Just nu skulle världen behöva få några fina julklappar.
Lovande paket inslagna i glansigt papper och med sidenband knutet runt i en elegant rosett.
Paketen kunde ligga innanför dörren, när alla kom hem efter dagens arbete, och med axlar slokande över allt eländeseländes bekymmer som varje dag bjuder på.
Bekymmer som får större och större, och svartare och svartare rubriker i alla morgon- och kvällstidningar.
Som i Svenska Dagbladet i morse: ”Godmorgon Sverige. Nu har krisen kommit till dig.”
Vad bra att de talade om det, så att jag inte riskerade att missa det.
På paketets kort skulle det stå med snirklig stil:
”Till alla människor på vår jord, med pengar på banken och lån i ett hus.
Här får du en gåva med vänliga ord, kan hända, kan tända ett tröstens ljus.
Den kanske kan få dig att glömma, de ord som gör ont och oroar svårt.
Som friställa, räntor, börsen och ras — du hör dem var dag, det är hårt.
Så packa upp klappen och se: Hur allt nu åter blir ljust och milt.
Den är mjuk, den är trygg, den är varm – din nya snuttefilt.”
För är det inte det vi behöver just nu? Någonting som liknar de små barnens snuttefiltar.
Någonting att trösta oss med.
Någonting att snusa på om nätterna när räntorna skjuter i höjden, att lägga över huvudet när lånen blir högre än värdet på det som vi lånat till.
Att sno in händerna i när pensionssparandets värde blir lika urvattnat som en amerikansk öl, att gömma sig i när Socialdemokraterna knyter hymens band med Miljöpartiet
Att smeka när Moderaternas partiledare får den trygga landsfaderns tonläge.
Att snyfta i när vi inte längre får köra våra stora SUV:ar utan att riskera att någon asfaltsindian stjäl luften ur däcken.
Att glömma det elaka nuet där utbildningsministern nedvärderar ämnen som media och kommunikation till förmån för religionskunskap och historia.
Att sova på när varenda TV-kanal bara sänder program om hur man bygger om hemma, fast du tycker att du har det fint som det är.
Att gnugga sig i ögonen med när inredare, popstjärnor och vackra såpaskådisar i TV visar hur taffliga de är på skridskor — för oss roa oss andra.
Att bara se på för att bli lite lugn när morgontidningarna frossar i börsnedgångar och statliga övertagande av banker, och kvällstidningarna hysteriskt propagerar att du kan spara 5.678:- om du byter bredbandsoperatör.
Det är tuffa tider nu. Eller?
Idag började lösa en ny bok av min favorit bruksförfattare John Grishamn. Den är som klister, vill inte ens släppa mig när jag går på muggen.
Jag njöt av en god cappuchino på ett av alla otaliga Söderfik, som ger mig samma känsla som att sitta på en teaterscen.
Varje besökare omkring mig representerade en ny, spännande karaktär.
Jag höll på att köpa en jacka inne i Filippa K´s Second Hand-butik på Hornsgatan, men fortsatte med att ta en lov igenom butiken Judiths utbud av killkläder.
Hemma, framför bildskärmen, njöt jag av tre fantastiska nya skivor. dels Detektivbyråns musikaliska kringelkrokar på skivan ”Wermland”, dels en viskande Sophie Zelmani från skivan ”The Ocean and me” och till sist gungade jag med i soulmusiken från Incognitos CD ”Tales from the beach”.
Är det så dåliga tider?
De blir väl vad du gör dem till. Har du rätt inställning kan du vara din egen tomte, inte bara på julafton. Lär dig att njuta av det lilla, om du nu måste oroas av det stora. Gokväll.
