norge imponerar
Nasjonalmuseet i Oslo invigs denna helg, två år försenat och kraftigt omdebatterat. Nordens största museum.
Nasjonalmuseet i Oslo öppnas! Snart 20 år har gått sedan sammanslagningen av Nasjonalgalleriet, Kunstindustrimuseet, Museet for samtidskunst, Arkitekturmuseet, och Riksutstillinger. 2008 beslutade regeringen att samla allt under ett tak på den sjönära Vestbanetomten, Åtta år senare, två år försenat av tekniska problem och bråk om allt från materialval till sponsoravtal, är nu nordens största museum klart.
Stadsutvecklingen av Oslofjordens gamla hamnområde, där nya konst- och kulturbyggnader öppnat slag i slag alltsedan invigningen av Operahuset 2008 — är imponerande. Modigt, utmanande och borde kunna vara en utmaning för Stockholm. Vars senaste bedrift är en konsthallsutbyggnad på Djurgården som mest liknar ett 70-tals P-hus. Här kan man bl.a även fascineras av det spektakulära Munchmuseet, där det kryllar av turister och den häftiga skybaren oftast är fullsatt.
Än så länge har jag bara vandrat visuellt och digitalt i alla reportage och recensioner av det nya monumentala museet. Men jag längtar dit, och hoppas att sommarens färder kan ta med mig dit. Det svenska Nationalmuseets senaste ut ställning ”Swedish Grace” imponerar långt mer än själva museet gör, med sin dåliga ljussättning, sina pekpinneliknande och politiskt korrekta kommentarsskytar. Hundra år efter ”det glada 20-talet” sammanfattar Nationalmuseum denna epoken i en mycket fin utställning. Men jämfört med (vad jag hittills kan ana) bleknar det svenska Nationalmuseet jämfört med denna norska satsning.
Det får ta plats. Precis som man önskade att Sverige skulle vara modiga att låta konst-, kultur- och museiprojekt få göra. Det politiska initierade Förintelsemuseet placeras i Bonniers konsthall. Förintelsemuseet skulle kanske framför allt gjort störst nytta genom att spridas över hela Sverige – t.ex med centralt producerade utställningar på våra Länsmuseum. Och var det mer än politiskt värdefullt att det hamnade i Stockholm?Nya hybrider mellan museum och besöksattraktioner fick sin start med Fotografiska, The Viking Museum och nu med efterföljare som Avvicci museet, Paradox m.fl. (Vi har dock fått ett nytt, fint Spårvägsmuseet igen som öppnade den 21 maj.) Nu väntar vi på det kommande Nobel Center vid Slussen i Stockholm. Ett museum och center med stor potential, viktiga ämnen och dessutom efterlängtat.
Det känns spännande att de i Norge öppnar detta påkostade nationalmuseum med ett samiskt konstverk. I samlingspresentationen kan jag också läsa att ett dussin samiska konstnärer är representerade och lika många i öppningsutställningen ”Jeg kaller det kunst”. Den utmanande utgångspunkten har varit att ingen av de 147 konstnärerna ska ha varit representerad i samlingen förut. Museets chef Karin Hindsbo hävdar att nya ”National Museum Of Norway” är ett ”museum i världsklass”. Och visst kan man redan nu i förpresentationen hålla med om att det ser ut som en historisk satsning. Ännu ett lyft för Oslo och Norge som konst- och kulturdestination. När ska Sverige våga på sig något liknande. Här satsar vi istället paniskt på stadsutveckling i form av padelhallar, co-workingcenters och ”hållbar” platsutveckling där samhället lider svår brist på konst- och kultur.
museum i nya former
Föreningen Sveriges Museer tillvaratar och driver den svenska museisektorns gemensamma intressen. Med drygt 230 medlemmar representerar föreningen stora delar av Museisverige. I Sveriges museilag definieras ett museum som ”en institution som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut materiella och immateriella vittnesbörd om människan och människans omvärld.
Internationella krav poängterar att museum också ska stimulera till lärande och upptäckande, och kommunicera effektivt med sina potentiella brukare. De ska också ha utställningar och program som utgår från samlingarna.
Här kan man fråga sig hur många föremål det behövs för att det ska utgöra en samling. Räcker det med ett, tio eller hundra? Har det med storleken att göra, eller hur föremålen hör samman?
Det anses allmänt att ett museum ska ha utställningar och program som utgår från samlingarna. Hur ordnat ska förevisandet av en samling vara för att det ska kunna kallas för en utställning? Kan man ställa ut materiella vittnesbörd på sätt som inte är en utställning?
Museer ska naturligtvis också vara öppna för allmänheten. Men hur ofta och länge? Räcker det om det går att boka ett guidat skolbesök en dag i månaden?
ICOM, International council of museums definierar vad ett museum är på följande sätt:
A museum is a non-profit, permanent institution in the service of society and its development, open to public, which acquires, conserves, researches, communicates and exhibits the tangible and intangible heritage of humanity and its environment for the purposes of education, study and enjoyment.
A museum is a non-profit, permanent institution in the service of society and its development, open to public, which acquires, conserves, researches, communicates and exhibits the tangible and intangible heritage of humanity and its environment for the purposes of education, study and enjoyment.
Dessa definitioner är under ständiga diskussioner och mål för förslag till uppdateringar. Vad innebär non-profit egentligen? Och behövs inte profit. (Frågor som inte minst är aktuella efter pandemin.)
När jag var med i arbetsgruppen som etablerade Sagolekhuset Junibacken på Djurgården var samtliga museum nära Junibacken skeptiska. Vi tänkte väl inte kallas oss för museum?
På Wikipedia kan vi fortfarande läsa:
”Junibacken is not a museum according to ICOM’s definition because it has no collections.”
Men Junibacken har faktiskt samlingar i form av originalutgåvor av Astrid Lindgrens böcker, originalillustrationer etc. Junibacken är idag fullvärdig medlem i Sveriges Museer.
Sedan dess har vi i Sverige fått flera nya museum, som kollegor och myndigheter diskuterat om de verkligen är museum. Fotografiska Museet och det museum som jag själv är en av initiativtagarna till och delägare av The Viking Museum (Vikingaliv).
Nya etableringar är aktuella som Paradox Museum Stockholm i Hötorget. Paradox bjuder på 1000 kvadratmeter optiska illusioner, interaktiva och oväntade upplevelser. Grundat av Sakis Tanimanidis och Miltos Kambourides som tidigare arbetat med etableringen av Museum of Illusion som finns på drygt 30 platser runt om i världen. När man nu väljer att etablera Paradox i Skandinavien så väljer man Sergelgatan. Närmare bestämt i T-baneplan i det Hötorgshus som ligger närmast Hötorget.
Snart öppnar också Avicii – Ett interaktivt hyllningsmuseum till Tim ”Avicii” Bergling. En utställning som ger publiken en närmare syn på artisten Avicii och personen Tim Berglings liv. Man kan lära, interagera, utforska och skapa när man som besökare rör dig längs Tims livslinje och karriär.
Vi kommer säkert får se fler attraktioner och besöksmål som tänjer på begreppet museum, och som kommer att aktualisera omprövandes av definitionen av ett museum. Jag arbetar själv i inledande faser med ett par projekt.
Den nya tekniken, AR, immersiva medier, QR-koder, platsbestämningar, 3D med mera ger oss möjlighet att återskapa, att släppa in besökarna i illusioner där berättandet, storytellingen, blir viktigare än det ”äkta” föremålet oåtkomligt i säkerhetsmontern.
Vi ser fram emot en spännande utveckling.