyftas fram och göras både attraktiva och nåbara.
Just nu växer nya spännande projekt fram på olika ställen i närskärgården. Djuröhamn, med sin viktiga roll i Sveriges sjökrigshistoria. Fornlämningarna som finns på närliggande Ingarö från år 2.300 f kr. Och Slaget vid Stäket, ett nytt levande museum som knyter samman Saltsjöbaden med Boo.
Och intresset växer. Lyssna på dagens Radio Stockholm, klicka på länken:
Hur kommer man så långt att ett kommande UNESCO-mötet överhuvudtaget tar ställning till denna önskan?
Låt oss första av allt konstatera att det är en lång process. Men låt oss också komma ihåg att utan att starta en resa, så når man inga mål.
Först måste man naturligtvis identifiera förutsättningarna för att just Stockholms skärgård skall kunna bli ett världsarv
För att överhuvudtaget få lämna en ansökan så måste Stockholms skärgård finnas på den sk ”Tentativa Listan” hos UNESCO. Vilket ungefär betyder UNESCOs försökslista, med andra ord en lista med objekt som man håller på att utforma en fullständig nominering för — eller förslag till världsarv.
De nordiska länderna lade fram en gemensam lista 1996 med 21 kultur- och naturarvsobjekt, som ansågs karaktäristiska för Norden
Listan togs fram av en arbetsgrupp som fick finansiellt stöd från Nordiska Ministerrådet. Denna lista kompletteras och justeras regelbundet. Idag ser den föreslagna listan för Norden ut så här:
Sweden:
• Farms of Hälsingland, Hälsingland countryside (12/12/2005)
• The Orkesta and Markim area (01/09/1995)
Norway:
• Islands of Jan Mayen and Bouvet as parts of a serial transnational nomination of the Mid-Atlantic Ridge system (21/06/2007)
• Røros Mining Town and its Circumference (extension to Røros Mining Town) (15/02/2008)
• Svalbard Archipelago (21/06/2007)
• The Laponian Area – Tysfjord, the fjord of Hellemobotn and Rago (extension) (07/10/2002)
• The Lofoten islands (07/10/2002)
Finland:
• Paimio Hospital (formerly Paimio Sanatorium) (28/01/2004)
• Saimaa-Pielinen Lake System (28/01/2004)
• The Carvings from historic time at the island of Gaddtarmen (Hauensuoli) (01/10/1990)
• The Holy place of worship of Ukonsaari by the Sami people at Inari (01/10/1990)
• The large Stone Age ruin of Kastelli at Pattijoki (01/10/1990)
• The Rock paintings of Astuvansalmi at Ristiina (01/10/1990)
Denmark:
• Aasivissuit, Arnangarnup Qoorua (Greenlandic inland and coastal hunting area) (29/01/2003)
• Amalienborg and its district (01/09/1993)
• Christiansfeld (01/09/1993)
• Church ruin at Hvalsø, episcopal residence at Gardar, and Brattahlid (A Norse/Eskimo cultural landscape) (29/01/2003)
• The International Wadden Sea (Danish-German-Dutch Wadden Sea) (29/01/2003)
Det är regeringen som lämnar denna lista på inrådan från Naturvårdsverket eller Riksantikvarieämbetet. Och dessa då i sin tur på förslag från länsstyrelsen. (Enligt information som jag fått har Stockholms skärgård en gång funnits på listan?)
Det första målet i processen att få med Stockholms skärgård på den Tentativa listan är att få länsstyrelsen intresserad – naturmiljö eller kulturmiljöenheten.
UNESCO är idag väldigt restriktiv till nya världsarv från västvärlden
Därför är det viktigt att visa att förslaget uppfyller minst ett av kriterierna upprättade av UNESCO, att betona att det föreslagna världsarvet omfattar både natur och kultur — och varför inte att det omfattar även Åland och Åboland?
År 2003 instiftade Unesco en ny konvention om immateriella världsarv som jag anser att Stockholms skärgård borde kunna klassifieras enligt. Till dags dato är det 112 länder som har ratificerat konventionen (ännu ej Sverige?).
Tanken bakom denna nya konvention är att bevara kulturella tankar, idéer och traditioner. Dessutom så uppmanar det till utbyte av information om olika kulturers egenheter.
Råd jag fått
Bland annat från ansvariga bakom projektet att få igenom Sveriges 15:de världsarv – Hälsingegårdar, är att en ambition om världsarv måste vara en långsiktig ambition som baserar sig på några tydliga, primära grundvärden.
Att det sedan även behövs en aktiv och uthållig kärntrupp som vill jobba långsiktigt (och gärna även mot andra snarlika mål) är en lika självklar förutsättning. Inte minst då en världsarvsförklaring också betyder skärpt lagstiftning och lagskydd vilket ofta väcker diskussioner och protester.
I Sverige finns idag 14 världsarv
Kulturobjekt är
- Hällristningarna i Tanum i Bohuslän
- Birka och Hovgården i Uppland
- Hansestaden Visby på Gotland
- Engelsbergs bruk i Västmanland
- Gammelstads kyrkstad i Norrbotten
- Drottningholms slottsområde i Uppland
- Marinbasen Karlskrona i Blekinge
- Varbergs radiostation i Grimeton, Halland
- Skogskyrkogården i Stockholm
- Kulturlandskapet Södra Öland
- Industrilandskapet Falu Gruva
- Struves meridianbåde i Norrbottens län
Blandat natur- och kulturobjekt är
- Laponia-området i Lappland
Naturobjekt är
- Höga kusten i Ångermanland
Det svenska urvalet av objekt ska ses i ett större, nordiskt sammanhang där världsarven – i alla Nordens länder sammantaget – speglar de värden som finns i vår del av världen och där de nordiska länderna tar ett ansvar.
Vem kan säga att Stockholms (och kanske Åland/Åbolands Skärgård) inte passar in på detta?
Kan jag räkna med dig? Kommer du ombord på vår resa?
Maila ditt ”Ja, jag är självklart med” till: [email protected]! Svara gärna idag
