Fram till juni 2015 så skrev jag aktivt på min blogg, för det mesta med ögonen på vad som händer i Gustavsberg och Värmdö.
Sedan dess har jag tagit en paus i bloggandet, och istället varit aktiv i stort sett varje dag på Facebook. Med blandat resultat. En del håller med mig, en del till och med lovordar mig och andra ser mig som en öm och obehaglig kvissla i häcken.
De senare tillhör oftast kommunens politiker och tjänstemän.
En som länge tyckte väldigt illa om mig, och till och med skrev små hotfulla meddelanden på Facebook var förre kommundirektören Stellan Folkesson. En föga ödmjuk och lyssnande tjänsteman, som välbetald skruvade ned de flesta av våra lokala värden. Som kultur och varumärke.
När jag av Företagarna och Handelskammaren var ansvarig för att arbeta med den då i Värmdö lokala företagarmässan och samtidigt skrev någonting kritiskt om Värmdö på Facbook, blandade herr Folkesson ihop begreppen och skrev hotande ett personliga meddelanden till mig på sena kvällen:
”Jag har läst dina synpunkter om något som du inte ens är rudimentärt kunnig om, så vitt jag kan förstå med anledning av inlägget. Du har ett engagemang som konsult åt Värmdö kommun. Jag önskar en förklaring. Särskilt hur du ser på det. om det är förenligt med det engagemang som jag visa Lars Berlin (dåvarande näringslivschef) har givit dig i uppdrag som representant för Värmdö kommun.”
Nu hör det till saken att Värmdö kommun inte var min uppdragsgivare. Och framför allt hade jag int fått något uppdrag från herr Folkesson. Värmdö kommun var med som part i ett arrangemang med flera arrangörer. Där Handelskammaren och Företagarna Nacka Värmdö var mina uppdragsgivare. Och Facebook var mina privata inlägg.
Så på hans upprörda kvällsmeddelande svarade jag:
”I mina ögon är både du och dina kollegor anställda av mig och alla andra kommuninvånare för att göra ett så bra jobb som möjligt för kommunen. När jag inte tycker att ni gör det, der jag det som min rättighet att reagera. Vad den här kommunen behöver är fel medborgare som ställer krav, synar och ifrågasätter.”
Naturligtvis var inte Stellan Folkesson nöjd med detta svar, så han fortsatte:
Nåväl, herr Folkesson är sedan längre ute ur leken, tack och lov. Nu har vi en ny kommundirektör. Och Lars Berlin, som då hade titeln Näringslivschef – men inte makten som en sådan skall ha – är också borta från Värmdö. Och vi har även fått en ny näringslivschef.
Ny kommundirektör och näringslivschef …men finns dom egentligen?
Camilla Broo, Vämdös osynliga och helt tysta kommundirektör och Sofia Brorsson, Värmdös nya Näringslivschef. Vad har de för engagemang, åsikter, tankar och visioner kring Gustavsbergs så kallade blivande Kulturhus (som bidde en stukad tummetott med ett traditionellt bibliotek), den unika Porslinsfabriken som nu kämpar för sin överlevnad — och ett av Europas största och mest unika konstnärskollektiv som nu riskerar att bli utan lokaler? Hittills har vi bara fått höra vad våra omdömeslösa och prestigetyngda allianspolitiker och en handfull inkompetenta tjänstemän tycker.
Politikerna ser nu till att försämra förutsättningarna för den verkliga kulturen.
Dvs ateljéerna och porslinsfabriken – för att kunna bygga vad de kallar för ett Kulturhus. Ett ynkligt, men oerhört dyrt kulturhus. Och de fantasilösa tjänstemännen skyller på att de bara går i politikernas ledband. Men vad tycker då kommunens allra högsta chef? Det vore spännande att få höra. Camilla Broo hade rollen som ekonomi- och finansdirektör i Södertälje. Dessförinnan arbetade hon med ekonomisk förvaltning i Stockholms stad. Här i Värmdö har vi dock inte fått höra ett enda pip från kommunens högsta chef. Hon duckar och tiger. För mig en underlig strategi. Med ett stort ansvar och en lön på en bra bit över 100.000 kronor i månaden, borde hon vara skyldig att visa oss vad hon vill och tycker.
Nu har vi återigen också fått en ny näringslivschef, låt oss bara hoppas att Sofia Brorsson både tar för sig och får någonting att säga till om.
Hennes företrädare var både tandlösa och helt utan makt och inflytande. Sara är ”medicine doktor i ortopedisk kirurgi, universitetslektor i idrott och pannkaksbakande morsa”. Bra med en doktor, eftersom Värmdö kommuns mentala hälsa till delar knappast kan betraktas som frisk. Nu har media, folkopinionen, grannkommuner, opinionsbildare med flera ögonen på hur Värmdö kommer att hantera sitt unika och värdefulla kulturarv. Något som får Värmdös politiker att vrida på sig av olust. Det kan det gott ha. Och snart är det val…
Så kanske den här bloggen behöver väckas till liv igen?
Inför valet år 2000 rangordnade jag varje vecka de lokala politikerna med sina fördelar och nackdelar.
Styrkor och svagheter och genomförande kraft. Har aldrig haft så många lokala följare som under dessa veckor inför valet. I efterhand kan man säga att Fredrik Sneijbjerg verkligen blev en dark horse. Men inte av det positiva slaget. Snarare har han betecknats av ett sorts galloperande fritt fall. I alla fall om man betraktas den kulturella utvecklingen i kommunen.
Kanske dags att sätta samman en ny lista med politikerbedömningar inför kommande val?
